Podden Öka takten

00:00 Lisa: Du, idag ska vi till Solvalla.

00:08 Fredrik: Ja, vi har ju redan varit där i maj, i slutet på maj. När det var som absolut varmast.

00:14 Lisa: Då besökte vi Svenska Maskinmässan. Och hade vi representerat vanliga maskiner då hade det varit supermycket ljud. Man hade kunnat göra ett jäkligt coolt intro. Men vi är ju intresserade av maskiner som viner.

00:34 Fredrik: Exakt. Så tyst som möjligt. Men vi var ju på jakt efter elektriska arbetsmaskiner. Så vi gick ju runt på Solvalla med de glasögonen på. Så det ni får höra nu, ni som lyssnar, är lite olika nedslag från olika maskiner, upplevelser och personer. Det är några som vi intervjuar också där, utställare. Jag lyckas också säga fel hela tiden. Alltid traktorer. Men jag tror inte att det var en enda traktor där. Det är hjullastare. Och insåg också att vi är lite dåliga på att beskriva vad vi faktiskt såg för någonting. Så att vi liksom...

01:23 Lisa: För den som är intresserad så hänvisar vi till vårt sprillans nya Instagramkonto som heter...

01:31 Fredrik: Öka takten podden.

01:32 Lisa: Ja. Oka_takten_podden på Instagram. Där lägger vi upp ett litet bildkollage. Fortfarande kanske utan att veta exakt vad vi betraktar, men ni får se bilder på dem.

01:47 Fredrik: Ja, men precis. Då blir det lättare att hänga med och jag tänker att vi kommer att lägga ut mer material där framöver från våra intervjuer och poddar och sådär. Så följ oss där helt enkelt. Så tror jag att det kommer att bli lite tydligare vad vi pratar om egentligen.

02:03 Lisa: Och följ med varvet runt på Solvalla, en solig dag i slutet av maj.

02:10 Fredrik: Det här avsnittet har finansierats av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen.

02:17 Fredrik: Det lyser ju. Det lyser två lampor. Vi är live, Lisa! Vart är vi någonstans?

02:24 Lisa: Vi är ju på Svenska Maskinmässan på Solvalla. Sa jag med viss tveksamhet.

02:30 Fredrik: Ja, exakt, men det är ju där vi är. Det känns konstigt, det är inte en miljö som vi kanske är vana vid.

02:37 Lisa: Nej, det är oerhört live.

02:40 Fredrik: Du gillar ju hästar annars.

02:42 Lisa: Jag hade gärna kilat till stallet.

02:44 Fredrik: Men det är mycket hästkrafter här.

02:47 Lisa: Oerhört mycket hästkrafter.

02:48 Fredrik: Hästkrafter och testosteron. Verkligen, det är oerhört mycket män. Ja, det är mycket män men jag har faktiskt sett ganska många kvinnor ändå, och barn.

02:57 Lisa: Barn finns det också, det var ju en liten förskoleklass. Det kan man tänka, att man helst inte heller vill tappa bort. Nu står ju alla maskiner stilla och den maskin som rörde sig nyss den la ett pussel. Så det känns ju också lite förskoleanpassat.

03:12 Fredrik: Alltså det var både väldigt imponerande och frustrerande när den här jättestora maskinen skulle försöka lägga det här pusslet.

03:17 Lisa: Du blev ju jätteotålig!

03:19 Fredrik: Ja, nästan så att man bara ville springa fram och hjälpa till. Så känner jag. Men det är ju imponerande vilken precision man kan ha med så stora maskiner.

03:27 Lisa: Det var också ett oerhört fokus på han som körde. Jag tänkte att han får smörja läpparna med liniment sen.

03:36 Fredrik: Ja, exakt. Han hade tungan rätt i mun. Men vi har ju ändå sett en hel del elektriska maskiner.

03:44 Lisa: Ja, men precis. Vad är dina intryck? Vi började med att titta på, det är väldigt många gröna elektriska maskiner.

03:52 Fredrik: Det kanske är en tanke bakom det.

03:59 Lisa: Förmodligen mycket symbolik i den färgen.

04:03 Fredrik: Vi har inte gått så många hundra meter, skulle jag säga. Men vi har ju sett jättemånga elektriska varianter. Det var ju alldeles när vi kom in så var det ju en jättestor traktor. En väldigt stor traktor. Och så var det ju en lite mindre traktor. Som båda var elektriska.

04:24 Lisa: Och en grävare.

04:25 Fredrik: Ja, och en grävmaskin. Från ett kinesiskt företag.

04:31 Lisa: LiuGong. Ja, något sånt. Ja, jag tar tillbaka det direkt känner jag, hehe.

04:33 Fredrik: Det var i alla fall ett företag som heter RG Rentals. De hyrde ut de här maskinerna helt enkelt.

04:42 Lisa: De berättade att de var väldigt stora. De hade 32 maskiner tror jag. 22 av dem var ute i Norge.

04:51 Fredrik: Ja, alltså elektriska varianter.

04:54 Lisa: De sa själva att Norge ligger väldigt i framkant. Vi har ju skrutit en hel del om den här förskolan som har byggts i Östersund och med pitchen att det är den första i EU. Nu har vi helt uteslutit att i Norge så har de hållit på ett tag.

05:13 Fredrik: De får ju liksom leva med det, norrmännen, när de inte är med i EU, tänker jag.

05:20 Lisa: De kör sitt eget race, som är mycket bättre än vårt.

05:25 Fredrik: Jag blev i alla fall ganska imponerad av de där två maskinerna. Vi fick också se en film från ett företag i Västerås som körde en av de här större maskinerna. De sa att vi inte behövde ladda ens på natten. Vi kan ju köra vårt uppdrag laddbara på helgen. Och köra liksom fulldagar.

05:46 Lisa: Då kom det fram till att batteriet kanske var lite överdimensionerat för arbetsgivarna.

05:51 Fredrik: Ja, i alla fall för deras uppdrag. Det var ju nästan 500 kWh det där batteriet. Nej, men det tycker jag var väldigt kul att se. Vad har vi sett mer då? Vi har ju sett någon typ av gaffeltruck. En gul. Och så en till... Det verkar ändå komma det här med traktorer.

06:11 Lisa: Ja, det är väldigt stora hybrider och elektrifierade arbetsmaskiner. Och vi pratade ju innan om några som dessutom hade utbytbara batterier. Har vi kommit till dem?

06:26 Fredrik: Nej, vi har inte kommit till dem än. Jag tänker att vi får kanske återkomma till dem. Men deras business verkar vara att byta ut i befintliga maskiner, dieselmotorerna, till el.

06:37 Katarina: Vi får.

06:37 Fredrik: Se om vi kan få en intervju med dem kanske.

06:40 Lisa: Ja, men precis. Men det var väl ett annat...

06:44 Fredrik: Ett annat... Ett annat företag. Ja, ett annat företag. Men de finns här.

06:48 Lisa: Men helt enkelt, vi kommer tillbaka.

06:51 Fredrik: Och så kommer vi.

06:53 Lisa: Vi har ju gått ett halvt varv längs Travbanan på Solvalla.

07:00 Fredrik: Vi kom inte så långt.

07:01 Lisa: Nej, men vi kom i väldigt korta bitar och nu har vi fastnat här vid Tyra.

07:07 Tyra: Vem är du? Tyra heter jag, kommer från Nås. Går andra året på Lantbruk uppe i Rättvik. Nu har jag fått äran att starta ett UF-företag.

07:19 Fredrik: Och vad gör det här UF-företaget för någonting?

07:22 Tyra: Ja, eldrivna skottkärror är grunden i företaget. Det finns två olika typer, en med enkelhjul och en med dubbla hjul som man kan montera lite olika redskap på. Till exempel som ett plogblad och en vedkorg.

07:40 Fredrik: Jag blev ju otroligt glad när jag såg den här. Det här är typ precis något som jag letat efter privat kan man väl säga.

07:46 Lisa: Ja, du körde ju direkt iväg.

07:47 Fredrik: Ja, exakt. Jag har fått provköra, gjort en fin cirkel. Hur länge kan man köra med den här?

07:53 Tyra: Fem timmar räcker batterilängden om det är fullladdat.

07:57 Fredrik: Och du laddar bara i vanligt uttag?

07:59 Tyra: Ja, vanligt uttag hemma.

08:02 Fredrik: Varför fick du den här idén?

08:05 Tyra: Ja, pappa har ett företag som heter Dala Gripen. Vi ville ha något som inte var så vanligt, så då utvecklade vi det här tillsammans. Så kör vi lite nu i början. Men i framtiden är väl tanken att jag ska ta över själv.

08:21 Lisa: Men vilka är tänkta som kunder för den här kärran?

08:25 Tyra: Det är väl alla olika åldersgrupper och yrken är väl tanken. Den är ju lätt att köra och alla kan hantera den. Det är många lantbrukare, trädgård och privatpersoner som vill köra med den.

08:38 Fredrik Hur mycket kan man lasta?

08:42 Tyra: 150 kilo med dubbla hjul.

08:48 Fredrik: Vi pratar ganska mycket om ökad tillgänglighet och så, att få fler att kunna använda maskiner och sådär, att man ska tänka på tillgängligheten. Det här känns ju precis som en sådan produkt att fler kan vara ute och göra arbete helt enkelt.

09:04 Tyra: Ja men precis, alla kan ta del av den här och det är inget krångligt att köra.

09:09 Fredrik: Till och med jag klarar av det. Jag är inte så bra på att förstå instruktioner, men du var väldigt duktig på det. Det var ju också enkelt.

09:17 Tyra: Ja men tack så mycket.

09:19 Lisa: Den drog iväg med dig lite.

09:21 Fredrik: Ja, den... Gick fort

09:21 Tyra: 6 km är maxhastigheten. Man får ha lite finkänsla med gasen.

09:28 Fredrik: Det hade inte jag. Går det att trimma?

09:30 Tyra: Nej, inte riktigt. Någon kan säkert fixa till det. Men inte som den är nu.

09:37 Fredrik: Det gick bra. Tack så jättemycket för att du var med och berättade.

09:41 Tyra: Tack själv.

09:44 Lisa: Du vill ju bara åt goodiebagsen, Fredrik.

09:47 Fredrik: Ja, jag vill väldigt gärna ha goodiebags. Och Katarina ser ut som att hon är väldigt intresserad av piasavakvasten.

09:53 Katarina: Ja, jag vill ha en kvast.

09:55 Lisa: Det är oerhört många som går omkring med gula piasavakvastar. Och vi har inte hittat källan till det här.

10:01 Fredrik: Källan till piasava

10:02 Katarina: Det är det som är lite spännande.

10:04 Fredrik: Vart är de? Okej hörni, nu har vi varit och tittat på en leverantör som hade ganska många elektriska maskiner. Vad hette det här företaget nu? Devalon? Devalon?

10:21 Lisa: Delevalalalalon? Ja, Devalon. Det står ju där.

10:26 Fredrik: Maskinia, Devalon. Jag tror att märket var Devalon och så var Maskinia en återförsäljare.

10:34 Lisa: Vi har stenkoll. Ja, absolut.

10:37 Fredrik: Men vad var det, Katarina, som var speciellt med dem vi såg där?

10:40 Lisa: Det som var speciellt där var att det var stora, tunga maskiner som kunde ha utbytbara batterier.

10:46 Katarina: De var helt på eldrift.

10:47 Lisa: Och så kunde de gå i 8-10 timmar.

10:53 Katarina: Då kunde man byta batteriet så man kunde fortsätta vara i drift.

10:56 Fredrik: Det var flera stora hakar på batteriet. Man behövde någon annan maskin för att lyfta, för det måste ju vara tungt det där stora batteriet.

11:06 Lisa: Ja, just det. Det behövdes en kran vid sidan om som lyfte på det. Men hade man det så sa han (återförsäljaren) i alla fall ett byte på två, tre minuter ungefär.

11:15 Fredrik: Han, Fredrik hette återförsäljaren, pratade ju väldigt mycket med oss om att det offentliga måste börja ställa krav. Han tyckte att vi skulle gå hem och pusha på våra kommuner att börja köpa elektriska arbetsmaskiner.

11:27 Katarina: Ja, men det är också det vi jobbar lite med, det här med upphandlingskriterier och krav som kan ställas från offentliga för att driva på utvecklingen. Så vi är på rätt väg och tänker i rätt banor.

11:40 Fredrik: Jag tycker generellt att jag blivit imponerad av att det finns många olika. Ja, elektriska maskiner.

11:49 Lisa: Alltså, vad tänker ni? En sån här upplägg med ett väldigt kraftfullt utbytbart batteri, vad öppnar det upp för verksamheter?

12:02 Fredrik: Ja, alltså jag tänker att vi börjar ju se det här mer och mer också på bilsidan. Alltså att man har bilbatteriutbytesstationer istället för snabbladdningsstationer. Alltså att det skulle vara ett alternativ till den här snabbladdningen. Jag tänker att det är ju ganska smart för att få ner effekterna som behövs för att ladda för då kan man ju ladda med mindre effekter. Lägre effekter på natten. Och sen så kan man liksom få ut mycket effekt när man väl behöver det.

12:31 Lisa: Men inom entreprenad då till exempel? Av olika?

12:35 Fredrik: Ja men då tänker jag så här lite det som han var inne på där. Fredrik heter han också. Men det var ju att man kanske kan köra fler skift till exempel. Alltså har du kört klart ett skift och så kan du bara på 3-4 minuter byta ut batteriet och så köra 8 timmar till. Det låter ju som att det är bättre kalkyl i det.

12:53 Lisa: Kan det vara ett alternativ för skog och annan verksamhet som ligger längre bort från laddinfrastruktur?

13:04 Katarina: Han var väldigt tveksam till det, men jag kan nog se att en utveckling av det här är nog en bit på väg. Kan jag se det som i alla fall. Att det finns en kraftkälla till som man kan fylla på kraften med på något sätt.

13:20 Fredrik: Det beror väl helt på var man är liksom. Men jag menar, måste du liksom släpa hem de här batterierna på kvällen? Det måste gå en lastbil och kanske ladda. Jag vet inte om det funkar så i verkligheten.

13:34 Katarina: Nej det är klart det finns nog lite mer att utveckla på området. Men det är roligt att se att det finns batterier, alltså utbytbarhet på maskiner, på stora maskiner. Det gick ju även att använda det här batteriet för traditionell laddning så att säga, med sladd in också. Så då kan man ha det som en gigantisk powerbank.

13:53 Fredrik: En powerbank som Lisa, vi har konstaterat att Lisas telefon skulle behöva en powerbank. Är det i den storleken?

14:00 Lisa: Förmodligen faktiskt, den är så gammal.

14:02 Fredrik: Typ två ton batteri ska du släpa. Du har ju en bra väska med dig, men jag vet inte om den får plats.

14:08 Lisa: Nej, men man skulle ju kunna utveckla den här självgående, eller, elektriska skottkärran.

14:13 Fredrik: Ja, och bära batteri.

14:16 Lisa: Lite mer, 150 kilo var den.

14:19 Fredrik: Oj, nu tutar de här. Vi kanske ska gå och leta lite vidare efter den här piasavakvasten.

14:30 Lisa: Hur sammanfattar du det här, Katarina?

14:34 Katarina: Varm, trött och nöjd.

14:37 Fredrik: Varm, trött och nöjd. Det var bra, en sammanfattning. Jag blir alltid lika fascinerad av... Mäns beteende på offentliga toaletter.

14:57 Katarina: hehe, jag har skrivit ett kåseri om det.

15:03 Lisa: Du har djup insikt i detta, Katarina? Vi kanske inte drar din betraktelse här idag.

15:09 Katarina: Nej, det behöver vi inte göra.

15:10 Lisa: Men det har också varit en dag i ölens tecken, tänker jag. Alltifrån den här ölen som knäcktes på bussen ut hit, som du berättade om Katarina. Du blev lite förvånad. Och kanske inte tänkte att det var så mycket öl inblandat. Till Avant som ju hade... Albin på Avant, han berättade ju om en... Vad kallades det nu då? Verktyg eller...

15:36 Fredrik: Ja, det var en... Till det här, ja till den här lilla minitraktorn.

15:39 Lisa: Till minitraktorn där man kunde placera en tunna öl i bak och ha en tapp i fram. Men de fick inte till det här för de hittade ingen lättöl i Finland. Så då kunde de inte fixa det här. Det var ju väldigt roligt.

15:55 Fredrik: Ja verkligen, jag tänker vi har ju mycket mikrobryggerier ändå. I Jämtland.

16:10 Lisa: Jag ska bara knyta ihop det här. Det är bra drag på uteserveringarna här på Solvalla.

16:13 Katarina: De här literkannorna som kom fram vid lunch, de är fler nu.

16:19 Lisa: Observera, vi var på maskinmässa.

16:21 Fredrik: Ja, absolut. Men jag tycker ändå att det var över förväntan. Alltså så, sett mycket mer elektriska varianter än vad jag trodde.

16:31 Lisa: Men vad tänkte du då först?

16:33 Fredrik: Jag kanske trodde att det skulle vara tre stycken. Jag skickade ju ett mail och frågade de som var arrangör. Hur ser det ut? Kommer det vara någon som ställer ut fossila alternativ eller elektriska? Och de kunde ju liksom inte ens svara på det då. Nästan var och varannan har ju det, någon elektrisk variant.

16:50 Lisa: Var det någon som hoppade ut på dig?

16:56 Katarina: Jag tycker generellt som Fredrik säger. Jag trodde inte heller att de har kommit så långt inom de här maskinsektorn. Om man jämför med andra fordon så ligger de väldigt långt fram. Det finns inom alla möjliga av de här maskinvarianterna som har antingen annan drift eller kombinationshybrid drift eller ren eldrift. Så nej men det var alltifrån stora

17:34 Lisa: Var det någon som stack ut som du tyckte kändes spännande Fredrik?

17:40 Fredrik: Oj, nej, den som jag blev mest glad för var den här lilla skottkärran som gick på el, det var fantastiskt. Men det var mest för att jag såg det som ett personligt användningsområde för den.

17:55 Lisa: Den talade till dig.

17:56 Fredrik: Så var det. Jag tycker det. Det var det, allt härifrån mässan. Tja då!

0:02 Fredrik:
Sommar, sommar.

00:04 Lisa:
Sjung!

00:05 Fredrik:
Sjung! Men det är svårt att sjunga på beställning.

00:09 Lisa:
Ja, det är sant.

00:09 Fredrik:
Men vi har i alla fall tänkt att under sommaren, vi ska ha lite semester, men att vi ska spela in lite sommaravsnitt.

00:17 Lisa:
Ja men precis, lite längre prat med intressanta människor som på lite olika sätt bidrar till omställningen.

00:25 Fredrik:
Ja, och vi var ju så otroligt ivriga när vi körde igång det första avsnittet, så vi glömde ju helt att introducera vem det var och så vidare. Så vi gör det i efterhand helt enkelt.

00:36 Lisa:
Vi drog liksom igång och sörplade kokkaffe direkt.

00:39 Fredrik:
Det var ju så otroligt trevligt. Nej men i det här första sommaravsnittet som ni ska få höra på nu så träffade vi Sofie Werner. Och hon jobbar ju som naturguide och är en turistpersonlighet kan man ju säga. Och tänker ju ganska mycket på olika hållbarhetsfrågor.

01:00 Lisa:
Och vi besökte henne i hennes hus i Handöl där hon utgår ifrån.

01:06 Fredrik:
Så var god att lyssna. Är det så man säger? Varsågod.

01:10 Lisa:
God lyssning. Och det här avsnittet finansieras av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen.

01:27 Fredrik:
Spelar vi in då?

01:27 Lisa:
Ja.

01:30 Fredrik:
Vad trevligt.

01:32 Lisa:
Ja, det här är ju nytt. Idag är vi på exkursion.

01:40 Fredrik:
Sitter här och har väldigt mysigt vid kaffebordet? Eller vid fikabordet? I en liten stuga i Handöl. Säger man att man är där, Sofie, i Handöl?

01:51 Sofie:
Ja, det skulle jag säga.

01:55 Fredrik:
Idag är det ju ett sommaravsnitt med Sofie. Du kan ju berätta lite kort om dig själv. Vad gör du här ute i Handöl eller i din lilla stuga?

02:05 Lisa:
Vad gör vi här?

02:06 Fredrik:
Ja, vad gör vi här?

02:07 Sofie:
Jag vet inte vad ni gör, jag kan bara berätta vad jag gör här. Jag är väl lite mångsysslare, jag driver ju en del med turistverksamhet och sen fortsätter jag också lite grann, men jag har jobbat som tv-fotograf en längre tid får man säga. Det gör jag ju bitvis också men inte alls i samma utsträckning som jag gjort förut. Så så går dagarna mycket ute till fjälls eller sitter och planerar och skriver risk- och konsekvensanalyser hemma vid datorn.

02:36 Lisa:
Man fattar ju att du inte har så himla mycket tid att vara tv-fotograf när du berättar om dina senaste 30 arbetsdagar på raken.

02:45 Sofie:
Ja men då har jag ändå knutit in ett par arbetsdagar som tv-fotograf också. Men det är ju behändigt i maj och juni, då kan man jobba dygnet runt. När man jobbar med djur och sådär. Vi har ju ljuset och det fina så länge. Det är svårt att gå och lägga sig.

03:04 Lisa:
Du pratade om, vad var det för fågel?

03:07 Sofie:
Dubbelbeckasinen, det är ju vår superhjälte här till fjälls. Det är en av våra fyra spelande fåglar, men kanske också den minst kända. Många känner till orre, tjäder och vad heter den här som har så stor, ja nu tappar jag namnet. Den har en krans, det ser ut som en sån där 1700-tals farbror. Ja just det. Ja, jag tappar namnet.

03:32 Fredrik:
Tjäder?

03:33 Lisa:
Nej.

03:33 Fredrik:
Nej, inte tjäder.

03:35 Sofie:
Nej, men den spelar också här nere. Men den är inte lika häftig. Men dubbelbeckasinen är ju häftig just för att den är ganska okänd. Den är rödlistad. Så jag tycker att den förtjänar att lyftas.

Det blir aldrig riktigt mörkt den här tiden på året, men de spelar ju när det är som mörkast. Så man börjar jobba vid sju kanske, och så kanske man kommer hem vid två och halv tre. Beroende på hur länge gästerna vill stanna.

04:09 Lisa:
Men vilket bra liv du har.

04:11 Sofie:
Ja, för då kan man knyta in lite guidning till vattenfall och såna här andra guidningar, vandringar. På dagtid också.

04:18 Lisa:
Ja men det är ju superbra att kunna göra så, särskilt om man inte är i behov av sömn.

04:25 Sofie:
Nu är det bara ni två som ser mig just nu, men jag är inte den piggaste fågeln ute i skogen.

04:37 Lisa:
Men hur länge har du bott här i den här stugan?

04:40 Sofie:
Jag har bott här i drygt tio år faktiskt. I en gammal sommarlada som har stått nere på byn.

04:47 Fredrik:
Och varför då? Varför bor du här?

04:50 Sofie:
Varför inte kan du svara på?

04:54 Fredrik:
Ja, jag tänker att det kanske är många som ändå drar sig från att bo liksom. Det är inte mitt på fjällen, men det är en bit ändå.

05:02 Sofie:
Jo, förstås. Men jag kan ju gå rakt ut genom dörren och komma till fjället. Och jag kan... Till havet så är det väl åtta, nio mil. Och så till Trondheim som är en väldigt stor, bra, kulturell stad. Så är det 10-11 mil. Så det är ju ändå väldigt centralt.

05:22 Fredrik:
Ja, och du har ju egentligen, med vad du beskriver, så har du jobbet rätt utanför dörren bara.

05:28 Sofie:
Ja, men det var väl det. När jag hade jobbat så mycket som tv-fotograf då orkar man inte resa. För det består ju extremt mycket av resor. Jag har ju varit så privilegierad, så jag har bara haft roliga jobb. Alltså verkligen, varje dag har jag gått upp och tänkt, wow, nu ska vi få göra det här. Och det blir man ju bortskämd av, och det måste man ju uppskatta. Men det gör ju också att man reser extremt mycket. Och det är slitsamt, det tycker jag. Så det var ju därför jag började jobba med turism och besöksnäringen och guidning. Det var ju för att kunna vara hemma någon gång också.

06:01 Fredrik:
Ja, det låter helt fantastiskt. Vi satt och pratade lite egentligen, i bilen upp, jag och Lisa om man vill man jobba med sen? Inte när du blir stor kanske, men vad vill man jobba med sen om man skulle byta jobb?

06:13 Lisa:
Vi var ganska överens om att det inte är att jobba som är målet egentligen.

06:16 Fredrik:
Nej, jobba lite mindre kanske. Det låter ju som att du jobbar väldigt mycket ändå. Men det är roligt.

06:23 Sofie:
Jo, men det går ju i vågor. Det är det som är med säsonger också. Utmaningen är ju att jämna ut säsongerna. Och att inte behöva anställa 20 guider för att man ska kunna jobba när alla är här utan försöka få människor att komma jämt spritt under året så man får en normal arbetsgång, apropå hållbarhet. Så är det så. Jag försöker tänka i alla fall och tänker att det är så jag ska kunna fortsätta i 40 år till. För vi måste väl jobba i 40 år till innan vi får gå i pension.

06:54 Fredrik:
Exakt. Ja, jag tänker att det är väl också lite vår baktanke med att vi besöker just dig här. Vi pysslar ju ändå en del med turism, besöksnäring och försöker hjälpa andra företag med hur man kan ställa om sin verksamhet och använda mindre fossila bränslen och bli hållbarare på olika sätt. Är det en viktig del av ditt varumärke och det är en tjänst som du ändå vill förmedla?

07:25 Sofie:
Ja, absolut. Precis som du säger, hållbarhet sträcker sig över så många olika spektrum och det beror helt på vad man bedriver för verksamhet. Har man skoteruthyrning är det hållbara att övergå till elskotrar. Det beror på vad man har för företag och hur man driftar det. Jag tror absolut att man kan justera hållbarheten och tänka mer långsiktigt. Alltså vad det gäller människorna, det man äter eller hur man hanterar alla våra fossila tillgångar.

07:59 Lisa:
Men var det en tanke också med att flytta hit, att minska ditt eget avtryck? För jag föreställer mig att det är en ganska liten stuga. Det står i stort sett av ett rum. Jag tänker att det inte går åt jättemycket energi till ditt själva boende här. Det är inte golvvärme på 24 grader om vintern.

08:21 Sofie:
Nej, det är minusgrader på golvet på vintern. Så det är lite annat kanske.

08:26 Lisa:
Men var det en tanke med att flytta hit också och minska?

08:29 Sofie:
Nej, det är väl mer att jag tycker generellt att om man är enskild individ då har man inte så stora behov. Varför ska människor bo i villor eller ha stugor som är på 200 kvadrat? För mig är det orealistiskt. Sen kanske jag inte skulle bli ledsen av att kunna ha ett förråd till exempel. Eller kunna ha någon liten mer yta. Så generellt så behöver man inte så mycket. Det är väl bara att kolla hur det var förut. Hade alla liksom... Bodde folk på 200 kvadratmeter? Nej, för man hade inte råd att värma upp det. Nu har vi råd och tycker vi, ekonomiskt kanske, ja nu, de senaste åren kanske har förändrats lite grann, hur man ser på det där. Men har man råd att hålla det varmt, liksom? Det kan man ju fråga sig.

09:16 Sofie:
Varför ska man äga så mycket om man inte kan ta hand om det?

09:20 Fredrik:
Ja, verkligen. Det känns som att fler och fler börjar ställa sig de frågorna. Även om det finns den här motsatsen som du också beskriver. Att man ska ha tre hus och alla ska vara 200 kvadrat för man ska få plats med hela familjen överallt.

09:36 Lisa:
Vad spännande att du ändå tänker så, jag tycker att det känns lite, inte vet jag, eller folk kanske ställer sig för det

09:44 Lisa:
Också som att folk kanske shoppar sig till möjligheten att ha, eller jag vet inte, att man försöker konsumera sig ur knipan.

09:50 Fredrik:
Ja, men det tänker jag är lite så här varför i alla fall jag blev väldigt nyfiken på att besöka dig idag och för ett av de här sommaravsnittena, just för att det känns som att du via din Instagram, som du är väldigt aktiv på, och på hemsidan, ändå vill förmedla någonting annat, som kanske ändå har börjat komma upp mer på tapeten, det lite mer långsamma. Komma bort från stressen. Håller du med där?

10:24 Sofie:
Jo, absolut. Men det jag tänker på att det är också att vi som bor här som har ansvaret att komma med kunskapen. Förr var det ju så, alltså kom det någon storstadsturist och skulle ta sig en fjällmarsch. Då tog man ju alltid in och lejde en lokalbonde eller någon av renskötarna som hade koll på områdena. Och då fick man med sig den kunskapen. Idag tror man och kommer med ett stort övermod att man har all kunskap. Hur den här platsen fungerar och hur vi kan behålla den och bevara den. Men det är inte alltid så. Så det är vårt ansvar att förmedla det också, tänker jag.

11:03 Fredrik:
Hur tänker du att du gör det?

11:05 Sofie:
Jag vet inte, jag tänker väl att jag blir väl bara en liten del av det, men också fördela, visa min syn, visa hur vintrarna är, och visa hur man annars tar hand om sig själv och naturen då. Och framförallt för den kan vi inte nyttja som om den vore ändlös.

11:24 Fredrik:
Vad är din filosofi där kring det? När du planerar olika turer och sådär för att minimera avtrycket.

11:34 Sofie:
Det är en ganska svår fråga egentligen. Jag utgår ju från mig själv. Hur mycket behöver man och vad behöver gästen? Gästerna kan ju oftast tro att de behöver ett eget hotellrum och alla måste ha egen toalett och dusch på rummet. Förr hade man ju inte det. Behövs det idag? Nej. De kanske får ta sig det innan tiden kommer och lära the Nordic lifestyle. Det går att använda utedass. Vi kan basta. Vi behöver inte ha enorma oändliga duschar. Vi behöver inte ha stora avlopp överallt. Man får anpassa sig för det vi har. För vi har inte sådana möjligheter. Det är väldigt få i Västjämtland som har så stora möjligheter när det kommer till infrastruktur. Är det då hållbart att bygga nytt och större? Ja, det kan man ju fråga sig.

12:23 Lisa:
Men det där är ju också, jag har funderat ganska mycket på vad det gör med tillgängligheten till naturen om man måste gå via en, jag är inte riktigt säker på var den här frågan ska leda någonstans. Men ibland tänker jag att det är lite ledsamt att man säljer in kurser i skidåkning, löpning eller vandring. För att det också berättar för människor att du inte kan. Fast min utgångspunkt är att alla som har ett par gummistövlar eller jeans egentligen kan befinna sig i naturen. Man behöver kanske inte gå åt ex.

12:55 Sofie:
Jo, det behöver inte vara det extrema, men som du säger, om alla har det, alltså det är ju många av dem som har det tankesättet som kommer hit, som till exempel fjällräddningen hämtar. Det är så himla mångbottnat. Såklart ska allemansrätten finnas till för alla. Men vi har ju tappat kontakten med naturen och vi vet inte hur vi klär på oss att ta hand om oss. Eller ta hand om naturen. Så många gånger man kan gå i naturreservatet och se hur det sågas grenar och eldas och hur det cyklas. Hade man kunnat läsa och ta till sig alla uppmaningar hade det inte varit något problem. Men nu görs det ju inte. Så då hamnar man som en svårsiktig sits också.

13:37 Lisa:
Så individen kan behöva någon att hålla i handen?

13:41 Sofie:
Ja, generellt så tror jag det. Och ska man generalisera ännu mer så är det de som förstår att de behöver någon att hålla i handen. Det är ju de som vill lära sig att göra rätt och göra riktigt. För det är jättemånga som vill det. Men så finns det de här, alltid är det någon som sticker ut och ska klara sig själv. Och liksom, ja, ta ner på gränsen åt andra sidan.

14:03 Fredrik:
Det kommer en mygga här? Hur är det möjligt att en mygga kan låta så mycket? Jag har headset på mig. Och den låter massor!

14:15 Sofie:
De håller sig närmast dig, då vet vi det också. För det kom väl in ett gäng här när vi öppnade dörren.

14:19 Lisa:
Ja, det är så.

14:21 Sofie:
Det har ju nyss kommit regn också så det är helt blickstilla ute.

14:26 Fredrik:
Det var otroligt fint. Jag trodde att det skulle vara bara gråmulet idag men så svängde vi in här och upp mot fjällen. Det är så otroligt vackert. Jag tänker att det är det kanske många gäster kommer hit också att få uppleva det här storslagna.

14:42 Sofie:
Ja, men verkligen, och så få se olika väder och känna på olika möjligheter. Det är ju jättebra och jätteviktigt. Men det viktiga med att ha människor som kommer hit är också att de förstår varför det måste bevaras. För det är extremt enkelt att sitta på en stol, om man ska nu generalisera i Stockholm eller någon annan storstad i hela världen, och tänka på att där borta, men det gör ingenting. Där kan vi sätta upp vattenkraftverk och vi kan sätta upp, vi kan förstöra naturen, vi kan skicka in gruvor och så där, men har vi inte rent vatten eller har vi inte liksom en natur som fungerar här, då kommer inte heller kretsloppet fungera i storstäderna i slutändan. Och så det tror jag är viktigt att man får med sig när man ser att wow, det här var fint, det här kan vi inte förstöra.

15:27 Sofie:
Det tycker jag är viktigt.

15:29 Fredrik:
För det är ju oftast lite sådär, ja, man jobbar med turism och det är ju i sig självt att folk ska resa eller uppleva. Det kan ju vara en sån där... När man vill minska på ett klimatavtryck så är det oftast resandet som är det stora. De stora utsläppen sker egentligen. Men tänker du att det är där man får det stora värdet, alltså förståelsen för olika platser eller kulturer, i och med att man får göra det?

15:58 Sofie:
Ja, det tror jag absolut. Sen tycker jag också att det finns ganska stora förbättringsmöjligheter i själva resandet, om man ser den fysiska transporten. Där tror jag att det finns stora förbättringsmöjligheter som kan göra det ännu bättre. Vi väntar ju på tåget här, det är en ganska spänd förväntan kan man säga. Meråkerbanan som håller på att elektrifieras. Det skulle göra mycket för resandet, kan vara att åka tåg genom hela Europa. Mina gäster kommer ju från Europa bara. Jag vill inte marknadsföra mig mot USA eller mot Asien eller sådär. När jag började hade jag att man fick rabatt om man åkte tåg hit. Vart man kom ifrån. Det kan också vara en sån morot. Men det blir den stora vinsten. Varför måste vi ta hand om naturen, djuren och hela kretsloppet och inte bara tänka på att jag behöver det här just nu.

16:58 Lisa:
Vi jobbar med grön omställning och elektrifiering bland annat. Det pratas ju väldigt mycket om hur den också kommer att påverka fjällvärlden längs hela fjällkedjan i princip, precis som du nämnde lite tidigare, gruvnäring. Och såklart också fjällvärlden, där många lever. Hur ser du på det?

17:25 Sofie:
Alltså, jag tror generellt så finns det väl ingen grön omställning. Alltså så. Någonstans, när man gör förändringar så kommer det måste göras avkall i olika ändar. Det tror jag. Sen är det ju svårt. Det är en ganska svår debatt. För det är svårt att sprida ut någonting. Vi sitter ju här och säger ja. Men slå upp alla era gruvor eller vindkraftverk och alla såna här kärnkraftreaktorer, gör det mitt på Stockholm, mitt på Stureplan. Du bara dundrar upp det där. Det skulle ju inte hända, för där skulle så många påverkas. Och då blir det så skevt att säga att ja, men ni är så få som påverkas där uppe. Jo, men vi påverkas ju. Och erat liv kommer ju påverkas där nere. Inte just i år eller om tio år, men sen kanske. Då kommer det ju bli förändringar.

18:18 Lisa:
Ja, det är en väldigt spännande diskussion kring vad som är centrum och vad som är periferi.

18:23 Sofie:
Och det är det jag tycker är så intressant när folk säger att jag bor i liksom avliden på nån vis, liksom. Fast för mig är ju det här centrum. Allt du behöver finns ju här. Allt som jag behöver för att leva finns ju här. Alltså, varför behöver vi stora shoppingcenter eller stora höga betonghus? Inte vet jag. Alltså, det är ju exakt som du säger. Det som är centrum för dig behöver inte vara centrum för mig. Men det är oftast de som hörs då, de som har de stora centrum. Och det är deras livsvillkor som gäller. För oss som är mycket färre som har andra livsvillkor, de är inte någonting. Det blir ofta så.

19:08 Lisa:
Och sen så blicken på vad som är någonting av betydelse och vad som signifierar ett traditionellt centrum. Om det nu är en asfalterad gata eller kan det vara en myr eller kan det vara, alltså det är ju centrum för något annat.

19:26 Sofie:
En viltkorsning, där kan det ju vara extremt mycket mer trafiken på Stureplan ibland liksom. Men vad är centrum, bara för att de inte kan se det.

19:35 Fredrik:
Det här med perspektiven och sånt, är det sånt som man ofta pratar om? Alltså när du får upp gäster och sådär. Eller hur går samtalen med gästerna?

19:45 Sofie:
Nej, vi pratar inte om perspektivet på det sättet, utan de upplever nog bara att wow, vad skönt, vad härligt, vad häftigt att det finns en sån här plats och det finns något annat än ständig trafik, än ständiga ljudföroreningar och ljusföroreningar. De bara tänker att det finns något annat. Det vill de snarare också ta hand om i sin tur. Det är inte så mycket perspektiv. Men vi får berätta att det finns ju affär och vad man behöver. Även om det såklart finns förbättringar, om man tänker till Jämtlands samhället erbjuder.

20:28 Lisa:
Vad kommer dina gäster ifrån? Många kommer från Europa sa du.

20:32 Sofie:
Ja, det har varit mitt fokus nu att försöka få hit mer européer under pandemin. Det var ju svenskar såklart och lite norskar. Nu har jag börjat få hit en del belgare som tycker det är väldigt spännande och fascinerande. Sen vet man aldrig. Där var det lite spridda skurar, holländare, tyskar och schweizare. Mellaneuropa.

20:55 Fredrik:
Vad tror du de lär sig mest när de kommer hit?

20:59 Sofie:
Ska jag generalisera så är det en nordisk livsstil. Det enkla livet. Att man kan vara nöjd i det lilla. Många av dem som kommer till mig behöver inte ha ett lyxhotell, utan de är nöjda bara att få se hur vi har, hur vi bor, hur vi lever, hur vi jobbar, vad vi äter för mat och hur vi hittar vår mat. Jag kan få be om termosen.

21:22 Fredrik:
Ja, vi måste ju fylla på här.

21:25 Sofie:
Ja, jag måste ha lite te. Jag känner att jag blir helt hes, med guidning här 30 dagar i rad. Så jag tappar rösten.

21:30 Fredrik:
Ja, det är ju viktigt att använda magstödet och allt vad det är.

21:38 Fredrik:
Vad heter det? Egentligen den allra första gången som jag stötte på dig och ditt namn det var ju, vi var på Copper hill, på den här stora turism... Turistdagen, jag vet inte, det var en stor konferens på Copper Hill och då blev du utsett till årets turistpersonlighet. Hur kändes det?

21:58 Sofie:
Ja, det var ju märkligt. Det var väl oväntat, tänker jag. De hade ju aldrig delat ut priset förut. Det har känts som, i min fördom i alla fall, att det har exploderat väldigt mycket i hela länet med turism. Det är inte bara fokus på Åre, utan Klövsjö, Vemdalen, Funäs, Tännäs, även österut i de östra kommunerna och lite norrut också mot Ström och Vildmarksvägen. Det finns ju stora områden där turismen kanske är betydelsefull för större samhällen eller för levnadsvillkor för fler. Jag är helt ensam och bor och verkar i min egen periferi och har inga andra. På det sättet var det jättekonstigt.

22:50 Lisa:
I ditt eget centrum skulle jag vilja säga.

22:55 Sofie:
Nej, men alltså det är ju inte en hel by som lever av turism här. Det är ju jag. Alltså, man måste se det perspektivet också.

23:04 Lisa:
Jag tänker också att det var lite ovanligt att turism omgärdas av någon större kommers. Går det att komma med något generellt tips för den som vill ta sig ut?

23:21 Sofie:
Du sa att man bara skulle ta stövlarna och gå ut. Det är där det börjar egentligen. Jag tror att det är svårt för många som kanske inte har erfarenhet eller har lärt sig när de var små barn och fått följa med sina föräldrar. Det är hur man beter sig generellt, allt från packning till planering till utförande och vad som händer när någonting går snett eller inte går som planerat.

23:47 Sofie:
Det är många som får det i uppväxten, men man får inte gå och dra bort det också. Den största medparten får det inte i uppväxten idag. Så på det sättet som vi fick när vi var små. Så det tänker jag att det är svårt att kunna sina egna begränsningar och sin egen kunskap. Det är svårt att se den, för det vet man inte först efteråt vad man borde veta.

24:12 Fredrik:
Ja, precis. Jag är ju väldigt dålig på att läsa instruktioner och sånt. Jag måste ju oftast prova och misslyckas. Men hur kan man börja lite smått då om man vill börja förstå sina begränsningar? Har du något tips där? Tycker du att man ska boka dig direkt? Eller ska man...

24:29 Sofie:
Jag tycker oftast det generella för att se om man gillar eller om det är något som passar en, det är att börja gå dagsturer. Tänk inte att man ska gå hela gröna bandet med tält och gå två månader i sträck. Utan gå dagsturer och se alltid till att det finns möjlighet att vända. Då blir det ju tryggt. Om man inte, speciellt om man går själv, men även när man går med andra så är det alltid bra att börja gå med dagsturer. Se vad som händer, du lär dig det ju stegvis. Även om man vill spendera en hel semester och fjällvandra, så kan man alltid gå dagsturer. Och sen alltid komma ihåg att det är ingen skam att sno.

25:08 Fredrik:
Sno om?

25:09 Sofie:
Nej, precis. Om det blir dåligt väder. Men blir det dåligt väder, jaha då är det trist, då får vi försöka en annan dag. För fjällen, de står ju kvar, det är som det enda vi vet. Även om man bara råkar ha en semester en vecka.

25:21 Fredrik:
Jag vet inte var det här ska leda riktigt. Men nu när jag möter dig här och hör på dina tankar och funderingar. Vi satt här och snackade lite innan, en månads tur. Inte gröna bandet, för det är ju lite tråkigt. Det ska vara glaciärer. Det behöver inte vara det. Men jag tänker att, vad man än ger sig in på så blir det värre och värre. Man pushar gränserna lite grann. Jag skulle ändå säga att jag har vandrat lite i fjällen och sådär. Och då tycker vissa som inte håller på med det, de tycker att jag är extrem. Och så bara, jag är ju ingenting, har du mött de här som sitter på sylarna och ska ut med sina topputrustningar och klättra på glaciärer och allt sånt? Det blir så extremt hela tiden.

26:25 Sofie:
På ett sätt kan jag hålla med. Det blir också mycket utrustningsprylnörderi. Men samtidigt, för mig funkar det inte så, det handlar mer om att vara ute. Ja, det var dåligt väder, men då gick vi in till en stuga och sov. De flesta grejerna som jag gör.. inget klassas in som extremt. För mig handlar det inte om det. Det handlar inte om att pressa mig. Det har jag gjort som elitidrottare, så det har jag som inget behov av längre. Eller testa gränser, för det ser jag som inget behov av. Speciellt inte som jag är ute själv oftast. Utan för mig handlar det mer om att vara ute och tiden som jag är ute. Alltså jag brukar säga det till mina gäster också. Det är inte den som går fortast och kommer fram först som kommer ha den bästa fjällupplevelsen.

27:21 Sofie:
Det är den som fikar längst eller den som upptäcker mest längs vägen. Det är den som kommer få den bästa fjällupplevelsen. Desto mer man stressar, desto mindre kommer du att uppleva.

27:32 Fredrik:
Jag känner att jag faller väldigt lätt i den här kategorin. Fort.

27:36 Sofie:
Du är lätt att stressa.

27:37 Fredrik:
Ja, oj oj. Jag känner att jag sitter här på tårna redan nu. Jag tror att det också kanske handlar om vilket umgängeskrets man hamnar i. Om det är väldigt tävlingsfokuserat eller att man ska prestera när man ska vara i den miljön. Jag har verkligen försökt de senaste åren att vara lugn. Men det sitter djupt rotat i.

28:02 Lisa:
Kring vandring tänker du?

28:03 Fredrik:
Ja, vandring, skidåkning, fjäll, allt sånt. Det här hade kunnat gått fortare, är liksom min tanke. Fast jag vill ju vara där och njuta av det jag ser.

28:13 Sofie:
Precis, det är ju så. Alltså, mänskligheten, vi har väl triggats av tävling ganska lång tid, så vi kan väl skylla på det. Men det blir lätt att man hetsar, speciellt om man är i en grupp, när det handlar om prestationer. Men då är vi tillbaka till, friluftslivets två eller tre budord. Friluftslivet, naturen får ju aldrig bli en arena för prestationer, för då handlar det inte om friluftsliv, utan då handlar det om tävling. Då kan du ju lika gärna gå ut och springa Stockholm Marathon, för det handlar om en prestation. Så friluftslivet får aldrig kombineras i det sammanhanget. Men nu blir det vanligare och vanligare att fjällen och naturen är en arena, det är till för att skapa stora prestationer. Jag förstår att det är lätt att falla i sådana gropar, för det är det som läggs till rätta för.

29:11 Sofie:
Det är ju ingen som lägger till rätta för att komma och mys, häng och ta tid själv.

29:17 Lisa:
Men jag tänker också att man inte behöver blanda uttryck och intryck. Är man i naturen för att tävla, då råkar man vara där för tävlingens skull. Men sen kan man ju befinna sig i naturen av andra anledningar. Men det är två olika arenor.

29:34 Sofie:
Det tror jag absolut, men jag tror att för många är det synonymt. Med att ska du gå ut och vandra, åka skidor eller cykla, då är det en tävling. Alltså är du med i någon...tävling.

29:54 Fredrik:
Det är väldigt lätt att man frågar sig hur lång tid tog det? Eller hur många timmar tar det upp och ner? Ja, det tog en dag. Alltså vad spelar det för någon roll? Nej, jag känner att jag måste, eller det är väldigt bra att tänka på det här. Jag tror också att det skulle vara bra för min egen själ att hamna lite längre ner.

30:14 Sofie:
Men det är det som är problemet.

30:22 Sofie:
Jag tänkte bara säga att det var vad jag skulle säga. Det är väl oftast det som är problemet. Att du måste vara så himla medveten om att du måste tagga ner. När det normala är att tagga igång. Jag hade några kompisar som skidade i Vita bandet i vintras. De passerade Storlien och så gick jag med dem en dag. Jag frågade dem hur länge de skulle vara ute. Då sa de att de inte vet, men de har väl tänkt kring två månader för att vi tänker att vi ska mysa lite och träffa folk under tiden. Och det är ju väldigt få som säger det. De flesta är ju så här, jag ska slå rekordet.

31:00 Lisa:
Och vita bandet det går mellan Grövelsjön och?

31:02 Sofie:
Hela svenska fjällsjön. Ja, Skanderna på skidor kan man säga. Precis, och det har ju blivit mer och mer populärt, men det handlar ju mycket om prestationer, om man ska has fastest snow time, ska man slå sig där liksom. Men de köpte med sig riktig mat och gick inte med torrfoder och nötte varje dag. Träffade folk och fick låna stugor och verkligen levde livet.

31:27 Fredrik:
Det är helt fantastiskt. Ja verkligen, man blir väldigt sugen. Jag tycker ändå att det är lite temat, ta ett djupt andetag och köra det här lite lugnare. Det är kanske det som mer måste in i turistbranschen. Om man ska få en hållbarhet, inte bara ekologisk hållbarhet, men social hållbarhet för befolkningen som kanske bor på den här platsen. Och så tänker jag också, du lär väl vara mycket där det är renar och samer, hur funkar det samarbetet där kring? Hur ser du på att göra det på ett bra sätt?

32:13 Sofie:
För mig har det aldrig varit något problem, för jag har bara ringt och frågat dem om jag ska gå med och hur många. Vi tänkte gå ungefär här. Vad tror ni om det? Då säger de att jag är knäpphuvud. Det är klart att det funkar bra. Du är ju vår granne och du vill vara här och jobba på lång sikt. Du behöver inte höra av dig. Och det har ju alltid varit grunden i mig, vare sig när man jobbar med vandringar då är det ju alltid att man måste ta hänsyn till markägaren, där man går och nyttjar stigen. Man ibland måste ha specialtillstånd och så där. Så det gäller ju vare sig det är på statens mark eller på privata marker.

32:52 Sofie:
Men jag har alltid bara, det är bättre att prata med någon direkt än att det ska komma upp saker i bakänden och så får man tillbaka det sju reser värre. Men generellt så är det väl att man kan tycka att vi som bor här, när vi sätter gränser, då är det för att gränsen är nådd. Och inte för att vi gör det för att jävlas. Som sagt, jag måste ju tänka på att de stigar jag går på idag, de ska kunna nyttjas i all evighet. Jag ska inte bara kunna nyttja dem i två säsonger och sen slita ur det och sen dra. De här stigarna som vi trampar på måste hålla, även för människor att trampa på, om hundra år.

33:35 Lisa:
Och sen så tänker jag att bara ställa frågan till någon som bor där är också nyckeln till en trakt. Jag vet hur det var ett gäng som hängde i Alperna massa och så åkte vi till en dålig liten by i Schweiz och åkte skidor som de välutrustade skidåkare vi tyckte vi var. På en afterski kom byns enda skidåkare fram, någon schweizare, och frågade ni har varit här i tre veckor nu, varför har ni inte frågat oss vad de bästa åken är? Vi hade ju sett varandra på varje after ski i tre veckors tid, ändå blickat på varandra, de på sitt håll och vi på vårt håll. Efter det samtalet blev det sju resor roligare att vara där. Vi fick kontakt med folk som kunde peka ut bra ställen. För det första trodde vi att vi hade någon slags kunskap när vi kom dit.

34:32 Lisa:
Precis det du pratade om tidigare, att man tror att man har på bakfickan. Men i själva verket så var vi ju noviser jämfört med de som hade växt upp på platsen.

34:44 Sofie:
Ja men så är det.

34:46 Sofie:
Ja men det gäller inte bara skidåkning, vart man hittar bra svängar, utan det kan ju vara så här, ja men det har varit extremväder, nu har vi extremväder varenda dag, det finns ingenting som går att förutse. Så har det blåst eller regnat, eller hur ligger sluttningarna? Bara en sån sak. Det är ju säkerhetssynpunkt. Det är inte alltid, absolut att vi har jättebra här i Sverige och i Norge. Jättebra lavinprognoser och ett stort arbete som görs där. Men här svänger det från dag till dag. Så får du en senaste uppdatering, det är det som kan göra skillnaden. I säkerhet. Förutom en så trevlig och skön upplevelse. Men det är ju alltid bra. Och som grannar är det viktigt att vi pratar med varann.

35:33 Sofie:
Att vi inte sätter käppar i hjulen för varandra utan att man respekterar och lyssnar på vad de andra säger och vad de önskar. För det går ju att leva sida vid sida. Det är många som inte tror det, men det går ju jättebra. Om man respekterar varandra.

35:49 Lisa:
Att man inte tar den där kaffen eller inte tar det där samtalet grannar emellan. Det tycker jag man upplever här i trakten. Just när det gäller friluftsliv, turism och rennäring framförallt.

36:02 Sofie:
Ja, för det är mycket som man skulle kunna lösa bara med att ha ett gemensamt samråd en gång om år. Vad vill du göra? Vart kommer du gå? Bra, då kan vi få hålla oss till det. Alltså så. Och sen respektera när saker och ting kanske händer oförutsägbart och så där, att man ändå kan anpassa sig. Det är inte konstigt.

36:24 Fredrik:
Tycker du att det är så om man ska utveckla det här mera, alltså få till ännu mer sådana här samtal och så. Ansvaret för det, tycker du att det ligger på de som vill nyttja naturen till att ändå, som du gör, ha naturguidningar och på det viset, eller är det också på kommunal nivå eller länsstyrelsen eller regionen, behövs det någon mer part in i det?

36:57 Sofie:
Jag tror att på vissa ställen så kan man behöva en lite mer neutral part som kanske har ett drivande ansvar, ett dragande, att man ser till att man kommer att ha lite framåtrotation. Som till exempel på statliga renbetesmark så är det ju länsstyrelsen man har kontakt med. Och då är det ju bra att de driver. Och vi har ju ett naturreservat här och det är ju bra. Det är klart att man hade önskat ha samråd med dem en gång per år där vi alla aktörer sätter oss och liksom ser på förändringar och ser vad som kommer ske. För det skulle ju gynna mig men även dem. Dels får jag veta hur de tänker och vad de kommer lägga tid och energi på. Då slipper jag använda stigar och sånt leder kanske som de tänker begrava och som de tycker att ingen ska gå på.

37:40 Sofie:
Men det vet ju inte jag för det är ingen som säger det till mig. Eller så ska de restaurera upp en gammal stig då. Men det är ingen som säger det så då vet inte vi om den går att använda. Jag tror att, och samma sak att, liksom när man kommer ha som mest tryck och hur stort tryck på naturen man kan förvänta sig. Det tror jag är ganska enkelt och kan man som styra och anpassa sig om vi skulle till exempel ha ett samråd en gång per år.

38:05 Fredrik:
Prata med varandra helt enkelt. Ja, exakt. Jag tänker att det skulle nog vara bra i fler sammanhang.

38:11 Lisa:
Tänkte precis säga det. Tänk att det ska vara det svåraste. Herregud vad som pratas egentligen.

38:16 Fredrik:
Man pratar om varandra, kanske inte med varandra.

38:19 Sofie:
Nej, men det tror jag generellt är den moderna tidens tand som har gett oss det. Det är arvet att vi inte ska prata med varandra.

38:30 Fredrik:
Det är konstigt egentligen.

38:32 Sofie:
Istället för att bara lösa problemen. Då blir de ju oftast väldigt små, när man sitter runt ett bord och dricker kaffe. Men möts man ut i terrängen, då kan det bli extremt svårt att prata med någon annan.

38:44 Lisa:
Eller ett inlägg på något socialt forum?

38:47 Sofie:
Ja, där blir det ännu värre. Jag håller mig inte där så jag håller mig undan.

38:53 Fredrik:
Det är också en taktik.

38:56 Sofie:
Jag menar, jag håller mig inte undan diskussioner så, men jag håller mig undan det stora svarta nätet. Det som händer i luften. Vill man prata får man komma i verkligheten.

39:06 Fredrik:
Ja, det är mysigt.

39:08 Lisa:
Då får man kokkaffe.

39:10 Sofie:
Då får man kokkaffe och lite kola och choklad och fruktremmar från Handlers jordgubbar.

39:16 Fredrik:
Otroligt mysigt. Jag känner att jag har fått mycket med mig och jag skulle vilja springa ut i skogen själv. Synd bara att jag har så dåligt knä.

39:30 Sofie:
Det är för att du ska gå, du ska inte bara hålla på och springa.

39:33 Fredrik:
Nej, men springa har jag inte gjort på länge. Men åka fort skidor eller något sånt där. Absolut.

39:44 Fredrik:
Har du något medskick till eller något som vi har glömt?

39:48 Lisa:
Oj, några sista ord.

39:51 Sofie:
Nej, jag vet väl inte det. Men det är väl att... Nej men att det behöver inte vara så, alltså man behöver inte göra allt på en gång om man vill förändra någonting eller justera någonting. Alltså vad är det för hållbarhetsarbete med företag eller aktiviteter eller vad man driver med. Det är som, man behöver inte göra allt på en gång. Det blir jättesvårt om man tänker att man måste förändra världen på en gång utan man fokuserar på en sak. Och sen kanske ta hjälp av de som kan mer. Om man inte alls vet vart man ska börja då är det bra att ta hjälp av de som kan hjälpa en. Och liksom strukturera upp. Så att man blir medveten om det. Många företagare, precis som mig, allt går ju ett. Och så ska man göra allt själv då har man svårt att se helheter.

40:39 Fredrik:
Tycker jag var väldigt bra. Ändå något som vi pratar ganska mycket om. Det kan bli väldigt svårt. Man ska göra alla de här tre hållbarhetsdimensionerna och så är det 17 olika indikatorer där under och så ska man börja någonstans. Och vart ska jag börja? Bara börja. Oöverskådligheten. Börja bär en planka. Sen har du ett helt hus, tänker jag.

41:01 Sofie:
Exakt, precis.

41:05 Fredrik:
Men det känns som att kaffet har tagit slut.

41:08 Sofie:
Nej, det är mer.

41:10 Fredrik:
Det finns mer. Kaffet stiger aldrig. Men tack så otroligt mycket, Sofie.

41:22 Sofie:
Tack själv.

41:22 Fredrik:
För att du bjöd hit oss.

41:30 Lisa:
Tack.

00:00 Fredrik: ♪ Hallå allihopa där ute!

00:13 Lisa: Det var frejdigt!

00:15 Fredrik: Man måste ju hälsa ordentligt tycker jag.

00:18 Lisa: Ja, sant.

00:20 Fredrik: Jag kan ju tycka att det är lite awkward när man ska hälsa på folk man inte känner. Handtag, famntag, klapp eller kyss.

00:27 Lisa: Oj, du kör allt.

00:29 Fredrik: Det tyckte jag var en av de absolut skönaste sakerna med pandemin. Att man inte behövde fundera på det. Det var en vink kanske på sin höjd.

00:37 Lisa: Jag vet. Jag tyckte också att det var jättefint. Det slog mig under pandemin, nu kommer vi från ämnet, att det var väldigt skönt att slippa krama folk. Att det kändes som att jag har delat ut så många oförtjänta kramar i mitt liv. Och att jag nu fick möjlighet att sanera i mitt kramförråd. Och nu kramar jag bara folk som jag verkligen vill krama. Det är jättehärligt. Men det är inte det vi ska prata om idag.

01:04 Fredrik: Men jag tänker på någon som man ändå skulle kunna ge en kram till. Det är ju Johan Lagrelius. Vi jobbade ju lite närmare med honom du och jag förut. Men han finns ju fortfarande i våra liv. I teorin. Han jobbar ju på Biofuel Region och jobbar mycket närmare några andra av våra kollegor. Och han har ju gjort lite av vårt jobb idag kan man ju säga.

01:29 Lisa: I stort sett hela vårt jobb. Han har ju spelat in en podd. Men du var ju med på ett hörn i början. Det här är ju som en uppföljning av en podd som...

01:38 Fredrik: Ja, men absolut. Det här kommer ju att handla om tillgänglighet kopplat till laddstationer. Och vi spelade ju in ett avsnitt i mars 2023 där vi verkligen djupdök i det här. Då var det Johan och jag och en kille som heter Tim Johansson. Då snackade vi väldigt mycket om hur viktigt det här arbetet faktiskt är – att förbättra tillgängligheten kopplat till laddstationer. För just nu byggs det infrastruktur som inte alla kan använda.

02:15 Lisa: Och det är ju lite hej baberiba, alltså de ser ju ut på oerhört olika sätt.

02:20 Fredrik: Ja, det är verkligen laddoperatörer som försöker på olika sätt och man försöker komma fram till hur man ska göra.

02:27 Lisa: Men next level tillgänglighet, vad är det då?

02:33 Fredrik: Då har man ju nu inom ramen för ett av projekten som Energikontoret och Biofuel driver tillsammans tagit det här ett steg vidare och tillsammans med andra intressenter påbörjat arbetet för att ta fram en standard för hur man ska bygga laddstationer som är inkluderande och tillgängliga för alla. Och det är ju det här som Johan kommer att prata mycket mer om här, vad det faktiskt är för någonting. De inleder med det.

03:03 Alexandra: SIS är ju den svenska standardiseringsorganisationen. Vi har fått ett uppdrag från regeringen att bedriva standardisering i Sverige. Det finns ju också på internationell nivå där man standardiserar för hela världens länder och då heter det ISO, och sen finns det europeisk standardisering som heter CEN och SIS är då Sveriges medlem i de här två organisationerna. Och vi jobbar inom områden, egentligen kan man säga vi jobbar inom alla områden förutom el och telekom där det finns andra organisationer, SEK och ITS. Så jag jobbar till exempel då inom hälsa, vård och omsorg som jag tar fram standarder inom.

03:52 Johan: Thomas, du är med på länk direkt från Almedalen på ett hotellrum här. Vad är Drivkraft Sverige och vilken roll har du där?

04:02 Thomas: Drivkraft Sverige är en branschorganisation för bränsle, drivmedel och laddoperatörsbranschen. Vi jobbar med det som vi kallar för hållbar mobilitet och det är ju en transformation från fossil till fossilfritt. Vi har bränsle och drivmedel, inklusive el, för hållbara resor och transporter i hela landet, och vi jobbar för att Sverige ska bli klimatneutralt 2045.

04:23 Johan: Så bensinmackar och laddoperatörer, ställen man kan ladda över hela Sverige helt enkelt?

04:29 Thomas: Ja, men precis. Bensinmacken som vi numera beskriver som energistation. I och med att fyra av våra sju medlemmar jobbar både med flytande biodrivmedel och med laddinfrastruktur. Sen har vi också våra partners som är fristående laddoperatörer som investerar hårt och bygger ut laddinfrastruktur över hela Sverige.

04:51 Johan: Och nu har det sen i våras startats upp ett arbete med att ta fram en standard tillsammans med SIS för tillgänglighet vid laddstationer. Du Alexandra, berätta lite grann, vad är en standard och varför tar man fram en standard?

05:07 Alexandra: En standard är ju egentligen, nu och ett tag till, ett dokument, en text oftast, i alla fall när det handlar om en svensk standard som vi tar fram. Ett dokument som beskriver hur man gör någonting eller regler för någonting. Det kan vara gränsvärden, det kan vara storlek, det kan vara hur en färg ska vara. Så det är lite olika saker. Det kan vara ett sätt att göra någonting som då är till hjälp för organisationer och aktörer för att hålla en viss nivå, en miniminivå eller kanske till och med att förbättra sig och arbeta mot att öka sin kvalitet. Det kan det också vara.

05:52 Alexandra: Ett kvalitetsledningssystem kan också vara i form av en standard och man tar fram en standard för att man just vill ha en, alltså öka lägstanivån och få ett golv i någonting eller få ett stöd i sitt arbete för att göra någonting med högre och säkrare kvalitet.

06:15 Johan: Hur kommer det sig att man börjar ta fram en standard inom ett visst område, som nu till exempel?

06:21 Alexandra: Standardisering, även om det är SIS som är ansvarig och leder det här arbetet, så är det alltid intressentstyrt. Så om det inte finns aktörer på marknaden eller intressenter som vi kallar det för som tycker att det är värdefullt med en standard, då blir det inget arbete. Man måste vara överens om att det finns ett behov av det, så det undersöker vi först när vi har fått ett förslag från någon eller att någon har presenterat en idé för oss. Då undersöker vi om det finns stöd på marknaden för att göra det här. För ska det vara en standard som ska gälla för hela Sverige, då måste det ju finnas stöd i hela Sverige för att det här ska vara någonting.

07:05 Alexandra: Så i det ena fallet kan det vara en idé ifrån egentligen vem som helst, vilken aktör som helst eller en person som ser ett behov av någonting. Huvudsaken är att det finns fler som håller med om det. Det kan också vara att det ska bli en europeisk standard, att det är lagstiftning som ger upphov till det. Att EU-kommissionen använder sig av standarder för att implementera lagstiftning, alltså direktiv eller förordningar. Och då kan de beställa standarder ifrån CEN i det fallet, som sedan då även blir SIS-ansvar att vara med i det arbetet och ta fram en europeisk standard.

07:48 Johan: I det här fallet var det ju vårt projekt eller våra projektsamarbeten Biofuel Region och Region Jämtland Härjedalen som har jobbat med tillgänglighet vid laddstationer i flera projekt tillsammans som hade en tanke att nu är det himla dags att vi börjar titta på det här för att det blir fel på många ställen. Så vi var ju med och initierade det här och började rekrytera olika parter till det här arbetet med standarden. Då var ju Thomas Schörlin, du och din branschorganisation och flera branschorganisationer också kom in i vårt nätverk för tillgängliga laddplatser något år tidigare här och sa att ni kände att ni saknade branschspecifikationer eller branschstandarder. Ni började fundera på att ta fram branschstandarder. Kan du berätta lite grann varför känner ni att ni vill ge er in i det här arbetet med att ta fram en standard?

08:48 Thomas: De klassiska drivmedelstationerna har ju funnits i långt över hundra år egentligen. Vi har jobbat med att bygga drivmedelstationer, eller skivstationer som vi säger, väldigt länge och haft stor erfarenhet av både flöden, hur människor och bilar rör sig och bör röra sig. Men också under åren då jobbat just med tillgänglighetsfrågorna kring höjden på fundament, kortläsare så att det ska vara tillgänglighet och åtkomst för alla. Det finns säkert saker kvar att göra där, men jag tycker ändå att vi har det i synsättet och glasögonen på oss när vi har byggt en traditionell drivmedelstation. När laddstationernas intåg kommer på våra energistationer så var det naturligt att tänka till kring de delarna också. Finns det något mer vi kan göra när vi installerar laddstationer? Vi har som ett exempel tagit fram en handbok för placering av laddstationer på drivmedelsstationer.

09:40 Thomas: Det var ett så här tydligt exempel att här behöver vi i alla fall i branschen hitta ett bra och tryggt sätt att bygga laddstationer kopplat till där det finns också drivmedelspumpar. Så när den här frågan kom upp och när vi kom in i nätverket, Johan, så var det väldigt värdeskapande. Våra medlemmar och partners finns inte bara i Sverige utan runt om i Europa. Så vi är egentligen intresserade av om vi kan önska en europeisk standard som alla kan hålla sig till. Men eftersom det inte finns så kändes det här som ett jättebra tillfälle att få vara med och utforma och tillsammans stöta och blöta så att vi får till en bra standard som kanske kan vara till nytta i det europeiska arbetet.

10:19 Johan: Och nu är vi åtta eller nio olika parter som är med i det här standardsamarbetet och det är ju inte heller stängt, utan är det fler intressenter som är intresserade av att vara med i det här arbetet så går det att ansluta sig i alla fall ganska långt in i arbetet. Så lite specifikt för en sådan här standard Alexandra, hur går arbetet och hur lång tid förväntar man sig att det tar innan man blir färdig med en sån här standardprodukt?

10:47 Alexandra: Ja, det är lite svårt att svara på egentligen, för det som vi gör på SIS är ju att vi just faciliterar det här och projektleder det här arbetet, men allt innehåll och all kunskap om ämnet finns ju hos experterna och deltagarna, alltså organisationer som till exempel Drivkraft Sverige och ni i projektet som är med. Så det måste komma text till oss för att vi ska kunna få till en standard. Men man brukar räkna med att en standard tas fram på tre år. Sen kan det gå snabbare och det kan också ta längre tid. I det här fallet så försöker vi väl vara lite effektiva eftersom vi vet att det kommer att bli ett europeiskt arbete, men vi vet inte riktigt när det kommer att bli.

11:34 Alexandra: Om vi då i den här gruppen med svenska intressenter samlar oss kring vad som är viktigt och bra för Sverige så kanske vi kan få färdigt en svensk standard innan det sätter igång. Så att vi har någonting att förhålla oss till tills dess att den europeiska standarden är färdig. Det vore det allra bästa. I annat fall om vi inte hinner det så har vi i alla fall bra, vi har hittat en nationell ståndpunkt som vi kan lyfta fram och föra in i det europeiska arbetet. Så att vi har en bra grund att börja med. Så vi hoppas väl då att vi ska ha ett utkast som kanske kan gå ut på remiss i slutet av nästa år. Det är väl den målsättningen vi har i alla fall.

12:18 Johan: Om vi tittar över världen så har vi inte hittat någon riktig standard, nationell standard eller riktlinje. Det finns vissa typer av nationella riktlinjer men på europeisk nivå och internationellt har vi inte sett någon kring utformning, hur det ska vara för att få bra tillgänglighet till laddplatser.

12:39 Alexandra: Alltså det finns ju väldigt mycket, alltså många delar kan man väl säga i en, när det gäller, om vi pratar om standarder så finns det många andra standarder som delvis täcker en tillgänglig laddplats. Det kanske finns om den byggda miljön eller parkeringsplatser, hur de ska se ut. Och själva laddningen när det gäller elen, den finns ju också. Men däremot finns det ingenting som samlar allting som man behöver tänka på för att det ska vara en tillgänglig laddplats. Det finns ju mycket andra typer av dokument. En standard har ju en särställning i och med att man kan använda den i offentlig upphandling. Och det blir ju en konsensusprodukt som det är väldigt många aktörer med insikt i ämnet och kunskap om ämnet som har kommit överens om det. Så den är ju väldigt etablerad och förankrad när den väl kommer ut.

13:34 Alexandra: Men däremot så finns det ju många vägledningar och andra typer av dokument som man kan ta inspiration ifrån på många olika håll. Men standard har vi inte hittat någonting.

13:42 Johan: Thomas, hur hanterar ni det här? Nu finns det liksom inga riktigt tydliga riktlinjer på hur man ska bygga, hur man ska utforma och göra? Hur jobbar ni under tiden nu i väntan på tydligare riktlinjer kring hur man ska jobba?

13:56 Thomas: Som jag sa, jag tror de traditionella drivmedelsbolagen jobbar precis som de har jobbat innan. De har stöd i den här handboken vi har tagit fram. Sen jobbar man efter de principer där man har tillgänglighetsperspektivet med sig. Men sen finns det alltid mer att göra och jag vet också de fristående laddoperatörerna, våra partners, gör ju också väldigt många bra lösningar, men vi önskar ju som sagt, och det är därför standardarbetet pågår nu, att vi ska hitta enhetligt sätt att tänka på så att vi får det riktigt bra på så många laddplatser som möjligt runt om i landet.

14:30 Johan: Brukar ni se till att få med användare i arbetet och se att man har lösningar som fungerar bra för olika användargrupper?

14:40 Thomas: Det finns ju nu åtta med i vår e-mobility-satsning inom Drivkraft Sverige så att de jobbar på olika sätt och jag har inte riktigt insyn i exakt hur alla jobbar, så jag vet faktiskt inte hur det är med det. Men om det inte är så, så är återigen vikten av det här standardiseringsprojektet så stor. Jag är med i Drivkraft Sverige och i SIS-projektet tillsammans med en representant från ett av bolagen som är byggnadsingenjör, som kan hur man bygger, vilket är en jättestor tillgång för oss. Men till mig så har jag också representanter från de övriga laddoperatörerna i en referensgrupp.

15:15 Thomas: Så när vi har varit på möte med SIS och pratat standardisering i den här kontexten, då har vi ett möte med vår referensgrupp där vi kan berätta om vad vi har pratat om, men också såklart få input och inspel i det fortsatta arbetet, så alla laddoperatörerna är delaktiga i processen, men mer i referensgruppsnivå i så fall.

15:34 Alexandra: En av fördelarna med att jobba i standardisering är just det som Thomas sa, att det förstärker det här med att alla aktörer ska vara med så att det blir en bred förankring i det och att det är särskilt viktigt att få med just användarrepresentanter.

15:51 Johan: Jo men vi tycker att det är en bra grej att användarna är med så mycket som möjligt på olika sätt och det är kanske oftast när man tar med användare med olika behov som man putsar sina glasögon bäst själv. Bara i grupperingen som vi har fått med i det här arbetet, jämfört med det vi haft i nätverket så har vi nu med en förening för personer som har neurosedynskador, alltså att man inte har fullt utvecklade händer och armar. Det är ett annat typ av behov. Man kanske kan gå och röra sig bra med benen men har ett annat behov för överkroppen att kunna hantera laddstation. Det har inte vi haft representerat tidigare och det hjälper oss jättemycket att titta på nya sätt på behov för att kunna klara av de här sakerna.

16:50 Johan: Då kan det vara också olika förutsättningar kring vad de har för rättigheter vid parkering när det gäller parkeringstillstånd och sånt. Så det är väldigt, väldigt viktigt att få med sig de här glasögonen.

17:03 Thomas: Ja.

17:05 Johan: På olika sätt.

17:05 Thomas: Jag bara förstärker det du säger. Det finns ett enormt lärande för oss som bygger laddinfrastruktur, just i de här dialogerna, bara i de få möten vi har hunnit ha fram till nu. Och en av de sakerna som kommer upp, som såklart är självklar när man säger det, men det är ju vikten av att snöröjning sker på rätt sätt. Att snöhögen som man plogar bort hamnar på ett ställe där den inte låser för någon med någon form av funktionsnedsättning. Och det där känns ju som en väldigt lågt hängande frukt som vi kommer kunna kommunicera långt innan standarden är klar. Men det är också en sådan del som möjligen faktiskt skulle kunna bli en del i standarden, mer som kanske en heads up eller reminder.

17:45 Thomas: Det är ju oerhört viktigt att tänka på de stora, mer systemtekniska, hur man bygger och så vidare, men också hur man faktiskt hanterar saker som till exempel snöröjning.

17:55 Johan: Sen är det en viktig sak att poängtera här att den här standarden vi tar fram handlar inte bara om att det ska vara väl anpassat för personer med funktionshinder, utan det handlar om att vi ska jobba med en god utformning som funkar bra för alla. Bygger man med en god rumslighet och en god planering, utan kanter, utan påkörningshinder och saker som är i vägen, så är det här bra för alla. Det blir lättare för alla att använda en sådan här utrustning. Tunga kablar som släpar i marken eller fryser fast, det gynnar ingen. Och att kunna komma fram på ett bra och säkert sätt och kunna stå vid en väl snöröjd laddstation när man jobbar. Det skapar god säkerhet för alla så att man inte slår sig eller halkar eller snubblar.

18:42 Johan: Så det är en viktig sak att poängtera att det här är bra tillgänglighet för alla. Jobba med det som kallas för universell utformning, att se till att det funkar. Det är en bra grundutformning som inte behöver säranpassas. Om vi då blickar något år framåt när den här börjar bli klar. Hur får man tag på den här standarden och vem är det som vi tänker ska bruka den och köpa den av, för det är ändå en produkt som man betalar för?

19:13 Alexandra: Ja men den kommer ju finnas på SIS hemsida där alla våra standarder finns och då kan man köpa den på flera sätt. Man kan köpa den som ett exemplar, bara gå in och köpa som man köper en tidning eller en bok. Men om det är en större organisation så kanske man vill ha ett abonnemang där man kan ha flera standarder och betala en övergripande avgift då för att samtidigt få uppdateringar när det kommer en ny utgåva till exempel av någon av standarderna som man har. Så det är så man får tag på den och sen de som är med i kommittén de har ju ett eget personligt ex då naturligtvis men kanske inte för att använda i sina verksamheter utan då behöver man få det i ett abonnemang. Och sen, vad var det du frågade mer?

20:06 Alexandra: Det var vilka som ska använda den? Ja, det är ju förstås de som bygger laddstationerna eller har ansvar för de olika delarna i det som man bygger. Om det är så att det finns producenter av olika delar till själva laddstationen och de som upphandlar eller de som ställer krav på hur de ska se ut också förstås. Så att det är en ganska stor grupp så det blir väl regioner och kommuner, producenter och upphandlare.

20:44 Johan: Men det är inte lika mycket att man, det är väl inte som en privatperson eller en bostadsrättsförening, kanske inte i samma utsträckning. Vad tänker vilka som bygger utan det kanske lite större aktörer oftare.

20:56 Alexandra: Ja, jag hoppas väl att man ska kunna använda, om det inte finns krav på bostadsrättsföreningar att ha den här typen av laddplatser. Då behöver de ju inte följa den men vi hoppas väl att man ska kunna använda den även i andra sammanhang än större liksom för allmänt bruk.

21:19 Johan: Just det.

21:20 Alexandra: Att man ska kunna använda den i fler situationer.

21:24 Johan: Så om man ska beställa kan man så här referera till en sådan och säga "Jag vill att det ska vara byggt enligt en standard", även om man inte köper standarden.

21:35 Alexandra: Jo, men det kan man ju göra. Det är väl det att då är den som bygger eller installerar skyldig att följa standarden om man har det i sitt avtal då, när man har beställt den. Men det kan ju vara värdefullt att ha den så att man kan följa upp att avtalet är följt. Men visst det kan man göra och då kan man om det är en stor upphandling så kan man också ha ett annat typ av abonnemang där man kan dela en länk till alla som ska följa standarden eller som ska visa att de lever upp till den när man ger ett anbud i en sådan upphandling.

22:09 Johan: Så alla som ska vara med i ett anbud behöver inte köpa standarder, i sånt fall så gör man åt andra hållet att det är...

22:16 Alexandra: Precis, om man inte vinner upphandlingen då kanske man inte, då kanske det kändes onödigt att köpa den. Å andra sidan så är de inte jätte, de kostar inte jättemycket. De kanske kostar, om man ska köpa ett ex kan det kosta en tusenlapp eller något sånt beroende på hur tjock den är. Så de kostar inte flera tiotusentals kronor så, men ändå att det är ju en kostnad som man måste ut med.

22:37 Johan: Jag tänker i så här upphandlingar när man har krav på kvalitetsarbete eller miljöarbete, då refererar man väl ibland till kanske så här ISO 9001 eller ISO 14001. Och vissa vet kanske inte vad de ber om, men att det är en kvalitetsstämpel att den här standarden på sätt att jobba är en standard och därför så vill man att man följer en sorts branschstandard eller en etablerad standard för hur man ska ta sig an vissa problem och grejer och veta att det är en good enough-nivå. Kan man tänka sig?

23:12 Alexandra: Jo man kan väl tänka att man vet att om man i en upphandling pekar på en standard och säger att då om vi pratar om laddplatserna då, att den här laddplatsen vill följa standarden som vi har tagit fram, då vet man ju att dels så vet man att den är framtagen enligt den här kvalitetssäkerhetsprocessen som vi använder oss av i hela världens standardiseringsorganisationer. Vi vet att det är framtaget av personer som har diskuterat det här ganska ingående och personer som är väl insatta. Vi vet också att dokumentet har varit ute på en offentlig remiss där aktörer som inte har varit med i den här gruppen som har tagit fram den också har möjlighet att lämna synpunkter.

23:57 Alexandra: Alltså det blir en gemensam, det blir mycket mindre arbete att följa standarden och istället för att speca upp en massa olika krav så hänvisar man till ett dokument. Och det är lättare då att kunna jämföra de olika anbuden. Och lättare också för de som lämnar anbud att veta vad det är de ska leva upp till. Det finns liksom färdigt redan.

24:23 Johan: Ja men det är viktigt det du säger här om konsensusdelen. Jag pratade en del med Thomas lite tidigare om det här med att från branschsidan så, ni vill ju göra väldigt väldigt bra grejer för alla era användare och kunder. Det blir en balansgång att man ska göra saker på ett så välordnat och rimligt sätt så att det inte heller bromsar upp eller gör att det blir orimligt höga krav för den som ska genomföra saker kring en standard. Vill du ha en standard som både beställare och utförare vill använda? För det är inte lagkrav på det här, i alla fall inte än. Det här är någonting som bransch och beställare ska vilja använda. Då får tillräckligt många som svarar på upphandlingar när man använder den här typen av krav.

25:17 Johan: På det sättet väger man det här på guldvåg tillsammans för att hitta den nivån som blir bra.

25:25 Thomas: Du beskriver det väl, jag håller helt med dig. Det är klart att det finns ju liksom det här ordet som ibland kan låta provocerande men skäligt. Att anpassningen måste vara skälig och det är klart att det är ju en förutsättning för att det viktigaste med den här standarden när vi väl är klara, är att den används och följs. Upplever då laddoperatörerna som ett exempel att den inte är skälig, då har den ju ingen effekt. Det är därför det är så viktigt för oss att vara med, men också få en bred förankring såklart i det vi kommer fram till. Jag tror att det här kommer gå jättebra. Det är en otroligt kompetent och konstruktiv grupp.

26:02 Johan: Men det.

26:03 Thomas: Det är klart att vi sitter på den genomförande sidan och behöver också hitta en bra balans i vad man kan förvänta sig och vad vi som laddoperatörer och byggare kan också faktiskt finna rimliga lösningar för.

26:19 Johan: Sen är vi lite ivriga allihopa som är med här. Egentligen så hade vi velat att det här var klart för fem år sedan, eftersom löpande byggs och byggs fel bara på grund av att vi har blinda fläckar inom de här områdena. När man inte ställer krav så blir det inte krav uppfyllt. I grunden gäller det ju de flesta fält. Vissa tänker väldigt bra men har man då glömt att tänka så blir det ofta fel. Det är väl sammanfattningen man ska få fram i en standard, att man ska göra det lätt att göra rätt. Och göra rätt tillsammans och se till att vi följer upp att vi har gjort rätt som en kvalitetssäkring tillsammans. Både beställare och utförare, att det blir på ett bra sätt.

27:01 Thomas: Om jag bara hoppar in där så är det därför vi i förlängningen skulle vilja se en europeisk standard så länge den är bra. Och baserar den på vår så kommer det säkert bli bra eller om vi kan få vad vi tycker till där. Just att vi är verksamma i Sveriges 290 kommuner i stort sett. Och det är klart att det kommunala tillsynsbiten och synpunkterna kan ju ibland skifta, vilket är helt rimligt. Och därför blir det återigen ännu viktigare för oss att ha nationell standard att hålla oss till när vi etablerar. Sen måste man komma ihåg i det här standardarbetet som är, jag skulle inte säga att det är unikt, det har du bättre koll på Alexandra, men dels så byggs ju laddinfrastruktur så att säga på befintliga energistationer på den yta som finns.

27:42 Thomas: Man kan så kanske man köper eller arrenderar mer yta och då kan man utforma det lite mer fritt. Men har man en begränsad yta så behöver man få till en logistik på en stationsplan som gör att det är riskfritt för folk att gå och vara där. Och då blir kanske inte alltid lösningen optimal. Medan vi å andra sidan har nyetableringar både hos de fristående laddoperatörer och hos de energibolag som bygger. Och då bygger man rätt från början. Vi har nästan 42 000 publika laddpunkter nu i Sverige och vi kommer att ha kanske det dubbla här inom ett och ett halvt år. Vad vet vi? Det går fort i alla fall. Och det är klart att ju förr desto bättre när vi får klara den här standarden. Men det absolut viktigaste är att den blir bra. Så det långa loppet blir rätt.

28:28 Thomas: Men för oss är det jätteviktigt att man som laddoperatör när man bygger en ny laddstation, en ny laddplats, att man också har gjort den så tillgänglig som det bara går enligt den standard som vi nu håller på att ta fram.

28:43 Johan: Du tar upp en viktig grej där att det är en ny infrastruktur vi bygger och vi bygger den ganska ofta innanför en befintlig infrastruktur som inte var tänkt för laddning. Vi har mycket parkeringar som är alldeles lämpliga för parkering men om man då ska få plats att komma runt fordon och framför fordon för att plugga in sladdar och övrigt så är det inte tänkt som det är från början. Då behöver man tänka till mer för att hitta bra lösningar och det finns bra sätt att tänka men ibland så behöver man kanske ta bort lite parkeringsyta för att få det bättre. Det är ju inte alltid populärt. Parkeringar vid storköp är ju en ekonomi i sig att etablera mycket parkering. Där balanserar man ju fram och tillbaka med det också.

29:38 Johan: Vissa städer har börjat säga att vi bara ska bygga tillgängliga grejer och tar då bort parkeringsplatser strukturerat för att göra det. Jag tror det var en tysk stad som hade tagit det beslutet. Då blir det bra men det blir ju på bekostnad av parkeringsplatser.

29:54 Thomas: Jag tror det är viktigt att komma ihåg att vi, precis som du var inne på Johan, vi är inne i en omställning. Där personbilsflottan till den allra största delen kommer att vara elektrifierad fram till. Det är vad vi vet och tror idag i alla fall. Vi har knappt 400 000 elbilar, ta bort hybriderna, i Sverige av fem miljoner. Så det är klart att vi är bara i början av en omställning. Och det gör att man kanske måste... Det är viktigare att agera än att stå still och vänta. Vi är inne i en omställning och där måste jag väl också lyfta in ett perspektiv som inte är helt populärt i alla läger. Det finns, tycker jag, en orimlig förväntan av att man ska kunna ladda precis utanför sin port eller utanför sin dörr.

30:39 Thomas: Jag har full förståelse för att bor man i en villa så är det lättare att få till en sådan struktur, men om man bor i ett flerfamiljshus så har debatten i mångt och mycket gått ut på att man ska kunna ladda över natten precis där man bor men det kanske finns en bättre plats 500 meter bort som går att göra ännu mer tillgänglig och då tror jag att medborgarna när man liksom kommer in och har en elbil och ska hitta sitt laddbeteende, är villiga att gå de 500 meterna om det nu skulle vara det för att det är en bättre plats att ladda på. Så vi stirrar oss lite blinda ibland på att bygga laddinfrastruktur på varje parkeringsplats. Jag tror vi ska ha dem på de parkeringsplatser där det är lämpligt och tillgängligt eller har möjlighet att göra tillgängligt.

31:22 Johan: Ja men det är superviktigt att man hittar rätt vägar. Det är ju investeringar och vi investerar och vi bygger infrastruktur som ska hålla 10, 15, 20 år framåt i tiden. Det vi har märkt är att det är ett bortglömt område, det har hamnat mellan stolarna, det är en blind fläck. I det här nätverket för tillgängliga laddplatser driver vi ju den långtgående frågan att vi vill att någon institution, departement eller så har det övergripande ansvaret för tillgänglighet vid laddplatser och också ett tillsynsansvar. Så att den här frågan kommer upp från fläcken mellan stolarna. Och att någon äger frågan, för innan någon äger frågan och bedriver tillsyn så kommer det heller inte att bli bra hela tiden. Det kommer att vara uddlöst om det inte blir någon konsekvens, om man inte ser till att alla kommer med till att ha elbil, att inte kunna ladda.

32:27 Johan: Så den barrikaden står vi kvar på också från projektets sida och nätverkets sida och försöker se till att det ska få en organisationshemvist det här ansvaret för tillgänglighet vid laddplatser för att se till att vi fortlöpande inte glömmer bort det här perspektivet. Vad händer med standarder när det har gått en tid och de börjar bli gamla och rostiga eller börja barra kanske lite grann? Hur ser man efter hur väl en standard fungerar och om den behöver, hur den ska åldras liksom.

33:04 Alexandra: Jo, men det ingår också i vårt SIS uppdrag och ansvarsområde, att vi förvaltar de här dokumenten vi tar fram också. Så att med regelbundenhet undersöker vi om de är relevanta fortfarande. Så dels kan man som användare av standarden eller deltagare i en teknisk kommitté säga att nu om inte vi själva, om inte vi då SIS personal, märker att oj då nu heter det inte landsting längre utan det heter region. Då måste man göra om eller nu har det kommit ny lagstiftning som ställer krav på det här där vi kanske bara har en rekommendation eller någonting i den stilen eller om tekniken springer vidare så behöver man revidera. Det kan ju att någon vet, är så pass insatt att man vet det.

33:58 Alexandra: Eller så gör man en förfrågan till de aktörer som är med i kommittén eller som har köpt standarden och frågar om den behöver revideras som man säger då eller ska den tillstukas och finnas kvar i sitt nuvarande skick eller ska den till och med dras in. Så då går det ut enkät om det helt enkelt. Och då gör man om den, man reviderar den och den kommer ut i en ny utgåva.

34:33 Johan: Vilka är det som brukar besvara sådana här enkäter då? Är det de närmast sörjande eller hur? Är det bara öppet så här hej och hå, vad tycker ni?

34:42 Alexandra: Ja det beror, det är lite olika. När det är svenska standarder då brukar vi nog försöka att nå dem som har varit med i arbetet och de som har köpt standarden som vi vet då antagligen använder den. Men det finns ju, vi har ju tiotusentals standarder på olika områden och en del är väldigt nischade. Så då kanske frågan går ut bara i den kommittén som har tagit fram den. Men just när det gäller svenska standarder då finns det oftast ett väldigt stort engagemang nationellt och att det är svenskar som har skrivit den. Så då brukar vi gå ut lite bredare.

35:23 Johan: Då hade jag nog lite slut på de frågor som jag hade tänkt ta upp. Har ni någonting ni skulle vilja prata om eller ta upp i anslutning till det här?

35:34 Alexandra: Det här med framtidsspaning tycker jag är lite kul att man, det kanske inte är aktuellt för oss, men när jag har pratat om det här i olika sammanhang, i olika grupper så har det kommit upp till exempel att i och med den här nya förordningen som ställer krav på att man ska kunna köra hela vägen från Spanien ända upp till nordligaste Europa och det ska finnas laddplatser och ladda bilen. Det här kan ju ge effekten att det blir ställen där folk kommer stanna där man inte har stannat förut. Så att det ger affärsmöjligheter på mindre orter till exempel. Vi har väl tänkt bort lite grann det här. Så hur ska man tänka? Ska man tänka på en assistent som åker med, som kanske kör bilen och att det är en synskadad person som åker. Behöver man ta hänsyn till det?

36:23 Alexandra: Det har vi funderat lite grann på. Dels så var det ju någon som sa att man måste tänka på snubbelrisken för kablarna. Att det ska vara säkert att röra sig på området. Men också att det faktiskt finns självkörande bilar. Det kan ju ligga långt fram i tiden men det är ändå lite intressant att tänka liksom på vad kommer att hända apropå det här med att vi är i en omställning och behöver tänka nytt. Jag tycker bara det är lite intressant att fundera på. Sen får vi se hur mycket som kommer med i vårt arbete.

36:57 Johan: Kanske måste vara ännu mer noga med snöröjningen så att självkörande bilen hittar fram till laddaren väl borstat. Thomas, du hade en kommentar.

37:09 Thomas: Nej, men en kommer liksom som branschorganisation för Sveriges laddoperatörer. Där vi har ju flera av de absolut största i vår familj så är det så klart som sagt viktigt att få med projektet både för att bidra såklart in med kunskap och kompetens men det som är uppenbart redan nu efter de få möten som har varit att vi kommer att lära oss så mycket på det här av det som sägs i mötena men som inte kanske skrivs ner i standarden. Så vi ser väldigt, väldigt positivt på det här. Jag som är rastlös person och vi som retail-människor vill att det här ska vara klart till jul, tänkte jag Alexandra. Jag har lärt mig att det tar lite längre tid än så, så klart. Men processen kommer att bli minst lika viktig som utkomsten av standarden, för oss.

37:55 Johan: Vi har ett jättebra gäng i den här standarden redan, men vill gärna ha fler. Ju fler som tänker tillsammans, desto bättre blir det på många sätt. Vi har fått med både sådana som hjälper till med fordonsanpassning, som har örnkoll på vad som krävs i utrymme för att kunna få ner ramper och sådär i backen och sen då som sagt lite nya användargrupper och nya perspektiv och några som har varit med i flera standardiseringsarbeten som är superskarpa på hur det här bör komma ut och hjälper oss mycket i det. Så det känns ju väldigt väldigt kul och för oss som har grävt i frågan länge så känns det som ett wow, äntligen, nu kör vi. På vårt startmöte där beskrev jag det som ett bröllop. När Alexandra frågade församlingen om vi skulle starta kommittéarbetet och vi fick svara med ett rungande ja.

38:57 Johan: Det var lite så, det var dags att kasta ris. Nu kör vi, äntligen så blir det verkstad.

39:03 Alexandra: Jag tänkte bara, får jag lägga till.

39:06 Johan: Någonting? Förtydliga någonting eller lägga till vad du vill.

39:08 Alexandra: Jag tyckte det var så himla bra här, som Thomas sa, vad man får ut av att vara med i. Så jag tänkte bara lyfta fram det. Varför ska man vara med och lägga tid på att skriva en standard när man får betala för sin plats och så dela med sig av sin. Men det är just det här att man får synergierna och den här gruppen med inte bara det är branschkollegor eller konkurrenter som kanske sitter vid samma bord eller den som normalt sett är den som ställer krav på en. Så att det blir väldigt intressanta och dynamiska diskussioner just för att målsättningen är att alla som kan beröras av det som standarden rör, i det här fallet då laddplatserna, ska gärna vara med i arbetet. Och då blir det ju diskussioner som man normalt inte har i sitt arbete.

40:05 Alexandra: Och det kan ju, det blir ju en kompetensutveckling för alla som är med, som man också då kan dela med sig av på sin organisation. Och att man får ett nätverk som man kanske inte har. Det kan ge affärer om man representerar ett företag. Plus då att man får möjlighet till omvärldsbevakningen och få reda på vad som finns för vi, det har ju varit uppe det här med att det finns önskemål om en europeisk standard. Och vi kan ju bevaka det här på ett väldigt nära sätt och kunna vara med direkt när det händer. Så det är också en fördel. Så det finns ju många, man får väldigt mycket tillbaka när man är med i en standardiseringsgrupp.

40:52 Johan: Förutom att lära sig det här hela kommittéarbetet hur den tas fram, för det är ju helt ny mark för många av oss i gruppen. Så det är bara det är en spännande resa.

41:03 Alexandra: Ja, vi gillar förkortningar väldigt mycket.

41:06 Fredrik: Oj, oj.

41:07 Johan: Oj, ja, exakt.

41:09 Thomas: Vikten av en standard blir ju såklart avgörande om man vill ha den så fort som möjligt. Vi hade i juli för ett år sedan 28 000 laddpunkter och nu är vi över 41 000. Så det byggs snabbt och det ska vi nog fortsätta göra efter bästa förmåga. Men det visar också på vikten av att standardarbetet går i en bra takt. Men återigen det viktiga är att vi får till en bra standard som också efterlevs. Och det tror jag vi kommer få.

41:39 Johan: Toppen, det var ju bra slutord. Kanske som en pitch. Tack så hemskt mycket för att ni har varit med och diskuterat.

41:51 Fredrik: Jag tycker att det här är så otroligt intressant och jag är så glad över att vi verkligen, eller att de tar vidare det här arbetet och fortsätter.

42:01 Lisa: Ja men vilken grej.

42:02 Fredrik: Ja, och jag hoppas att det kan gå ännu fortare än de här tre åren och få till.

42:09 Lisa: Det här. Standardisera mera.

42:12 Fredrik: Standardisera mera så att det blir bättre för fler. De pratar ju lite om det här att det handlar inte bara om tillgänglighet för de som sitter i en rullstol. Det handlar om att det blir bättre för äldre eller gravida.

42:29 Lisa: I stort sett alla.

42:31 Fredrik: Ja, i stort sett alla. Vi kommer säkert återkomma till det här och se hur det går framåt.

42:42 Lisa: Men det var väl i stort sett allt för idag och innan semestern.

42:47 Fredrik: Innan semestern också, ja.

42:49 Lisa: Men det kommer ju puttra på lite med avsnitt nu över sommaren. Vi kommer bland annat att sända ett sommaravsnitt som vi gjorde tillsammans med Sofie Werner som jobbar som naturguide ute i Handöl. Vi pratade med henne lite om omställning och kommunikation med grannar i termer av rena gränssamverkan och turism.

43:18 Fredrik: Och perspektiv på vart centrum är. Det var en ögonöppnare för mig. Så att, nej, lyssna på det när det kommer. Håll utkik.

43:27 Lisa: Bra prat, bra snack.

43:29 Fredrik: Vi kommer ju släppa några till också. Vi besökte ju Maskinmässan i Solvalla. Där kommer vi att göra ett nedslag också. Det kommer att komma under slutet av sommaren då vi pratar med Johanna Leymann som är projektledare för den här Kretsloppsparken som de ska öppna i Östersund. Hon är ju en profil inom hållbart mode. Det blir kul. Det här avsnittet finansierades av EU

regionalfond, Region Jämtland Härjedalen, Region Västernorrland och Biofuel Region. På återhörande!

44:07 Lisa: Ha en fin sommar!

Lisa: Lite fint ändå, att vara tillbaka i studion igen, eller?

Fredrik: Det är ju lika varmt här inne som vi hade i vår lilla poddbur känner jag. Vi har en illusion om att det ska bli svalare om man kliver utanför dörren. Men solen liksom bara gassar på.

Lisa: Vi gjorde som en avstickare från rutinen förra gången, när vi testade vår egen poddutrustning - och spelade in i en fasligt, varm, lite, lite studio som vi har på kontoret. En podd, kallar vi det. Det var ju för sig väldigt roligt och väldigt avslappnat att sitta som en liten koja.

Fredrik: Ja, precis. Vi fick liksom lite feeling kändes som, pratade om lite allt möjligt, Carola och så där. Jag har ju efter det vi spelade in där, så var jag i Stockholm och såg Taylor Swift. Jag hade inte alls planerat att jag skulle göra det. Det blev liksom medbjuden av en kompis som hade en biljett över.

Lisa: Det händer ju inte.

Fredrik: Nej, det gör ju inte det. Men det var så. Vi håller ju på lite grann med besöksnäringen. Det är ju verkligen en besöksanledning att åka iväg och titta på artister. Oavsett om det är Carola eller Taylor Swift så reser man ju. Jag har alltid haft såhär ståplatser i de här arenorna. Men det känns som att mina fötter börjar ta lite stryk, så den här gången var det tack och lov, sittplatser. Men då satt vi liksom ganska högt upp på läktaren. Det är fan läskigt alltså. Jag tänkte såhär, är det här verkligen säkert? Börjar jag bli för gammal Lisa? Börjar jag bli för mycket säkerhetstänkare?

Lisa: Jag skulle säga att din inre gubbe har fått fritt spelrum i och med detta. Sittplats och lite skraj.

Fredrik: Jag stod också såhär med händerna bakom ryggen och bara muttrade.

Lisa: Ja, men det var ju inte heller om detta som dagens podd skulle handla om.

Fredrik: Precis. Idag ska vi prata om något helt annat.

Lisa: Ja, faktiskt. För två år sedan var SCA och Scania först i världen med att testa en tung elektrisk timmerbil. Och det lyfte vi fram i ett avsnitt som vi spelade in i... Kan det vara i höstas?

Fredrik : Ja, men jag tror det. Men vi har ju i alla fall spelat in ett avsnitt tidigare. Men det kan man lyssna på det om man vill höra hur det gick då. Då hade vi ju med vår kollega Johan Lagrelius också från studion i Umeå.

Lisa: Ja, men exakt. Så vi har en återfallsförbrytare, håller jag på att säga, med oss på telefon idag. För nu tar SCA nästa steg inom hållbara virkestransporter. När den första elektriska timmerbilen med kran ska invigas och rulla ut på skogsvägarna till hösten.

Fredrik: Och då säger vi, tycker jag, varmt välkommen tillbaka till Öka takten Anton Alinder, som är verksamhetsutvecklare på SCA Skog.

Lisa: Och du är ju inte alls en återfallsförbrytare, utan just den verksamhetsutvecklingen. Hej, Anton.

Anton: Hej, hej. Tack så mycket för att jag får vara med igen. Det kanske är bra förra gången då, om man får bli inbjuden flera gånger.

Lisa: Men absolut. Hur har du haft det sen sist?

Anton: Ja, men jag har haft det bra. Det har varit en ganska lång och kall vinter Men nu börjar det ordna upp sig tycker jag. Så det är fint.

Lisa: Ja, plus 25 måste vi ändå passera under ordnaa upp sig.

Fredrik: Men på tal om vintern. Den förra el-timmerbilen har ju kört under vintern nu också, eller?

Anton: Ja, precis. Vi tänkte att vi ska ha den i fyra år. Så nu runt midsommar har den gått halvtid.

Fredrik: Hur gick det då? Med tanke på den kanske ovanligt kalla och snörika vintern som vi hade nu?

Anton: Ja, men det har haft sina utmaningar. Det är ju... Vad ska man säga? Det här är som ett test. Det är jättespännande att se hur batterier, elmotorer och allting beter sig när det blir kallt ute.

Anton: Och just den här bilen som vi har haft, har vi haft en vinter innan också. Vi visste ganska väl hur den skulle vara. Och den drar ju mer ström helt klart mot vad den gör sommartid. Så det är någonting man får ta i beaktning, den begränsningen som dyker upp. Men vi ska väl se när man tittar på siffrorna. Den tycker väldigt mycket om när det är precis lagom varmt. När oktober och november är det väldigt bra månader. Då behövs det varken kylas i hytten eller värmas egentligen och ingen snö på vägen. Då brukar det vara väldigt bra energianvändning. Vår och höst är ganska tacksam. När det krävs värme i hytten och sådana här grejer drar det ganska mycket extra. Men det gör det på personbilar också. Det börjar man ju bli van vid nu. Det funkar så.

Lisa: Rent allmänt då, hur skulle du säga att omställningen till utsläppsfritt i skogen går?

Anton: Ja, det beror på lite hur långt man tittar tillbaka. Men vi gick över från flottningen till att köra tåg i stället. Vi har ju alltid försökt lägga mer transport på tåg, som har gått på el sedan 60-talet. Där har det flutit på, och det har inte ändrats jättemycket från det. Vi har haft en strategi att vi ska köra så mycket tåg det bara går hela tiden. Det är både hållbarast och mest ekonomiskt. Sen ett stort kliv var när reduktionsplikten kom in och vi började använda reducerad diesel. Men det var ju långt in på 20-talet. Och sen så har vi ökat vikterna på bilarna ganska mycket också under 20-talet. Man har ju öppnat vägnätet för 74-tons bilar 2018.

Anton: Det var 64-tons lastbilar innan man fick köra med, så 10-ton mer på varje bil. Det gjorde ju att utsläppen minskade med 8-10 % där. Nu för tiden tittar vi på ännu längre bilar och även tyngre. Vägnätet har öppnat för att vi ska kunna köra bilar som är över 30 meter lång. Något som inte var möjligt innan förra hösten. Vår begränsning är framför allt vikterna nu. Vi skulle vilja komma upp i 90 ton på bilarna, men det är inte riktigt färdigt än att vi får köra så. Men det är ett jättebra sätt att sänka våra utsläpp på. Sedan har vi elektrifiering som ligger och lurar om man säger så.

Lisa: Det ligger och lurar.

Fredrik: Jag tycker att det är intressant ändå att höra att det inte bara är förändrat bränsle som kan genomföra utsläppsminskningar. Utan att det är andra åtgärder man kan pyssla med för att få ner utsläppen.

Anton: Det finns ju många sätt. I många fall går det hand i hand med det ekonomiska. Det går lätt att motivera om vi kan spara några kronor och vi även kan spara in CO2. Det är ju liksom det alla vill om man säger så, när det är liksom kostar väldigt mycket pengar. Då måste ju alla om man säger alla skogsbolag eller alla transportörer göra samma sak. Annars tappar man i konkurrenskraft. Då är det ju inte säkert att man får vara med i leken så jättelänge till. Det där är en sjukt svårare balansgång man ska lyckas med om vi går över till er att testa med eltimmerbilar.

Lisa: Och det är ju två år som ni har testat. Att vara först i världen brukar ju föra med sig en del reaktioner. Minns ni vad ni eller minns du vad ni fick för reaktioner till en början?

Anton: Ja alltså tittar man liksom på sociala medier i YouTube och Facebook och sådana här grejer och läser kommentarerna. Då var det ganska mycket som inte var superpositivt, att vi var lite dumma och så där. Men folk i branschen som ändå förstår hur vår verksamhet ser ut och fungerar, de har ju varit positiva och de har tyckt att det varit väldigt intressant och velat vara med och undrat saker och velat ta del av resultaten och så här grejer. Även fast kanske de många har väl kanske haft en avvaktande inställning till att ge sig in i det själv.

Fredrik: Känner ni er dumma, som kommentarerna säger?

Anton: Ja men det är ju en kul grej. Vi tycker att vi fått ut jättemycket av det här och vi kanske är längre fram än vad andra är vad det gäller elektrifiering och hur man hanterar den typen av bilar och vart det finns begränsningar och hur man bygger laddare och hur man planerar för det. Vi har ju fått så mycket gratis. Det är ju en av våra typ 250 bilar så det är ju inte en jättestor del vi har elektrifierat, men vi har lärt oss väldigt mycket på att kunna fortsätta.

Fredrik: Du nämnde laddare. Vad har ni lärt er på resan när det gäller just laddning?

Anton: Ja. Vad ska man säga riktigt. Framför allt att laddningen är också en investering om man ska bygga en laddstation till varje bil. Den kostar ju typ lika mycket som själva bilen. Vi kan inte se laddningen som en efterhandskonstruktion som vi behöver fixa efter vi har bestämt oss att vi ska ha en bil.

Bilarna kommer förmodligen att hamna lite där laddarna är och där någon vill investera och bygga. Eftersom laddeffekten hela tiden går upp så går också priserna på utrustningen upp.

Bara om jag ser till mig själv. Jag har ju som ansvar för den laddaren vi har till den elbilen som vi har just nu och den kräver en hel del uppmärksamhet, det blir fel på den då och då. Det behövs felsökning och det behövs liksom lite resurser och så. Det har ju inte vi som skogsföretag någon vana av att hantera sådana grejer. Då behöver man någon typ av organisation som har koll på dem och till att de drivs på rätt sätt och sådana grejer.

Fredrik: Tror du liksom att det är barnsjukdomar för er innan ni har lärt er hur det ska gå till? Att det kommer gå smidigare framöver om man får till den här organisationen och så. Som du pratar om.

Anton: Ja det är klart att det finns barnsjukdomar i laddarna. Man måste ju vara lite lätt elingenjör för att hänga med på det här med ställverk och driftstider och effekter hit och dit med kopplingar och värmeutveckling och sådana saker. Men man har ju liksom support från tillverkarna.

Om vi säger att våra syskonföretag, som driver fabrikerna, de hade nog inte haft några problem alls med att ha elektrisk utrustning. De är ansvariga för underhåll och allt vad det gäller, men vi har inte riktigt haft den vanan innan. Det har varit en ny värld om man säger då. Desto fler laddare, desto mer problem, eller utmaningar som måste lösas.

Anton: Det kan vara att man kan behöva ha ett betalsystem eller ett bokningssystem eller nåt sådant på att boka effekter eller boka en plats eller betala och fakturera. Allt sådant måste man göra när det behövs.

Lisa: Och nu tar ni nästa steg i utvecklingen och testar en eltimmerbil med kran som ska vara igång till hösten om vi har förstått rätt. Det blir ju världens första eldrivna timmerbil som är anpassad för transport från upplag till terminal. Vilka nya utmaningar för det här med sig?

Anton: Ja framför allt så den bilen som vi har i dagsläget den går ju en utpekad sträcka, exakt likadant varje dag när den går mellan en terminal och ett pappersbruk, så att den är väldigt lättberäknad om man säger så, man vet exakt vad den kommer göra varje dag, hela tiden. Den geografi vi har tänkt ge oss ut i nu är ju inkörning till en terminal som ligger i skogen, där man lastar om virket till tåg och kör ut till kusten. Lastbilen kommer att hamna någonstans i inlandet om man säger så och där blir ju liksom problemen eller utmaningarna att vi har väldigt många olika väglag på olika platser kring den här omlastningsterminalen som den ska till.

Anton: En vända kanske den kommer att få köra fem mil och en annan vända kanske den ska köra sju mil och en tredje kanske den ska köra en mil och försöka anpassa så att man utnyttjar batteriet på bästa sätt i någon typ av samband med att den stannar, kör- och vilotider och deras skiftbyten och att vi behöver ladda den då och då. Det kommer bli helt klart en utmaning. Men jag tror vi kommer lösa det.

Det jag ser framför mig är att om vi ska skala upp, så att det ska vara mycket fler ellastbilar, då kommer det bli en otroligt komplex uppgift att styra upp det här. En tror jag att vi klarar, inga problem. Men det blir utmaningar framöver att styra ihop det här.

Fredrik: Jag tänkte lite grann på den här förra bilen ni skaffade. Har ni tänkt om någonting gällande just batteristorleken?

Anton: När vi beställde den förra bilen, då fanns det bara en batteristorlek att välja på. Och den var den här på 395 kWh, så de byggde bilarna 2021 när vi beställde den. Nu är det standarden 628 kWh, ungefär en dubblering är i batteristorleken. Så det är var den här nya bilen kommer ha och det är vad Skania bygger i dagsläget. Vi är bara glada för varje kWh vi kan ha på bilen. Så dubbelt kan nog vara bra.

Fredrik: Men ni ser liksom ett det här behovet av att kunna ladda under dagen. Det liksom räcker inte att köra och ladda bara på nätterna utan det är...

Anton: Nej precis. Vi tror väl att under ett skift kommer vi behöva stanna och ladda en gång. Och chauffören ska ju också ha rast i 45 minuter. På ett skift är det lagstadgat att man ska stanna. Så vi hoppas ju och tror att i bra förutsättningar kommer de här 45 minuterna kanske räcka, i lite sämre förutsättningar när det är kallt och så här kommer vi kanske behöva ladda lite mer. Men vi laddar ju den nya lastbilen med tre gånger högre effekt som den vi har haft innan. Så där har det också tagit jättekliv i hur fort vi kan fylla på den. Så vi tror på det. Jag tror inte den kommer att bli helt exakt jämfört med en dieselbil. Men den kommer att kunna prestera väldigt bra ändå. Det blir väldigt intressant att följa det, tänker jag framåt också.

Fredrik: Och era lärdomar, det känns som att ni har lärt er väldigt mycket bara från första bilen till den andra som andra organisationer också skulle kunna verkligen dra nytta av.

Anton: Ja, men exakt. Och när vi pratar om batteristorlek och laddning nu har det gått två år och då får vi dubbelt så stora batterier och tre gånger så hög effekt på laddningen så att de två, tre år till då tror jag vi är framme vid att bilarna kanske bara behöver ladda på den här rasten utan några tillägg. Så att den här är lite ett mellanhopp skulle jag säga, att vi är framme att det funkar liksom helt kanon, men det kommer att vara bra mycket bättre än bilen vi hade innan.

Fredrik: Hur just ser det liksom, hur mycket längre eller bättre räckvidd har den här egentligen jämfört med den förra?

Anton: Ja, men jag skulle vilja säga dubbelt i alla fall. Batterierna är dubbelt så stora. Sedan så har vi utmaningen också att vi ska ha en kran på den här bilen och det har inte den vi har i Umeå sen innan. Så kranen som lastar kräver ju en del energi, men det finns ingen som har provat det innan så vi vet ju inte riktigt hur mycket energi kranlastningen kommer att behöva ta från batterierna. Vi har ju lite gissningar och sådär men vi kommer inte få veta förrän vi har startat.

Fredrik: Gud vad spännande att få ligga så i framkant, alltså att det är liksom till och med det är inte bara Sverige unikt utan det är liksom unikt i en så mycket större kontext.

Anton: Det är häftigt att jobba med, tänker jag. Det blir alldeles nytt. Vi är ju ganska tidiga och så där och när vi sitter och spånar om vad vi ska ha för utrustning och sådana här grejer, då hade vi kanske velat ha en kran som går på el, i och med att bilen går på el. Vanliga kranar, det är hydrauliska kranar som drivs av en hydralpump som sitter på en axel på växellådan som snurrar runt den, motorn står på tomgång medan man använder kranen helt enkelt. Men det finns ju inga kranar som är elektriska, så det är ingenting vi kan få, ingen som har byggt någon sådan. Vi kommer ju att använda en hydraulisk kran och Scania kommer att bygga om så att växellådan har en utgående axel som snurrar och driver det här hydraulsystemet till den.

Anton: Där är det en liten mötespunkt mellan gammal och ny teknik skulle jag säga, men vi måste omvandla elenergi från batterina in i motorn till roterande till hydraultryck i en massa trummor och grejer och sådär till kranen som ska jobba. Det är lite synd, tycker jag. Jag tror vi hade kunnat spara lite i alla fall om vi kunde köra direkt på el istället för att behöva omvandla det så många gånger.

Lisa: Men kanske nästa bil, vem vet, om någon krantillverkare kanske hör det här så kanske ni vill tagga till.

Fredrik: Eller hur? Väldigt bra shoutout tycker jag. Till krantillverkaren. Nu måste ni lösa det här.

Lisa: Den här timmerbilen ska köras i Västernorrland, hos ett åkeri som SCA har ett nära samarbete med. Vilka är med och finansierar?

Anton: Ja, det är ju vi och åkeriet har fått stöd från Klimatklivet. Det är deras bil. Och sen så är vi ju med i ett projekt med Skogforsk som heter Tree där vi och flera andra skogsbolag har gått ihop för att använd fortsätta elektrifieringen och försöka öka den takten. Det kommer ju komma fler elektriska bilar i skogen, kanske flest som kör flis och sådana grejer. De ser ut som ganska vanliga lastbilar med skåp, men det kommer dyka upp ett antal kranbilar också. Via Tree-projektet har vi också fått en del stöd som kommer från Vinnova. Det finns lite olika ingångar, men det är bra att det finns så att vi har möjlighet att prova.

Lisa: Hade det funkat utan stöd?

Anton: Jag tror att det hade blivit väldigt svårt att få igenom, just nu i alla fall. Bilarna kostar väldigt mycket om man ska jämföra med en dieselbil. Priset på dem måste nog komma ner. I höstas när vi satt och räknade kostade diesel typ 28 kronor och elen runt en krona. Då såg kalkylen väldigt bra ut. Då kanske svaret hade varit annorlunda, men i dagsläget när dieseln är... Folk kanske blir sura med att säga att den är billig, men den är billig mot vad den var då. Att vi inte behöver köpa någon diesel, det är väl det vi tar det på. Det är inte alls lika bra i dagsläget, men vem vet vad som händer om några år, typ 2026. Så är det ju omval och reduktionsplikten är inte planerad längre än så.

Anton: Vi vet inte vad som kommer och ska hända. Man kan inte bara göra fullt halt för att lite omvärldsfaktorer ställer till det. Det är fortsätter som vi hade tänkt.

Lisa: Du nämnde att investeringen är ganska kostsam. Om du jämför en eltimmerbil med en konventionell, hur ser prisbilden ut?

Anton: Ja, den är väl kanske en tredjedel dyrare. Det beror på lite. Det är så otroligt olika hur man utrustar eltimmerbilar. Hur man bygger ihop dem och hur många drivaxlar man vill ha av el-motorer och alla sådana här grejer. Men jämför vi, så ungefär en tredjedel dyrare mot en liknande diesel.

Fredrik: Du var inne på bränslet och de förändrade spelreglerna som har skett sen den första investeringen. Du sa att man inte får förlora takten bara för att det förändras lite grann. Men påverkar det inte lite motivationen och drivkraften att genomföra eller förmågan att göra den? Om kalkylen bara ser helt annorlunda helt plötsligt?

Anton: Ja. Vi tänker ju långsiktigt och vi kan inte påverka något som sker över ett år hit och dit. Jag tycker inte att här på SCA, att det har påverkat. Men för gemeneman har det nog påverkat. Säg att man har köpt en elbil med statsstöd som var jättedyr och tyckte att man gjorde en jättebra affär. Nu har den blivit jättebillig. Det är klart att det finns en irritation över det. Att man bara rycker undan mattan under fötterna på folk lite grann. Det är dock kanske inte de som det är mest synd om som drabbas kanske, men ändå.

Anton: Vad ska man säga? Jag tycker inte att det har visat sig någon form av tveksamhet över just att priset har ändrats.

Anton: Men lite irriterande är att det går väldigt fort. Nu i sista tiden har det varit helt galet. Nyårsafton och dan efter så skiljer det flera kronor.

Fredrik: Det är ändå skönt för oss som jobbar med omställningen att höra att näringslivet ändå stretar på och försöker få till den här omställningen som vi behöver ändå för att klara våra åtaganden och framtiden.

Anton: Ja, man måste lyfta blicken lite grann. Man kan inte basera sin bild på hur det ser ut exakt idag.

Fredrik: Nu har vi pratat mycket lastbilar och de går ju ändå någonstans. De åker och hämtar kanske timmer och så åker de till en där de lastar av. De kommer ändå tillbaka till civilisationen på något vis. Men ni har också mycket maskiner som är mer ute i skogen, markberedare och skördare och sådär. Hur går omställningen på de maskinerna? Det är svårt att dra ut en laddsladd.

Anton: Ja, men det är ju riktigt klurigt. Det är inte riktigt min avdelning, jag jobbar framför allt med lastbilar. Men jag har kollegor som jobbar med skogsmaskiner och de tittar ju på elektrifiering och vätgas och hybridteknik och andra alternativa bränslen. Men lite av ett grundproblem med skogsmaskiner är också att den marknaden är väldigt, väldigt liten jämfört med lastbilar. Hos skogsmaskinstillverkare, där går inte utvecklingen lika snabbt, om man säger så. Så det sker inte särskilt stora hopp i den branschen.

Anton: Men det kommer ju lite andra alternativ. Ett coolt projekt man kan googla på är Air Forestry som vi är lite och sneglar på. Och det är ju att man ska kunna gallra väldigt klent timmer med hjälp av stora drönare som också lyfter ut virket ur skogen.

Anton: Så det bör ju dyka upp lite sådana där grejer som kanske inte har med just skogsmaskinerna att göra. Utan det finns lite alternativ som kanske avlastar lite grann.

Fredrik: Kan du inte berätta lite mer, man blir ju sjukt nyfiken på de här drönarna. Man ser ju framför sig en typ liten drönare som ska komma.

Anton: Jag har aldrig sett den här prylen live. Men det är ju en väldigt stor drönare som jag tror... jag tror att den kan lyfta 200 kilo ungefär. Vilket inte är en jättestor pinne, men ändå helt okej i storlek. Och den har, som jag förstår, någon typ av aggregat som hänger under. Som den liksom hissar ner längs med trädkroppen. Och sen kan den göra ett kap med en liten motorsåg ombord.

Anton: Och sen så klämmer den liksom tag i den här stocken och så flyger den iväg med den. Så det finns ju liksom mycket fördelar med det. Den är obemannad, så jag tror att de kör den med någon typ av radiostyrning nu. Men i framtiden kanske man inte behöver göra det. Den gör ju liksom inga skador på naturen runt om. Och det är möjligt att den kanske är tystare än vad skogsmaskiner är. Och liksom lättare att flytta på och sådana grejer.

Fredrik: Varför vill man ta sig ut sånt, liksom, klent timmer? Varför vill man ta ut det?

Anton: Det finns ju liksom två typer av avverkning. Det är slutavverkning och så är det ju gallring. Gallring är ju att man tar ut de mindre träden, för att ge de större träden mer utrymme och mer växtkraft, energi, liksom.

Anton: Och gallring gör man ju relativt löpande, liksom under skogens liv, om man säger så. Så att slutavverkningen, det är liksom i slutet när man ska få ut riktigt stora sågtimmer, stockar och sådana här bräder och plankor och sådana här grejer. Men det här man gallrar ut, det kanske man kan göra pappersmassa av. Men det är liksom mindre träd som man tar ut då. Och det är ju typ så man har skött skogsbruk i alla tider.

Fredrik: Jag känner att jag skulle behövt en sån här i vintras, eller på vårvintern, när jag skulle ta ut ved till stugan. Det hade varit sjukt nice.

Lisa: Köp en Fredrik!

Anton: Man kanske bara kan ha en liten app och så ritar man in vilket område man har sin skog på. Så plockar man lite grann där man tycker att det passar Det finns säkert mycket begränsningar med sån grej, men det händer lite grejer.

Anton: Vi har också lite prov med andra typer av skotare som har lite annorlunda band de kan köra med i skogen så att de kan åka lite fortare, lasta lite mer och sådana här grejer. Och det är också ett sätt att tänka både tiden man är på platsen och även kan man ta med sig lite mer i varje vända. Så sen man ju också sänka energiförbrukningen också. I skogen måste man ju också ta hänsyn till körskador och vägar och om det är blött och mjukt, det finns mycket olika variabler att tänka på.

Anton: Men jag tror ju personligen att skogsmaskinerna kommer vi nog kanske ge alternativa bränslen som HVO och sådana här grejer som egentligen bara är att tanka och köra på. Och sen så gör vi svårare grejer med lastbilarna i och med att de kommer ju faktiskt in till stationen och där har vi alternativ som vi kan använda istället. Men framtiden får jag utvisa det här.

Fredrik: Det känns ju så rimligt egentligen. Man ska ha rätt bränsle i rätt maskin. Alltså där är det svårt, så kör HVO bara, tänker jag, i dieselmaskinen. Och nu tänker jag också att man inte blandar i lika mycket reduktion i diesel och sådär, då finns det ju också mer på marknaden för att köra ungefär hundra procent ändå HVO.

Anton: Jo, men absolut. Så tycker jag också att vi ska välja det bränsle som är lämpligast på platsen vi verkar.

Anton: Kan vi köra på HVO, då är det jättebra om vi kan göra det. Behöver vi använda vätgas eller hybridteknik eller ammoniak eller biogas eller allt vad som finns så får vi göra det där det passar. Så sprider vi ut oss lite grann.

Fredrik: Hela den färgglada paletten.

Fredrik: Jag tänker såhär, något som jag inte alls visste att ni höll på med, det var det här med att ni byter timmer med varandra. Jag tänker att det kanske är fler som inte känner till det, men det är det man har gjort ganska länge.

Lisa: Det känns ju inte fullt lika futuristiskt som en drönare. Men en smart grej känns det som. Det är ju en kanonbra strategi man ska ha.

Anton: Ja, men vi kan väl säga att hela skogsverige i alla fall, vi har ju som en gemensam bild om att vi ska försöka flytta varje stock så kort sträcka som möjligt innan vi har något form av värde av den. Så vill ju liksom inte köra om varandra. Vi verkar i en geografi där ett annat skogsbolag har ett pappersmassabruk och så har vi ett pappersmassa. Då borde vi köra till deras bruk och så borde vi kanske på ett lass av dem när de är hos oss, om man säger så. För vi äger ju inte skog helt perfekt fördelat så, utan det är någonting som har växt fram i väldigt lång tid. Det har vi jobbat med jättelänge. Jag tror faktiskt Sverige är ganska unikt i det. Vi har en stor organisation som jobbar med just byten och övervakar det för det blir rättvist.

Anton: Det blir ju inte som jag beskriver att vi kör ett lass dit och så samma dag kör de ett lass till oss. Utan det här är ju någon form av massbalans i slutet på året eller efter flera år att det här ska jämna ut på någon vis. Eller så, vi smörjer vi hela systemet med pengar också. Så vi kan ju betala för att få deras och vi kan ta deras. För vi får ju korta transporter och lägre transportkostnader om man kör in det till dem istället för oss själv. Ja, ni förstår att det finns jättemycket i det här också. Grannlandet Finland, de tror jag är ganska dåliga på det här. I alla fall vad jag har hört, de tycker inte att det känns bra. Men vi har traditionen och allt vi gör så.

Fredrik: Det känns ju ändå som en sån här export som Sverige skulle kunna lyfta. Men vill ju ofta göra det med olika profilgrejer som med grönt stål och så. Det här känns som en bra grej ändå som man skulle kunna lyfta ner söderut också.

Anton: Jag tror Finland har lite annorlunda plan på hur de placerar sina massabruk och sina fabriker och så här. De sätter dem mer i centrala skogsregioner på ett annat sätt. Vi har mer traditioner av att ha våra grejer på kusten. Så vi måste alltid ut till kusten, men de kan jobba lite mer i inlandet med vissa grejer. Det finns alltid olika kulturer i hur man jobbar.

Lisa: Ja, men tusen. Vilket matigt samtal! Har vi glömt att fråga nåt? Har du glömt att säga nåt?

Anton: Jag kommer nog inte på någonting på rak arm som vi håller på med…Vi har mycket små projekt och grejer där man försöker hålla koll på var man har plockat varje stock någonstans. Det handlar om GPS-teknik. Man vill ju kunna följa den hela vägen tills den är en bräda. Just nu är det lite som en stor massa, vi vet ju grovt var det kommer från, men inte på den nivån. Vi försöker hela tiden förhöja noggrannheten i såna grejer. För ett par år sedan drog vi igång så att vi började med bildmätning istället för manuell mätning av vår last. Tidigare körde man in lastbilen på ett bruk och så stod en gubbe med tumstock. Och så sa han att det här var 40 kubik på den här bilen.

Anton: Nu har vi kameror som fotar lasten och så har vi precis börjat med att testa AI som tittar på bilderna som säger hur mycket som bilen är lastad med och skickar in det. Och sen så kommer så tar vi ut några på stickprov för att se om det stämmer. Det stämmer sjukt bra. Det är högre noggrannhet än vad en människa kan göra. Sådana grejer är ju på gång också. Kanske inte lika stora rubriker, men väldigt användbart.

Fredrik: Jag tror jag får hålla mig för jag blir så nyfiken på allting. Det kanske är en helt annan podd.

Lisa: Du pratade med Energikontoret AI-expert Anton.

Fredrik: Jag tänker att vi får tacka dig. Tack så mycket att du vill vara med och dela mer av erfarenheterna som ni har på SCA. Jag tänker att vi får säkert anledning att återkomma.

Lisa: Precis. Det var ju min replik.

Anton: Det gör det ju säkert. Tusen tack.

Anton: Tack så mycket själv. Hej då.

Lisa: Vad händer hos oss då?

Fredrik: Hos oss. Jag hade ju skrivit några saker, kluddat ner några grejer med en penna som jag ska läsa. Framför allt har vi ett webbinarium om fossilfria fyrhjulningar och båtar. Den här fantastiskt udda kombinationen. Och desto mer jag förstår om båtar så tror jag att vi egentligen borde haft ett eget webbinarium om det. Men det kommer, tänker jag, längre fram. Men det är i alla fall 13 juni. Och det finns ju ute på våran hemsida och där går det att anmäla sig. Det är ju regionjh.se/ energikontoret.

Där har vi ett kalendarium. Så där kan man anmäla sig. Så det kan man göra.

Fredrik: Sen, det här med skotrar verkar inte över fasta det är svinmegavarmt. Så kommer ändå nyheter och sånt om skotrar. Jag tänkte bara nämna en liten kort: att motorhuset i Klövsjö. De är faktiskt Sveriges enda, vad heter det? Återförsäljare av Taiga. Som är kanadensisk. Det är ju väldigt coolt att vi har det i våran region ändå.

Lisa: Nu går det att köpa i butik.

Fredrik: Nu går det att köpa i butik. Men det kanske var allt.

Lisa: Det känns så?

Fredrik: Du ser redo ut för dopp

Lisa: Nu är det ju 44 grader här inne.

Fredrik: Men vi ska vara glada för det så länge vi har lite värme.

Lisa: Ja det är sant. Det här avsnittet finansieras av EUs regionalfond. Region Jämtland Härjedalen. Region Västernorrland och Biofuel Region.

Lisa Nu Bada.

Fredrik: Ja hej då.

Lisa: ♪ Här sitter du och simulerar Carola.

Fredrik: Ja! Och jag älskar Carola. Får man säga det?

Lisa: Ja, det är väl klart att du får det.

Fredrik: Alltså, vi pratade ju lite grann förut om Rebecka och Fiona på yran. Men alltså Carola på yran.

Lisa: Ja, alltså.

Fredrik: Åh herregud, vad bra det var.

Lisa: Ja, alltså ganska mäktigt. Vilken klädsel. Alltså vilken artist ändå. Ja. Man måste ju faktiskt säga det.

Fredrik: Det var full on delivery.

Lisa: Snygga ben!

Fredrik: Snygga ben också, det måste man säga.

Lisa: Vill jag säga. Det hade hon.

Fredrik: Men det var liksom outfits och det var fläktar.

Lisa: Ja, det var fläktar. Mycket glitter. Hon hade någon spegelklänning. Med ganska stora speglar.

Fredrik: Som en levande diskokula.

Lisa: Exakt, det är Carola. Och det var inte om det.

Fredrik: Vi sitter i lite avslappnad stämning.

Lisa: Ja, verkligen. Vi testar ju vår alldeles färska, alldeles nya, alldeles egna poddutrustning idag.

Fredrik: Ja, det gör vi. Och så spelar vi in i en podd. Så det blir verkligen meta det här. Podd i en podd. Vi har en egen liten bur inne på ett kontor. Där vi kan sitta.

Lisa: Och det kommer att bli varmt.

Fredrik: Ja, det kommer att bli varmt. Så om vi börjar svamla så är det för värmeslag.

Lisa: Då får vi se om det blir fler.

Fredrik: Ja, exakt. Hittades döda. Nej, men så är det inte. Men vi har ju köpt in lite ny utrustning. Det ska ju bli lite enklare för de som är ute på fält och gör intervjuer. Så är väl kanske huvudtanken.

Lisa: Och någon gång ska det provas.

Fredrik: Ja, precis. Håkan hjälper oss.

Lisa: Håkan hjälper oss att klippa ihop detta.

Fredrik: Vår podd-tekniker, i vanliga fall.

Lisa: Och så hade vi tänkt att det här avsnittet då får bli lite annorlunda och lite mer som en halvtimmes omvärldsbevakning kring omställningen.

Fredrik: På olika ämnen, Carola och allt möjligt kanske.

Lisa: Ja, precis. Undrar hur det går för henne.

Fredrik: Med omställningen? Ja, tveksamt skulle jag tro.

Lisa: Men om vi försöker hålla oss till väsentligheter då. Du har ju en skarp blick för sånt. Har du något särskilt du vill ta upp?

Fredrik: Ja, det var väl lite dystra nyheter kanske så. Det har kommit lite nya färska siffror på utsläppen från vägtrafiken. De har minskat stadigt de senaste åren. Det är tack vare att vi har fått fler elbilar på vägarna och man har haft mycket biodrivmedel i bensinen och dieseln som har tagit ner utsläppen väldigt. Men nu kommer nya siffror att man har ökat utsläppen med 24% under de här årets tre första månaderna jämfört med samma period förra året. Det är verkligen en negativ utveckling om man säger så.

Lisa: Ja, det måste man ju verkligen säga. Men det här känns ju skitjobbigt och hoppfullt på samma gång, tänker jag. Skitjobbigt för att det är så simpelt. Det är så himla enkelt att ändra våra vanor och våra beteendemönster. Och jättejobbigt att även jag hör till alla som tycker att det var skönt att det också har blivit billigare.

Fredrik: Men det är ju klart, man vill ju alltid att det ska vara billigt.

Lisa: Ja, verkligen.

Fredrik: Men det känns som att det är fel sak som har blivit billigt. I alla fall om man vill ställa om.

Lisa: Men det är ju också hoppfullt. För då går det ju faktiskt att göra. Vi skulle ju kunna göra det här om vi bara ville.

Fredrik: Hela förklaringen till det här är att man har valt från regeringens sida att minska på den här reduktionsplikten som man införde tidigare. Det är att man har blandat i biodrivmedel i både bensin och diesel. Och den där har ju kraftigt sänkts. Och det är det som gör att vi ökar utsläppen nu då. Men å andra sidan då, om man tänker positivt, det betyder ju också att det finns mycket mer biodrivmedel för de som vill tanka 100% fossilfritt. Det skulle kunna göra det i högre utsträckning för det finns mer av den varan. Tidigare har man blandat i mycket av HVO. Ja, som du kör nu. Då finns det mer av den varan. Man kan tanka HVO 100 på flera mackar. Då kör man 100% fossilfritt.

Lisa: Bara några procent under fossilfritt.

Fredrik: Ja, exakt. Om man vill göra en insats och har en dieselbil så är det alternativet. Det är det lite dyrare alternativet som är HVO 100. Men det är fortfarande billigare än vad vanliga dieseln kostade förut.

Lisa: Om vi tar det här då när vi ändå är i farten. För det är ju en del som undrar kring det där. Vilka dieslar kan man och får man köra på HVO 100?

Fredrik: Ja, det är lite upp tillverkarna. Och garantierna på bilen. Om motorn är godkänd för HVO, likadant som den är godkänd för diesel, då är det fritt fram att köra garantimässigt.

Lisa: Det här är bara att googla på sin bilmodell och årsmodell.

Fredrik: Om du har en bil som är lite äldre där garantin ändå har löpt ut, då spelar inte det där någon roll.

Lisa: Precis, om någonting händer så finns det inget försäkrings... Det finns ingen som kan hävda att det kan ha med HVO 100 att göra.

Fredrik: Du kan ju inte hävda garanti längre för den har ju löpt ut. Så HVO är ju i princip identiskt molekylmässigt till diesel. Så det är inga problem att byta rakt ut. Du har ju testat nu, har bilen svarat?

Lisa: Den rullar på exakt som vanligt. Det känns ju super. Men jag har ju precis en bil som är 10 år.

Fredrik: Men de allra flesta nya modellerna kommer ju att vara godkända direkt. Och som sagt, tidigare har man blandat i nästan 30% i vanlig diesel. Nästan alla dieselbilar har redan kört med lite andel HVO i sig.

Lisa: Jag roade mig att kolla på Volvo XC60 för någon månad sen. Alla modeller som var yngre än 2019 alltså som är producerade efter 2019 var ju godkända.

Fredrik: Ja just det.

Lisa: Så jag tänker att det är inte så många som vet det.

Fredrik: Nej, jag tror det är jättebra att lyfta för det är som alltså i stället om man jämför det med att köpa en ny elbil så är merkostnaden ganska låg för den klimatnyttan som man ändå gör. Det kan vi uppmana till tycker jag. Men den här reduktionsplikten har ju pausats så man vet ju inte riktigt. Man har ju varit lite otydlig från regeringshåll om den ska återinföras sen eller inte men vi får väl se hur det blir helt enkelt. Och sen så har man inte kommit med någon plan egentligen på hur man ska hantera de ökade utsläppen. Man har sagt från regeringens sida att det är elektrifieringen som är huvudspåret när det gäller transportsektorns utsläppsminskningar. Men när man kollar på försäljningstakt och hur vi byter ut våra fordon så kommer vi till 2030 att ha 2,5-3 miljoner elfordon på vägarna.

Fredrik: Men vi har 4-5 miljoner fordon på vägarna. Det räcker inte för att elektrifiera hela. I så fall måste man lägga i en överväxel. Det kommer att vara mycket bensin- och dieselbilar kvar som släpper ut. Vad ska vi göra med dem? Hur ska vi minska utsläppen?

Lisa: Vi är i en situation där utsläppen ökar och ingen är förvånad. Vad kan man då göra? Finns det något vi kan göra?

Fredrik: Ja, men IVL har ju faktiskt släppt en rapport på det här ämnet med lite andra typer av åtgärder som man kan göra om man inte vill hålla på med reduktionsplikt. Jag tänker att regeringen kommer att läsa den också. Vi hoppas.

Lisa: IVL, vilka är det? IVL...

Fredrik: Åh gud, vad är förkortningen på IVL då? Jag tänker inte fortsätta gissa. Ska vi googla? Och så återkommer man.

Lisa: Vi googlar. Jag googlar. Man måste tydligen ha... Man kan inte ha... Det är. Oh! Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.

Fredrik: Snyggt. Ja, nej men de har i alla fall tagit fram en sådan rapport. Det var ganska många olika åtgärder här på mitt papper. Jag vet inte, vi kanske inte kan ta allihop. Men ettan på deras lista, att man kan sänka hastigheten. Vad tycker du om det?

Lisa: Det tänker jag... Det där är ju supersvårt.

Fredrik: Man vill ju komma fram.

Lisa: På en plats med stora avstånd vill man jättegärna komma fram i vettig tid. Ja, krångligt.

Fredrik: Precis, men då hade de i alla fall gjort någon slags beräkning. Om man minskar hastigheten med 10 km i timmen då kan man minska oljeanvändningen ganska mycket. Den mest optimala användningen för ett fordon är om man kör 50–70 km. Det är där den förbrukas som absolut minst. Det är ett alternativ man kan göra. Det som också är intressant är att sänka hastigheten är en av de mest effektiva åtgärderna man kan göra för att minska risken för att någon ska dö i trafiken.

Lisa: Såklart hör du vad individen talade i mig.

Fredrik: Men det finns ju också olika platser man kan göra det på. Man behöver ju inte sänka hastigheten överallt. Men på vissa vägar kan man sänka hastigheten.

Lisa: Det kan man verkligen göra. Vad finns det mer då?

Fredrik: Vad ska vi ta? Det är till exempel att öka incitamenten för att dela bil med någon annan. Det är ett väldigt effektivt sätt. Om man nu ska till samma ställe eller kan tänka sig att göra en liten omväg kanske för att det är god att se grannens behov.

Lisa: Där har vi ju att jobba på.

Fredrik: Ja, precis. Så det är en sak. Undvika tjänsteresor var ju också en annan. Att man i högre grad då kanske ska köra digitalt, alltså vara mer digitalt istället för att resa.

Lisa: Alltså distansarbete?

Fredrik: Ja, eller om vi skulle resa i tjänsten till exempel. Behöver vi resa i tjänsten fyra eller kan vi resa två? Då har vi halverat bara den där. Behöver vi resa överhuvudtaget kan vi vara med digitalt. Alltså fundera över det. När ger det mer värde och inte?

Lisa: Alltså inte slentrianresa?

Fredrik: Ja, i tjänsten kan man säga. Ökat distansarbete fanns också med här. Den här listan såklart. Och det här står det liksom, om 60% av statligt anställda skulle arbeta hemifrån tre dagar i veckan så skulle det minska utsläppen väldigt mycket. Jag tänker att många kanske redan jobbar ganska mycket hemma. Vi gör ju det.

Lisa: Ja, men precis. De som kan.

Fredrik: Ja, men alla kan ju inte. Det måste ju verkligen vara där man kan. Ja, men sen handlar det också om att göra informationskampanjer, sparsam körning till exempel, att man har rätt däcktryck. Omfördelningen av gatu- och vägutrymmen pratar de också om. Och det är ju någonting som är väldigt så där, jag menar om man jobbar, jag har ju jobbat ganska mycket med att försöka få folk att gå och cykla mer i stället för att ta bilen. Då pratar man ju väldigt mycket om hur mycket plats bilen tar.

Lisa: Ja, och hur vi har anpassat hela samhället till bilen en gång i tiden. Och det går ju att anpassa bort.

Fredrik: Det är ju ett ganska nytt ting bilen. Ändå, historiskt sett. Och desto mer lättare man gör, för de som går och cyklar och åker buss, så gör man det i mycket högre utsträckning.

Lisa: Ja, precis. Det finns en tydlig koppling där.

Fredrik: Ja, verkligen. Men de är ju väldigt tydliga när de pratar om de här olika åtgärderna. Jag tror att det fanns 13 olika åtgärder i den här. Vissa är det svårt att bedöma enskilda insatser, hur mycket bidrar de till utsläppsminskningar. Det effektivaste är att man tar ett helhetsgrepp och inför flera av de här olika sakerna. Att man gör ett paket av det för att man kanske ska få en riktig rejäl effekt. Det är mycket som de pratar om i den här utredningen. Det är transporteffektivitet. Ett ben som man ofta glömmer bort. Det är bilen, bränslet och beteende som man brukar prata om. Just det här beteendet kanske man ofta glömmer bort lite grann. Det är lite svårare ändå att förändra folks beteende. Men det är så effektivt. Alltså tänk att bara liksom, nej men jag avstod att resa den här dagen.

Fredrik: En dag i veckan har det minskat utsläppen med 20 procent.

Lisa: Jag kan ta mig själv som exempel. I vintras började jag tågpendla. Jag fick dåligt samvete över att jag körde bil. Då gjorde jag det hela vägen tills jag fick den här bilen som jag kan köra på HVO100. Så nu åker jag bil igen. Och det är helt i onödan för jag trivdes så himla bra med att pendla och var också så nöjd med mig själv.

Fredrik: Ja, du var ju det. Du var jättenöjd.

Lisa: Men det här är helt orimligt. Så jag ska göra ett take nu. Men det krävs verkligen.

Fredrik: Lovar du härmed?

Lisa: Ja, jag lovar härmed. Du kan dubbelkolla mig om jag har fått till att köpa pendlarkort igen.

Fredrik: Snyggt.

Lisa: Jag är en usel kollega.

Fredrik: Nej, det vet jag inte. Okej, det var ju en grej. Jag tänker att du kanske också hade kollat på något.

Lisa: Ja, jag hade några grejer. Omställningen till el- och biogasdrift behövs men försvåras av bristande incitament och otidsenliga regelverk. Samtidigt ökar transportsektorns klimatpåverkan, vilket hotar vårt 2030-mål och riskerar att leda till att vi måste betala dryga böter till EU. Det har jag saxat rakt av från 2030-sekretariatets nyhetsflöde. De välkomnar ett förslag från regeringen – nämligen att höja maxvikten för fordon som får framföras på B-körkort. Vad handlar det här om? Har du några takes på det?

Fredrik: Ja... Oftast om man ska ha en bil, typ en skåpbilsvariant, en lite mindre hantverkarbil som man ser ganska många åka omkring i. Om du ska elektrifiera den eller köra på biogas eller vätgas kan jag också tänka mig att batteriet väger ganska mycket och gastankarna väger mycket mer än vad en drivmedelstank gör. Så det är ganska svårt idag att få till ett fordon som blir konkurrenskraftigt. Alltså att du har en tillräcklig räckvidd under den maxvikten som gäller idag.

Lisa: Så det skulle öppna upp för fler som faktiskt kunde?

Fredrik: Ja, det är den generella tanken med det där. Jag tror att det är 4,25 ton man vill öka det där till. Då kan man få med sig lite mer batterier men ändå behålla volymen som du kan... Själva bagageutrymmet och lastkapaciteten på ditt fordon. Det kan ju vara.

Lisa: Ett problem att batterierna tar så mycket plats.

Fredrik: Ja, precis. Och det är också med biogastankar är det där ett problem. Jag vet att det är internt på regionen som man pratar om, typ ambulanser till exempel. Att det är svårt idag att göra någonting åt dem eftersom de blir för tunga. Man måste ändå ha med sig den utrustning man behöver. Sen är det också något som jag är lite mer osäker på. Om du i stället behöver utöka körkortet så krävs det ytterligare utbildning för alla som ska köra. Då är det en kostnad och tar tid.

Lisa: Apropå beteende.

Fredrik: Ja, det kan vara enklare att höja gränsen för vissa typer av fordon. Man har gjort det i några andra länder.

Lisa: Och det har varit verksamt?

Fredrik: Jag har inget bra svar på utfallet. Men det är något som har varit ganska efterfrågat. Man vill få till det där.

Lisa: Ja, men du ser. Vi har pratat lite om min uselhet som tågpendlare. Då tänkte jag komma med ett boktips utan att själva läst boken. Men jag kan ana att den är underhållande på det svåra viset. Att man känner igen sin egen uselhet. Är Maria Wollrath Söderberg som är docent i retorik vid Södertörns högskola som tillsammans med Nina Worms som är professor i teknikhistoria på KTH som har släppt en bok som heter "Ursäkta mig, argument som driver och bromsar i klimatutveckling", den är jag lite nyfiken på.

Fredrik: Ja, men jag med. Jag vet att Maria har en podd som man kan lyssna på. Ja, exakt. Jag har inte gjort det, men jag är också lite intresserad av det här så klart. Det är ju väldigt känsligt där. När man ska börja klampa på individers fria val. Eller börja påpeka på lunchrasten. Var det verkligen rimligt med den där resan till någon som har. Jag vet inte, alltså före de där obekväma samtalen och så där. Vi har.

Lisa: Ju fått lyssna på henne i några tillfällen och hon är ju en väldigt rolig forskare som belyser de här frågorna på väldigt spännande sätt och pratar väldigt mycket om hur vi gör för att motivera våra handlingar. Till exempel jag är jätteduktig på att sopsortera så därför kan jag åka till Kroatien. Eller flyga till Kroatien. Fastän de inte har någon relation till varandra. Det är.

Fredrik: Jättebra att gå och sopsortera. Det handlar inte riktigt om samma sak.

Lisa: Det är jättedåligt att flyga.

Fredrik: Ja, precis. Jag tror verkligen att med humor tar hon sig an det där och vågar krypa under skinnet. Så det blir så härligt jobbigt.

Lisa: Precis. I den här boken försöker hon gå till botten med varför omställningen tar sådan tid fastän vi vet precis vad vi ska göra.

Fredrik: Och just det enklaste kanske är beteendet ändå. Att förändra det lite grann. Det är det som egentligen kanske krävs minst pengar och resurser.

Lisa: Ja, det är så det är. Människan är inte riktigt gjord för självkontroll.

Fredrik: Pratar du av egen erfarenhet?

Lisa: Jobbar inte riktigt så!

Fredrik: Nej, det är faktiskt svårt ibland. Men det är väl jättebra, tänker jag.

Lisa: Hade du något mer?

Fredrik: Ja, faktiskt. Lite på temat av i Göteborg. Då har man gjort en digital tvilling av stan. Och det tycker jag är lite spännande.

Lisa: Du är ju lite digital nu.

Fredrik: Ja, jag gillar det.

Lisa: Och futuristisk.

Fredrik: Ja, exakt. Jag vet inte hur man har gjort det här. Men man har ju tagit fram en digital kopia av hela stan. Och tanken är, eller deras tanke, det är att man ska låta besökare utforska stan innan de kommer dit. Som ett sätt att göra stan mer attraktiv. Om du har varit i Göteborg eller hört någon som berättar om hur det var i Göteborg då är det mycket troligare att du kommer att resa dit. Och då för de som inte har någon anknytning så skulle det här kunna vara ett sätt att faktiskt ja men okej, men vad kan man se och uppleva i Göteborg då? Utan att jag behöver åka dit. Och då kan man gå in i den här digitala tvillingen och göra en typ av guidad tour som jag förstår det. Och så kanske man blir sugen på att åka dit.

Lisa: Men det är så, det är inte som att man... Ja men då är jag mätt på det.

Fredrik: Men jag tänker, om du ser härliga bilder någonstans ifrån, Kroatien kanske, blir du inte mer sugen på...

Lisa: Ja men det är så att vi är vanemänniskor. Det är ju många som åker tillbaka till samma hotell och äter samma köttbullar på Gran Canaria.

Fredrik: Ja, jag tror att det är deras tanke. Jag tyckte att det var lite intressant att man kan använda det verktyget för att sälja in ett besöksmål. Vi jobbar ju ganska mycket med besöksmål. Och då kan det paradoxalt generera fler besök. Men då får man försöka, det är både bra och dåligt, det är kanske klimatsynpunkt men man får försöka göra det på ett hållbart sätt.

Lisa: Det är resandet man måste jobba med.

Fredrik: Ja, verkligen. Men det här är väldigt i en uppstartsfas kan man väl säga. Men jag tyckte det var lite spännande. Och så jag bara tänkte på att för några veckor sedan så var det ju myndighetsfestival här just i Östersund. Och då så var det en föreläsning om, alltså inte exakt det här men att man har testat att, eller kanske vill testa i alla fall, att ha AI-guidning på skidstadion för de som kommer dit och besöker. För de upplever att hur mycket de än skyltar och informerar är det ganska svårt för besökare att förstå vart går spåren och hur ser det ut. Eller de kanske vill veta mer om arrangemangen som har varit på skidstadion. Alltså olika VM-tävlingar och sådana grejer.

Lisa: Men hur skulle det fungera rent praktiskt? Skulle man ha en app?

Fredrik: Ja, till exempel skulle det kunna vara en QR-kod som du skannar med din telefon. Och då känner den av dig, okej, du kommer från Italien. Och då kan den översätta den här guiden in direkt till italienska. För då ligger det ett skript bakom, ett manus. Och då skulle det kunna presenteras av vår största skidskyttstjärna, Hanna Öberg. Som de kanske kommer en tysk, eller en som älskar skidskytte. Då blir de jätteglada. Och så kan de göra den här touren liksom. Och då likadant kan man göra en sådan tour för konstföremål i stan. Ta den här virtuella, eller då är det inte virtuell, men du får en guidning direkt i telefonen och så går man efter den som är på rätt språk och allting. Det tycker jag är ganska häftigt.

Lisa: Ja, det är ganska häftigt faktiskt.

Fredrik: Och liksom verkligen tillgängliggöra information. Så, det kan man göra med restauranger eller natur eller vad som helst.

Lisa: Inte naturen.

Fredrik: Jag tänker igår gick jag och åt glass i kyrkparken. Då har de träd där och så har de plaketter med vad det är för art. Och så står det lite grann så här. Och så står det också så här, kan bli 25 meter hög och så står det typ: I södra Sverige. Men jag tänker en sådan, alltså när jag säger natur då menar jag så här, då skulle man kunna ha en sån tour över de där växterna. Som berättar lite mer.

Lisa: Stadsnära rörelse.

Fredrik: Men jag tycker det är just med tekniken och hur man kan utveckla den. Spännande!

Lisa: Ja, men mycket. Jag tror att du hade något katastrofalt tråkigt.

Fredrik: Jag blev också så himla upprörd känner jag. Jag menar över det här med luftkvaliteten i Östersund.

Lisa: Ja, det är helt o...

Fredrik: Nu kan det vara så att jag är lite biased eftersom jag bor längs Rådhusgatan. Ja.

Lisa: Men hur går det ens till? Det har uppmärksammats superhöga dåliga värden i Östersund av alla platser. Hur går det ens till?

Fredrik: Det är svårt att föreställa sig att det är så. Men det verkar verkligen vara så. Det är de här höga partikelhalterna som är en hälsofara. Det är ändå relaterat till omställning. I början när man började arbeta med miljö- och klimatfrågor så handlade det om luftföroreningar. Alltså att folk dog för att det var så dålig luft. Då började man införa miljöåtgärder som egentligen var hälsofrämjande åtgärder men som hade en väldigt positiv inverkan på miljön också. Och det är ju liksom, det är ju lite det man står inför. Det är därför man har sådana här, liksom krav, hur dålig får luften vara innan man måste göra åtgärder. Och den här gränsen har man ju passerat i Östersund då. Alltså att den är så pass dålig att man måste börja göra åtgärder.

Fredrik: Jag tycker att det är hissnande att ens tänka på att i Sverige så dör 6700 personer i förtid på grund av att de har utsatts för dålig luft. Det är också en abstrakt siffra, för det är inte som att någon som dör, men de får en sjukdom för tidigt på grund av dålig luft. Det blir liv som avslutas för tidigt.

Lisa: Hur kan det vara så här i Östersund?

Fredrik: Jag tycker att det är intressant att kolla på hur det har gått till. Man har haft mätningar ganska länge men på olika andra platser än vad man nu mäter på Rådhusgatan. Men så har man börjat mäta på Rådhusgatan. Man såg i 2020 att man hade överskridit de här värdena som man har satt. Det är lagen som sätter de här värdena. Då misstänkte man att det var fel på instrumentet för att värdena var så otroligt höga. Då tog man dit ett referensinstrument och mätte igen identiskt. Det visade på samma plats och exakt samma resultat.

Lisa: Är det här i januari när ryskkylan ligger som allra tyngst?

Fredrik: Nej, det är inte det.

Lisa: Luften bara står helt still?

Fredrik: Nej, utan det är när det är bart. Alltså typ så här, innan snön har kommit, folk har lagt på dubbdäcken kanske. Och det kanske har varit den första halkan. Eller någonting, men det har smält bort lite grann. Det ligger ändå barmark. Barmark, kallt, du kör med dubbdäck, det är grus. Men under själva vintern, när det ligger snö, då är det inte lika farligt. Men jag tror att det är absolut värst när det smält undan igen. Alltihopa. Typ april någonstans där. Ja, det blir bart och folk har inte bytt. Vi bor ju där vi bor och vet att det kan komma. Nu är det inte bara dubbdäck det beror på, men d. Men nu är det inte bara dubbdäck, det är flera saker med dubbdäck. et är en stor anledning till att det rives upp från asfalten.

Fredrik: Man har varit tvungen att ta fram ett åtgärdsprogram för att försöka komma till bukt med de här problemen.

Lisa: Och vad går det ut på?

Fredrik: Bland annat har man sedan 2022 spritt en saltlösning för att binda dammet. Och det har verkligen haft ganska bra effekt. Då har man sett en minskning av ungefär 25 procent. Men det räcker inte. Man är fortfarande över de här halterna. Man får ju överskrida gränsen 35 dygn.

Lisa: Vi jobbar lite längre här kan man säga, med att överskrida.

Fredrik: Ja, vi jobbar lite längre. Här blir det några fler dagar. Om man säger så. Nej, men så att... Men jag blir liksom... Det är mycket debatt kring den här också. I sociala medier och så. Man tycker att man mäter på fel ställen. Men det här är reglerat i föreskrifter. Det är inte vem som helst som bestämmer vilken höjd man ska ha den på. Det ska ju vara ett utrymme där folk går och andas. Och det tycker jag är ganska relevant.

Lisa: Ansiktshöjd.

Fredrik: Om man går på Rådhusgatan och andas in i luften där. Är det inte där man ska mäta då? För det är ju där man blir drabbad.

Lisa: Jo. Känner jag. Rimligt. Känner jag.

Fredrik: Väldigt rimligt. Nej men jag vet inte. Vi pratar inte alltid om luftföroreningar. Det känns som i Kina eller Indien, där är det enorma problem. Men det är problem här också. Jämtlandssmoggen. Den osynliga faran. Jag tror det hade varit enklare om det hade varit ett rökmoln. Som man såg fysiskt, men de här partiklarna är så otroligt små.

Lisa: Det är därför jag tänker på januari. När det är så tjuvtjockt med frost i alla träd och det har inte blåst på sex veckor och det är så vackert som man storknar. Då är det också väldigt kompakt luft.

Fredrik: Ja, det kan ju bli farligt också av andra anledningar. Att det stannar kvar. Det var lite om det, jag fick ranta lite om det där.

Lisa: Ja, nu fick det bli farligt. Hur ser det ut framåt för energikontoret?

Fredrik: Vi har ett webbinarium kvar i vår webbinarium om fossilfria arbetsmaskiner. Det kommer handla om fyrhjulingar och båtar. Då är det som kan drivas av fossilfria drivmedel. Men det blir mycket el, tänker jag. Och det går ju av stapeln den 13 juni. Och där kan man ju fortfarande anmäla sig.

Lisa: Ja. Och sen har vi ju grandiosa planer för hösten. I höst så fyller energikontoret 25 år. Och då ska vi... Fira! I våra lokaler här på campus i Östersund. Men vi har inte så himla mycket mer information än.

Fredrik: Nej, men det är ju klart i alla fall att det blir ett mingel. Och sen så hoppas vi väl att vi ska kunna arrangera lite aktiviteter runt omkring. Innan det här minglet. Får vi se vad det blir för något. Det finns en som man kan anmäla sig till det också. Om man är intresserad av en riktigt bra plats på minglet.

Lisa: Ja, och det finns allt i kalendariet på regionjh.se/energikontoret. Där kan man bläddra sig fram till kalendariet.

Fredrik: Och sen så ska vi i väg på en maskinmässa. Det känns lite spännande ändå. Jag har aldrig varit på en maskinmässa.

Lisa: Inte jag heller har varit på Solvalla.

Fredrik: Vi ska försöka titta om de har några nya spännande fossilfria varianter att erbjuda. Vi ska också försöka arrangera någon mässa framöver. Så det är bra att se hur proffsen gör. Tänker jag.

Lisa: Det var väl det.

Fredrik: Frågor, funderingar om man har det? Man kanske har reaktioner på vårt avsnitt. Man kan skicka ett mejl till energikontoret@regionjh.se.

Lisa: Det kan man. Ska du käka mer glass? Ska du Käka mer glass?

Fredrik: Ja, jag måste ut ur den här podden.

Lisa: Men tack för att ni har lyssnat!

Fredrik: Men tack för att ni har lyssnat! Hej då!

Lisa

Ja hur går det för dig med vintern? Har du kommit över den eller är du redo att släppa taget?

Fredrik

Jag tycker att det är väldigt svårt att släppa taget, för det här är egentligen den bästa tiden. Med skidåkning och sådant som jag tycker om så är det lite svårt. Det är liksom vemodet.

Lisa

Ja just. Vemodet ja jag var ute och försökte ta adjö i igår faktiskt och tog ett sista åk på skutan. Men det och det var lite så här. Jag kände verkligen att det var ett åk med vänsterhanden, men. Men så tänkte jag att det kommer ju kanske att turas lite mer.

Fredrik

Ja just det ja du håller ju på med det. Jag har ju inte liksom hittat dit till turskidåkning, men jag var ju ute och åkte längdskidor och åkte så långt så att nu är mitt knä liksom så att. Men jag tänker nu får jag vila dig lite grann.

Lisa

Ja, just det och du.

Fredrik

Alltså kanske börja med rullskidåkningen, kanske cykel. Det kommer ju fantastiskt bra saker framåt.

Lisa

Oj oj oj. Vi har ju varit väldigt inne på det här med elskotar på sistone och även haft ett webbinarium om elskotrar. Är det någonting som du tar med dig från det?

Fredrik

Ganska mycket ändå. Vi hade ju två lite mindre skotertillverkare kan man ju säga som var med. Det var ju Aurora powertrains och så var det ju Vidde.

Lisa

Precis.

Fredrik

Aurora är ju ett finskt företag och Vidde är ju ett svenskt startup. Sen så hade vi också med en från Puls som är ett guideföretag, ifrån Ramundberget och de har ju testat BRP Lynx där.

Vad var det jag skulle komma till nu då? Jo, att det verkar ju verkligen vara som att det är de här lite mindre skotertillverkarna som ändå pushar på de lite större. De sa ju det flera gånger att det är bra att det kommer några mindre som verkligen påkar de här lite större drakarna, bara nu måste ni börja röra på er.

Lisa

Ja, precis. De kan köra lite mer från scratch. De har inga produktionslinjer och ta hänsyn till utan de kan köra direkt på elektriskt.

Fredrik

Nej, precis och det är väl också en av deras nackdelar. Hörde man ju också lite? Ja, men att om man är en etablerad aktör som ett sådant här guideföretag, då vill man ju gärna veta att det funkar med reservdelar och hela apparaturen runt omkring så att det fungerar.

Fredrik

De efterfrågar ju också längre räckvidd, att de behöver ha lite längre räckvidd för att minska ja, men den här stressen för ja, men kommer det räcka eller inte?

Lisa

Ja och att en säkerhetsfråga alltså.

Fredrik

Ja, det är väldigt samma typ av diskussioner som var i elbilsintroduktionen tycker jag, det går att dra väldigt många sådana paralleller med den. Jag tror att det var hon från Vidde som var inne på det, att hon tror att det ändå kommer gå fortare att komma över de här trösklarna eftersom man ändå har kommit en bra bit till i utvecklingen av batterier och så där.

Lisa

Det tolkar jag både som utveckling av själva fordonen och även attityder. De pratar ju en del om att de har lite svårt med alla, alla som faktiskt tycker om att det doftar och låter.

Fredrik

Ja exakt, och en annan sak jag tog med mig är att det är företagen som står för 25 % av marknaden. Det är de som kommer få gå före och pusha utvecklingen och sen så får vi ta de som kör privat lite senare, när också produkterna är mer mogna.

Lisa

Vi har ju en hel del vinter kvar här uppe, även om vi får känna på någon slags vår. Vi ska ju nämligen till Tänndalen och prata med deras VD Rasmus Bent.

Fredrik

De har ju slagit på stort och sagt att de ska ju bli en fossilfri destination. Jag snappade upp det här på Linkedin för ganska länge sedan, så att det är väldigt kul att du Lisa fick åka dit och prata lite med honom, helt enkelt.

Lisa

Jag hade ju möjlighet att få träffa Rasmus och höra lite mer om deras arbete. Det är ju ingen liten sten att vända på det här för att bli fossilfri.

Lisa

Ja, nu är jag i Tänndalen och sitter i, i och för sig ett ganska ocharmigt konferensrum men men. Omgivningarna är ju helt fantastiskt. Jag sitter här med Rasmus Bent som tillträdde som VD för, är det destinationen? Nej, Tänndalen.

Rasmus

Nja eller vi är en skidanläggning, men vi ingår ju i destination Funäsfjällen så att det här är väl en del av något mycket, mycket större där flera byar i västra Härjedalen ligger.

Lisa

Och när, när var det du blev VD?

Rasmus

Jag blev VD i Tänndalen för 1,5 år sedan. Ungefär när vi gjorde om lite i strukturen och fick lite nya ägare och sådant där.

Lisa

Och det är inga små strukturer som ni ska göra om, för ni har ju bestämt er för att satsa på att bli en fossilfri destination? Hur fattades det beslutet?

Rasmus

Ja hur fattades det egentligen. det är ju faktiskt hela vår bransch som har skrivit en färdplan för att bli fossilfri och det SLAO, svenska liftanläggningar, som har gått ihop och försökt att gå i bräschen. Jag skulle säga att vi ligger väldigt långt fram om man jämför med många andra näringar, så det är nog ett på det temat att haka på och försöka inom vårt också bygga i framkant.

Lisa

Men hur har diskussionerna gått här då i Tänndalen?

Rasmus

Men. Hur har det gått? Det tog avstamp ifrån den här färdplanen som SLAO tog fram och så har vi grundat själva. Vad kan vi göra och hur ska vi jobba med det? Och då har vi startat upp ett hållbarhetsarbete där vi kartar lite, vad gör vi? Vad kan vi göra? Och så har vi försökt att involvera så många som vill. Vi anställer ju över 100 personer varje år och det är lite av en hygienfaktor bland våra yngre medarbetare som kommer in att man tar en form av både socialt ansvar, och ansvar för vårt klimat. Så det finns väldigt många superduktiga som brinner för den här frågorna och ja vi har skapat en liten grupp som jobbar med alla de här frågorna och utveckling, hur ska vi gå vidare? Vad kan vi göra nu och vad ska vi göra i ett längre perspektiv? Sist, så blir det ändå mitt beslut, när vi tar dem och när, vad ska vi satsa på.

Lisa

Den här lilla gruppen. Vi kan ju vilka är det som ingår i den då?

Rasmus

Ja, men det är ju två säsongsarbetare och sen är det jag och Wille som är marknadschef som sitter och spånar lite och ser vad vi kan börja jobba vidare med och också kartlägga vad vi har gjort. Sen så är vi ju med i en del andra konstellationer, vi är med i POW, protect our winters där vi får tillgång till en hel drös med forskare och material och sådana delar och det blir ju också någonting som kommer tillbaka in i gruppen.

Lisa

Men för mig så låter det här som helt ogreppbart stort. Vad betyder det att Tänndalen ska bli fossilfritt? Vad innehåller liksom de begreppen?

Rasmus

Jag tror att jag är en ganska naiv person, så jag tänker ofta att "det här gör vi" utan att inse komplexiteten förrän vi börjar. Det är många frågor som dyker upp längs vägen, men vårt företag är nyfiket och vi säger ja till saker och lär oss efterhand. De mest konkreta delarna är att titta på vilken energi vi köper och om vi kan certifiera den. Vindkraft är ett alternativ vi har valt. När det gäller drivmedel finns HVO som är ett bra, men inte helt fossilfritt, alternativ. Vi inser att det är komplext och ibland gör vi fel, men vi lär oss av det och går vidare. Alternativet vore att inte göra något alls, vilket inte heller är bra. Genom att vara med på resan lär vi oss och hittar bättre lösningar längs vägen.

Lisa

Du pratar väldigt mycket om att gå i branschen. Finns det någon förlaga ni kan snegla lite på eller är det ni som kommer att bli förlagan?

Rasmus

Nej, det finns jättemånga som också ligger före oss. Skistar är ju jätteduktiga och har de där ekonomiska resurserna. Och de har ju 53 % marknadsandel, så det är så klart att de ligger före oss i en massa delar. Det finns också andra branscher som också satsar jättestort i de här frågorna som man kan lära av. Men absolut vi ligger inte i bräschen och vi försöker hänga på så fort vi kan, men de resurser vi har.

Lisa

Jag tänkte att vi skulle prata lite strategi och plan alldeles strax, men först ska den listige Fredrik få fundera lite kring vad du har hört Rasmus berätta nu tänkte jag.

Fredrik

Ja, men absolut lisa ska jag väl reflektera och fundera på det här tänker jag ja, men jag tänker att vi kan väl göra det lite grann tillsammans. Jag har. Jag har skrivit ner några punkter här som.

Lisa

Härligt.

Fredrik

Jag tycker att det här verkligen är ett bra första steg. De pratade om att de har gått över till HVO 100, ett förnybart bränsle. Jag vet inte om det gäller alla maskiner, men de har verkligen börjat introducera det i sin verksamhet. HVO 100 är ett förnybart bränsle som i Sverige ofta görs på slakterirester och tallolja. Det minskar utsläppen med upp till 90 % jämfört med fossildiesel, så det är ett väldigt bra steg att ta.

Lisa

Ja, men det är onekligen det.

Fredrik

Nej, men sen så jag börjar funderade på. Han pratar ju också om de här färdplanerna, eller hur?

Lisa

Ja från SLAO.

Fredrik

SLAO har tagit fram en färdplan som involverar skidanläggningsbranschen. Liknande färdplaner finns i många olika branscher och kommer från initiativet Fossilfritt Sverige, som togs fram av den förra regeringen. Många branscher i Sverige har tagit fram planer för att bidra till Sveriges klimatmål. Branscherna förbinder sig inte formellt, men de tar fram aktiviteter som måste göras för att nå målen. Det är häftigt att se att dessa färdplaner börjar ge effekt ute i anläggningarna.

Lisa

För du tänker att det är ett bra incitament eller ett bra pådrivande kraft? Tror att det du tror att det funkar?

Fredrik

Med färdplan, ja, absolut. Jag tror att det här är en av de viktigaste grejerna som har kommit ur det här arbetet. Branschen själva har tagit fram aktiviteterna som måste göras för att bidra till målen. Eftersom det kommer inifrån branschen blir det enklare att genomföra. Det är inte bara någon som hackar på dem uppifrån.

Lisa

Så men alltså, man pratar ju en del om det där, att det är näringen som går i bräschen för omställningen, alltså, vad ska man egentligen tycka om? Det där skulle du inte behövas tyngre politiska beslut som bara säger, men sluta.

Fredrik

Ja, precis. Jag tänker att vi behöver omställning på alla plan. Politiken måste vara med på banan, näringslivet och vi som privatpersoner måste också bidra. Ofta kastar man skit på varandra, men man måste fokusera på vad man själv kan göra för att bidra. För två veckor sedan hade Naturvårdsverket ett seminarium om hur det går med Sveriges miljömål. De ska rapportera till riksdagen, och underlaget används för en klimatredovisning. Vi når inte målen till 2045, 2030 eller 2040. Vi når inte EU

eller Parisavtalets mål med de beslutade styrmedlen vi har. Det är absolut nödvändigt att alla tar sitt ansvar.

Lisa

Och i dagsläget är ju det en konkurrensfördel.

Fredrik

Ja. Ja, men verkligen så. Ja.

Lisa:

Ja, vi ska tillbaka och höra lite från Rasmus som står inför det här tillsammans med hela sin organisation. Det är en framtidsbransch för den miljöintresserade. Man vill ju veta mer om hur man börjar arbetet med att bli en fossilfri destination. Du nämnde tidigare var ni får energi och drivmedel ifrån. Kan du berätta mer?

Rasmus:

Ja, de enklaste delarna var att börja se över vilken energi vi använder och vilka drivmedel vi använder. Vi har också börjat titta på allt från kemikalier till annat som finns på anläggningen. De viktigaste och största delarna är energin och drivmedlen, eftersom de står för de största utsläppen. Vi rapporterar våra utsläppsdata till SLAO. Vi har provkört elskotrar i år, och även om de fungerar bra i många avseenden, är de inte alltid tillräckligt säkra, till exempel för att dra en räddningspulka uppför backen. Så vi har börjat med el och drivmedel och sedan fortsatt med många smådelar.

Lisa

Men hur ser planen ut då? Har ni börjat med de stora drakarna el och drivmedel? Det har tricklat ner till en massa smågrejer. Hur ser det ut framöver?

Rasmus

Framöver blir det så att vi nu har provat mycket och gjort utvärderingar. Skulle vi kunna köra bara på elskotrar? Nej, det skulle vi inte, men vi kan göra det till viss del. Planen är nu att se om det finns andra tekniska lösningar och byta till andra typer av fordon där det är möjligt. Vi går nu över mer till implementering och inte bara att prova och se. Vi kommer att börja byta ut en större del av fordonsflottan. Så de kommande åren handlar om att implementera det vi har provat och samtidigt påbörja arbetet med de andra smådelarna som jag nämnde tidigare.

Lisa

Vad är det för någonting?

Rasmus

Ja, när man säger fossilfritt blir det ett stort begrepp. Ska vi räkna in våra resor till och från arbetet? Hur gör vi med våra gästers resor till och från oss, som alstrar trafik? Ska vi klimatkompensera och köpa utsläppsrätter, eller hitta andra lösningar? Det kan handla om att investera i elbilsladdare eller göra det möjligt att tanka sin bil med HVO här uppe, vilket inte var möjligt tidigare. Det dyker upp frågor och funderingar överallt, och det är komplext. Vi jobbar med alla dessa delar och försöker göra dem så bra som vi bara kan.

Lisa:

Vad ser du för skillnad i vad ni kan göra själva och vad ni kan behöva hjälp med utifrån och från andra?

Rasmus:

Mycket kan vi göra själva i den inledande fasen. Men nu, när vi är mitt i det, behöver vi hjälp med att ta vissa beslut och hur vi ska införa saker. Vi har samarbeten och har lärt oss mycket genom seminarier och forskare kopplade till våra samarbetspartners. Våra bilpartners har också mycket information. Men vi behöver hjälp med att kartlägga alla delar som alstrar utsläpp, inklusive våra gästers resor. Vi kommer också behöva någon som granskar oss utifrån och ger feedback på om vi gör rätt eller om det finns bättre alternativ.

Lisa

Någon form av mätbarhet, alltså? Någon som analyserar hur det har gått?

Rasmus

Ja, egentligen skulle man vilja ha något liknande som vi har i liftvärlden, där ett oberoende besiktningsorgan kommer varje år och kontrollerar hur liftarna ser ut, om de är smorda enligt alla intervaller, om säkerhetsutrustningen fungerar för att evakuera, och så vidare. Vi skulle behöva något liknande för klimatbesiktningar varje år, där vi kan få en lista över vad som är godkänt och vad som behöver åtgärdas. Det skulle vara en stor fördel att ha en sådan klimatbesiktning för att kunna jobba vidare och förbättra våra åtgärder.

Lisa:

Vilken framtidsbransch för den kreativa eller vad säger du, Fredrik?

Fredrik:

Ja, vad tycker jag om det? Jag tänker att den här branschen finns ju redan. Man kan certifiera sig på olika sätt som verksamhet eller destination. I många av dessa certifieringsprocesser ingår det att någon granskar ens arbete, vilket kan kosta en del för att få den stämpeln.

Lisa:

Och det kanske inte alltid behövs en certifiering. Flera efterlyser möjligheter att mäta sitt eget arbete, sina framsteg och den minskade koldioxidutsläpp som man gör.

Fredrik:

Ja, vi jobbar med de som arrangerar event och har ett nätverk på energikontoret. Vi ska ha nästa nätverksmöte den 19 maj och man kan fortfarande anmäla sig på vår hemsida om man vill vara med. En fråga som ofta kommer upp är hur man mäter och följer upp sitt miljöarbete. Det finns fler som funderar på detta.

Fredrik

Nej, men så att det finns liksom mer inspiration att hämta, tror jag i det här nätverket också, vi ska ju försöka lyfta lite mer exempel på hur man kan göra.

Lisa

Hur man kan mäta sin sina sitt miljöarbete hel enkelt.

Sen kunde jag inte hålla mig för precis när jag och Rasmus stängde av så började han såklart prata om något som egentligen skulle kunna kräva en helt egen podd.

Lisa:

Du nämnde lite tidigare att ni har jobbat en del med energihushållning. På vilket sätt?

Rasmus:

Ja, det har vi verkligen gjort. Fossilfritt i all ära, men energihushållning är också viktigt. Att ta vara på det vi gör av med och försöka minska det har varit en stor del av våra projekt, och det är väldigt roligt, särskilt när elen kostar mycket. Då blir man ännu mer motiverad att spara pengar, och man ser vilken stor effekt det har.

Vi har haft ett projekt med regioner där vi har bytt ut alla våra liftar till den senaste tekniken och styrningen. Bara med den åtgärden har vi kunnat spara nästan 25 % i energi. En annan stor grej vi har gjort är inom snöläggning och snökanoner. Vi har byggt en damm på toppen av fjället för att ta vara på smältvatten. När vi släpper vattnet utför använder vi mycket mindre energi för att producera snö. Vi har också investerat i automatiserade snösystem som minskar energianvändningen med ungefär 25–30 %.

Det finns så många spännande delar inom energihushållning att jobba med. Vi har projekt kring belysning, uppvärmning med bergvärme, och vi har investerat i bergvärmeanläggningar. Det finns otroligt mycket att göra på den fronten som är både lönsamt och minskar vår konsumtion, och det är väldigt inspirerande och roligt att jobba med.

isa:

Hur viktar ni investeringar? Du nämnde flera gånger hur ni kan räkna hem dem nu, eftersom det verkar ha hänt mycket på kort tid. Hur ser ni på kalkylen?

Rasmus:

Nej, men de delarna är ganska enkla. Det bästa vi gjorde var att göra en ny energikartläggning för något år sedan. I kartläggningen fick vi svart på vitt vad våra stora förbrukare är och ett åtgärdspaket för att minska energiförbrukningen. Vi fick också en beräkning på avkastningen på investeringarna. Allt som har en återbetalningstid på mellan ett och tre år gör vi direkt. Större investeringar, som backbelysning, kan ha längre återbetalningstid, kanske 15 år, men vi ser att vi får en bättre produkt och minskar energiförbrukningen. Det har varit ett av de viktigaste arbetena för att ha koll på vår energi.

Lisa:

Jag tänker att det krävs lite mod för att göra de här investeringarna. Var kommer det ifrån?

Rasmus:

Ja, ibland krävs det verkligen mod. Framför allt handlar det om att göra rätt investeringar. Man måste tjäna pengar för att ha råd att göra omställningen. Dyrare alternativ kräver lönsamhet, vilket är nyckeln till att ligga i framkant och våga prova nya saker. Annars blir man lätt passiv. Min erfarenhet är att under tuffare år skjuter man på viktiga investeringar. En bra lönsamhet är nästan lika viktigt för att kunna lyckas längs vägen.

Lisa:

Det här börjar bli jättelångt, men jag måste ställa en till fråga. Ser ni någon respons hos kunder kring ert miljöarbete? Har ni kunder som väljer att komma hit tack vare det?

Rasmus:

Absolut, det ser vi. Det finns de som ställer det som krav, särskilt på miljöfrågan. För 1,5 år sedan hade vi ingen återvinning av matavfall. När man kommer från en stad och har sorterat matavfall i kanske tio år, och sedan kommer hit och måste slänga allt i samma behållare, blir man frustrerad. Sådana hygienfaktorer och krav måste vi bara leva upp till, och det gör vi.

Lisa:

Ja, men eller hur Fredrik? Det där kanske vi måste fiska upp i något sammanhang där Rasmus får chansen att gå till botten med det här.

Fredrik:

Ja, precis. Jag tänker, de nämnde energikartläggningen, vilket jag tycker är bra. De har jobbat med energieffektivisering, vilket ofta är något man pratar om sist. Det är egentligen bättre att effektivisera det man har först och sedan titta på vad som behöver bytas ut. Det är samma sak med ett hus; man kollar på energianvändningen först och försöker minska den innan man byter värmesystem. Det handlar också om lönsamhet.

Lisa:

Ja, det är väldigt konkreta saker apropå mätbarhet.

Fredrik:

Ja, precis. Du måste vara lönsam för att kunna göra omställningar. Om du använder mindre energi kan du öka dina marginaler. Jag vill också nämna att Region Jämtland Härjedalen, våra kollegor, handlägger ett stöd som heter hållbarhetsanalys. Man kan få hjälp med energikartläggning och få ett monetärt bidrag för att genomföra en sådan. Det bästa är att ringa och prata med en handläggare för att få mer information.

Lisa:

Värsta tipset, du är ju full av tips! Vad är monetärt stöd för den som inte är lika insatt som du?

Fredrik:

Ja, precis. Det bästa är att ringa och höra med dem hur det funkar, men det är regionala utvecklingsmedel som regionen använder för att bidra till näringslivets utveckling.

Lisa:

Du brukar ju kläcka ur dig en massa smarta saker och leverera en nyhet eller två. Har du något idag?

Fredrik:

Jag har redan nämnt det, men vårt nästa nätverksmöte är den 19 maj. Det kommer vara på Jamtli under vårmarknaden. Om man arrangerar event och vill utveckla sitt hållbarhetsarbete och träffa likasinnade kan man anmäla sig på vår hemsida. Man kan vara med både digitalt och på plats.

Lisa:

Och det hittar man på regionjh.se/energikontoret?

Fredrik:

Ja, precis. Och det kommer fler destinationer som satsar på fossilfrihet. Hemavan är en sådan nyhet där de har köpt sina sista bensinskoter och nu satsar på fossilfrihet. Det börjar verkligen komma och de jobbar med SLAOs färdplan.

Lisa:

Det är kul. Det är väldigt spännande faktiskt. Är vi klara för dagen?

Fredrik:

Redo att köpa en glass kanske?

Lisa:

Ja, redo att köpa en glass, men först efter att ha berättat att dagens avsnitt finansierades av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen. Nu glass!

Fredrik:

Ja, hej då.

Lisa

Nu står vi här igen.

Fredrik

Ja och idag är det ju lite speciellt. Vi har ju haft Elisabeth som vår flygande reporter tidigare, men idag ska vi göra något väldigt udda.

Lisa

Ja. Ja, vi ska nämligen lämna över till oss själva. Vi var ju på studiebesök i tisdags den 16 april. Vi och två kollegor som vi jobbar absolut närmast. Sara och Katarina från Energikontoret. Och det är ju vi som jobbar med vår satsning mot mer fossilfria destinationer och besöksmål.

Fredrik

Vi gjorde ju två saker egentligen på den här. Inte studieresan, vad heter det? Det kändes lite som en liten studieresa, men vi besökte ju egentligen två olika två olika platser och det den första var ju i på Röjsmon i Järpen. Och där så träffade ju vi en lärare på fordons- och transportprogrammet, snöfordonsteknik.

Lisa

Stefan Lööf, ja.

Fredrik

Stefan Lööf och så vi träffade ju aldrig eleven, men vi såg han köra pistmaskin i alla fall.

Lisa

Precis nej, men för där har de ju en utbildning där för att bli pistmaskinförare och det är ju den enda. I Sverige där man kan bli det. Och det här hoppas vi kunna berätta lite mer om och om deras utbildning är att köra effektivare och klokare och på så sätt minska bränsleåtgången lite senare.

Fredrik

Kanske blir någon artikel eller något sådant framöver ser jag framför mig. Men det var ju väldigt spännande. Det var så mycket de skulle lära sig alltså. Det var inte bara pistmaskiner på den här utbildningen utan kunde ju lära sig lite om skotrar och snötillverkning och hur allting hänger ihop för att skapa en sådan effektiv verksamhet som möjligt.

Lisa

Ja och hur de gick rakt från studenten, rakt ut i arbetslivet allihop. De var oerhört eftertraktade.

Fredrik

Ja, så det kan man ju ändå ha som tips till ungdomarna som lyssnar där ute. Vill man vara säker på att få jobb, så verkar det där riktigt bra, speciellt om man är tjej lyfte han ju, och gillar snö!

Lisa

Och gillar snö ja.

Fredrik

Ja, faktiskt. Jag tänkte på temat med pistmaskiner. Vi har ju haft ett webbinarium om pistmaskiner också. Där hade vi två tillverkare av pistmaskiner, Pisten Bully och Prinoth, som berättade om sina maskiner och deras fossilfria varianter. De lyfte fram att det finns vätgaspistmaskiner och elpistmaskiner. Tog du med dig något spännande därifrån, Lisa?

Lisa

Ja, nästan framför allt att det inte finns jättemånga modeller ännu, men de jobbar väldigt mycket med att utbilda förarna i ekonomisk körning. Man kan spara mycket bränsle bara genom att tänka ett extra varv kring hur och var man kör.

Fredrik

Precis som i Järpen alltså gör man det där också. Ja nej, men jag tänkte egentligen på typ tre saker därifrån. Alltså dels att man är redo att sätta i gång med serieproduktion av vätgaspistmaskiner om marknaden är villig att köpa och kanske framför allt om man får till en infrastruktur för det. Man måste ju kunna tanka vätgas någonstans.

Lisa

Det är ju liksom knuten att lösa upp.

Fredrik

Ja, det tänker jag var ganska tydligt där i Järpen vart ska man tanka? Ska man lasta på pistmaskinen och köra ner från anläggningen för att tanka någon annanstans?

Lisa

Man måste ju ha det på plats, det ska bli smidigt. Det blir väldigt tydligt nej.

Fredrik

Det ja och sedan den andra saken jag tänkte på. Det är ju att det faktiskt finns en batterielektrisk pistmaskin och det kanske är framför allt för längdspår som man har testat också.

Lisa

Det drar så väldigt mycket när det blir förkuperat.

Fredrik

Precis. Sen var det också en person som lyfte att marknaden för pistmaskiner har kommit väldigt långt i omställningen trots att den är så otroligt liten. Det tillverkas ju inte så många pistmaskiner och det är inte så många som använder dem, till skillnad från personbilar. Ändå har man kommit långt.

Lisa

Ja, och man verkar återanvända de pistmaskiner som finns genom att byta ut de fossila motorerna mot alternativa metoder.

Fredrik

Vet du vad? Det tyckte jag var väldigt kul. Men nu har vi nämnt lite om pistmaskiner, men det är ju inte det här ska handla om egentligen.

Lisa

I december hade vi besök här i Håkans studio av Philip Harlaut och Jesper Johnsson från Åreguiderna. Det kan man höra i avsnittet som sändes den 14 december.

Fredrik

Nej, men då berättade de ju, vi pratade ganska mycket om vad de tänkte göra. De skulle få nio elskotrar av märket Lynx som de skulle använda i sin verksamhet och köra guidade turer med.

Lisa

Och då lovade vi också att vi skulle göra en uppföljning efter säsongen för att höra hur det hade gått. Det väcktes ju en del farhågor, framför allt i olika kommentarsfält kring den här nyheten om att det inte skulle funka. Så vi åkte till Åre för att höra hur det egentligen har gått i vinter. Vi står i ett helt fantastiskt Åre, fast inte i år. Vi står på baksidan av Åre. Vi har Kallsjön i ryggen och baksidan på Skutan framför oss. Det ser helt fantastiskt ut. Vad kan du säga om det här, Jesper?

Jesper

Ja, får jag säga att det här är vårt kontor?

Lisa

Helt sjukt. Det är faktiskt deras kontor. Fredrik, vad säger du om det?

Fredrik

Ja, jag blir avundsjuk en dag som denna, men jag tänker att det kan vara riktigt taskigt väder ibland också.

Philip

Ja, men det är klart att det kan vara blandat väder och det finns många härliga utmaningar med det också. Men idag är det ju fantastiskt.

Fredrik

Ja, men. Jag tänker vi står ju här med elskotrar också framför oss och varför gör vi det egentligen?

Lisa

Vi hade ju Åreguiderna, Philip Harlaut och Jesper Johnsson, på besök i studion i december och då stod ni just inför att dra i gång en vintersäsong med elskotrar. Nu är säsongen på väg att ta slut, så vi tänkte göra en recap och kolla läget, vad som har hänt under vintern och hur det har varit att köra de här fordonen. Helt enkelt, därför är vi här.

Fredrik

Ja, det är vi. Men hur har det gått då?

Philip

Jo, men det har gått jättebra. Jag skulle nästan säga över förväntan. Det har varit en bra vinter, både snömässigt och vädermässigt, och skotrarna har funkat kanonbra.

Lisa

Hade ni några farhågor?

Jesper

Jag tror vi var inne på det när vi träffade er i höstas, innan vi satte i gång. Vi var lite osäkra på hur det skulle funka med allt från räckvidden till batterier i kyla och sådant som man kanske inte haft mardrömmar om, men ändå tänkt att det här kan bli stökigt. Men det är nästan inget som har strulat utan det har funkat superbra. Vi var också lite oroliga för att de inte skulle ta sig fram så bra och att vi bara skulle kunna köra på hårda leder, men ni har ju sett nu? Vi har varit ute på fjället och kört bredvid leden där det är tillräckligt med snö. Det har gått över förväntan med alla de här grejerna. Utmaningen är räckvidden, de har den batterikapaciteten de har just nu. Men vi har lärt oss att anpassa oss efter det. Våra tvåtimmarsturer har varit perfekta med elskoter.

Fredrik

Och vad har gästerna tyckt då?

Philip

Jag tror att gästerna har varit väldigt nöjda och det har varit jättekul att se deras glädje. Det lyser nästan i ögonen på dem och de säger "wow, vad häftigt att få köra och vara tyst".

Jesper

Våra gäster är vanligtvis kanske oerfarna skoterförare, men vi har också haft riktiga skoterentusiaster som har testat elskoter under några event. De har också varit väldigt positiva och sagt att det var bättre än de trodde. De förstår att det inte är att jämföra med maskinerna de kör för lössnöåkning, men de har ändå blivit positivt överraskade.

Philip

Det håller jag med om. Det var jättekul när vi hade ett event med Oktan där riktiga skoterentusiaster fick testa. Leendena på dem var runt hela huvudet, nästan. Det var jättekul.

Lisa

Har ni träffat på skeptiker under vintern som har testat och ändå fått upp ögonen för elskoter?

Jesper

Några har sagt att de inte går så fort eftersom de är strypta till 60 km/h för att spara batteriet. De skulle kunna gå fortare, men då skulle batteriet ta slut snabbare. Så det är några som tycker att de inte går lika fort som deras skotrar hemma, men det är av en anledning. Annars har vi inte stött på mycket skepsis.

Fredrik

En brinnande fråga: har ni haft någon elskoter stående på fjället som ni har behövt rädda?

Jesper

Jag tror att det har hänt vid en tur när turen var tänkt att vara lite kortare, men så blev den längre och då räckte batteriet inte riktigt, men då var det bara en kilometer kvar.

Philip

Ja, och det var inte alla skotrar, utan det var en eller två som inte klarade hela vägen.

Fredrik

Nej, precis.

Jesper

Vi max-testade i december när vi fick dem, och då körde vi tills batteriet tog slut och stod redo med släpvagnen.

Fredrik

Ja.

Lisa

Hur långt kom ni när ni gjorde det max-testet? Hur långt tog ni er?

Philip

Då körde jag väldigt hårt och under ganska tuffa förhållanden. Jag kom ungefär tre mil, två till tre mil. Det är ungefär vad vi kör på våra turer. Vi känner oss trygga med att vi klarar det, och visste att mer än så här går det inte att dra ur dem. Så vi har hållit oss inom de gränserna.

Fredrik

Nu har ju vi provkört lite grann. Våra kollegor ska också få provköra, och sen tänker jag att vi kanske ska lämna tillbaka till oss själva i studion. Ja, men jag tar väl emot mig själv då. Det känns jättekul att få göra det, lite som att vara i en annan värld, men...

Lisa

Ja men...

Fredrik

Ja.

Lisa

De lät ju väldigt positiva. Philip och Fredrik, höll jag på att säga nu.

Fredrik

Philip, varför det? Philip är ju min pojkvän för övrigt, så det är inte så konstigt.

Lisa

Ja, kanske var det därför. Philip och Jesper lät väldigt positiva över den här vintern.

Fredrik

Ja, de gjorde ju det. Jag tycker att det är fint att se hur de skrattade och hade ständiga leenden på läpparna. Det var mycket glädje, och man kan ju förstå det när vi stod där på fjället, en dag när solen sken och livet kändes bra.

Lisa

Ja, att de inte ens svor när de pratade. Perfekt det.

Fredrik

Ja, bra kontor.

Lisa

Ja, verkligen. Och det verkar som att kunderna har varit nöjda. Det har väl inte varit helt problemfritt, som när någon skoter blev stående. Men jag vet inte om det berodde på skotern eller något annat tekniskt fel. Över lag verkar det ha gått bra.

Lisa

Ja, och det är väldigt intressant att de har haft det som testverksamhet och kan se över tid hur bra det funkar på en led. Om det blir trassligt väder är det kanske inte riktigt lika pålitligt som en vanlig skoter ännu.

Fredrik

Ja, det blir kortare räckvidd helt enkelt. Ja, de nämnde ju det även när vi pratade under dagen. Den är bra på precis det de har tänkt sig, som att köra guidade turer på en slinga som är ganska fast och välpreparerad. Man vet ungefär hur mycket batteri det går åt.

Lisa

Ja.

Fredrik

Ja, precis. Och för att utöka deras verksamhet och köra ännu längre turer, kanske de antingen behöver skotrar med längre räckvidd eller möjlighet att ladda på flera ställen.

Lisa

Ja, exakt, så att man gör en tur, pluggar in och sedan kan åka tillbaka.

Fredrik

Där vi startade vår tur fanns alla laddarna på plats i ett litet hus, med flera på rad och massa sladdar till elskotrarna. Du tog en väldigt rolig bild på mig när jag står där som en riktig gubbe.

Lisa

Ja, lite grann. Du står med händerna på ryggen och tittar väldigt intresserat på laddarna.

Fredrik

Ja, jag gillar ju sådant. Det var kul att se.

Lisa

Men vi stod ju inte bara och pratade med Jesper Johnsson och Philip Harlaut. Vi fick ju också testköra elskotrarna, så vi tar oss tillbaka till oss själva. Ja, vi var ju ute på en sväng, och du, Sara, du hade ju aldrig kört vanlig skoter. Vad säger du om det här?

Sara

Nej, men exakt, jag har aldrig kört skoter, så det här var en väldigt rolig upplevelse. Vad himla kul det var! Jag är alldeles peppad, jättepeppad. Väldigt oväntat måste jag säga. Varför oväntat? Jag har alltid tänkt lite så där, varför håller man på och åker skoter?

Lisa

Men nu ska du köpa en skoter?

Sara

Kanske inte riktigt än, men jag är inte lika skeptisk längre.

Fredrik

Katarina, hur kändes det för dig?

Katarina

Jag tycker det var härligt. Jag har ju suttit på andra skotrar förut, och det här var en helt annan tystnad. Man kunde ju höra våra eminenta guider berätta och instruera. Så jag tycker det var en härlig upplevelse.

Fredrik

Hade du någon räckviddsångest?

Katarina

Nej, jag kände mig i goda händer här. Jag hade ingen räckviddsångest.

Fredrik

Tror du att elskotern är här för att stanna nu när du har provkört lite?

Katarina

Ja, absolut, det tror jag. Det kanske tar några år att utveckla den på olika sätt, och det kanske finns olika områden som har olika bränsletyper. Men om jag skulle ha en skoter, då skulle jag välja en elskoter. Man behöver inte hålla på med olja och bränsle på samma sätt. Det måste underhållas, men det känns som ett lättsammare sätt att hantera ett fordon.

Fredrik

Jag tänker på er som har kört, ni har kanske inte hunnit serva något ännu, men märker ni av det som Katarina pratar om, att det är enklare?

Jesper

Ja, det är verkligen enkelt. Vi pluggar in den när vi kommer tillbaka och pluggar ur den när vi ska i väg. Det är det vi gör.

Fredrik

Ingenting mer?

Jesper

Nej, det skulle jag inte säga. Ibland fastnar lite is under boggie, så man måste hamra bort det. Men det har ju inte så mycket med skotertypen att göra, utan det är mer väderberoende.

Lisa

När ni var på besök i studion pratade ni en del om kalkyler och hur det går att få ihop ekonomiskt. Det är ju en ordentlig investering. Kan ni se något, hur det kommer att räkna ihop sig?

Philip

Ja, det är en långsiktig kalkyl. Nu har vi kört ett av de två år som vi kommer att ha de här skotrarna. Kalkylen ser positiv ut. Jag trodde faktiskt att det skulle gå åt mer el, eller vi hade räknat med mer strömförbrukning än vad det har gått åt. Det har gått väldigt snålt, och som Jesper sa tidigare, de har inte behövt någon service utan har funkat otroligt bra. Så ja, det går ihop.

Lisa

Men du Fredrik, jag frågade ju aldrig vad du tyckte egentligen om körupplevelsen.

Fredrik

Nej, jag tyckte... Man kanske ska börja med rätt ände. Jag har varit väldigt skeptisk mot skotrar över lag. Jag har ju varit den som åkt skidor upp för fjället och hostat när skotrarna kör förbi, du vet, som man kan göra om någon röker och går förbi. Det var väl olämpligt.

Lisa

Apropå gubbe, ja.

Fredrik

Så har jag varit. Men här, man har ju tagit bort de där elementen, alltså ljudet och lukten som jag tyckte störde mest. Det här var väldigt kul, tyckte jag.

Lisa

Det var jätteroligt, och elmotorer är ju väldigt kvicka från tanke till fart.

Fredrik

Det kanske är farligt. Men jag tycker att det har varit väldigt effektivt. Jag har gjort många projekt med elfordon för att få andra att få upp ögonen för det, och just att testa är extremt effektivt. När man väl får upplevelsen, oavsett om det är elcykel, elbil eller elskoter, är det alltid ett leende på läpparna när man kliver av.

Lisa

Ja, precis. Du pratade om att ni skulle skaffa skoter. Sara blev lite pepp. Jag vill ha skoter.

Fredrik

Kort, jag måste skaffa skoterkort. Du har ju redan det!

Lisa

Ja, så är det ju.

Fredrik

Ja, så det är bara att direkt handla.

Lisa

Ja, precis, lön på fredag ju!

Fredrik

Nej, men exakt. Så om man funderar på vad det här är och hur det funkar, så prova helt enkelt. Det finns flera företag där man kan åka och testa en dag, och handlare börjar också ha elskotrar inne som man kan titta på och testa.

Lisa

Och vill man höra om ett annat företag som också har elskotrar i sin verksamhet, så kan man med fördel anmäla sig till vårt webbinarium som vi kommer att ha. Vi har ju en webbinarieserie just nu om elektrifierade arbetsmaskiner, och den 2 maj kommer vi ha vårt andra webbinarium som handlar om elskotrar. Då kommer tillverkarna, Aurora Powertrains och Vidde, att berätta om vad som är på gång inom respektive bolag. Äventyrsbolaget Puls från Funäsdalen kommer att berätta om hur det har gått för dem under vintern.

Fredrik

Puls är också ett guideföretag, liknande de vi testade med. Anmäl er till webbinariet för att få en full bild av vad som finns där ute. Det börjar verkligen komma flera modeller och tillverkare på marknaden. Det känns som att det bubblar.

Lisa

Och var går man in för att anmäla sig?

Fredrik

Ni kan gå in på regionjh.se/energikontoret och klicka er in på kalendern som vi har där. Då hittar ni det här webbinariet och andra webbinarier och seminarier som vi också har.

Lisa

Vi kommer ju ha ett tredje webbinarium också.

Fredrik

Ja, det kommer att fokusera på fyrhjulingar och båtar, och det blir den 13 juni. Det finns också på samma ställe och man kan anmäla sig redan nu.

Lisa

Sitter du på några andra smaskiga nyheter? Du brukar ju ha sådana i bakfickan.

Fredrik

Massa. Nej, men jag vet inte. Jag försökte kolla en del om elskotrar innan, och det känns som att vi redan ligger i framkant. Vi har med de nyheter som finns just nu och nya nyheter kommer presenteras på webbinariet. Det tror jag ändå kommer bli nytt för många, att det faktiskt finns fler modeller att välja bland.

Lisa

Vilken grej, vilket betyg, vilket självbetyg.

Fredrik

Så jävla kaxig.

Lisa

Men då kan vi väl säga tack för oss och berätta att det här avsnittet finansierades av Region Jämtland Härjedalen och EU:s regionalfond.

Fredrik

Jag tänker mig att vi nöjer oss där.

Lisa

Till och med, hejdå.

Lisa

Jaha. Vad har hänt sedan sist, Fredrik? Vad har du varit med om?

Fredrik

Ja, exakt. Vi båda har ju varit med om en hel del. Vi gjorde ett jättelyckat inlägg på Facebook som vi marknadsförde. Vi fick i alla fall reaktioner på det, om man tänker i termer av engagemang. Vad har vi varit med om egentligen?

Lisa

Ja, vad har vi? Det handlade ju om att vi inom projektet Fossilfria destinationer och besöksmål ska ha en webbinarieserie framöver om elektrifierade arbetsmaskiner. Vi lade ut ett inlägg om elektrifierade pistmaskiner.

Fredrik

Ja, fossilfria, så det är ganska brett.

Lisa

Fossilfria, ja. Det finns ju nästan inte så många. När vi skulle ha en bild så... ja, börjar du då?

Fredrik

Nej, men vi ville helst inte promota bara ett enskilt märke, eftersom pistmaskinsmarknaden inte är så stor. Så vi frågade AI, kan du göra en bild åt oss? Och ja, det gjorde den, och den blev lite spännande. Men vi bestämde oss ändå för att använda den, och så skrev vi en text. Jag tror att vi attraherade alla troll på något vis där.

Lisa

Ja, vi drog till oss alla skeptiker. Det blev ett fasligt hallå i tråden, så vi satt torsdag och fredag och modererade och bemötte argument. Men det var faktiskt också väldigt många kloka inspel, måste man säga. Inte bara oproblematiskt, men vi var inte riktigt beredda på det.

Fredrik

Nej, nej, absolut inte. Så vi får ta med oss det och lära oss framåt. Men vi träffade rätt i alla fall eftersom vi fick mycket reaktioner. Sen var syftet egentligen att få folk att anmäla sig till våra evenemang, och det gjorde de ju inte, så vi misslyckades också stort. Men ja.

Lisa

Så alla ni som är lite nyfikna, kom gärna... Nej, tusan, det är ju för sent när ni hör det här. Men man kan ju gå in på regionjh.se/energikontoret, så har vi ett kalendarium där man kan kolla vad som är aktuellt och inte.

Fredrik

Och framöver har vi ju elskotrar och fyrhjulingar.

Lisa

Och kanske båtar också? Jag hoppas det. Det hade varit intressant.

Fredrik

Ja, absolut. Det händer ju mycket i Sverige och världen när det kommer till vätgas, särskilt utbyggnaden av vätgastankstationer, även i Jämtland och Västernorrlands län. Har du koll på det?

Lisa

Ja, jag har lite koll på det. Vi ska också bjuda in ett par gäster till studion. Men om man blickar utåt så har det hänt en hel del nyheter. Vi skulle kunna nämna några av dem.

Fredrik

Ja, det har hänt en del sedan sist vi pratade om det här. Vi har ju gamla avsnitt i podden också.

Lisa

Ja.

Fredrik

Ja precis. Vi spelade in ett avsnitt i april förra året, så det är nästan ett år sedan. Där pratade vi om vad vätgas är och vad man kan använda det till. Jag tror att avsnittet hade något med norska satsningar att inspireras av. Om man vill öva på sin norska kan man lyssna på det avsnittet och lära sig mer om vätgas.

Lisa

Ja, det vill man göra. Men nyheterna?

Fredrik

Ja, precis. Jag tänkte börja baklänges, för det damp ju ner en nyhet nyligen. Jag vet inte om du har hört...

Lisa

Vad var det?

Fredrik

I Norge har de meddelat att de ska få 100 nya lastbilar som går på vätgas till 2025 från MAN. Det är en stor del av ett större projekt, och mycket av det hamnar i Norge som verkligen blir en pilot.

Lisa

Ja, de storsatsar verkligen nu, det är imponerande.

Fredrik

Ja, verkligen. De basunerade ut det som världsunikt, vilket är väldigt coolt.

Lisa

Det blir som en kläboeffekt, men med vätgas.

Ja, hydrogen. Det är målet.

Fredrik

Ja, vätgas. Det är viktigt att säga rätt. I den förra podden var vi tvungna att säga "hydrogen" också. Men även i Sverige satsar man på vätgasdrivna transporter. ICA har inlett ett samarbete med MaserFrakt för att börja leverera med vätgasdrivna lastbilar. Jag vet inte exakt hur många, men de börjar testa.

Om man tittar ännu längre bort så satsar Kina enormt mycket på vätgas. De planerar att bygga 1200 nya vätgastankstationer till 2025. Det är nästan en siffra som är svår att förstå.

Lisa

Ja, verkligen. Kina är också sådana som satsar stort.

Fredrik

Ja, när de väl bestämmer sig, kan det gå väldigt fort, på gott och ont. Men det är verkligen intressant.

Lisa

Men det händer ju även saker här lokalt, i Jämtland och Västernorrland, och som av en händelse har vi med oss två gäster i dagens avsnitt som vet jättemycket mer om det här. Det är Morgan Larsson från Econ och Mikael Antonsson från Hydri. Välkomna in i snacket! Bakgrunden till varför ni är här idag är ju att era bolag har skickat in ansökningar om investeringsmedel till Klimatklivet för att bygga tankstationer för vätgas i Jämtland och Västernorrland. Vad är det ni har gjort eller vill göra? Vi börjar med dig, Morgan.

Morgan

Det vi vill göra är att sätta upp tankstationer på flera ställen i landet, men också i era regioner. Vi har hittat en plats i Gällö som är ett bra ställe att sätta upp en vätgastankstation på. Anledningen att vi gör det just i Gällö är att vi har ett samarbete med en partner som heter OKQ8, och de råkar ha en station där som är väldigt lämplig. De har också en ambition att satsa på att bygga ut vätgastankstationer över hela landet och även i andra länder. De vill ställa om från fossila till icke-fossila bränslen. Det är den korta versionen av varför vi vill vara där.

Fredrik

Ja, och det var ju ett ställe i Jämtland. Har ni sökt något i Västernorrland också?

Morgan

Nej, inte i det här läget.

Fredrik

Okej. Man blir ju väldigt nyfiken på just Gällö. Det kanske inte är den plats man tänker på först och främst.

Morgan

Ja, det är ju faktiskt så att OKQ8 kom tillbaka med Gällö som en lämplig plats, eftersom de har all annan infrastruktur där runt omkring. Det är en ganska stor tankstation som ligger där. Det är anledningen till att vi hamnar i Gällö. Sen är det inte så noga exakt var man ligger. Man kan tänka sig att man skulle ligga lite mer norrut för att få med E45, men det viktiga är att det finns ett kluster med många tankstationer, vilket ger leveranssäkerhet för de kunder som ska tanka framöver. Så ser det ut med alla andra tankstationer runt om i landet, med alla märken överallt.

Fredrik

Och Mikael Antonsson från Hydri, ni tänker också på samma sätt med kluster av vätgastankstationer?

Mikael

Ja, kluster är rätt ord här. Det handlar om att skapa ett nationellt tankstationsnät. Oavsett om det är vi, Econ eller OKQ8 som gör det, så ska man veta att det går att tanka vätgas var man än befinner sig. Det är det viktiga. Vi satsar på att bygga nationellt, och just Östersund med anslutningen både mot Norge och E45 är en viktig plats för att skapa hög tillgänglighet.

Lisa

Och ni har en station i Sundsvall också. Hur resonerar ni där?

Mikael

Ja, det är samma sak där. Det är viktigt både för att täcka upp söderut och norrut, men även inåt landet. Om du ska åka till exempel till Trondheim, så är det bra att kunna tanka i Sundsvall på vägen dit. Det skapar mer flexibilitet och gör det enklare att välja vätgas som bränsle. Man ska känna att det är lätt att tanka helt enkelt.

Fredrik

Det känns som att det händer väldigt mycket, med fler och fler aktörer som kommer in på marknaden och vill etablera tankstationer. Hur resonerar ni när ni ska bygga upp det här nätverket inom företaget? Vi kan börja med dig, Mikael. Du får fortsätta om det nationella nätet.

Mikael

Det är en kombination av att dels att det finns lokala och regionala aktörer som vill ha tillgång till vätgas som energibärare. Ungefär 70 % av alla tankningar sker oftast på morgonen eller kvällen när man kommer tillbaka till sitt utgångsställe, så det är viktigt att skapa den möjligheten. För de som kör fjärrtrafik över hela Sverige är det viktigt att kunna tanka vätgas längs sina rutter, till exempel från Stockholm till Umeå, Karlstad eller Norrköping. De ska veta att de kan använda vätgas där.

Fredrik

Så ni analyserar de stora trafikflödena först och främst?

Mikael

Ja, man börjar där. Efterhand som antalet fordon ökar kan man bygga mer finmaskigt. Precis som diesel- och bensinstationer har vuxit fram, och vi har ungefär 2500 sådana i Sverige. Det behövs många för att skapa enkelhet och undvika köbildning. För yrkestrafiken är det viktigt att inte behöva vänta på att tanka eller ladda.

Lisa

Men det här känns ju väldigt friskt vågat. Vi funderar lite här i våra trakter. Vi känner till att MaserFrakt har vätgasfordon, men hur ser det ut med marknaden av transportörer som har dessa fordon?

Fredrik

Ska vi vända oss till Morgan först då?

Morgan

Ja, marknaden är ganska begränsad just nu. Det finns inte så många vätgasfordon i Sverige. Förutom några få, som Renova och två fordon här nere i Göteborg, finns det inte många lastbilar, förutom Scanias och Volvos testbilar. Det finns planer på att fler lastbilar ska komma ut med tiden, men just nu är det ganska begränsat. Det är lite som det här med hönan och ägget. Vi har åtminstone satt ut ägget genom att sätta upp tankstationerna, vilket ger en möjlighet för de som vill investera i detta och kunna köra sina fordon. Som Mikael sa tidigare, man kanske börjar titta på regionaltrafik eller fjärrtrafiken som går lite längre sträckor och försöker fånga in dem via de stora vägarna. Även mindre transporter som går ut och kommer tillbaka på kvällen kan passa bra med ett antal tankstationer i samma region. I Göteborg byggs det ungefär fem vätgastankstationer just nu, vilket kommer att vara en bra början för att ett antal lastbilar ska kunna köra och tanka.

Lisa

Men, hur mycket arbete pågår i samklang eller i samråd med transportbranschen? Hur mycket samtalar ni om detta för att våga ta det här klivet? För det är ju en stor investering.

Morgan

Ja, vi har väldigt många diskussioner både med de två stora lastbilstillverkarna i landet och med stora leverantörer och transportköpare. Vi pratar med dem hela tiden för att förstå deras planer och vilka fordon som kommer när, men också för att få en bild av transportköparnas behov och önskemål om fossilfria transporter. Det är avgörande att ha dessa samtal för att veta var och när vi ska etablera oss.

Fredrik

Håller du med där, Mikael?

Mikael

Ja, absolut. Det är som Morgan säger, vi jobbar över hela värdekedjan. Det handlar om att skapa trygghet runt teknologin så att alla känner sig säkra på hur det ska fungera. Det är ett samarbete över hela värdekedjan, och det är också viktigt att förstå kostnadsbilderna. Det kan man bara göra genom att vara så transparenta som möjligt.

Fredrik

Tycker ni att marknaden, alltså de som faktiskt ska köra fordonen, börjar bli mer mogen och redo för vätgas?

Mikael

Ja, absolut. Det är inte bara vätgas som efterfrågas, utan alla hållbara lösningar. Vätgas är en av dem, och jag tror inte att det finns en enda lösning för framtida hållbar mobilitet. Det kommer att vara flera lösningar, beroende på vilken typ av uppdrag man ska lösa. Åkerierna är mycket medvetna om att de måste vara rätt insatta nu, för det handlar inte bara om antal hästkrafter längre. De måste välja rätt bränsle baserat på vilken typ av kunder de ska attrahera. Ni nämnde tidigare ICA och deras samarbete med oss. Den typen av varuköpare som ICA bryr sig om hållbarhet på riktigt, och då måste åkerier kunna erbjuda hållbara lösningar.

Fredrik

Du nämner många olika förnybara drivmedel och att hela paletten behövs för att göra skiftet. Hur ser det ut i era respektive företag? Satsar ni bara på vätgastankstationer eller bygger ni även laddstationer?

Mikael

Vårt fokus är på vätgas. Men om vi till exempel har en fastighet eller en etablering som är större än vad vi behöver, har vi inget problem med att upplåta ytan till en annan typ av bränsle eller verksamhet. Vi tror inte att vätgas kommer att ha 100% dominans. Det kommer att behövas alla typer av bränslen, så vi hjälper gärna till att erbjuda ytor till andra.

Lisa

Hur ser det ut, har ni några avsiktsförklaringar tecknade med eventuella köpare av vätgas eller kör ni bara på och hoppas att transportörerna ska haka på?

Fredrik

Ja, hur ser det ut för er, Morgan?

Morgan

Jo, vi har naturligtvis tecknat avsiktsförklaringar med ett antal åkerier och transportköpare som vill ha den här typen av transporter utförda. Men det är klart, man kan aldrig ha för många sådana. Det behövs alltid fler, och vi är hela tiden på jakt efter fler som vill vara med.

Fredrik

Så vi kan tolka det som en kontaktannons också, att ni vill få in fler som är intresserade av er verksamhet? Kan man höra av sig?

Morgan

Absolut, det är en kontaktannons. Det gäller både för oss och för Mikael och Hydri. Marknaden kan bli större, och det finns plats för fler aktörer. Det kommer att finnas gott om tankstationer inom något år.

Mikael

Ja, det är precis i sin linda. Vi ser att det kommer att ta tid innan vi når höga volymer, särskilt för tunga fordon. Vi är i nära dialog med alla parter för att skapa gemensamma lanseringar. Det kommer att ta några år innan vi når hög volym, men vi måste börja någonstans. Det handlar om att bygga infrastrukturen nu, även om marknaden inte är fullt utvecklad ännu.

Fredrik

Jag tycker det är riktigt bra. Jag har själv kört mycket biogas och har väntat på fler tankstationer. Det har gått trögt, men det känns annorlunda nu med vätgas. Att tankstationerna kommer först ger en trygghet för konsumenterna. Är det bara lastbilar som ska tanka på era stationer, eller även personbilar?

Morgan

Nej, det är fullt möjligt att tanka vilket fordon som helst på våra stationer. De stationer vi planerar att bygga har en kapacitet på ungefär 1500 kilo per dygn. Lastbilar tar cirka 70 kilo, så vi kan klara av 25-30 lastbilar per dygn. Vi har en överkapacitet inledningsvis. Man kan tanka både 350 bar och 700 bar, beroende på fordon. Tidigare hade lastbilar 350 bar och personbilar 700 bar, men nu pratar man om att ha 700 bar även för lastbilar för att få med mer energi ombord.

Lisa

Ni nämnde båda att ni har engagemang över hela landet. Är det olika starkt engagemang för vätgas i olika regioner?

Morgan

Ja, det är olika starkt i olika regioner. Det finns kluster där intresset är större. I Göteborg byggs ungefär fem stationer, bland annat på grund av att Renova började tidigt med vätgas och hamnen är involverad. Mycket transporter in och ut från Göteborg ska gå fossilfritt. Så det finns områden där det är hetare än andra, men alla transporter ska gå någonstans och då måste man kunna tanka längs vägen.

Lisa

Norra delarna av Sverige, är den gröna omställningen där uppe av industrierna något ni är involverade i?

Morgan

Ja, absolut. Det kommer att finnas tillgång till grön vätgas i norra delen av Sverige, vilket är en förutsättning. Dessutom finns det många tunga transporter som går långa sträckor i Norrland, vilket passar bra för den här typen av bränsle. En batterilastbil kanske inte har samma räckvidd med tung last som en vätgaslastbil kan ha, så det är ett intressant område.

Fredrik

Ja, och just det här med vart vätgasen ska produceras. Du nämner den gröna omställningen där uppe, och mycket ska gå till tillverkningen av stål. Mikael, hur ser er värdekedja ut? Producerar ni också vätgas eller köper ni den någon annanstans?

Mikael

Vi köper in vätgas från olika aktörer, både mindre och större. Marknaden börjar nu bli tydligare. Förutom de stora industrisatsningarna, där det kommer att finnas vätgas, är vi i dialog med alla aktörer för att säkra upp volymerna av hållbar vätgas när efterfrågan ökar.

Fredrik

Och när du säger hållbar vätgas, vad menar du då, Mikael?

Mikael

Det finns ingen exakt definition på grön vätgas. Vi menar att det används hållbar el för att producera vätgasen, vilket kan vara biogen el exempelvis. EU har en definition som heter RFNBO som beskriver att vätgasen är producerad med icke-biologiska metoder. Hållbar vätgas är kanske ett bättre begrepp, men vi i branschen behöver bli tydligare i att beskriva produkten.

Fredrik

Hur ser det ut för er, Morgan?

Morgan

Vätgasen har hela färgskalan med sig, från grön och gul till grå och svart. Det är ganska komplicerat att reda ut. Jag håller med Mikael, det är bättre att kalla det hållbar vätgas. Det kommer att komma tydliga regler, men det är först 2035 som det blir ordentligt reglerat. Då måste man producera ny grön el också om man sätter upp en produktionsanläggning för vätgas, och den måste produceras inom en viss tid från att elen produceras.

Lisa

Men vad roligt ändå, vilket roligt jobb ni har som sitter mitt i smeten och i starten av något som kan bli ganska stort. Om ni får prata lite om er sak, vad är USPen, varför är vätgas så spännande? Vi börjar med dig, Morgan.

Morgan

Det viktigaste med vätgas, som jag ser det, är att vi har en möjlighet som land, region och som människor att bli oberoende och självförsörjande på bränsle till våra fordon. Det har vi aldrig haft i Sverige och knappt i Europa heller, så det är en stor möjlighet. Dessutom är det helt grönt. Det är det absolut viktigaste med vätgas när man tittar mot transporter.

Lisa

Vad säger du, Mikael?

Mikael

Vi måste ha en bredd och kan inte lägga alla ägg i samma korg. Idag ser vi diskussionerna om att det är för lite elnätskapacitet i Sverige. Här är ett sätt att inte belasta nätet på samma sätt genom att koppla vätgasproduktion till exempelvis vindkraftparker eller solparker och på så sätt avlasta nätet. Vi kan skapa en energibärare som går att använda nationellt utan att behöva överbelasta elnätet. Det är stora fördelar med det.

Lisa

Vi kanske ska förklara också att USP betyder: unique selling point, alltså vad som är grejen med vätgas.

Fredrik

Ja, det är alltid bra att förklara sådana ord så att alla hänger med.

Lisa

Ja, dumt att kasta ur sig dem utan förklaring.

Fredrik

Jag tycker att ni har sjukt bra poänger med just det här med Sveriges och kanske Europas möjlighet att bli mer självförsörjande på bränsle. Det är väl det som är USP

för flera av de förnybara bränslena, att vi faktiskt har förmågan att producera jättemycket lokalt.

Fredrik

Är det någonting som ni skulle vilja lyfta från era respektive arbeten som är spännande? Hur ser framtidsplanerna ut? Morgan?

Morgan

Ja, framtidsplanerna, vi berörde det lite tidigare. Vi jobbar också med flytande biogas, där Mikael har gjort mycket innan i sitt liv. Vi bygger tankstationer och produktion för flytande biogas. Vi jobbar även med vätgas, både tankstationer, produktion och distribution. Vi har också fått förfrågningar om metanol, särskilt eftersom vi finns i Göteborgsområdet nära rederier som är intresserade av det. För landtransporter har vi en plan på att sätta upp många tankstationer, runt 20-30 stycken, på olika platser i landet. Vi har sökt medel från Klimatklivet för ett antal av dessa. Vi hoppas på att bli beviljade så att vi kan börja bygga. Planen synkar ganska bra med andra spelare, som Michael representerar, och andra i branschen. Det är bara att bygga och hjälpas åt för att skapa en rejäl infrastruktur för vätgas.

Lisa

Och du då, Michael? Bara att bygga, hur ser det ut för er?

Fredrik

Ja, det är bara att bygga, det låter bra.

Mikael

Vi har 24 beviljade klimatinvesteringsansökningar som vi fått genom åren. Vi jobbar aktivt med dem och har nu börjat bygga de första två stationerna, en norr om Uddevalla i Munkedals kommun och en i Värnamo. Det kommer hela tiden in nya ansökningar, så vi sätter spaden i backen och börjar bygga. Det är väldigt spännande, för det är en sak att projektera saker i Excel eller på ritningar, men när man börjar bygga på riktigt blir det riktigt spännande. Vi ser fram emot invigningarna, att klippa band och känna av kommunernas entusiasm. Kommunerna vill verkligen detta och hjälper till så mycket de kan för att göra processen smidig. Det är väldigt stimulerande och kul att få hejapåropen från kommunerna.

redrik

Gud vad häftigt.

Morgan

Ja, jag ville bara flika in och säga att det är viktigt, som du säger, att kommunerna vill och att alla hjälper till. Det är en utmaning med tillståndsansökningar kring vätgastankstationer, eftersom det finns vissa risker med vätgas. Vi har jobbat i några år för att hitta bra system för det. Vi har märkt en vilja hos kommunerna att hjälpa till, och även räddningstjänsten, som förklarar och ser till att vi bygger säkert och på ett bra sätt. Det är viktigt.

Fredrik

Gud vad kul att höra om de här goda samarbetena. Vi har ofta gäster som lyfter det i vår podd, att samarbetet verkligen funkar bra. Det är fantastiskt. Ni båda nämner att ni har sökt Klimatklivet, som är ett statligt investeringsstöd. Hur mycket betyder det för att ni ska våga göra de här investeringarna, Mikael?

Mikael

Initialt är det väldigt viktigt. Affärsmodellen är svår att räkna hem utan stöd i början. Vi måste bygga upp volymer så att vi inte behöver stöd i framtiden. Jag tror att fossila bränslen kommer att bli dyrare, vilket gör affärsmodellen ännu tydligare. Men i början av utrullningen är den här typen av stöd grundläggande. Branschen ska inte tro att stödet finns för alltid, så vi måste bygga affärsmodeller som fungerar utan stöd i slutändan.

Fredrik

Ja, det är klokt. Morgan, är det lika viktigt för er i början?

Fredrik

En fråga som jag får upp i huvudet också är ju det här med regeringsnivå eller EU-nivå. Är det något ni ser att ni skulle vilja ha extra stöd för att det här ska gå ännu fortare? Kanske inte bara för byggnader, tankstationer eller produktionen utan också för att öka incitamenten att faktiskt köpa och köra lastbilar och bilar som kan gå på vätgas. Har ni någon önskelista som ni vill dela med er av?

Morgan

Ska du börja, Mikael?

Mikael

Ja, det är hela värdekedjan som behöver hjälp, men man måste också vara tydlig med vad man lägger på bordet och vad det kostar. Det finns en blandning av nationella stöd i Sverige och stödformer från EU. Den här utrullningen, särskilt för tunga fordon, kommer att ta tid. Det kommer att vara några år med lite överskott i verksamheterna. Vi behöver en stödfond som gör att vi kan överleva tills marknaden är fullt utvecklad. Klimatklivet är bra för att köpa utrustning, men vi behöver också driftstöd under några år tills det börjar rulla.

Fredrik

Ja, driftstöd är något man pratat mycket om för publika laddstationer, särskilt på landsbygden eller mindre orter. Morgan, håller du med eller har du något mer att önska?

Morgan

Ja, jag håller med. Investeringsstöd är en sak, men driftstöd är också viktigt, särskilt under de första åren, så man vågar satsa. Det är också viktigt att få ett sug i marknaden, så att det kommer stöd till de som investerar i fordon. Det är ganska dyra fordon, och man behöver hitta bra system för att göra det prisvärt för åkerierna. Tyskland har till exempel rejält stöd för vätgasfordon och lastbilar, vilket gör det prisvärt för åkerierna att våga ta steget.

Morgan

Ja, precis. Det är en bit av värdekedjan, som Mikael sa. Man får titta på produktionssidan också. Det finns en idé från EU om att subventionera produktionen, det vill säga att man får en viss mängd euro per kilowattimme som man producerar. Jag tycker att man kanske borde lägga mer fokus på att skapa ett sug i systemet istället, så att bränslet blir billigare och kommer ut där det gör nytta.

Mikael

En annan modell är att göra det fossila dyrare, så att det kostar mer att köra fossila bränslen. På så sätt behöver man inte lika mycket stöd till det hållbara. I Tyskland jobbar man mycket med det här genom vägtullar till exempel.

Morgan

Ja, det är en bra väg. Det ska kosta att göra fel, och de pengarna kan användas till att stödja det som är rätt.

Fredrik

Ja.

Lisa

Det låter som kloka ord, så vi kanske måste sluta prata snart.

Fredrik

Ja, det låter så också. Det borde inte vara så svårt. Men jag håller med, vi ska tacka både Morgan och Mikael jättemycket för att de var med.

Lisa

Ja, stort tack.

Mikael

Stort tack för att jag fick vara med. Det var jättekul. Vi följer gärna upp hur det går med våra investeringar.

Morgan

Ja, det var jätteroligt att vara med. Tack så mycket för inbjudan. Vi får återkomma och ni får följa oss när vi etablerar de här stationerna.

Lisa

Absolut, det gör vi!

Morgan

Tack så mycket.

Fredrik

Vi hade ju två representanter här idag från andra företag. Men vi har ju också Hydrogen AB som har sökt stöd från Klimatklivet, både för vätgasproduktion och för lagring.

Lisa

Precis.

Fredrik

Det är främst för vätgasproduktion i Brunflo via elektrolys, så det är väldigt kul. Sen har vi ett helt gäng i Västernorrlands län.

Lisa

Och med reservation för uttalet.

Fredrik

Ja, släpp loss, tack.

Lisa

Ja.

Fredrik

Vi har Vireon Sverige AB, som har sökt stöd för att sätta upp vätgastankstationer i Örnsköldsvik och Timrå. De har även sökt stöd för ett vätgaslager, som kanske är kopplat till de två platserna. Sen har vi Hynion Sverige AB.

Lisa

Ja, de ska sätta upp en station i Örnsköldsvik.

Fredrik

Precis, och även vätgasproduktion i Örnsköldsvik. Det här är ansökningar, inte beviljade ännu, men det visar att det är flera aktörer som är intresserade, både i Jämtland och Västernorrland.

Lisa

Det känns som om det har blivit ganska många under de här åren vi har hållit på.

Fredrik

Ja, det bubblar verkligen. Det är fantastiskt, och det bubblar också för oss på Energikontoret.

Lisa

Det bubblar verkligen. Den 23 april tipsar vi om en elektrifieringsworkshop i Umeå. Mer information finns på vår hemsida där vi har ett kalendarium.

Fredrik

Ja, gå in där och läs mer. Det är ett projekt hos oss på Energikontoret som samarrangerar workshopen.

Lisa

Den 24 april håller vi en workshop med fokus på att upphandla mer förnybara transporter, samt om drivmedels- och laddinfrastruktur.

Fredrik

Den här är också i Umeå, men kolla för säkerhets skull i kalendariet. Där finns anmälningslänkar och allting.

Lisa

Och den 2 maj har vi ett webbinarium om elskotrar. Gå in och anmäl dig, det blir roligt!

Fredrik

Ja, jag ser så mycket fram emot elskoteraktiviteterna. Vi ska göra flera grejer kopplade till elskotrar. Vi ska spela in ett till poddavsnitt och faktiskt få provköra.

Lisa

Ja, och vi ska följa upp två aktörer i länet, Åreguiderna som var här och pratade om sina elskotrar, och även Puls.

Fredrik

Ja, Puls håller till i Ramundberget, tror jag, i trakterna kring Funäsdalen.

Lisa

Ja, precis. Vi ska kolla hur det har gått för dem.

Fredrik

Ja, det är väldigt spännande, så håll utkik. Frågor och funderingar skickar ni till...

Lisa

energikontoret@regionjh.se.

Fredrik

Yes. De som har finansierat det här avsnittet är EUs regionalfond, Region Jämtland Härjedalen, Region Västernorrland och Bafür Regionen.

Lisa

Tack för att ni lyssnar. Hej då!

Fredrik

Hej då

Transkription av poddavsnitt

Fredrik: Du lyssnar på podden "Öka takten fossilfritt och energismart". En podd av Energikontoret Jämtland Härjedalen.

Lisa: Det är ju du Fredrik och jag Lisa som kommer att leda det här studiepratet framöver. Så inga överraskningar i studion idag i alla fall.

Fredrik: Nej, men vi har ju tänkt att vi ska köra en liten ny take ändå.

Lisa: Ja, precis. Vi har funderat lite fram och tillbaka kring formen. Vi är ju rätt rörliga i våra uppdrag på Energikontoret. Så skulle det vara lite roligt att få in röster från olika platser.

Fredrik: Jag var väldigt nära på att du skulle säga att vi är röriga.

Lisa: Ja, det...

Fredrik: Det också.

Fredrik: Kanske röriga och rörliga. Ja. Ja, precis. Nej men idag då, på Energikontoret så har vi ju en reporter ute på fältet som har bandat in en intervju redan. Och det är ju med Elisabeth Wickzell och hon jobbar ju tillsammans med oss på Energikontoret i Jämtland Härjedalen. Hon pysslar ju framför allt med omställningen bland tunga transporter, alltså lastbilar, tunga arbetsmaskiner, grävmaskiner och sådana där saker. De pysslar också lite sådär med flyg och sjöfart och så. Men idag har de ju djupdykt lite mer i klimatsmart upphandling.

Lisa: Ja, och varför ska man hålla på med det kan man fråga sig.

Fredrik: Ja, jag kollade lite grann igår och det är ju så att offentlig sektor upphandlar för 700 miljarder kronor årligen.

Lisa: Det är ganska mycket.

Fredrik: 700 miljarder, det är hur mycket pengar som helst. Det står också för 18 miljoner ton koldioxidekvivalenter i utsläpp. Om man bara ska sätta det i relation så är hela Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp ungefär 88 miljoner ton. Så att upphandlingsverktyget, eller liksom använda upphandling för att minska utsläppen, det finns enorm potential. Och man brukar alltid prata om upphandling, upphandling. Vi måste bli bättre på det. Vi måste bli bättre på att ställa tuffare krav i våra upphandlingar.

Lisa: Precis, och det är i alla fall delar av dagens ämne. För det ska också handla om smarta arbetssätt. Men Elisabeth har varit på plats i Järpen och på Åre kommun som har jobbat med hållbarhetsfrågor ur ett lite bredare perspektiv.

Fredrik: Nu ska vi lyssna.

Elisabeth: Nu har jag kommit fram till mina gamla hood ska jag säga. Till Järpen där jag en gång i tiden har gått i skola. Här träffar jag två hållbarhetsstrateger, Malin Bergqvist och Ida Leidermark. Och vi ska prata lite grann om hur man kan jobba på smarta sätt för att ställa om klimatet utan att det blir så mycket polarisering, eller mindre polarisering, kanske. Och vi ska också prata lite upphandling. Här i Åre kommun jobbar man på lite annorlunda sätt. Man tänker sig att ska man jobba med hållbarhetsfrågor så behöver man jobba med dem ur olika aspekter. Både social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och också klimatomställningstankarna. Men om vi börjar med dig, Malin. Varför behöver man jobba med de här sakerna samtidigt?

Malin: Egentligen är det ju... Om man backar och tittar på Agenda 2030 i hållbarhetsmålen så är de ju uppbyggda precis så. Utifrån social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och det är jättetydligt att de är inbördes beroende av varandra och i varje mål är de här perspektiven integrerade i varandra. Att tänka sig ingen klimatomställning utan social hållbarhet och ingen ekonomisk utveckling utan social och ekologisk hållbarhet och så vidare så att det känns väldigt naturligt egentligen. Men det uppkom väl som en reflektion över att många gånger när man pratar hållbarhet så finns det många gånger en direkt association till miljö och klimat. Det är ju inte fel i sig, men för att få ett bra utfall, riktig effekt, så behöver man också göra den här ansträngningen att involvera social och ekonomisk hållbarhet.

Elisabeth: Vad händer annars? Kan du måla upp ett skräckscenario?

Malin: Då gick jorden under. Så var det över. Jobbar man med klimat eller miljö så kommer man per automatik också att jobba med ekonomi och social hållbarhet. Det kanske är mer att man sätter blicken på det. Men skulle vi till exempel gå ut och kräva av alla medborgare, det här är väldigt hypotetiskt, men att man ställer om till ett mer miljömässigt levnadssätt så blir det väldigt svårt om man till exempel inte har något jobb, om man har problem av andra karaktärer, alltså att man kanske har något missbruksproblem, eller man kanske har psykisk ohälsa eller andra utmaningar. Så att om man kan hitta en balans genom sociala hållbarheten, och då tänker jag mycket på folkhälsa, så är det också lättare att ta de här klimatomställningskliven. Det kan man nog gå till vem som helst. Det är inte jättelätt att ändra sina rutiner och sina idéer.

Malin: Det kanske till och med kostar lite mer och då är det väldigt bra att man har som individ en ekonomisk hållbar situation. Och det här går direkt igen på alla nivåer egentligen så att om man tittar på kommunorganisationen så är det på samma sätt. Vi behöver ha en bra arbetsmiljö, trygga miljöer för att kunna ta de här kliven och ställa om.

Elisabeth: Rent konkret så har du berättat att ni har det ni kallar för stora arbetsgrupper för hållbarhet. Nu är den kanske inte jättestor. Vilka sitter där?

Malin: Ja, det är ju inte 20 stycken som jag lurar dig lite, utan vi är tre. Och då är det jag som står mer för den sociala hållbarheten, det är Ida som är mer för ekologisk och så har vi vår ekonomichef Torgny Nilsson som står då för ekonomisk hållbarhet. Så brottas vi varannan vecka med utmaningar utifrån hållbarhetsperspektiv. Hur vi kan få alla våra medarbetare att få in i sin ryggmärg att jobba med hållbarhet i sin vardag. Och det där är ju jättesvårt, men det blir enklare när man har tre perspektiv att utgå ifrån.

Elisabeth: Ida, du som någonstans ska stå för de ekologiska bitarna, eller det miljömässiga, klimatmässiga kanske. Är det inte risk att du och dina frågor står tillbaka om alla hela tiden måste acceptera att vara med på banan?

Ida: Nej, det tycker jag inte alls. Jag tänker att om vi snackar en klimatomställning så bygger det på att vi människor gör saker, vilket hävdar, alltså ligger mer i den sociala dimensionen. Vi kanske behöver pengar och då har vi ekonomin där. Så att, alltså, jag går tillbaka till igen det du Malin sa i början. Alltså, själva definitionen av hållbarhet är ju en balans av de här tre dimensionerna. Så att hur man än gör så går de går ju ändå ihop och behövs tillsammans. Så att snarare blir det stärkt istället. Man har också sett för att lyckas i ett hållbarhetsarbete, så är det precis som du Malin sa, att man inte kan fokusera bara på miljöfrågorna. Man behöver se helheten, alltså ur hållbarhetsperspektiv, på en helhet i hur man som organisation eller företag arbetar.

Elisabeth: Rent konkret då, jag vet att du funderar lite på laddpolicy till exempel. Vad skulle det handla om?

Ida: En laddinfrastrategi som ska innehålla fler än bara laddning. Med någon strategi till omställning av fossilfria transportmedel kanske?

Elisabeth: Jättebra,Om vi tar det som ett konkret exempel, och så ska ni vara med i de här tre aspekterna. Hur jobbar ni då?

Ida: Mer konkret, dels i det arbetet, för det ska vi precis dra igång, då kommer jag, nu blir det väldigt konkret, man gör en grupp där vi tar fram en sån här strategi och ser vad man behöver i kommunen eller internt. Och sen, precis som vi nämnde tidigare, så sitter vi tre i den här stora hållbarhetsgruppen varannan vecka och dividerar och vänder och vrider på saker. Det blir alltid testat där. Det tänker jag i alla fall. Jag som är ny här. Man testar det här till att se om man får med sig allting. –Svarar jag på frågan?

Malin: Ja, jag kan fylla i. Nu är det fria spekulationer här. Eller, det är det ju inte. Men jag tänker, det är ju en ekonomisk aspekt av att ställa om till exempel elbilar om man ska byta ut sin fordonsflotta på kommunen. För det kostar att installera laddstolpar så det behöver man ju ha en plan för hur det ska gå till. Och då är det väldigt, väldigt praktiskt att ha med en ekonom som har alla de ingångarna och tankesätten och kan ta fram en smart plan för det. Och socialt så kanske så här på rak arm är lite svårare, men jag träffade i morse en medarbetare som stod och svor vid en laddstolpe. För de har precis fått en miljöbil till hans avdelning, men har ingen laddstolpe än. Så det blir krångligt för dem att hitta den där jädra laddstolpen någon annanstans på kommunen.

Malin: Det blir en irritation, en dålig arbetsmiljö. På så sätt skulle jag kunna spontant prata om social hållbarhet i omställningen till fossiloberoende fordon. Vi försöker göra den här omställningen så smidig som möjligt för att undvika att det blir krångligt. Att man faktiskt kan ha en plan så man kan säga steg ett gör si, steg två gör så. Och det har jag bittert fått erfara att det här är lite svårt att få till. Det är många områden som ska tänka nytt och hoppa ur sina hjulspår och gamla rutiner. Man måste tänka lite annorlunda.

Elisabeth: Så genom att ni sitter och stångas lite i början så blir det mindre stök och bök när ni rullar ut saker.

Malin: Ja, för det är nånting jag har blivit varse när vi har huggit tag i den här frågan om miljöbilar. Att var man än vänder sig i organisationen så säger alla med en mun, ja vill absolut köra elbilar. Det är en jättebra idé, men det är så krångligt. Vi vet inte hur vi ska göra, vi vet inte vad som är första steget och andra steget. Vi försökte på ett sätt men det blev inget bra. Så om vi kan bädda och göra det enkelt så kommer den här omställningen gå gersvint när vi kommer tillbaka om fem år. Då är det klart.

Elisabeth: Härligt, vi kommer tillbaka om fem år. Vad tänker ni i studion om det här ni hörde nu?

Lisa: Vad säger du Fredrik om det du har hört? Jag tycker att det låter så himla självklart att alla borde jobba med de här tre olika delarna. Men vad tänker du?

Fredrik: Ja, de pratar ju liksom om den ekonomiska och ekologiska och sociala dimensionen. Och liksom, för en som... Jag har ju pluggat det här och jobbat med det här jättelänge, så för mig är det som en självklarhet att man måste tänka på alla de här tre sakerna. Och jag tycker att det låter väldigt bra att man i Åre nu har liksom tagit den här approachen för att försöka få med helheten. Det som jag alltid är lite så här rädd för, det är att jag har liksom noterat att när man börjar prata om de här tre olika dimensionerna, att man också förutsätter att de har lika stor betydelse. Att man kan säga att man måste tänka på den ekonomiska dimensionen också när vi ska fundera på om vi ska göra den här aktiviteten eller åtgärden som minskar utsläppen. Så tänker...

Lisa: Du att det måste ju få kosta ibland?

Fredrik: Ja, det blir ganska lätt att man tänker att det måste vara ekonomiskt hållbart också. För det brukar man prata om till exempel om man ska resa någonstans. Det måste vara ekonomiskt hållbart eller att man slänger in. Men det måste vara socialt hållbart också för våra arbetare som ska ta sig från A till B på ett bra sätt för att de ska hinna hem till sina familjer och sådär. Och det är ju ganska rimliga saker, aspekter. Men ibland så kan det bli att man ganska lätt faller in i de här spåren, att det ska vara ekonomiskt och socialt och då får det gå före den ekologiska hållbarheten.

Lisa: Och du tänker att den ekologiska måste få vara högst i hierarkin? Eller tyngst?

Fredrik: Tyngst. Ja, alltså i min värld så sätter den ekologiska hållbarheten ramarna för hela arbetet. Det vi gör nu hela tiden är att vi pushar gränserna för vad de ekologiska ramarna klarar av hela tiden. De är den stora cirkeln som ska omsluta allt annat. Sen ska man leva på ett socialt hållbart sätt innanför den ramen. Och så brukar man ju prata att den ekonomiska hållbarheten det handlar mer om ett medel för att nå de andra. Och så är det egentligen, ja.

Lisa: Men jag tänker att leva hållbart idag eller ekologiskt, det är ju på många sätt en klassfråga också. Och då... Ja. Alltså det ekonomiska är ju inte att förringa, liksom.

Fredrik: Nej, men absolut. Och jag tycker att det är ganska viktigt att man pratar om det här i en bredare kontext än bara Sverige eller lokalsamhället. Om man tittar på hur vi fördelar resurser och utsläpp på jorden som en helhet. Även den som har det absolut sämst ställt i Sverige släpper fortfarande ut jättemycket mer än vissa andra länder. Så där handlar det ju verkligen om att man måste tänka på att det ska finnas en jämlikhet. Att alla ska få samma möjligheter att ha ett dugligt liv.

Lisa: Ja, det genomsyrar ju alla plan, tänker jag.

Fredrik: Och inte förringa någons förhållande eller så här. Men jag tycker det är väldigt viktigt att man lyfter ögonen eller blicken ibland och tittar på hur det ser ut i resten av världen när man pratar om de här frågorna.

Lisa: Precis.

Fredrik: Hur man får en balans mellan de här olika dimensionerna. Även om Sverige är väldigt litet så tillhör vi den kategori på jorden som släpper ut allra mest. Och då är det ju en väldigt liten del av Sveriges befolkning som hör till den kategorin.

Lisa: Ja, exakt.

Fredrik: Så det är jättemånga som släpper ut jättemycket.

Lisa: Jättemycket. Ja, och det tycker jag är viktigt också att man tänker på. Det är de som tjänar mest som ska minska sina utsläpp mest. Om man hårdrar det.

Lisa: Hörde ni det där ute? Det är ni som har förutsättningarna, ni som kan göra.

Fredrik: Sen så ska alla hjälpa till.

Lisa: Men hörru du, nu tror jag att Elisabeth kommer till det här partiet om upphandling som du pratade lite grann om i introt. Ska vi höra vad hon säger om det? Eller vad de säger om det?

Elisabeth: Och nu så ska det handla lite mer specifikt om upphandling. Där är det som så, Ida, att du och jag har tidigare varit kollegor och jobbat och tagit fram en lathund för utsläppsfria entreprenader, för byggarbetsplatser med elektriska maskiner. Och nu sitter du här. Vad tänker du då? Har ni någon nytta av den här lathunden och i sådana fall på vilket sätt?

Ida: Det tror jag. Jag är som sagt väldigt ny här på Åre kommun men jag har smidigt lite planer till att starta olika arbetsgrupper som man kan koppla ihop till just när det gäller upphandling. Där till exempel det här skulle kunna vara en sådan arbetsgrupp. För det är ju precis som, lathunden tar lite fäste vid det, att det finns en ganska stor kunskapsbrist inom det här området. Man vet inte riktigt hur, så på så vis är den ju till stor hjälp innan man väl kommer till, när det blir väl aktuellt att använda den. Men först så tänker jag att det handlar om lite implementering och kunskapshöjande när det kommer till de här frågorna.

Elisabeth: Så du ska helt enkelt använda den här lathunden och berätta för andra vad du själv har lärt dig?

Ida: Ja, men lite så tänker jag. Och framförallt att det blir ett stöd till arbetet, till hela gruppen och också sen till... Alltså när man gör själva upphandlingen så är det ju ett stöd för dem som är i den processen.

Elisabeth: Den här lathunden tog vi ju fram därför att de gör ett spännande jobb i Östersund, på Ottfjällets förskola där det är 95 procents elektriska arbetsmaskiner på en byggarbetsplats. Det har gått ganska bra där och sen har de gjort mycket spännande grejer i Norge där de har haft ett 60-tal såna upphandlingar. Vad är det du själv lärde dig mest av det arbetet?

Ida: Det jag lärde mig nog mest var att det inte kostade lika mycket som jag trodde att det skulle göra. Hur mycket kostade det? Det vet jag inte. Vad var siffrorna?

Elisabeth: Jag tror att Ottfjällets förskola var det 6-7 procent. Men i Norge, där de hade kört ett 60-tal gånger och lärt sig mer med mycket mer planering, var det inga extra kostnader alls.

Ida: Ju mer man använde det här i snurren, efter sjätte gången man gjorde den här upphandlingen, så var det bättre. –Kollar jag på dig.

Elisabeth: Nu killgissar vi lite. Sen kan vi säga att vi kommer att länka i det här avsnittet till den här lathunden. Där går det att läsa inte bara våra gissningar utifrån våra bristfälliga minnen. Det var ju WSP som tog fram den här rapporten och där går det att läsa alla detaljer. Det är ju skönt.

Ida: Ja, det är skönt. Det är bra. Du ser ju vilket stöd det är, den här lathunden, att man ska hitta på själv. Men sen också det jag tyckte var lärorikt i det, man snackar mycket om samverkan. Men det är för att det behövs. Det blev tydligt i arbetet som WSP gjorde att den här samverkan mellan kommun och region, eller andra upphandlingar och så vidare, inte alltid är där på plats.

Elisabeth: Då har vi pratat lite om upphandling. Det kommer att hända grejer, säger du. Vi har pratat lite om det här med elbilar, laddning. Vad ser du framför dig nu, Malin, om man tittar på det kommande året? Vad är det viktigaste som ni här i Åre kommer att ta tag i på hållbarhetsarbetet?

Malin: Ja, det är ju sånt som kanske inte lämpar sig för en podd riktigt för att hålla alla på halsen. Men det handlar mycket om strategi, om indikatorer, att göra verklighet av de här pappersarbetena vi har tagit fram. Då har vi en, inte helt glasklar, men ändå en stark vilja att involvera medarbetarna i det här arbetet på ett tidigt stadium. När man ska ta fram vad det är för mål och mått som vi ska använda oss av, så tänker vi oss att det blir mer jordnära och verklighetsbaserat om vi kavlar upp och ger oss ut i verksamheterna och diskuterar med de som behöver jobba med det här i sin vardag. Att man får vara med från början helt enkelt.

Elisabeth: Och där har ju ni i Åre kommun också gjort er lite kända för medborgardialog. Är det någonting som ni kommer att använda er av på det här området?

Malin: Ja, alltså såklart är ju det här väldigt lämpat för, det berör ju alla naturligtvis som bor i Åre kommun. Och medborgardialog är ju ett sådant underbart verktyg så det kan man göra på massa olika sätt på alla möjliga olika nivåer. Men med en ambition att fånga in så många perspektiv som möjligt. Så att det ska vara till exempel gamla och unga och nyanlända och alla möjliga personer som deltar. Det vi har gjort den senaste tiden är en turné tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan som vi har kallat för Hållbara By-träffar. Där vi ganska förutsättningslöst egentligen har kallat till träffar runt om i kommunen som har baserats på enkätsvar om vad vill man prata om? Var det viktigt utifrån ett hållbarhetsperspektiv?

Malin: Och det har varit jättefina kvällar med engagerade, kunniga, entusiastiska hållbarhetsambassadörer som ibland faktiskt hittar varandra och krokar arm och lyckas ta några kliv vidare i sina egna ambitioner. Åre kommuns och Studieförbundets tanke med det här har varit att skapa mötesplatser för att få personer som brinner för de här frågorna att kunna mötas. Så kan vi bädda och stötta på och hjälpa till på det sätt vi kan. Men att försöka få det här som gror ut i bygden att kanske gro lite snabbare. Så det här växer till sig.

Elisabeth: Armkrokar är det som är på gång i Åre och då kan väl du få avrunda här Ida med någon sorts drömarmkrok. Vem skulle du eller vilka skulle du allra helst vilja kroka arm med kopplat till klimatomställningen i Åre kommun?

Ida: Från kommunens sida så tänker jag vårt långsiktiga mål är ju att alla medarbetare ska förstå värdet i dens dagliga arbete och hur det bidrar mot en hållbar utveckling. Det ska inte läggas på nånting, det ska inte vara mer, det ska inte vara krångligare. Det ska bli enklare för alla medarbetare att utföra sitt dagliga arbete. Sen kan det handla om att man tvistar olika saker istället. Men att det bygger på också, som vi varit inne på, en delaktighet av medarbetare i det här arbetet. Och det kan vi ju, om vi blickar utanför själva organisationen så är det egentligen samma sak bland medborgarna också. Att vi arbetar för en ökad delaktighet i de här frågorna och hjälps åt. Så att jag avslutar med hur du brukar säga, tänkte jag. Att vi ska prata med varandra och inte mot varandra.

Ida: Och på så vis hjälpas åt att vara snälla bara.

Elisabeth: Ja, men vad härligt. I Åre kommun så krokar man alltså arm. Man börjar först att kroka arm internt i den så kallade stora hållbarhetsgruppen som egentligen är pyttelilla armkroken med social hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och miljömässig hållbarhet. Och sen ska medarbetarna involveras och i förlängningen alla medborgare. Tack så jättemycket för att jag fick komma och hälsa på Ida Leidermark och Malin Bergqvist.

Ida: Tack så mycket.

Lisa: Det känns lite som om Åre kommun kopplar det stora greppet och inte vill styra in hållbarhetsarbetet alldeles för smalt med armkrokeri både inom kommunen och medborgarna. Vad tror du om den vägen att vandra?

Fredrik: Jag tror framförallt att, eller jag tycker det lät som att de hade väldigt mysigt där också. Ja, verkligen. Trevligt. Och det är det jag tänker att man kanske också vill nå ut med till medborgare. Alltså att den här, vad ska man säga, medborgardialoger och så där man kan komma fram till saker tillsammans. Det är nog ett bra arbetssätt för att förankra arbetet verkligen i grunden hos de som kanske också måste göra vissa förändringar?

Lisa: Ja, det är väldigt inkluderande och inbjudande istället för att det ska vara farbrorsstaten som bestämmer att nu ska du agera i en eller annan riktning.

Fredrik: Och sen så jag bara tänkte på det som vi pratade om precis innan här i klippet, det här med att det är de rika som måste minska sina utsläpp. Och här pratar de ju om vikten av att alla ska med på tåget. Och det man måste komma ihåg när man pratar om de rika, i Sverige är vi generellt ganska rika. Det här kommer ju från en Oxfam-rapport som man släppte i november 2023, där man pratar om verkligen vikten av att de rika måste minska utsläppen och att de enprocentig rikaste måste minska utsläppen med 97 procent eller någonting sådär.

Lisa: Är ju vi.

Fredrik: Ja, alltså, och det är jättemånga som tillhör kanske inte den en procent men de tio procent rikaste i hela världen. Så man ska inte tänka att det kanske flyger en över huvudet bara för att man säger de är rikaste. För man kanske inte ser sig själv som de är rika. Men i större kontext så är vi det.

Lisa: Bra förtydligande.

Fredrik: Ja, det är viktigt.

Lisa: Om vi pratar om den här lathunden för klimatsmart upphandling som du nämnde,

Malin: Du har lite koll på den.

Lisa: Den tar upp några goda exempel, bland annat förskolan i Torvalla som vi pratat om förut. Men vad tänker du, är det en lärdom från den här lathunden?

Fredrik: Ja, som Elisabeth sa så kommer vi länka till den. Jag tänker att alla som är intresserade går in och läser den. Den är inte så himla lång och det finns sammanfattande avsnitt och sådär. Men jag tänkte liksom lyfta någonting också, förstärka det som Ida var inne på här, att det blir faktiskt billigare och billigare desto fler gånger man upphandlar ungefär samma sak. Och det tycker jag är en jätteviktig lärdom. Ja, det blev dyrare i början för man vet inte riktigt hur man ska göra, vilka krav man ska ställa och leverantörerna är inte riktigt redo, kanske, alltså de har inte maskinerna, måste köpa in och sådär. Men desto fler gånger man gör samma sak, desto billigare blir det.

Fredrik: Och jag tänker också att om vi har börjat nu i Torvalla och Östersunds kommun har gått före där och Åre börjar, kanske också köra en upphandling med samma take och sen så kommer någon... Det går också om man gör fler upphandlingar tillsammans eller man bygger vidare på någon annans upphandling.

Lisa: Nu börjar det ju finnas folk att ringa och fråga, hur gjorde ni dessutom?

Fredrik: Och liksom väldigt nära. Vi har ju varit på studiebesök, det var ju det du menade. Vi har spelat in en podd på plats, det finns ju att lyssna på också. Så man faktiskt kan ju åka till byggplatsen och kolla på de här maskinerna.

Lisa: Ja, det är så. Ska man lyssna på avsnittet när vi hade projektledaren här i studion?

Fredrik: Absolut.

Lisa: Vi tjatade om det avsnittet.

Fredrik: Ja, det tycker jag att vi ska fortsätta tjata om. Lyssna på det.

Lisa: Och apropå fråga så kommer det ju också att dras igång ett nätverk för upphandling av fordon och transporter där de som vill kan utbyta kunskap och erfarenheter kring upphandling. Den 10 april hålls en första träff och vi länkar till anmälan till den träffen här i avsnittsbeskrivningen också.

Fredrik: Det är ju ett nätverk som drivs av oss på Energikontoret i Jämtland Härjedalen. En annan sak också med den där lathunden som jag tänkte var bra att säga, som de också trycker på, det är ju att man måste ha en långsiktighet när man håller på med upphandling. För att liksom inte förändra villkoren alltför mycket för leverantörerna. Så att de liksom kan göra de här investeringarna. Så att långsiktiga mål och planer, som de pratade lite grann om också, att det inte var poddmaterial, att man ska hålla på med strategier och sådär. Men det är väldigt viktigt att man har... Vi blir alldeles för kortsynta. Vi måste ha den där långsiktiga planen också. Men det var de två sakerna jag tänkte säga om det. Så nu ska jag inte prata mer om det.

Lisa: Fick vi tyst på dig.

Fredrik: Ja, äntligen.

Lisa: Om ni har några frågor och funderingar till oss på Energikontoret så skicka ett mail energikontoret@regionjh.se.

Fredrik: Och det kan man ju också, jag tänker inte bara fråga och fundera, om man har inspel på ämnen också, så tar vi gärna emot det. Men det var väl allt för idag, kanske? Ja. Vi ska nämna vilka som finansierar det här avsnittet. Det är EU:s regional fond, Region Jämtland Härjedalen och också Region Västernorrland. Tack för att ni har lyssnat och på återhörande.

00:11 Fredrik: Du lyssnar på podden Öka takten fossilfritt och energismart, en podd av Energikontoret Jämtland Härjedalen.

00:19 Lisa: Det känns lite som att vi kanske inte gör annat än att hänga här i studion med Håkan.

00:24 Fredrik: Nej men jag tycker att det är trevligt. Det är en väldigt trevlig arbetsuppgift.

00:28 Lisa: Ja, det är det verkligen.

00:33 Fredrik: Jag kom på i natt att jag hade en dröm om dig. Den var väldigt oskyldig, men den relaterar lite till det vi pratade om förra gången. Vi pratade om energieffektiviseringar. Du hade ju fått den där räkningen, eller hur? Om man inte har lyssnat på det så kan man ju lyssna på det i efterhand.

00:55 Lisa: Ja, precis.

00:55 Fredrik: I drömmen var vi hemma hos dig och du hade ingen varmvattenberedare. Du hade en jättestor kastrull som du varje morgon fyllde med vatten och värmde på spisen.

01:21 Lisa: Och det var hela drömmen?

01:22 Fredrik: Ja, det var det. Jag sa till dig att du måste ha en varmvattenberedare, men du var bestämd och sa att det gick bra att koka vattnet själv.

01:34 Lisa: Det är verkligen nördigt inom energi- och klimatrådgivning.

01:38 Fredrik: Ja, väldigt nördigt. Men nu vet du att du finns i mina drömmar om energieffektiviseringar. Jag drömde också om stugan och att jag skulle tilläggsisolera.

01:54 Lisa: Det är ju väldigt härligt. Idag ska vi prata om ett initiativ för ett mer klimatneutralt resande som togs i september förra året och som vi har haft på vår önskelista om avsnitt att spela in ett bra tag nu.

02:08 Fredrik: Ja, eller hur? Nu har vi äntligen fått till det. Du nämnde datumen, kanske 11–14 september förra året. Svenska turistföreningen samlade de största aktörerna inom svenskt friluftsliv till Kebnekaise för ett klimattoppmöte på temat hållbart resande. Det är ju för att resandet står för de allra största utsläppen när man ska till och från friluftslivet.

02:37 Lisa: Ja, precis. Under några dagar diskuterades hur branschen skulle kunna kroka arm och driva den här frågan både inom aktörerna och utåt på mer systemnivå. Med oss idag för att prata om det här har vi Sara Berggren som är klimatprojektledare på Svenska Turistföreningen och Hugo Röjgård som är projektledare i stigcykling och turism på Cykelfrämjandet. Välkomna till oss. Roligt att ni är här.

03:03 Sara: Tack så mycket. Kul att vara här.

03:06 Fredrik: Ni är faktiskt inte fysiskt här. Ni sitter ju på länk från Stockholm, tror jag.

03:11 Sara: Det stämmer. Vi är på kansliet i Stockholm.

03:14 Lisa: Om vi börjar med dig då, Sara. Kan du berätta lite mer om vad det är ni har dragit igång inom Svenska Turistföreningen?

03:28 Sara: Ja, tack. Som sagt, jättekul att vara här och berätta mer om det här initiativet. Det här var ju bara en startpunkt, så det blir kul att berätta mer om syftet och målet kring det här toppmötet och vad vi vill göra framöver. Det här toppmötet var lite speciellt. Det var första gången det ordnades ett klimattoppmöte för det organiserade friluftslivet, tillsammans med centrala aktörer från transportbranschen som ni var inne på. Vi samlades under fyra hela dagar så det fanns möjlighet att fördjupa samtalen, knyta kontakter och bilda nya nätverk. Men det vi pratade om specifikt var just hur friluftslivet påverkar klimatet och hur klimatförändringarna också påverkar förutsättningarna för framtida uteliv. Det är väldigt tydligt, inte minst vid Kebnekaise, hur klimatförändringarna påverkar och förändrar förutsättningarna.

04:20 Lisa: Du nämnde när vi pratade att just Kebnekaise var lite symboliskt för det här.

04:26 Sara: Absolut. Den här platsen var valt med omsorg. Dels var det en ordlek, det här med klimattoppmöte. Vi var ju vid Sveriges högsta berg. Men också topparna från friluftslivet och transportbranschen. Att de här två värdena träffades var unikt i sig. Kebnekaise är ett av de områden i Sverige som klimatförändringarna syns allra tydligast på. Det märks till exempel på att vintrarna blir kortare och varmare, att trädgränsen flyttas allt högre upp. Så det är väldigt tydligt. Just med Sveriges högsta punkt också, att den har skiftat. Nu är det nordtoppen som är sten hela vägen upp som är officiellt högsta topp. Så det är en väldigt symboliskt viktig plats. Men som ni nämnde också så var det just klimatsmart resande som vi hade valt som tema för det här klimattoppmötet.

05:26 Sara: Just för att utsläppen från resan är så viktiga och stora och viktiga att få ner. Då var det viktigt att vi träffades, inte bara det organiserade friluftslivet och generalsekreterare från de olika organisationerna, utan också tillsammans med transportbranschen på olika sätt. Både forskare, näringsliv, Trafikverket, Naturvårdsverket och så vidare. Så det var en lite unik sammankomst för oss.

05:53 Fredrik: Det låter ju väldigt häftigt. Det kanske är en banal fråga, men varför tycker ni att det här är viktigt?

06:00 Sara: Som ni inledde också, som sagt, utsläppen från resandet är ju de största utsläppen som vi står för. Vi vill se om vårt eget hus. Vi vill få ner våra egna utsläpp från STF. När vi inkluderar även utsläppen från resandet i vår klimatkartläggning har vi sett väldigt tydligt att det är de utsläppen som är störst. Men det är också ett faktum för att friluftslivet är stort och det är ett faktum i samhället att transportutsläppen är väldigt stora. De måste komma ner för att vi ska nå både nationella och mer enskilda organisatoriska klimatmål.

06:37 Fredrik: Jag tänkte också så här, varför är det viktigt för ert arbete med klimatfrågan? Vad beror det på att ni vill göra det?

06:45 Sara: Ja, men det är viktigt för det är en kärnfråga för STF och som är tydlig från vår riksstämma. Vi ska jobba med ett hållbart friluftsliv och turism. Då är klimatfrågan högt på agendan. Vi vill gå i bräschen för det här och få med oss både friluftslivet i stort men också andra aktörer. Som sagt, vi bjöd in från myndigheter, från näringslivet och så vidare till toppmötet.

07:16 Lisa: När ni gjorde den här inbjudan, hur såg responsen ut?

07:21 Sara: Det var stort intresse. Det var också första gången vi ordnade ett möte och det var en lång resa så det var klart att det var lite nervöst att få de här höjdarna på plats så många dagar under september månad när många har mycket att göra. En lång resa dit men vi såg till att göra tågresan och vandringen upp till Kebnekaise fjällstation som en del av konferensen. Just för att man skulle känna att man verkligen nyttjade tiden på ett bra sätt. Men det var lite nervöst, hur skulle deltagandet se ut. Men vi fick väldigt bra deltagande och det var vi väldigt glada för. Det var en förutsättning för att det skulle bli ett bra möte att vi fick rätt personer på plats.

08:01 Fredrik: Jag tänker Hugo, du är ju en av dem som var där. Hur ser Cykelfrämjandet på den här sammankomsten och de här frågorna, det som Sara pratade om här?

08:12 Hugo: Först och främst så är det jättekul att vara med här. Det här är och var ett jättebra initiativ som vi tycker är fantastiskt att STF tar tag i och bjuder in till den här konferensen och sen det fortsatta arbetet. Som sagt, konferensen var ett symboliskt och viktigt startskott, men det är arbetet efteråt och det vi gör tillsammans och att vi kommer samman och hjälps åt som är det viktiga. Stor eloge till STF som drog ihop och startade upp det här nätverket.

08:48 Fredrik: Beröm här, Sara. Det är väl skönt att kunna ta åt sig det. Jag tänker, det blev ju ett protokoll. Det blev ett fysiskt dokument som vi har sett en bild på när ni står en rad organisationer som har skrivit på. Hur såg arbetet ut? Jag tänker att protokollet blev kanske inte klart där på toppen av Kebnekaise, utan ni jobbade kanske innan också. Hur såg den processen ut?

09:14 Sara: Precis. Signeringen skedde vid Kebnekaise-massivet, men inte själva förhandlandet. Jag har en bakgrund inom klimatförhandlingarna, så för mig kändes det extra kul att kunna ta med mig den erfarenheten in i det här arbetet. Men det blev en förhandling av det här protokollet inför toppmötet där vi bjöd in de stora organisationerna att tycka till. Vi ville inte heller komma ovanifrån och säga att det här har vi tagit fram från STF och nu får ni skriva under. Det här var något vi ville inkludera de andra organisationerna i, så vi tog fram stommen men lät dem vara med och formulera det tillsammans.

09:56 Lisa: Du har sagt att det var väldigt viktigt att samla aktörer och att just friluftslivet självt gör det här. Varför är det en styrka?

10:05 Sara: Jag tror att det är viktigt att vi själva samlar oss och ser styrkan i att vara många. Vi kan få mycket mer gjort tillsammans än som enskilda organisationer. En punkt i protokollet, som Hugo nämnde, är att vi också bildade ett nätverk på plats. Klimattoppmötet och signeringen av Kebnekaise-protokollet var startskottet. Syftet är att vi ska dela erfarenheter, dela kunskaper och arbeta tillsammans. Vi har kommit olika långt och har olika erfarenheter, men vi delar också många utmaningar. Både i påverkansarbetet och i de praktiska frågorna kring åtgärder eller klimatkartläggning, så har vi mycket att lära varandra.

11:12 Lisa: Vad tänker du, Hugo? Varför är det bra att ingå i ett sådant här nätverk? Cykelfrämjandet är väl inte den största organisationen bland de som undertecknade det här protokollet?

11:25 Hugo: Nej, precis. Vi är snarare en av de minsta kanske. Men vi är en organisation som i hela vår existens arbetar med de här frågorna. Så för oss var det enkelt att fatta beslut om att skriva på. Vi vet att väldigt många människor gör flera olika aktiviteter. Även om man är med i STF, så kanske man också cyklar. Om man är kanotist så kanske man fjällvandrar andra veckan och så vidare. Vi representerar många hundratusen svenskar tillsammans, och det blir en otrolig styrka när vi blir så många. Arbetet med att dela erfarenheter och ha mötestillfällen där vi kommer samman och delar med oss av olika processer i våra organisationer är väldigt värdefullt.

13:59 Fredrik: Samverkan och samarbete känns fantastiskt. Ni har hittat varandra och likasinnade att jobba med. Hur tycker ni stödet är från nationellt håll och EU-håll i de här frågorna?

14:15 Sara: Från STF sida ser vi att det är mycket som behöver ske på systemnivå. Det är inte enkelt som tågresenär eller om man vill resa långväga genom Sverige. Det är krångligt att boka biljetter, det är dyrt, tågen går inte i tid, det är förseningar och eftersatt på många olika sätt. Kollektivtrafiken behöver anpassas efter friluftslivets behov. Fritidsresandet har ökat kraftigt, men turtätheten under helgerna har inte ökat i paritet med det. Kollektivtrafiken är fortfarande anpassad efter pendling och vardagsresande, inte fritidsresande. Det är en fråga vi kan driva i vårt påverkansarbete.

15:46 Hugo: Inom nätverket har vi alla olika tentakler ute i Europa till stora organisationer som vi kan hämta inspiration från. Framtiden för turismströmmar pekar mot att det blir varmt och outhärdligt i södra Europa, och folk kommer att röra sig norrut. Vi kan vara en kraft som ser till att tågresor blir bättre och att vi kan påverka politiken med vår kunskap.

17:06 Sara: Det handlar inte bara om klimatutsläpp, utan också om tillgänglighet. Alla har inte tillgång till bil eller möjlighet att köra bil. Vi vill öka tillgängligheten till friluftslivet med bättre kollektivtrafik och enklare sätt att resa kollektivt.

17:40 Fredrik: Finns det någon fråga som ni identifierat tillsammans och vill börja lyfta mot högre instanser?

17:59 Sara: Vi har haft två möten hittills och nästa möte kommer att handla om påverkan. Från STF sida handlar det om att göra det enklare och billigare att ta sig ut till friluftslivet utan bil. Det handlar om att släppa biljetterna tidigare, göra biljettköp enklare och välkomna turister i kollektivtrafiken.

19:12 Fredrik: Finns det någon annan hjärtefråga för er, Hugo?

19:17 Hugo: Vi jobbar mycket med cykelinfrastruktur. Om samma infrastruktur som finns för bilen skulle finnas för cykeln, hade vi kommit en bra bit på vägen. Vi ser till att det finns säkra cykelparkeringar vid naturreservat och att det går att hyra utrustning.

20:30 Lisa: Vad är skallkraven i protokollet som alla organisationer skrivit under?

20:46 Sara: Skallkraven är att genomföra en klimatkartläggning av verksamhetens resor, identifiera de största utsläppen och ta fram en åtgärdsplan för att minska utsläppen. Man ska också underlätta för mer klimatsmarta resor genom konkreta åtgärder.

21:38 Sara: Börkraven handlar om att sätta upp mål för klimatutsläppen, följa upp målen kontinuerligt och införa ytterligare åtgärder om målen inte nås. Vi vill förtydliga vad som är absolut viktigast, men helst ska alla kraven uppfyllas.

22:06 Lisa: Hur långt har ni kommit, Hugo? Vad har ni börjat med?

22:11 Hugo: Vi har börjat se över vår resepolicy. Vi har inte jättestora utsläpp jämfört med andra organisationer, men vi jobbar på att kartlägga och förbättra vårt arbete.

23:32 Lisa: Hur ser möjligheterna ut för att ta cykel på tåget?

23:59 Hugo: Från 2026 kommer ett nytt EU-direktiv som kräver plats för cyklar på nya och ombyggda tåg. Vi försöker påverka för att det ska vara fler cykelplatser, men det är en utmaning. Vi ser också på andra alternativ som busstransporter och hyrcyklar.

24:46 Hugo: Vi gjorde en enkätundersökning om cykelturism där mindre än 24 % lyckades ta tåget till sin cykelsemester. Det finns tågsträckor som tillåter cykel, men infrastrukturen behöver förbättras.

25:55 Hugo: En annan lösning är att förbättra uthyrningen av cyklar på plats och specificera vad som erbjuds för att fler ska känna sig bekväma med att hyra cykel.

27:21 Hugo: Anledningen till att många tar bilen är att de måste transportera mycket utrustning. Om utrustningen finns på plats kan fler resa kollektivt.

28:55 Fredrik: Hur många är det som skrev under protokollet?

29:02 Sara: Inklusive STF är det åtta organisationer. Bland annat Orienteringsförbundet, Cykelfrämjandet, Scouterna, Svenska Kanotförbundet, Naturskyddsföreningen och Svenska Fjällklubben. Friluftsfrämjandet och Klätterförbundet har också anslutit till nätverket.

29:36 Fredrik: Försöker ni värva fler organisationer?

29:44 Sara: Vi har inte aktivt värvat fler organisationer. Just nu är vi tio organisationer och det känns lagom för att kunna arbeta effektivt. Vi vill inspirera andra att starta liknande initiativ inom sina branscher.

31:14 Lisa: Tror du att detta koncept kan vara framgångsrikt för andra branscher?

31:22 Sara: Absolut. Andra branscher skulle också ha stor nytta av bättre kollektivtrafik och mer klimatsmart resande. De skulle kunna se över sina utsläpp och följa vårt exempel.

32:06 Fredrik: Är ni en homogen grupp eller finns det intressekonflikter inom nätverket?

32:34 Sara: Nätverket fokuserar på resande och klimatsmart resande, så vi diskuterar inte andra frågor. Vi delar kunskap och arbetar tillsammans för att hitta gemensamma påverkansfrågor.

33:17 Lisa: Hur ser det ut framåt? Vad händer härnäst?

33:28 Sara: Nästa möte handlar om påverkan. Vi har också ett möte om hur vi får med oss de lokala avdelningarna. Klimatsmart resande är en långsiktig fråga och vi kan komma att söka medel till samarbetsprojekt. Vi ser stora möjligheter att bjuda in experter och politiker till framtida möten.

36:10 Fredrik: Vad gör ni framöver som kan vara intressant för våra lyssnare att ta del av? Om vi börjar med dig, Hugo.

36:27 Hugo: Vi jobbar med att utveckla cykelleder runt Östersjön och att förbättra infrastrukturen för cyklister. Vi arbetar också med att göra boenden mer cykelvänliga och med projekt som Cykelvänlig arbetsplats.

40:11 Fredrik: Det låter väldigt spännande. Och hos er då, Sara, på STF?

40:41 Sara: Vi rullar ut åtgärder för att uppmuntra klimatsmart resande. Vi har ett samarbete med Skjutsgruppen för att underlätta samåkning och arbetar mycket med information och rabattsamarbeten för att göra det enklare att resa kollektivt.

43:29 Fredrik: Tack så mycket för att ni var med i podden och berättade om det här protokollet och vad ni gör.

45:30 Hugo: Tack så mycket.

45:32 Sara: Tack så mycket.

45:34 Lisa: Fredrik, kan vi säga något om vad som dyker upp i framtiden i podden?

45:40 Fredrik: Ja, vår flygande reporter Elisabeth Wiksell har kollat på hållbara lastbilstransporter och intervjuat Scanias hållbarhetschef Katarina Kvist.

45:55 Lisa: Ja, mer kommer från Elisabeth. Hon är effektiv.

46:00 Fredrik: Det bästa sättet att hålla koll på vad vi gör är att gå in på vår kalender på hemsidan, www.regionjh.se/energikontoret. Där tipsar vi om våra egna och andras evenemang.

47:03 Fredrik: Om man har frågor eller funderingar, skicka ett mejl till energikontoret@regionjh.se.

47:18 Lisa: Det här avsnittet finansierades av EU

regionalfond och Region Jämtland Härjedalen. Ska vi säga så?

47:27 Fredrik: Ja! Tack!

47:30 Lisa: Tack!

00:10 Fredrik:
Du lyssnar på podden "Öka takten, fossilfritt och energismart". En podd av Energikontoret Jämtland Härjedalen.

00:17 Lisa:
Idag ska vi prata om energieffektivisering av småhus. Det där var långt, kände jag.

00:24 Fredrik:
Det är ett långt och krångligt ord för att det kanske är krångligt. Energieffektivisera. Jag vet inte.

00:28 Lisa:
Är det?

00:29 Fredrik:
Nej, det tror jag inte. Vi ska prata lite mer om det i alla fall.

00:32 Lisa:
Precis. Vi är ju några som berörs av det här. Jag bor till exempel i ett hus från 30-talet jag hyr. Och jag har ju väldigt mycket frisk luft i sovrummet när det blåser. Jag bor dessutom uppe på en kulle, så det är verkligen vinddrag i håret om man står vid fönstret. Jag har haft helt hutlösa elräkningar nu. Men det ska bli väldigt spännande framöver, för jag har precis fått jordvärme installerat. Så jag berörs ju i allra högsta grad av det här.

01:05 Fredrik:
Jag tänker att det är väldigt många som berörs av höga elräkningar. Jag vet att min kära moster har en liten stuga där vi fick väldigt höga elräkningar. Så nu är vi genast på gång och undrar vad man kan göra för att minska dessa räkningar? För det är ju tråkigt att betala för mycket på elräkningen.

01:26 Lisa:
Det är det verkligen. Men varken du eller jag är superexperter på detta. Så därför har vi bjudit in Massimo Catti från Länsstyrelsen för att prata om det här. Och om det är bidrag som man kan söka för att göra sig av med sin direktverkande el. Välkommen hit Massimo.

01:44 Massimo:
Tack.

01:46 Lisa:
Vem är du och varför är du så himla bra på det här?

01:51 Massimo:
Jag är arkitekt och jobbar på Länsstyrelsen med olika frågor, bland annat med bidrag till energieffektivisering i småhus. Det är väldigt svårt att säga.

02:09 Fredrik:
Det är ju hoppfullt att det finns ett bidrag för energieffektivisering i småhus. Innan vi går in på det, tänkte jag att jag tog mig friheten att kolla lite vad man kan göra. För jag tänker att det kanske är bra att veta. Hushållen är storförbrukare av el, hela 70 terawattimmar el per år.

02:35 Lisa:
Hur mycket är det? Vad finns det att jämföra med?

02:39 Fredrik:
Om man tittar på den hela kakan så är det hushållen som förbrukar mest ström, jämfört med industrier och så vidare. Men då har man klumpat ihop hushållen och lokaler.

Det finns jättemycket att göra för att energieffektivisera. Om man är intresserad av de här frågorna och vill veta var man ska börja, så har Energimyndigheten tagit fram en guide. Den är primärt för småhusägare, så till exempel för dig, fast du nu hyr, Lisa.

03:24 Lisa:
Ja, men precis.

03:26 Fredrik:
Hur ser det ut hemma hos dig Massimo? Hur bor du?

03:30 Massimo:
Jag bor också i ett småhus från 1905, så det finns en del behov och en del potentiella energieffektiviseringar.

03:45 Fredrik:
I den här guiden finns det fem steg som Energimyndigheten tycker att man ska göra. Det första är att se över sitt beteende. Hur använder man energi? Lisa, hur gör du egentligen hemma? Tycker du att du slösar?

04:03 Lisa:
Nej, men jag kan komma med en spännande förklaring till mina höga elräkningar lite senare. Vi kan ha det som cliffhanger. Men jag har ju eldat som tusan i husets braskamin, men ändå inte fått ner kostnaderna för elen. Det var 12,7 grader i köket, det var mitt köldrekord. Så jag tycker att jag har gjort vad jag kan.

04:30 Fredrik:
Det är svårt när man hyr också.

04:31 Lisa:
Hur ser det ut hemma hos er? Kollar ni över hur ni beteendemässigt använder el?

04:38 Massimo:
Ja, vi kollar lite, men huset har isolerats för några år sedan, till exempel. Det är direktverkande el och vi har en luft- och luftvärmepump. Vi behöver el där också. Så vi gör så gott vi kan.

04:56 Lisa:
Bara där var det några punkter som du hade dragit om du hade fått prata helt fritt.

05:00 Fredrik:
Absolut. Det Energimyndigheten tycker är viktigast att börja med är att se över sitt beteende. Hur använder man el? Hur mycket varmvatten använder man? Sånt som du faktiskt kan göra bara genom att ändra beteende, som att släcka lampor. För att göra det först kan man sänka innetemperaturen lite grann och spara mycket energi. Så att se över sitt eget beteende först innan man börjar fundera på andra konkreta investeringar.

Men jag förstår att ni är väldigt nyfiken på steg två. Då är det att man ska göra en hussyn. Man ska gå runt sitt hus och kanske titta på hur det ser ut. Är det en byggnad från 1905? Hur ser isoleringen på vinden ut? Har du krupit upp där och tittat?

05:55 Massimo:
Nej.

05:55 Fredrik:
Nej, det kan vara en väldigt bra grej att göra faktiskt. För då identifiera vilka åtgärder du skulle behöva fixa. Är det tilläggsisolering av vinden eller fasaden? Hur ser den ut? Här kan man faktiskt få väldigt mycket hjälp av energi- och klimatrådgivaren.

06:19 Lisa:
Ja, de är ju genier, de där.

06:22 Fredrik:
Och vi har ju dem på Energikontoret. Så om man vill ha hjälp med de här frågorna är det bara att höra av sig till oss. Vad har vi för mejladress?

06:33 Lisa:
Inte till oss, men till...

06:35 Fredrik:
Ja, det blir till våra kollegor.

06:37 Lisa:
Ja, men precis. Energikontoret@regionjh.se.

06:42 Fredrik:
Precis. Steg tre som de pratar om är att minska behovet av värme och varmvatten. Det kan handla om att man gör tilläggsisoleringsåtgärder. Ett av de mest effektiva sätten är att tilläggsisolera vinden. Ofta vill man ha 50 cm isolering på vinden, och då kan energikostnaderna minska dramatiskt. Man kan få tillbaka pengarna väldigt snabbt.

07:15 Lisa:
Var det det ni hade gjort, Massimo?

07:19 Massimo:
Nej, vad jag vet var det den förra ägaren som isolerade.

07:26 Fredrik:
Nej, just det. Men det är i alla fall en väldigt bra åtgärd att titta på.

07:33 Lisa:
Det är förhållandevis billigt också.

07:35 Fredrik:
Ja, det kostar ju...

07:40 Lisa:
Men av de åtgärderna är det billigare att isolera vinden än att byta fönster till exempel. Där kan det dra iväg om man mäter vinning mot kostnad.

07:50 Fredrik:
Jo, absolut. Man ska ju börja med de åtgärder som ger högst pay-off. Där gäller det att börja i rätt ände. Det är därför man ska se över sitt eget beteende först, så att man börjar minska energianvändningen redan innan. Steg fyra handlar om att se över husets uppvärmningssystem. Du sa att ni hade direktverkande el hemma. Har ni funderat på att byta?

08:20 Massimo:
Ja, vi har funderat på det, men vi har inte landat i något beslut än. Det är lite speciell konstruktion också.

08:32 Fredrik:
Jag kan tänka mig att när det är ett gammalt hus vill man också ta hänsyn till hur det är byggt och hur det ser ut. Det är en väldigt effektiv åtgärd, men mycket mer kostsam för att minska beroendet av el för uppvärmning. I Håkans studie är det direktverkande element som värmer på min rumpa. Det är väldigt skönt.

08:56 Lisa:
Vad säger du om det, Håkan? Har du funderat?

08:58 Håkan:
De är oljefyllda och köpta på ett billigt varuhus. Det är en ganska dålig lösning för att värma upp den här lilla attefallskåken.

09:10 Fredrik:
Ja, och det ska sägas till Håkans försvar att det är ganska svårt att hitta bra och vettiga uppvärmningssystem för sådana små hus. Det är inte säkert att det är värt att ha en luftvärmepump i en liten stuga.

Steg fem är helt enkelt att optimera. Alltså att gå och skruva på kranar och titta på sina system. Är de inställda på rätt sätt? För att felinställda värmesystem kan dra onödigt mycket energi. Så om du känner att du redan gjort många av de här stegen, kolla på det. Gör serviceåtgärder och sådana där grejer för att minska energianvändningen.

09:51 Lisa:
Jag känner spontant att jag skulle vilja lägga till ett sjätte moment där man skulle behöva gå till botten med sina egna krav på komfort. Om man går omkring i sitt... Jag nämnde mitt kök där som hade 12,7 grader. Det är ju helt överdrivet kallt faktiskt. Men nu när jag har fått in jordvärmen, helt plötsligt ökade temperaturen inomhus med ungefär 10 grader. Vilket jag tyckte var helt outhärdligt. Plus att jag kan ju inte gå omkring i mina raggsockor och kan helt plötsligt gå omkring i shorts. Är det målet, då har man ju också helt orimliga mål på inomhuskomfort. Det skulle nog inte skada den globala energianvändningen om vi kunde tänka oss att gå lite mer i raggsockor.

10:45 Fredrik:
Jag tycker att det är väldigt klokt. Det kan ju faktiskt ingå att i steg 1 där.

10:56 Lisa:
Ja, men jag tänker att man inte ställer sig den frågan så ofta.

11:01 Fredrik:
Det är sant.

11:04 Fredrik:
Men jag tänker att oavsett, steg 1 kostar inte så mycket, men börjar man kolla på tilläggsisolering eller nytt värmesystem, då kan det ju bli lite dyrt. Och det är ju här du kommer in, det är därför du är här, en stor anledning att prata om det stödet som finns, eller hur?

11:23 Lisa:
Som du kanske själv är berättigad?

11:29 Massimo:
Ja, sannolikt.

11:31 Lisa:
Kan du berätta vad det är för stöd? Det är ett stöd för energieffektivisering av småhus. Hur länge har det funnits?

11:41 Massimo:
Det startade den 3 juli 2023. Man kunde redan ansöka om stödet från juli 2023. Det kommer att vara två år till första juni 2025. Så det har funnits drygt åtta månader. Man har, bara för att få en uppfattning, cirka en miljard kronor för det här stödet under dessa tre år, cirka 300 miljoner per år. Det är ett nationellt bidrag och samma pott för alla, det är inte omfördelat regionalt på olika sätt.

12:36 Fredrik:
Varför har man gjort det här? Varför tycker man att det är en bra grej?

12:42 Massimo:
När man haft de här höga elpriserna under 2021 och 2022 har EU bestämt att försöka underlätta eller minska effekterna genom en EU-förordning att de olika länderna ska minska elförbrukningen och öka energieffektiviteten med 10% i förhållande till en given period. Sen naturligtvis för att minska effekterna av de höga elpriserna på medellång sikt. Det finns också ett riksdagsmål att energieffektivisera med 50% till 2030.

13:41 Fredrik:
Det kanske inte bara handlar om elpriser utan även om EU och Sveriges egna mål att minska beroendet av vissa andra fossila energislag. Vi har ju varit väldigt beroende av rysk naturgas länge och det försöker man ju bryta också med att energieffektivisera bort det.

14:03 Lisa:
Men vem kan söka det här stödet då? Förutom du själv?

14:08 Massimo:
Det är privatpersoner. Och som sagt, det är bidrag till småhus. Det är inte riktat till företagare.

14:22 Fredrik:
Och jag har också lärt mig att det inte är riktat till de som... Alltså att man måste bo där permanent. Det är inte till fritidshus.

14:32 Massimo:
Det finns en del grundkrav för att kunna söka. En av dessa är att personen som söker måste äga huset och bo i huset. Det gäller inte att energieffektivisera fritidshus.

14:47 Fredrik:
Det är lite synd, tänker jag, här uppe i Jämtland i alla fall, där vi har så mycket fritidshus och mycket direktverkande el också. Det hade man ju önskat. Men då vet vi att det är permanentboende.

15:01 Lisa:
Det har ju funnits, vad sa du, sedan juli förra sommaren? Har det varit en strykande åtgång? Är det jättemånga som har sökt?

15:13 Massimo:
Utifrån förra veckans statistik har vi totalt 220 ansökningar som har kommit in.

15:19 Lisa:
Det låter ju jättelite. Eller har jag tänkt fel?

15:25 Massimo:
Jag tror att eftersom det startade mitt i sommaren kanske inte alla var medvetna. Det har tagits fram relativt snabbt, så kanske det inte kommunicerats så brett och väl.

15:42 Fredrik:
Och det är det vi gör nu, kommunicerar att det finns. Vi vill ju verkligen uppmana. Men vad sa du, 220 är det hela Sverige?

15:48 Massimo:
Nej, nej, här i Jämtland.

15:50 Fredrik:
Jag tänkte att det var hela Sverige. Okej. Men finns det fler begränsningar än att man måste äga huset själv och vara permanentboende?

16:00 Massimo:
Ja, det finns en del grundkrav. Naturligtvis måste huset vara uppvärmt med direktverkande el. Man kan acceptera att en viss värme i huset kommer från en annan värmekälla, till exempel sol och vind. Det är okej. Man kan ha en befintlig luft- och luftvärmepump, men bara om den är äldre än tio år. Om man har en luftpump som är nyare än tio år får man inte bidrag.

16:38 Fredrik:
Så det är den andra grejen då?

16:40 Massimo:
Ja, precis. Och bidraget täcker materialkostnader för det man vill göra för att energieffektivisera. Det täcker material som beställts som tidigast den 8 november 2022. Så det är retroaktivt men naturligtvis till ett visst datum.

17:08 Fredrik:
Kan man också fundera på om man gjorde någonting som kan vara stödberättigat även innan stödet började gälla.

17:16 Massimo:
Och sedan är det ett krav att de som installerar och gör åtgärderna måste ha F-skatt. Och produkterna som installeras måste ha en viss energiklassning enligt europeisk standard.

17:35 Lisa:
Så har man tur kan man få både materialkostnaderna täckta och ett rotavdrag.

17:41 Massimo:
Stämmer, i och med att det gäller bara materialen så hindrar det inte att lägga till rotavdrag.

17:49 Lisa:
Det låter som ett väldigt bra stöd.

17:53 Massimo:
Ja, det stämmer.

17:54 Lisa:
Är det många som har fått det beviljat?

18:01 Massimo:
I dagsläget har vi inte klarat alla 220 ansökningar, men förra veckan beviljade vi 44 ansökningar och vi har beslutat om att avslå cirka 40.

18:21 Fredrik:
Så det är hälften hälften nu?

18:23 Massimo:
Ja, det är hälften hälften.

18:24 Fredrik:
Men vad är det som händer då när man får avslag? Varför får man avslag?

18:28 Massimo:
För att svara på den frågan måste jag ta upp hur bidraget funkar. Bidraget stödjer olika energieffektiviseringsåtgärder och man kan dela dem i två grupper. Värmesystemåtgärder där man ändrar från direktverkande el till ett annat värmesystem, till exempel olika typer av värmepumpsteknik, anslutning till fjärrvärme och så vidare. Och sedan klimatskärmsåtgärder som är isolering av tak och väggar eller fönster. Enligt förordningen går det inte att ansöka om bidrag bara för isoleringsåtgärder, alltså klimatskärmsåtgärder. Den typen av bidrag är kopplad till kravet att man ska få bidrag för värmesystemåtgärder först. Så det går inte att ansöka bara för att isolera eller byta fönster eller isolera väggarna. Man måste också göra något åt värmesystemet.

19:44 Fredrik:
Måste man göra det här ihop då?

19:47 Massimo:
Man kan göra det ihop men man kan också göra det i två olika steg. Man kan ansöka två gånger. En för värmesystemet och en för klimatskärmsåtgärder. En av orsakerna till avslagen är att folk ansöker bara för isolering.

20:04 Fredrik:
Det här tycker jag går emot mina steg 1, 2, 3, 4, 5. För då borde man ju... Jag tänker att man ska minska behovet först. Och sen ska man installera ett nytt värmesystem för då vet man ju behovet. Det här blir ju bakvänt.

20:23 Massimo:
Exakt, det har vi hört också från sökande som har fått avslag. De tänkte exakt samma.

20:30 Fredrik:
Är också Energimyndigheten inne på det här?

20:32 Massimo:
Okej, intressant. En annan vanlig orsak till avslag är att man tror att det finns krav, till exempel, om man installerar en ny luft- och luftvärmepump måste det kombineras med något annat, till exempel en varmvattenberedare med inbyggd värmepump. Det går inte att installera en ny luft- och luftvärmepump ensam. Man måste kombinera den med något annat. Det står tydligt i förordningen, men naturligtvis är det en av de enklaste åtgärderna man tänker på när man har en gammal luft- och luftvärmepump och vill ersätta den med en ny. Men man måste tänka på att det går inte att ansöka om bidrag bara för den. Man måste kombinera den med något annat.

21:20 Lisa:
Hur lätt är det att se det här när man gör sin ansökan? Är det lätt att trilla dit på de här grejerna? Vad är dina grundtips?

21:34 Massimo:
Mitt grundtips är att läsa på. Det finns en bra webbsida på Boverket om just bidrag till energieffektivisering i småhus. Där finns alla grundkrav, förutsättningar och vad man kan söka bidrag för eller inte. Det tar lite tid eftersom det är en del krav och förutsättningar, men det är värt det eftersom man sparar tid när man sänder in ansökan via tjänsten som finns på samma webbsida. Mitt tips är att läsa lite och ta tid att kolla hur bidraget funkar.

22:16 Lisa:
Det är ungefär det svåraste man kan be någon att göra. Ta sig tid och läsa instruktionen.

22:24 Fredrik:
Kan man också vända sig till er på Länsstyrelsen innan man tänker sig att genomföra en åtgärd?

22:32 Massimo:
Ja, absolut. Det går att vända sig till oss. Vi har våra kontaktuppgifter på vår webbsida. Vi får dagliga telefonsamtal där folk beskriver vad de vill göra och hur det ser ut i huset. Då kan vi säga direkt om det finns förutsättningar för stöd eller inte.

22:56 Lisa:
Det är en jättebra idé.

22:57 Fredrik:
Ja, om man inte orkar läsa så fråga. Jag tänker också att Länsstyrelsen är en part och våra energi- och klimatrådgivare på Energikontoret är en annan part. Man kan vända sig till dem också för att prata om olika åtgärder och få information om stödet innan man ansöker och höra om de olika fallgroparna. Jag blir väldigt nyfiken på, i ditt fall, om du hade direktverkande el i din villa och skulle använda det här stödet och vill ha en luft- och luftvärmepump, måste du också tänka på att göra något åt varmvattnet också. Då kanske det blir en luft- och vattenvärmepump istället.

23:47 Massimo:
Ja, det stämmer och det är helt okej. Man kan få bidrag för en luft- och vattenvärmepump. Man får bidrag för bergvärme, fjärrvärme och andra typer av värmepumpsteknik.

24:02 Fredrik:
Även pelletsbrännare?

24:05 Massimo:
Även det, till exempel. Det finns mycket man kan söka för.

24:13 Fredrik:
Har vi pratat om hur mycket man kan få i bidrag?

24:17 Lisa:
Nej, det har vi inte.

24:17 Fredrik:
Vad ligger det på? Finns det ett maxtak?

24:19 Massimo:
Kanske det är en av de viktigaste sakerna att veta. Man får 50% av materialkostnaderna, inte arbetskostnaderna. Men det finns ett tak, upp till 30 000 kronor för värmesystemåtgärder och upp till 30 000 kronor för klimatskärmsåtgärder. Så om man har rätt till bidrag för båda delarna kan man få upp till 60 000 kronor.

24:49 Fredrik:
Och sedan nämnde du också att man fortfarande kan söka rotavdraget för arbetskostnaderna. Så totalt sett kan det bli mer ändå, om man lyckas maxa det här.

25:04 Massimo:
En annan sak att tänka på är att man inte får bidrag om kostnaderna är mindre än 20 000 kronor. Så man får inte bidrag för åtgärder som är mindre än 10 000 kronor. Om åtgärderna är för små, går det inte att få bidrag.

25:26 Fredrik:
Finns det något annat som vi har missat kopplat till det här bidraget som du vill informera om?

25:34 Massimo:
Till exempel att man ska ansöka inom fyra månader från det datum man började installera något. Det är viktigt att inte vänta för länge. Helst kan man ansöka före man börjat med åtgärden. Om man har fått en offert, då går det bra att ansöka. Vi fattar ett första beslut utifrån offerten, men sedan har vi det slutliga beslutet utifrån fakturan och allt som behövs när man har installerat det nya värmesystemet.

26:13 Fredrik:
Jag tycker det här låter bra. Du blev lite tänd på det här, Lisa.

26:18 Lisa:
Knytnäven åkte fram.

26:20 Fredrik:
Jag förstår inte varför folk inte provar mer och ansöker om det här. För det var ju sånt ståhej när elräkningarna var så höga.

26:30 Lisa:
Men de visste ju inte om det här.

26:33 Fredrik:
Det är ju förhållandevis nytt ändå. Det kom ju mitt i sommaren. Jag får sansa mig.

26:39 Massimo:
Mitt i semestern.

26:40 Lisa:
När det är som varmast, vem orkar tänka på att ansöka om det då?

26:46 Fredrik:
Det kanske är så. Men en luft- och luftvärmepump kan man ju också använda för att kyla. Det är ju bra.

26:54 Lisa:
Nu försöker du.

26:57 Fredrik:
Okej. Jag ska lugna ner mig och tänka att det här är jättebra kommunikationsåtgärd då. Få folk att ansöka och få bättre privatekonomi och lägre energianvändning. Jag tänker att i avsnittsbeskrivningen, Lisa, måste vi verkligen komma ihåg att länka till husguiden. Även om steg 1 och 2 var lite andra. Men jag tänker att det är bra att göra de här stegen för att minska sin energianvändning. Men också att vi länkar till där det finns mer information om stödet på Länsstyrelsens hemsida.

27:34 Massimo:
Vi länkar till Boverket och Energimyndigheten också. Det blir mer eller mindre samma information.

27:40 Lisa:
Som länkar till Energikontoret. Så har vi gjort en cirkel.

27:44 Fredrik:
Vi har gått en loop runt. Det är ju fantastiskt. Ska vi tacka Massimo för att han kom hit och pratade om det här?

27:52 Lisa:
Ja, det tycker jag verkligen. Tusen tack att du kom.

27:55 Fredrik:
Tack själv. Framåt då, Lisa, har vi något kul som dyker upp?

28:02 Lisa:
Ja, vi vet ju inte riktigt när det dyker upp, men Elisabeth är ju ute på vift och spelar in en intervju kring hur lastbilstransporter ska bli mer hållbara. Och dessutom en annan intervju om en miljardsatsning på elektrobränslen. Men som sagt, vi vet inte riktigt när det kommer, men det dyker upp snart i en podd nära dig.

28:27 Fredrik:
Väldigt vackert. En riktig cliffhanger.

28:29 Lisa:
Tycker jag.

28:31 Fredrik:
Vi har ju lanserat vår nya hemsida.

28:35 Lisa:
Ja, det har vi.

28:38 Fredrik:

28:38 Fredrik:
...gå in på regionjh.se/energikontoret och beskåda.

28:42 Lisa:
Vi har ju fått en del kritik, men det är många som har frågat sig vad Energikontoret egentligen gör. Ibland har det känts lite svårt att förklara själv. Men nu har vi försökt bena ut detta. Så det ska tydligt framgå och det ska finnas tydliga knappar för tydliga ämnen för det man nu kan vara intresserad av.

29:06 Fredrik:
Jag tycker det är fantastiskt. Och om man har inspel på det här kan man också vända sig till oss, eller hur? På energikontoret@regionjh.se. Och det gäller både om man har funderingar kring poddavsnittet och om man vill kika på hemsidan. Man kanske inte är helt nöjd eller så är man jättenöjd och vill bara prisa oss.

29:25 Lisa:
Man kan också kika in i kalendariet som vi har där. Där lägger vi ut grejer som vi själva gör, men försöker också tipsa om webbinarier och arrangemang som andra står för, till exempel Länsstyrelsen.

29:42 Fredrik:
Du sa ju att det var en cliffhanger där, va? Det är flera cliffhangers som hänger i det här avsnittet. Men med din elräkning, vad var det som hände?

29:52 Lisa:
Egentligen så visar det sig att min hyresvärd har två hus som står på gården. Det andra huset håller på att renoveras och i höstas fick det huset en egen mätare. Då var det tänkt att vi skulle ha klippt navlsträngen men i själva verket har jag betalat för byggfläktar och hantverkare som har varit där i mörkaste november, december, januari och februari. Så det är ungefär en tredjedel mer jag har betalat. Men det har ju löst sig såklart.

30:27 Fredrik:
Jag tänker att det var bra med det här steget att göra en hussyn. Kolla om det finns en ledning till grannen.

30:32 Lisa:
Som jag betalar? Ja, och kolla av energiåtgången. Det finns så fina staplar och diagram om man tar kontakt med sin nätägare eller sitt elbolag. Så kan man ju faktiskt avslöja att här har det ju faktiskt hänt något.

30:51 Fredrik:
På många elbolag kan man logga in med BankID, kolla digitalt och se timme för timme. Det är fantastiskt. Det kan man också prata med energiklimatrådgivarna om på Energikontoret. Ska vi runda av med det fantastiska faktumet att du har betalat någon annans elräkning?

31:08 Lisa:
Ja, det slutar vi med.

31:11 Fredrik:
Men det sista, helt enkelt. Det här avsnittet har finansierats av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen. Med det tackar vi för idag.

31:20 Lisa:
Hej då!

00:10 Fredrik: Du lyssnar på podden "Öka takten, fossilfritt och energismart". En podd av Energikontoret Jämtland Härjedalen. Idag med mig, Fredrik Alm, och min kollega på andra sidan, Lisa Ågård. Hej! Vi ska ju bli lite mer permanenta här i podden, eller hur?

00:32 Lisa: Ja, vilken grej. Tidigare har vi ju varvat programlederiet mellan lite olika personer, men från och med nu är det du och jag som ska kampera i studion.

00:44 Fredrik: Får vi se hur länge det blir så. Vi kanske också blir utslängda. Jag läste ju om att kungen hade sagt till den ständiga sekreteraren Sara Danius att hon skulle kanske lämna sin post. Det är nog därför jag har den tanken, att vi ska vara ständiga sekreterare.

01:02 Lisa: Precis, nu är ju inte kungen inblandad här.

01:06 Fredrik: Kanske han kan vara. Han är välkommen som gäst, tänker jag. Men något som också är jättekul är att vi har nått 10 000 nedladdningar av podden. Det är fantastiskt!

01:17 Lisa: Ja, tusen tack till alla som lyssnar.

01:20 Fredrik: Det är väldigt roligt. Woho! Applåder. Toppen. Jag tänker, något annat som har hänt sen vi var här senast, är att vi har haft den kickoffen som vi har snackat om i så många avsnitt. Den hade vi den 11 januari.

01:41 Lisa: Ja, hur gick det tycker du?

01:45 Fredrik: Jag tycker ändå att det gick bra. Jag var lite nervös. Vi hade ju ändå en sån här, du vet när man ska stå, du var ju med så du vet ju såklart. Men jag tänker, jag och Sara stod och presenterade om vad vi ska göra de närmaste tre åren. Det är alltid lite nervöst.

02:00 Lisa: Jag tycker inte att ni hade något att vara nervösa över. Båda ni var ju väldigt nervösa, men ni skötte det med bravur såklart.

02:07 Fredrik: Ja, tack.

02:08 Lisa: Ni kan ju det där.

02:09 Fredrik: Men det är ju också lite speciellt, för vi sände det där digitalt, och då hade man ju också en kamera i ansiktet och så ska man titta såhär. Är det kamera ett, är det kamera två? Var syns jag någonstans? Ja, det var lite kul, tyckte jag. Men jag tänker att vi fick in jättemycket inspel från kickoffen. Det var ju syftet med den. På det arbetet som vi ska göra och det kommer vi också ta hänsyn till framöver. Jag tänker att vi kanske ska säga att det var kickoff för det här nyaste satsningen eller fokusområdet på Energikontoret som handlar om fossilfria destinationer och besöksmål. Det var ju det det handlade om.

02:50 Lisa: Ja men precis. Vi kommer ju också att hålla på en hel del med hållbara event och evenemang. Vi kommer att ha ett första erfarenhetsmöte den 7 februari. Vi hoppas att det ska utvecklas till ett nätverk. Vi har ju frågat oss lite, vad ska vi kalla det här? Är folk trötta på nätverk? Eller kan vi nätverka vidare? För det behövs ju, minst sagt. Och det finns fortfarande massa tid att anmäla sig via länkbeskrivningen till avsnittet.

03:26 Fredrik: Det är där man hittar anmälningslänken.

03:28 Lisa: På temat har vi bjudit in skidskyttevärldskuppens hållbarhetsansvarige, Ulf von Sydow, som ska berätta hur de arbetar med hållbarhet. Ta också chansen att lämna inspel på gruppens funktion framöver. Hur ofta ska vi träffas? Vad ska träffarna innehålla? På vilket sätt behöver ni stöttning? Vad behöver ni veta mer om? Det är sånt som ni kan vara med och berätta för oss. Jag tänker lite så här, som av en händelse så har vi också Ulf med oss här i studion som en liten teaser inför det här. Så välkommen in i samtalet, Ulf von Sydow.

04:07 Ulf: Tack, tack. Kul att vara här. Yes, spännande.

04:10 Fredrik: Du sa ju där, Lisa, den svåra meningen om hållbarhetsansvarig på skidskyttevärldskuppen. Är det allt du är?

04:20 Ulf: Nej, jag har väldigt många andra hattar också. Men i det här sammanhanget så är det att jag jobbar med när vi har världscup i Östersund och hur vi får det hållbart och bra och har den hållbarhetscertifiering vi har, följer upp den och koldioxidavtryck och såna här saker.

04:35 Lisa: Hur kommer det sig att du började med det?

04:38 Ulf: Som så mycket här i livet, ett bananskal. Jag vet inte riktigt, jag har alltid tyckt det är kul med skidskytte. Så träffade jag väl någon och så sa jag det. Och så blev det så. Så det där är kvar.

04:50 Lisa: Var det på ditt initiativ?

04:52 Ulf: Ja, det var det. Jag tyckte det här verkar spännande. Jag är sån där, ofta ångrar jag mig för att jag tar på mig för mycket. För att jag tycker så mycket är roligt.

05:01 Lisa: Ändå fin egenskap, att vara nyfiken.

05:04 Ulf: Ja, men det tynger mina axlar ibland.

05:08 Fredrik: Vi får hoppas att det ger mer glädje. Det kanske är därför du fortsätter säga ja.

05:13 Ulf: Så är det ju.

05:15 Fredrik: Vi har en kollega på Energikontoret, Sara Nordstrand, som brukar vara med här. Som jag fattar det så var ni två också inspiratörer inför VM 2019?

05:28 Ulf: Ja, precis. Vi startade väl 2018, tror jag, Sara och jag. Vi kallades då hållbarhetsinspiratörer. Det fanns en tanke med det. I många organisationer talar man om hållbarhetsansvarig, hållbarhetschef och allt möjligt. Men vi kallade oss inspiratörer för att vi menade att hållbarheten måste ut till alla som är engagerade på ett eller annat sätt att känna att de är en bärare av det här. Så vi skulle inspirera alla att tänka hållbart.

05:52 Fredrik: Skulle du säga att skidskyttevärldskuppens resa började lite grann där till att bli någonting mer hållbart eller började det innan också?

06:01 Ulf: Ja, man kan säga att det skalade upp i alla fall. Man hade hållit på några år innan på en lägre nivå. Men det var väl i samband med inför VM, när regionen då och länet sa att vi ska bli ett fossilfritt VM, både det alpina och skidskytte. Och då sa vi att nu ska vi steppa upp det här lite och göra en heltäckande hållbarhetsplan och jobba med det här.

06:21 Fredrik: Just det. För det är ju en tanke som vi också har haft, hur kan event och evenemang bidra till att man tar ett språng i arbetet? Skulle du säga att man kan använda det som hävstång om man får ett VM eller så?

06:38 Ulf: Ja, absolut. Jag tror det för att idag är hållbarhetsfrågan en hygienfaktor. Det är liksom inget man kan låta bli. Sen kan man välja att lägga sig på sin lägsta nivå utifrån lagstiftning och sånt. Eller så kan man ha ambitioner och tro att man lyfter evenemanget genom att vara hållbara. Och också sträva att vara en förebild för andra. Vilket också gagnar både Östersund som sådant och verksamheten. För min bestämda uppfattning är att alla människor som håller på med saker kring, i det här fallet skidskytte, alla våra 800 volontärer, tycker att det här är viktiga frågor. Men en del vet inte, vad kan jag göra? Vad är min roll i det här? Där har vi inspirerat, det var tanken att från början skulle vi möta alla de här 800 i möten och berätta för dem.

07:31 Ulf: Nu blev det ju naturligtvis inte så, men ganska många mötte vi och berättade om våra tankar och lyssnade på deras inspel.

07:38 Lisa: Men när du drog igång med skidskyttevärldscupen, vad var de första stegen? Vad var det du såg att ni behövde börja med?

07:52 Ulf: Det var väl egentligen två saker vi såg. Dels att med ambitionen om ett fossilbränslefritt VM, se på utsläppen från transporter. Och den andra delen som vi såg direkt, var att få med alla volontärer och besökare på arenan vid tävlingar skulle känna att här har de ansträngt sig, här vill de någonting mer. Så de två sakerna tyckte vi från början var viktiga.

08:17 Lisa: Hur gick det då?

08:19 Ulf: Jo, men det gick faktiskt bra om jag får säga det själv. Även om vi inte var helt fossilbränslefria så lyckades vi på väldigt många punkter ändra ett gammalt vanligt sätt, bland annat på bränslesidan. Det kan väl sägas nu. Det har vi inte fått säga tidigare, men det är ett tyskt bilmärke som är huvudsponsor för världscupen. De tillät inte att vi skulle köra på HVO-bränsle i bilarna. De var inte godkända för det, sa de. Då gjorde vi en deal och sa att det var en försöksverksamhet. "Ja, men ni får inte berätta det för någon." Vi fick köra på HVO med de bilarna, fast det inte var godkänt.

09:02 Fredrik: Ja, det är verkligen att ta det ett steg till. Jag jobbade på Östersunds kommun då, när det var allt det här arbetet inför VM. Du nämnde HVO som är ett förnybart bränsle. Det blev ju några olika på platser man kunde tanka. Jag tror att det var i alla fall för att kunna ta sig upp till Åre när det var alpina VM där också. För vi hade något samarbete däremellan.

09:32 Ulf: Vi resonerade kring en del saker ihop, hur vi kan göra saker tillsammans bättre. Samverkan med Åre var också sådana saker som att mycket av den utrustning som fanns i Åre, den kördes ner till Östersund sedan så inte man behövde skaffa nytt. En så stor tävling behövde många nya prylar av olika slag. Istället för att köpa nytt så tog vi ner det från Åre hit. Så vi delade på saker och ting.

09:58 Fredrik: Det känns som ett väldigt smart medskick. Nu är det kanske inte så ofta man har två världsmästerskap som det var fallet i den här regionen samtidigt, men man kan kanske ändå dela material och resurser mellan olika tävlingar.

10:12 Ulf: Absolut, oavsett vilken typ av event. Ta Storsjöyran, till exempel. De skulle kunna dela med något sportevenemang i en del saker säkert. Det gäller bara att våga tänka nytt och prova.

10:24 Lisa: Och kanske nätverka, återigen det här ordet som är lite slitet.

10:28 Fredrik: Ja, exakt, som man är lite rädd för att använda. Erfarenhetsutbyte skulle vi kunna kalla det.

10:34 Lisa: Men allt det här arbetet har lett till att ni är ISO-certifierade. Vad heter det? Hållbara evenemang?

10:51 Fredrik: För de som tycker det är viktigt säger det ISO 20121.

10:55 Ulf: Precis, så är det.

10:56 Lisa: Jag visste inte om det stämde.

10:59 Ulf: Det roliga, om man får skryta lite här, är att certifieringen innebär att varje år har vi en certifieringsorganisation som utvärderar det vi gör. Förra året var deras utvärdering bäst i landet och det tar vi till oss även om de kanske är snälla och artiga. Vi suger på den karamellen.

11:19 Lisa: Men det tycker jag ni ska göra. Vad bygger det här på? Eller varför har ni blivit certifierade?

11:24 Ulf: Som de säger från certifieringsorganisationen är det helhetstänket vi har. Att vi har lyft in allt. Vi har inte tagit en bit, utan vi ser hur allting hänger ihop på något sätt. Från sopsortering till mat till transporter till fjärrvärme och allt ihop. Det är en helhet.

11:46 Fredrik: Vad heter det? Du berättade lite där att ni började titta på resorna, att det skulle bli fossilfritt. Då antar jag att det också gäller besökarnas resor till och från arenan. Vad gjorde ni för åtgärder där i början?

12:03 Ulf: Det vi gjorde då, vi hade ett samarbete med SJ med tåg upp och shuttlebus från centralen. Sen hade vi gratisbussar från centrum med ett litet eltåg. Och sen har vi fortsatt den resan, alla världscupen efter det kör vi gratis shuttlebus från stan. I år hade vi till och med att på din evenemangsbiljett åkte du med både stadsbussarna och länstrafiken gratis. Så vi utvecklar det här hela tiden.

12:38 Fredrik: Hur tycker du att det funkar, de åtgärderna där?

12:42 Ulf: Jo, men det funkar bra. Särskilt shuttlebusen från stan fick vi dubblera. Vi var lite nervösa att folk inte skulle åka upp och ner från stan. Det är ju så nära att gå. Men den gick full hela tiden och vi fick dubblera turerna.

13:01 Fredrik: Det var uppskattat verkligen! Vi fick höra av en kollega på Energikontoret, Katarina, att i den här certifieringen eller i någon undersökning, så fanns liksom inte alternativet 0-5 km. När man skulle göra en undersökning om hur långt de som ska till arenan reser. Man är inte van att det är så täta avstånd mellan stan och arenan.

13:26 Ulf: Nej, precis. Världscupen är som en cirkus som far runt i Europa eller även i Nordamerika nu. Det internationella skidskytteförbundet, IBU, begär att vi rapporterar in avtrycket varje år till dem. Då har de ett digitalt verktyg där vi rapporterar. Där är det olika avståndsklasser. Lägsta avståndsklassen i det verktyget är 0-20 kilometer. Vi ligger nästan mitt i stan så vi försöker få folk att inte ta bilen, men gör de det så kanske de åker 5 km bara. Vi måste få in det. Så den här diskussionen har vi haft med IBU, att verktyget måste modifieras.

14:14 Ulf: Den diskussionen är en never-ending story. Vi försöker hela tiden pusha dem, att det ska bli bättre. När vi rapporterar in får vi göra fotnoter. Så här har vi räknat, så här tycker vi det ska vara och så vidare.

14:28 Lisa: Du nämnde cirkusen som är ambulerande internationellt. Har ert ambitiösa arbete smittat av sig på andra orter som också tar emot åkare?

14:41 Ulf: Ja, det har det definitivt gjort. När vi började med det här var det Finland och Norge som var hyfsat framme också. Men nere på kontinenten jobbade man inte alls med de här frågorna. När vi pratade om HVO visste man inte vad det var. Och när vi talade om att få hela tv-produktionen att gå på nätström var det fullkomligt obegripligt för dem. De trodde att den måste gå på dieselgeneratorer för att vara säker.

15:12 Ulf: Så vi höll på flera år och bråkade med EBU, Europeiska TV-unionen, för att få sända på nätström. Det tog ett par år innan vi fick visa att Jämtkraft levererar säkrare än en dieselgenerator och då fick vi tillåtelse till slut.

15:28 Fredrik: Det är ändå sjukt härifrån att man tänker att nätet måste ju vara det mest stabila, men så är det inte på alla platser runt om i Europa.

15:37 Ulf: Ja, men tv-produktion klarar inte tiondelsekund. Då blir folk förbannade. Även om det bara blinkar till.

15:44 Fredrik: Jag för mig att det var någon tävling i vintras, på andra sidan året, där sändningen bara avbröts. Jag vet inte vad som hände där.

15:54 Ulf: Ja, nåt sånt såg jag.

15:55 Fredrik: Skönt att det inte var här, om ni har pushat på det viset. Finns det något annat som internationellt sett har börjat kopieras från det man gör här i Östersund?

16:08 Ulf: Ja, en sak som vi har jobbat med de sista åren är avfallshantering. Att kunna göra separeringar av de olika fraktionerna. Det är inget som förekommer på kontinenten egentligen. Det största problemet är vallabodsområdet. Alla internationella team har sina egna små hytter där de vallar. Det går fort, det är bråttom och då slänger man allt i samma säck hela tiden. Vi har drivit på mot IBU att få ett likadant system i alla länder. Vi har tagit fram skyltar så att en glasförpackning ser likadan ut i alla länder på kärlen. Det har tagit tid, men första året gick ganska dåligt. I år gick det lite bättre. Det är en läroprocess.

17:16 Lisa: Vad blir responsen? Hur jobbiga tycker de andra att ni är?

17:23 Ulf: Jag tror att många förstår att det är viktigt, men de hinner inte med, orkar inte med, inte just nu. Men det är bra att vi gör det här. Vi får cred för det, men det händer inte alltid ute i de andra länderna att de gör som de ombeds att göra. Vi har fått inbjudan från internationella att tala om för alla att de ska göra så här, en liten svensk modell.

17:50 Fredrik: Vi vill jobba med fossilfria destinationer och besöksmål och minska utsläppen så mycket som möjligt. Event och evenemang är lite dubbelsidigt. Man vill ju att folk ska komma hit, och samtidigt vill man minska utsläppen. Hur ser man på det när man jobbar i organisationen?

18:22 Ulf: Det är klart att det är så. Vi försöker göra de små sakerna man kan göra. Huvudsakliga publiken är ganska nära ifrån. Ett exempel är att på parkeringsplatsen, om man kommer fler än två i bilen, så parkerar man gratis. Det är en liten sak. Vi gör enkäter, frågar de som parkerar varifrån de kommer, hur långt de har kört, vilket bränsle de har, om de åker elbil, hybrid, HVO eller något annat. Vi sammanställer det för att få en bild av utsläppen från publiken. Sådana saker håller vi på med.

19:01 Fredrik: Vad tycker besökarna? Varför tycker man att det är viktigt att jobba med?

19:14 Ulf: Jag tror att gemene man ser det här som en självklarhet. Många tycker nog att det är självklart. Det är bra att vi gör det här. På restaurangområdet mellan tävlingarna är folk måna om att slänga sitt avfall rätt. De går och tittar var de ska lägga det. Folk vill göra rätt. Vi försöker göra så att det inte ska vara så märkvärdigt.

19:49 Lisa: Hur har ert arbete påverkat åkarna? Eller får de agera annorlunda? Hur påverkar det besökarna?

20:00 Ulf: Ja, det har påverkat åkarna. De tycker att det är viktigt. Vi har haft en tanke att ha dem som ambassadörer. Men de är så inne i sin bubbla under tävlingssäsong att de inte har tid att göra något annat än att tänka på skidskytte och sitt åkande. Men de tycker att det är viktigt. Själva skidskytteförbundets tävlingsverksamhet jobbar också med att kartlägga hotell de bor på, vilket uppvärmningssystem det är, och försöker använda transporter som är så lite belastande som möjligt. De jobbar med det i tävlingsverksamheten också. De måste redovisa sitt avtryck och sätta mål. Så vi går parallellt.

21:00 Lisa: Så tanken är planterad.

21:02 Ulf: Tanken är planterad, ja. De gillar det. De tycker det är bra, men vi åker skidor nu, jag hinner inte.

21:12 Lisa: Det kan man nästan förstå.

21:14 Fredrik: Vi pratade lite om åkarna och deras upplevelse. Något som är väldigt aktuellt är Fluorvalla-förbudet. Kanske inte ni som organisation jobbar med det, eller?

21:30 Ulf: Nej, det gör jag inte. Det är väldigt strikt reglerat från IBU hur det ska göras. Det har man pratat om i flera år och det var meningen att det skulle implementeras förra året. Men det blev fördröjt ett år på grund av att mätmetoderna för att mäta flår på skidorna måste vara så otroligt precisa. Förra året gjorde man tester, men i år körde man skarpt. Det har tagits emot väl eftersom det är det som gäller. Åkarna märker av det. Vi som amatörer kanske inte ser skillnaden, men i vissa fören är det stor skillnad.

22:33 Fredrik: Så de blir lite tröttare. Fluorförbudet har ju med valla att göra.

22:38 Ulf: Ja, precis. Man har mätt upp fluorhalter i snön där det åker mycket tävlingar med proffsvallor.

22:51 Fredrik: Fluor finns ju i vallor man kan köpa i butikerna. Man kan kolla på sin burk och se om det är flår. Just nu får man inte åka med sådana vallar i spåren, om man är motionär. Vi har pratat mycket om miljö, men det är också social och ekonomisk hållbarhet. Hur arbetar ni med de andra dimensionerna?

23:20 Ulf: Vi ser det som en helhet, alla tre. Även om vi mest jobbar med den ekologiska och miljömässiga hållbarheten, är det viktigt att alla volontärer och de som jobbar har det bra. De ska trivas och känna sig sedda. Vi har speciella värdar för personer med funktionsvariationer. Det viktiga för oss är att alla som jobbar här känner att de är en del av helheten. Den ekonomiska hållbarheten innebär att det går runt helt enkelt. Vi köper inte något av nöje, utan bara det som är absolut nödvändigt. Vi återanvänder så mycket vi kan och har så mycket cirkulation som möjligt.

24:26 Lisa: Ni sitter ju på mycket kunskap. På vilket sätt når ni ut med det här? Eller är det en hemlighet ni håller på?

24:40 Ulf: Nej, i vår hållbarhetsplan har vi en punkt om att vi ska vara efterfrågade av minst två andra eventarrangörer varje år. Andra hör av sig och frågar hur vi har gjort. Det kan handla om maten, sopsortering, allt möjligt. Då ger vi tips och berättar om vad som inte var så lyckat och vad som fungerade bättre. Vi vill dela med oss av kunskapen, inte sitta på den själva. Vi tror att det innebär att Östersund lyfts som evenemangsstad.

25:31 Fredrik: Det låter ju fantastiskt. Vi vill höra mer om det på erfarenhetsdagen där du, Ulf, ska vara med. Man får en chans att ställa fler frågor och diskutera olika saker. Skidskytte är ju ett jättestort evenemang. Hur kan man tänka som ett litet evenemang? Om man tittar på Jämtland, där finns det många mindre musikarrangemang. Vad kan man göra som liten?

26:08 Ulf: Som liten kan man göra samma saker som en stor, men i mindre skala. Det kan handla om maten, vegetariska alternativ, samordna transporter, marknadsföra en app för samåkning. Det finns alltid saker att göra. Jag är övertygad om att besökare är positiva och vill hjälpa till. Alla förstår att det här är viktigt.

26:49 Fredrik: Det känns ibland som att man är rädd för att göra fel, så man gör inget. Det är bättre att bara börja.

27:00 Ulf: Ja, absolut. Man kan börja i liten skala och testa. Framförallt fråga andra som har gjort det.

27:07 Lisa: Fråga Ulf!

27:14 Fredrik: Om ni blickar framåt, vad är era största utmaningar eller möjligheter kopplat till hållbarhet och skidskytte?

27:23 Ulf: Det är fortfarande transporterna som är det stora. Det största klimatavtrycket är publiken, även om de är kortresande i Östersund. Näst störst är teamen som ofta kommer flygande från Europa. Vi försöker diskutera med IBU hur man lägger upp skidskyttecirkusen för att minimera resandet. I vissa fall charterar vi plan så att alla åker samma väg. Nästa år har vi junior-VM här och då ska vi se om vi kan få med tåg i bilden. Juniorerna har inte samma ekonomiska resurser, så vi funderar på olika lösningar.

28:51 Fredrik: När får vi se skidskyttevärldskuppen på tåg? Jag ser flaggor och banderoller i vinden.

29:05 Ulf: Vi hade faktiskt tåg vid VM för publik från Stockholm. Men visst vore det kul att få alla tävlande att komma med tåg.

29:19 Fredrik: Från Centraleuropa upp hit går det ju tåg hela vägen.

29:28 Lisa: Det är ju svårare med Norge nästan.

29:30 Fredrik: Men Trondheim borde man kunna lösa.

29:58 Ulf: Vi måste ha respekt för att andra aktörer har en ekonomi att ta hänsyn till. Transportföretag vill se en vinst. Vi måste ha respekt för det. Men det är många som står bakom ett sådant arrangemang. Det är 800 volontärer. Alla representerar det här. Det är inte ett eller två personers verk, utan många bakom.

31:15 Fredrik: Vad fint, sista budskapet lyft alla.

31:18 Lisa: Ja, verkligen.

31:18 Fredrik: Jag tycker att vi ska tacka dig, Ulf, så mycket. Kom ihåg att anmäla er om ni är intresserade av att höra mer från Ulf och dela erfarenheter. När var det nu igen, Lisa?

31:34 Lisa: Den 7 februari har vi erfarenhetsträffen kring hållbara event och evenemang. Var med och diskutera, kom med input och få input.

31:52 Fredrik: Tack så mycket, Ulf, för att du var med.

31:54 Ulf: Tack för att jag fick komma och berätta.

31:57 Lisa: Men hörru, vi är ju fasligt i farten på Energikontoret Jämtland Härjedalen.

32:02 Fredrik: Ja, jag tänker att det är något som händer. Vi har fått nya lokaler. Det är kaos där just nu, men det börjar ordna upp sig.

32:12 Lisa: Kaos under uppklarandet skulle jag ändå säga.

32:14 Fredrik: Men nya fräscha lokaler på studentplan 3 mitt i Östersund. Så där kan man ju komma och hälsa på oss nu faktiskt. Du jobbar ju också mycket på en ny hemsida, eller hur?

32:26 Lisa: Ja, och med lite tur är vi igång om några veckor. Det kommer bli mycket bättre än vad det har varit.

32:37 Fredrik: Så blir det lättare att hitta våra evenemang och vad vi gör. Det är fantastiskt.

32:45 Fredrik: Kommer vi få ha någon trumvirvel när hemsidan lanseras?

32:45 Fredrik: Men håll utkik. Det ska också vara ett kvällswebinarium om energikonverteringsstöd för småhus, tillsammans med länsstyrelsen. Vi har inte datumet klart, men håll utkik på hemsidan. Det är bra tips, nu när det har varit kallt i vinter. Det är varmt idag.

33:25 Lisa: Sen kommer energi- och klimatrådgivaren och gästar ABF på en träff i Kälarne den 13 februari med budget- och skuldrådgivare.

33:38 Fredrik: Samma träff i Bräcke kommun den 14 februari. Där kan man träffa energiklimatrådgivarna och få mer information. Mer finns i avsnittsbeskrivningen.

34:02 Lisa: Ja, det handlar om upphandling av fossilfri entreprenad. Vi har också spelat in ett avsnitt om den fossilfria arbetsplatsen på förskolan i Torvalla.

34:14 Fredrik: Först i Europa.

34:15 Lisa: Först i Europa.

34:17 Fredrik: Vi ska vara noggranna, för i Norge har de kommit långt på det här området. Men vi gillar att säga att vi är först i EU.

34:25 Fredrik: Har man frågor eller funderingar till oss på Energikontoret, eller inspel på poddavsnitt, så når man oss på energikontoret@regionjh.se.

34:43 Lisa: Och det här avsnittet har finansierats av EUs regionalfond och Region Jämtland Härjedalen. Det var väl allt?

34:51 Fredrik: Ja, nu ska vi ut och halka oss till kontoret. Hej då!