Tove forskar om förtroliga samtal i palliativ vård

– I slutänden hoppas jag att patienter med palliativa vårdbehov får den vård och det stöd de önskar och behöver. Jag hoppas också att vi som arbetar nära dessa patienter får möjlighet att orka och våga stanna kvar i samtalen, även när de är känsliga och oförutsägbara. Det kan handla om utbildning, stöd, handledning och tid för reflektion, sådant som gör det möjligt att fortsätta utvecklas, både i yrket och som människa.

Tove Stenman, som bor i Östersund, är sjuksköterska och barnmorska och har sedan 2013 arbetat vid Palliativa enheten, på Storsjögläntan.

– Under åren som forskarstudent har gränsen mellan arbete och fritid suddats ut, och jag ser fram emot att återta mer av min fritid efter examen. Jag tycker särskilt om musik, konst och film, att uppleva kultur och vara i känslan som väcks. Jag rör gärna på mig, men uppskattar också stillhet, till exempel med yoga. Och min bästa årstid är höst och bästa månad är november, konstaterar hon och fortsätter;

– I mitt arbete uppskattar jag framför allt möten med människor. Det kan vara de förtroliga samtal som uppstår vid ett köksbord under ett hembesök, eller möten med sjuksköterskestudenterna.

I januari 2021 antogs hon som doktorand vid institutionen för Hälsovetenskaper på Mittuniversitetet i Östersund. Parallellt med sina doktorandstudier har hon jobbat extra på Storsjögläntan.

Intresserad av forskning redan under sin grundutbildning

Redan under sin grundutbildning till sjuksköterska blev hennes intresse för forskning uppmärksammat av en lärare som sa att det nog fanns en forskare i henne.

– Mellan 2015 och 2019 läste jag en masterutbildning i vårdvetenskap, där jag genomförde en empirisk studie baserad på intervjuer med sjuksköterskor. Det arbetet väckte något hos mig. Jag tyckte att det var både roligt och meningsfullt att få fördjupa mig på det sättet.

På Storsjögläntan finns sedan länge en stark forskningskultur. Två av Tove Stenmans handledare, professor Christina (Titti) Melin Johansson och docent Ulla Näppä, är sjuksköterskor med tidigare erfarenhet från verksamheten, vilket har varit mycket värdefullt.

– En annan viktig person har varit Bertil Axelsson, vars engagemang och sätt att integrera forskning i kliniken har inspirerat mig mycket, berättar Tove Stenman.

Samtalet har alltid varit en central del av mötet med patienter

Under sin masterutbildning växte ämnet för Tove Stenmans vidare forskning fram. Hon studerade sjuksköterskors erfarenheter av intimitet i palliativ vård. I intervjuerna berättade sjuksköterskorna ofta om samtal som upplevdes som särskilt betydelsefulla, förtroliga samtal där patienter delade något djupt personligt och där närvaro och tillit var avgörande. Det väckte hennes nyfikenhet att förstå dessa samtal bättre, även ur patienternas perspektiv.

– Samtidigt kände jag igen mycket från min egen vardag som sjuksköterska. Samtalet har alltid varit en central del av mötet med patienter. Det börjar ofta i det vardagliga men kan ibland fördjupas och bli ett förtroligt samtal. När tiden kvar i livet är begränsat kan behovet av att sätta ord på tankar och känslor bli tydligare. Avhandlingens studier visar att förtroliga samtal har en existentiell innebörd. Samtalen uppstår inte alltid planerat, utan i stunden och på patientens villkor.

För henne har forskningen blivit ett sätt att komma nära något som länge funnits i den kliniska vardagen men som är svårt att få syn på och sätta ord på. Att studera de förtroliga samtalen har handlat om att stanna upp inför mötet mellan människor – och om att försöka förstå vad det innebär att finnas där, tillsammans, när livet närmar sig sitt slut.

Inblick i Toves forskning

Patienter med palliativa vårdbehov lever med livshotande sjukdom och kan vilja prata om tankar och känslor som väcks vid livets slut. Samtal är en central del av palliativ omvårdnad men forskning visar att patienter har begränsat utrymme att uttrycka sina tankar och känslor vilket kan bidra till ökat lidande. I samband med omvårdnad har sjuksköterskor en speciell möjlighet att möta patienten i samtal. När vardagligt småprat fördjupas till förtroliga samtal kan tillit och relation utvecklas, och patienten ges möjlighet till stöd i sin situation.

Syftet med hennes avhandling är att belysa och fördjupa förståelsen av förtroliga samtal mellan sjuksköterskor och patienter inom specialiserad palliativ vård, med fokus på mellanmänskliga relationer, professionella förhållningssätt och aspekter av hur samtalen initieras, formas och upprätthålls.

Tove Stenman fann att förtroliga samtal växte fram i ett skört samspel mellan patient och sjuksköterska. Relation och tillit var avgörande och påverkades av patientens behov, sjuksköterskans ansvar och vårdens kontext. Samtalen framstod inte som en metod, utan som möten där professionell kompetens och mänsklig närvaro samverkade. De tog form i mötet mellan patientens behov av självbestämmande och sjuksköterskans mod att stanna kvar.

– Förtroliga samtal framträder som sköra men betydelsefulla möten där tillit och delad sårbarhet bär samtalets kärna. De utgör en betydelsefull del av omvårdnaden och kan bidra till att lindra lidande. Närvaro, kontinuitet och mod stärker även möjligheten till sjuksköterskors professionella utveckling.

Brett stöd och en förstående ledning

Tove Stenman upplever forskningsklimatet i Region Jämtland Härjedalen som positivt och stöttande. Hon tycker att FOU-direktören Bodil Landstad har varit mycket uppmuntrande och en viktig pusselbit för att möjliggöra forskningen. Även Joakim Hennings har haft en betydande roll, särskilt genom sin hjälp i beslut om datainsamling på kirurgkliniken.

– Jag har dessutom haft ett gott stöd från mina närmaste chefer och från chefer inom de specialiserade palliativa teamen i norra regionen, både vid rekrytering av deltagare och vid genomförandet av studierna. Det stödet har varit avgörande. I en pressad vårdvardag kan det vara svårt att skapa utrymme för forskning, men när ledningen visar förståelse och aktivt ger sitt stöd blir det möjligt att faktiskt genomföra forskningsarbete i praktiken, säger Tove Stenman.

Hon anser det också vara betydelsefullt att regionen nu skapar möjligheter för fler professioner att stanna kvar eller återvända efter disputation, något hon tycker känns både viktigt och hoppfullt. Hennes förhoppning är att olika yrkesgrupper fortsatt ska kunna samverka och tillsammans bidra till forskning och förbättringsarbete inom hälso- och sjukvården, till nytta för både patienter och verksamheter.

Forskningen - att förena klinisk erfarenhet med fördjupad kunskap

Som sjuksköterska kan en utmaning vara att forskarutbildning ofta innebär att lämna det dagliga kliniska arbetet. Det är problematiskt på flera sätt. För att forskning och undervisning ska vara trovärdig behövs en förankring i kliniken, samtidigt som verksamheten har behov av forskningskompetent personal. Den balansen är inte alltid enkel att upprätthålla, varken för individen eller verksamheten.

Samtidigt finns tydliga fördelar. Forskning ger möjlighet att stanna upp, fördjupa förståelsen och sätta ord på sådant som annars riskerar att förbli osynligt i en pressad vårdvardag. Den bidrar till ett mer reflekterande förhållningssätt och kan stärka både det professionella omdömet och tryggheten i det kliniska arbetet. När forskning får ske nära verksamheten kan den också leda till utveckling som är relevant och praktiskt användbar.

– För mig har forskningen inneburit ett sätt att förena klinisk erfarenhet med fördjupad kunskap, och att låta frågor som väcks i den kliniska vardagen få tid och utrymme.

Tove Stenman disputerar med sin avhandling Att mötas i det sköra – En studie om förtroliga samtal i palliativ vård, den 27 mars kl.10.00 i sal F229 på MIUN campus Östersund och via Zoom.

Länk till avhandlingen i sin helhet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Intervju: Lena Manneby Foto: Sandra Lee Vasiljev