Hur påverkar fysisk aktivitet
utfallet av graviditeten?

Gustaf Biasoletto, överläkare, Kvinnosjukvården

Min huvudhypotes är att fysisk aktivitet före och under graviditet generellt minskar risken för komplikationer för både barnet och kvinnan. Jag gör specifikt studier angående hur fysisk aktivitet före och under graviditeten påverkar risken för tidig förlossning, så kallad förtidsbörd, påverkan på fostrets födselvikt och effekter på den gravida kvinnans fysiska mående.

Under det senaste seklet har förlossningsvården förbättrats oerhört över i stort sett hela världen, med stora minskningar av både mödra- och barnmortalitet och - morbiditet. Vi har dock nu kommit till en punkt, åtminstone i utvecklade länder, där varje marginell förbättring av utfallen kommer till priset av stora insatser och kostnader. En ökad användning av rätt anpassad fysisk aktivitet, har dock potential att kunna ge tydliga förbättringar av utfallen till i stort sett ingen kostnad alls och med potential att också kunna förbättra folkhälsan i stort. Förtidsbörd, dvs förlossning före den 37:e graviditetsveckan, är ett potentiellt allvarligt utfall vid graviditet och förekomsten av förtidsbörd ökar stadigt världen över.

Det finns många riskfaktorer för förtidsbörd, tex övervikt och diabetes hos den gravida kvinnan, vilka ökar närmast explosionsartat i stort sett överallt i världen. Sedan länge är det ju mycket väl studerat hur stor positiv påverkan fysisk aktivitet har för att minska risken för utveckling av övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdom i befolkningen i stort. Fysisk aktivitet före och under graviditet har undersökts i många studier. Där har man försökt se om det har positiva eller negativa effekter såväl på kvinnans mående, komplikationer under graviditeten och vid förlossningen, samt för barnets mående och utveckling. Det har visats att fysisk aktivitet under graviditet kan minska risken för negativa utfall speciellt för överviktiga kvinnor och troligen också kan minska risken för avvikande tillväxt hos fostren. De flesta studier av det här slaget är tyvärr för små för att kunna visa på entydiga resultat.

Sammanfattningsvis kan man ändå säga att det med något enstaka undantag inte finns studier som visar på några som helst negativa effekter av fysisk aktivitet inför eller under graviditeten. Den norska Mor-Barnstudien (MoBa) är världens hittills mest omfattande enkätstudie för gravida kvinnor, omfattande knappt 100 000 norska kvinnor. Då fick bl a detaljerade frågor om både mängd och typ av fysisk aktivitet som de ägnat sig åt, inklusive fysiskt krävande arbete. Utfallet av graviditeterna och förlossningarna registrerades i det norska förlossningsregistret. Med dessa data har man bland annat visat att risken för förtidsbörd minskade om kvinnan var fysiskt aktiv under graviditeten, men inte på någon detaljnivå angående vilken typ (exempelvis styrketräning jämfört med konditionsträning) eller omfattning av aktivitet som var bäst och dessutom undersöka hur aktiviteten påverkar fostervikt.

Om studien

Jag kommer att göra två studier baserade på data från MoBa, där jag kommer att undersöka utfallet i ovanstående avseende. Dessutom håller jag på att starta en stor observationsstudie, där gravida kvinnor i Jämtland kommer erbjudas att delta. De kommer då att både få svara på liknande frågor som i MoBa om sin aktivitetsnivå under graviditeten och få bära både aktivitetsmätare och blodsockermätare, så att jag kontinuerligt kan undersöka hur dessa samvarierar och hur bra de stämmer överens med kvinnans enkätsvar, samt hur det gick vid förlossningen och för barnet. Någon sådan studie gjord på gravida har aldrig tidigare publicerats och vi vet således inte om blodsockerregleringen är annorlunda hos gravida kvinnor, i detta avseende. Min förhoppning är att studierna ska kunna ge åtminstone delsvar på hur vi kan använda oss av råd om riktad fysisk aktivitet för kvinnor som vill bli eller redan är gravida, för att förbättra graviditetsutfallet, både för kvinnorna själva och för deras barn.