23 - Om digitala visioner i vården

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• RS - Rickard Sahlin - Ambulanssjukvårdare
• SL - Sofia Leije - Läkare i Åre
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Ja men då är vi här igen i den lilla studion hos poddverandan i Östersund. Anna Granevärn, hej på dig!

AG: Hej Håkan!

HL: Hur står det till? Du har skidkläderna på redan!

AG: Så här när vi står här dagens sista arbetstimmar så det är klart jag har skidkläderna på.

HL: Vi har många gäster med oss idag, Richard Sahlin ska vi säga som är verksamhetsutvecklare på ambulanssjukvården bland annat, jag vet att du har flera strängar på din lyra men precis vi kör på det idag, känns det okej?

RS: Det känns okej, kul att jag fick komma.

HL: Välkommen hit, och på telefon så har vi faktiskt med oss Sofia Leije som är verksam i Åre hallå där.

SL: Hej hej!

HL: Och du har dubbla specialiteter vill jag vara extra noga med att säga.
Berätta lite vad har du för dubbla specialiteter.

SL: Ja men jag är ju läkare i botten då och först blev jag distriktsläkare, utbildade mig i Åre och sen så kände jag som det blir ofta med mig att jag vill göra någonting annat och då så valde jag går till psykiatrin, så jag är ju psykiater också.

HL: Ja så du har liksom pluggat ganska mycket kan man ju säga då.

SL: ja det kan man säga jag gillar jag gillar att göra det, gillar att lära mig nya saker. Jag gillar utmaningar kan man säga.

HL: Ja men då har du landat på precis rätt ställe i den här podden i alla fall för det här handlar ju om omställningsarbete utveckling och nya saker.
Anna Sjövall dig får vi inte glömma bort välkommen hit.

AS: Tack!

HL: Du är inte lika tränings klädd som Anna granevärn är idag.

AS: Nej jag är ju inte lika bra på att göra det på arbetstid, jag springer ofta på kvällen.

HL: Ja det har du berättat om förut och för övrigt så är det bara du Granevärn som är träningsklädd.
Med Sofia så vi vet ju inte riktigt.

SL: Jag kan berätta vad jag har på mig om ni vill veta, jeans och en fjälltröja kan man säga, blå är den och mönstrad.

HL: Det låter underbart!

SL: Tofflor på fötterna.

HL: Ja vi får bilderna i huvudet tack för det. Ja vi ska börja lite kort med Granevärn för att för nån vecka sen stod det klart att du blir tillförordnad sjukvårdsdirektör så det blir ju ytterligare nånting mer som du måste lägga till då på ditt visitkort.
Vad innebär det här nya steget för dig ja?

AG: Det här är ju en roll där man blir övergripande ansvarig för hela våran hälso och sjukvård i regionen och det är ju med väldigt stor ödmjukhet och nyfikenhet som jag tar mig an det här uppdraget då som tillförordnad, i väntan på att vi får en rekrytering av en hälso och sjukvårdsdirektör.

HL: Vad betyder det för det digitala omställningsarbetet att du kliver i den här kostymen?

AG: Ja det här är ju ett arbete som jag har haft med mig hela vägen från att jag jobbade som primärvårdschef och vidare i det operativa omställningsarbetet och även sen som divisionschef, så då tänker jag att det ligger mig varmt om hjärtat att fortsätta att driva den här utvecklingen som jag tycker är positiv för alla, vår befolkning och för våra medarbetare och patienter.

HL: Får du ett tydligare mandat på något vis att driva omställningsarbetet det digitala?

AG: Jag får väl en lite kortare beslutsvägar i så fall i dom beslut som jag hade behövt förankra annars. Jag tycker om när det går undan.

HL: Precis vad kul och grattis till nya tjänsten då för det måste man ju få säga.
för är man sugen på någonting och tar det då är det ju bara bra.

HL: Sofia nu ska vi prata med dig lite grann, du är alltså specialist inom allmänmedicin och psykiatri, du har tidigare varit chef vid Åre hälsocentral men är det inte det längre.

SL: Nej, jag var ju verksamhetschef eller nära vård, områdeschef i Åre och det är ju inte bara Åre hälsocentral utan det är Järpen och Hallen också. I de enheterna var jag fram till nyårsafton 2021 och nu har jag gått vidare i mitt yrkesliv kan man säga.

HL: om man om man låter dig vara lite supervisionär när det gäller digitala möjligheter och omställning och så vidare, vart landar du då är i en sådan vision.

SL: Nej men alltså, jag tänker ju liksom på de digitala besöken som en huvudtråd alltså inledande. Den större delen av vården ska ske digitalt med fysiska besök utifrån individens behov och önskemål och jag tänker att det är bara fantasin och tekniken egentligen och kunskap som sätter gränser så jag ser att här finns ju en otrolig utvecklingspotential.

HL: Om du då är lite visionär och ser oberoende av vilken teknik vi ändå har idag så vad skulle du önska att det landade i någonstans då?

SL: Nej men, i regionen där vi bor, ett glesbygdslän där många vill ju liksom inte resa till Östersund för sina vårdkontakter och så. Jag ser ju där att det finns en möjlighet att samverka med specialistsjukvården kring våra gemensamma patienter och spara resvägar. Att man inte behöver ta ledigt en hel dag för att åka till Östersund och sjukhuset.
Jag jobbar ju mycket med psykisk hälsa det är någonting som jag brinner för och där ser det ju också att det finns väldigt mycket stora möjligheter till digitala lösningar.
När det gäller vård och behandling kopplat till psykisk hälsa har vi ju redan påbörjat, vi har ju något som heter i KBT, alltså internetbaserad KBT.
Det har ju funnits i ganska många år nu men jag ser ju att det finns en utvecklingspotential, att man kan ha grupper och jag måste jag faktiskt skryta lite om vad vi har gjort i Åre. Vi har familjestöd online som vi drivit, det är ett projekt som nu slutar i juni men med väldigt god effekt. Alltså en föräldrastödutbildning där vi har haft en familj som kopplar upp sig från till och med från Portugal när de har varit ute och rest. Där ser vi att täckningsgraden, att det är bägge föräldrarna som går inte bara som vi har sett tidigare att det är oftast mammorna. Med det här kommer papporna också in på ett helt annat sätt. Det kommer vara intressant det händer någonting kring det här med hur tillgänglig man vill vara.

HL: Berätta mer om det där familjestödet, vad riktar det sig till för typ utav föräldrar?

SL: Vi har ju i Åre- och Krokoms kommun jobbat i15 års tid med en föräldrastödsmodell som heter ”Ömsesidig respekt” och den har inledningsvis varit ett komplement till den föräldrastödsutbildning som har funnits i många år i regionen och i Sverige.

Nu har vi faktiskt ytterligare ett projekt på gång som är kopplad till mödrahälsovården, att man redan när barnet ligger i magen så kan man få ta del av ömsesidig respekt och föräldrastöd det vill säga redan innan barnet är fött och inte bara efter.

HL: Den här tillgängligheten med digitala lösningen då att man gör det här, vad tror det betyder för medborgarna och även det som jobbar inom vården då?

SL: Ja men alltså vi måste ju med tanke på att vi har begränsade resurser och att vi kämpar med bemanningsproblem och på sina håll rekryteringssvårigheter och så där, så behöver vi ju tänka utanför boxen och hitta komplement till att ge våra medborgare den vård och behandling och stöd som de ändå har behov av. Jag tänker att dagens samhälle är ju så ja det har ju förändrats om man jämför med tidigare det är inte liksom att man jobbar 8 till 5 utan folk lever mer flexibelt liv och då måste också servicen till våra medborgare bli mer flexibel också.

HL: Det kan ju också ligga hos medborgarna själva, deras önskemål om att så här vill jag ha det.

SL: Absolut, jag menar om man tänker exemplet på pappan och föräldrastöd så kanske det är bättre att man har möjlighet att sitta kl. 11 och ta det på kvällen när det är lugnt i huset och man har hittat lugn och ro och ta till sig. Bättre det än att man inte får eller kan ta del av föräldrastödet överhuvudtaget mer än via barnets mamma då till exempel.

HL: Vad säger Anna granevärn när du hör Sofia om de här möjligheterna.

AG: Ja men jag tänker att det är precis den vägen vi vill gå, att det ska kunna fungera och vara enkelt. Att man ska kunna ta del av det och jag blir jätteglad när jag hör också att den här föräldrarstödsutbildningen i större utsträckning också kan nyttjas utav båda föräldrarna. Det är ju andra vinster som vi kanske inte har tänkt på när vi har påbörjat den här resan för då har vi ju tittat på tillgänglighet utifrån arbetsmiljö väldigt mycket och hur vi ska kunna få till det här. Det är väldigt mycket tekniska utmaningar men vi får ju andra vinster och det såg vi också under pandemin.
Vinsten med att vi skapade trygghet med digitala möten för att man slapp åka till en hälsocentral eller till sjukhuset, att man ändå kunde få genomföra sitt möte ja, så det här är jättepositivt att få med papporna på det här känner jag.

HL: Sofia, du har sagt så här på läkarförbundets webbplats i en artikel då du blev intervjuad tjugo tjugo tror jag det var. ”Jag vill att fler ska bidra med sin klokskap och sina kunskaper” vad menar du?

SL: I vilket sammanhang är ja det är kopplat till?

HL: Ja det var då kopplat till din roll som chef.

SL: Jag tror att om man har den inställningen i livet och sitt arbetsliv så spelar det ingen roll om man är chef eller vad man är för någonting, alltså jag tänker så här, att vi har ju fantastiska medarbetare i vår region och det har ju jag sett under omställning och pandemin hos mina medarbetare. Jag har känt mig otroligt stolt över den klokskap och kompetens som finns och hur och att när man ger medarbetarna möjligheten och förtroende, att de känner att man litar på dem så utvecklas de ju det och tar egna initiativ. För ofta så har man ju sin egen horisont och det är en otrolig samlad kompetens. Men man måste också fokusera på att lyfta fram och se det tänker jag.
Det är kopplat till ledarskapet att se de bitarna.

HL: Då landar man ju då i det här ordet” tillsammans”.

SL: Absolut ja och det tycker jag ser kopplat till digitaliseringen också att man inte är främmande för att prova nya arbetssätt. Man tycker ju att om man börjar är det som en sådan här ja vad ska man säga, man börjar och sen så knoppas det upp och man får idéer.
Funkar det här när det gällde den här biten då kanske vi kan göra det när det gäller det här, och det här.
Jag tänker på en sak som vi har som är ett kommunikationsstöd, ett verktyg som heter Link som är ett vårdplaneringssystem.

HL: Ja alla här nickar och förstår precis vad du pratar om!

SL: Ja och det är ju jättebra att man gör för det har ju fyllt en jätteviktig funktion och att man kan bära med sig att man kan kommunicera lätt kring patienter om man har en individ som är inskriven på sjukhuset och ska skrivas hem, så kommunicerar man behoven via det här Link.
Vi har ju till och med haft vård planeringsmöten på på länk där man kan ses i ett möte då blir det ju liksom det blir en annan kvalitet i mötet också, att man kopplar upp sig hellre än att man skriver. Att man kan prata om patienten och patienten kanske kan vara där i rummet med en anhörig.
Det blir ju på ett helt annat sätt.

HL: Jag tänker ändå på det där du sa här med att alla är med och bidrar på något sätt eller att man har någon form utav upptäckarlust eller en vilja att ändå haka på och omfamna ny teknik och så vidare vad tror du, hur får man ut det i den breda verksamheten om ni nu har varit väldigt skickliga där uppe i Åre hur får man ut till resten utav platserna i regionen?

SL: Ja jag tror att vi behöver liksom ha en samsyn kring saker och bli lite bättre på att prata med varandra om vad vi gör på våra hörn i regionen och säga att här håller vi på med, det här kan ni kolla på. Så här gjorde vi. Att har utbyte
Det är precis som vi har i Sverige med 21 regioner som sitter och snickrar på sina egna lösningar, varför ska vi uppfinna hjul hela tiden?

Så ett kompetensutbyte är väl jätteviktigt att, man har en sådan öppenhet och det är en annan sak som i mitt chefskap var väldigt viktigt, att jag är ganska prestigelös och att man är ödmjuk inför det att man faktiskt inte vet allt och att man är lyhörd.
Nyfiken. ”Här är ju några som håller på med det här det kan vi titta på kanske”

Vi kan använda det i vår verksamhet. Det handlar om att ha en speciell sorts glasögon på sig helt enkelt men också att ledarskapet är med att man absolut kan fortsätta på det när det gäller dom där glasögonen. Det är också jätteviktigt.

För har man en ledare som inte riktigt fullt ut leder i omställning och förändring då stagnerar man, då blir det ju liksom ingen utveckling. Det största hindret för att det ska utvecklas är ju konservatism, att man vill vara kvar i det gamla.

HL: Jag blir så glad när du säger så där, det ligger mycket i det. Om du fick önska någonting mer så här avslutningsvis kring den digitala omställningen och så vidare, går det för sakta, behöver det gå fortare eller behöver man växa i kostymen med all ny teknik som både finns och som kommer.

SL: Nej men jag tänker att man behöver ju ha informationskampanjer till medborgarna. Medborgarna måste ju hitta till de olika ställena där man kan, ja alltså de måste få en vetskap och kunskap om att det här är det uppdaterade sättet att söka sin vård.
Det finns många vägar in till vården så där ser ju jag ett behov av kanske en utbildningsinsats och kommunikation till medborgarna. Jag nördar ju ner mig ganska ofta i det som skrivs och omvärldsbevakar väldigt mycket också, enkäter kring digital vård får lite oförtjänt höga betyg för att de äldre kommer inte riktigt fram, de svarar inte på enkäter har det visat sig. Det är ganska ny forskning och då blir det lite missvisande. Vi får vi får ju inte tappa de äldre. Nu finns det ju de som är långt upp i åren och kan hantera smartphones och datorer det är inte det jag menar, inte att man kan mindre. Men jag ser här att det finns en risk och en utmaning med att vi behöver få med dem också och vara lyhörda.
Den biten tänker jag är ganska viktigt och sedan vad var det mer du sa?

HL: Jo jag snuddade lite grann vid det här med tempot om det går tillräckligt snabbt eller sakta?

SL:Då är det att det finns tekniska utmaningar vi ska hitta. Det är kopplat till sekretess och juridik, det ska vara säkert och tryggt och man ska känna sig säker som medborgare när man använder sig av digitala lösningar när det är vård och behandling. Att ingenting läcker eller någon får reda på saker så det ser jag ju att det finns utmaning i.
Det borde kunna gå lite snabbare kan ju jag tycka då precis som Anna Granevärn har jag lite bråttom så jag kan tycka att det kunde gå lite snabbare.

Men jag tänker att var sak har sin tid också, vi har precis kunnat lyfta blicken ur den här pandemin som vi varit i ett par år.
Så att nu kanske vi kan börjar fokusera på de här sakerna som vi faktiskt hade i pipen så att säga innan pandemin.

HL: Innan vi rundar av med dig, berätta lite grann just när det gäller pandemin hur ni hade det med att utnyttja dom här digitala verktygen som ändå fanns.

SL: Ja men det var ju verkligen sparken i baken som om vi bara legat och väntat. Nu fick vi ju liksom verkligen motivationen till att sätta i gång.

Då satte vi i gång med chattarna och det flöt ju på jättebra det är klart att det alltid knorras lite från medarbetarna att de ska göra ytterligare grejer och så, men ganska snabbt så kom dom in det. Det handlar ju om logistiken och planering och så, det har vi ju hållit på med och fortsatt.
Webbtidbok har vi också infört och utvecklat, vi har vårdplanering digitalt.
Men det som var under ett vinnande koncept för oss i Åre kommun där vi har så mycket turister och gäster, befolkningen ökar ju här så vi har ju väldigt mycket folk på liten yta i perioder, det var ju att vi startade upp tillsammans med kommun, polis, räddningstjänst, destinationsbolaget och Ski star, återkommande möten. Som pulsmöten kan man säga, där vi stämde av och informera varandra och kunde justera och hjälpas åt. Det gjorde vi ju via teams då. Då var det en bred samverkan helt enkelt, en bred samverkan som jag tror att hade vi inte haft den möjligheten och kommit i gång att ha möten via de här olika plattformarna så skulle ju det vara jättesvårt att koordinera så att alla skulle kunna komma ifrån och ses samtidigt.

Sen även med kommunen faktiskt så har vi också haft sådana möten återkommande för att stämma av hur det går, hur det är på de särskilda boendena vad behövs inledningsvis med skyddsutrustningar och kommunikation kring praktiska saker. Så digitala möjligheter till de här samverkansmötena och själva logistiken, Att se till att få ihop de här mötena hade såklart varit mycket krångligare och skulle dragit ut på tiden innan vi kom till skott och gjorde grejer. Nu kunde vi ju liksom korta ner, precis som Anna inledningsvis var inne på också, med att det är viktigt att de här olika beslutsvägarna blir så korta som möjligt så att vi kan komma i gång med saker och inte bara sitta och prata.

HL: Kan det vara så att digital omställning också påverkar den byråkratiska processen Anna Granevärn så att allting kommer att gå lite snabbare finns det en risk med det till och med eller?

AG: Det är ju viktigt att vi inte hoppar över några steg, vi behöver ju som Sofia säger också lyfta dom här juridiska bedömningarna så att vi hanterar information på ett säkert sätt och liknande men vi blir allt bättre på dom processerna vi har allt fler möten digitalt och det är klart att vi snabbar på dom administrativa processerna genom att dom blir så mycket effektivare och smidigare. Men också att vi lär oss.

HL: Och någonstans i en organisation som verkar ha ständig brist på resurser så kanske det frigörs någonting på andra sidan.

AG: Absolut!

HL: Sofia tack så mycket för att du var med oss och hoppas att du frisknar till ordentligt efter din förkylningsknäpp som du har haft.

SL: Ja, men tack! Det var jättekul att vara med, det känns som ett roligt och angeläget ämne att prata om.

HL: Du är välkommen att vara med flera gånger framöver.

SL: Det är jag gärna.

HL: Toppen, ha det så gott där uppe i Åre, ha det bra och hej då.

SL: Hej då på er.

HL: Rickard här står du tyst som en mussla, vad tänker du när du hör Sofia du som jobbar med ambulanssjukvård och verksamhetsutveckling.

RS: Där jag var nästan på väg att bryta in när hon pratade om att dom hade haft pulsmöten med polis och räddningstjänst, lite sådant där som jag efterlyst i min roll. Hon var inne på hur dom har genomfört det med teams möten och direkt kom det upp några funderingar från mig med strax före prat om säkerhetsklassning och sådant där. Vi har varit inne på det här med att få i gång digitala möten på ambulanserna också som liknar, ja vad ska jag säga, pulsmöten med daglig styrning på morgonen. Där vi inte har kommit i gång. Vi har kommit i gång i ambulans syd med det.

Härjedalen, Funäsdalen, Sveg, Hede och Vemdalen så att det var lite kul att höra att dom hade fått i gång det så bra i år, det hade jag faktiskt inte hört om.

HL: Hon pratade ju också om erfarenhetsutbyte och nu fick du det via att du är här och i podden, det är kanon. Ja in med alla i podden, det här händer.

RS: ja men det jag vet hur det är när jag diskuterat när jag lyfter den här frågan med att komma i gång med digitala möten då har det fastnat lite grann. Det är också det här med säkerheten i det vi jobbar med ändå. Med ambulans, polis och räddningstjänst det är säkerhetsklassat och om vi behöver gå ut med särskilt klassad information och hon säger att dom har gått i teams, så jag vet att ju att teams är inte riktigt godkänt vad jag vet.

Men man kanske drar i väg dra i väg i den här vägen med det här med säkerhetstänket men jag menar nu står vi här idag med ett säkerhetstänk som verkligen tvärvänt efter invasionen i Ukraina tror jag precis att det är inte så jäkla himla konstig frågeställning egentligen.

HL: Man kan ju tänka sig att formen för mötet, vad man faktiskt ska diskutera med dagordning också kan styra lite grann kring just när det gäller sekretess och annat att det vi pratar om på det här snabba pulsmötet det kan vi ta i på den här plattformen för att det inte är omgärdat av sekretess eller andra regler.

När du säger att du har kikat lite grann på det här med pulsmöten om man tittar då på ambulanssjukvården om du fick också vara lite supervisionär.
Vad är det du tycker att ni skulle behöva få fart på?

RS: Den biten behöver vi få fart på, att få till som en daglig styrning över hela ambulanssjukvården gemensamt så att vi vet vad som händer, då får vi också en samhörighet, att man ser varandra. Vi är utspridda över hela regionen nu egentligen om vi kan sprida information snabbt och direkt. Sen är det ju självklart det här med säkerhetsklassning och vad man kan skriva ner. Jag menar en ambulansbesättning kan till exempel vara ute på larm och inte kunna delta på mötet men det kan vara någon viktig information som har gått ut med.

Var ska vi förvara den informationen så att det ändå är öppet så att dom som är anställda ska kunna gå in och läsa ja.
Där har vi kört fast, inte hittat riktigt bra lösningar. Sen går det alltid jobba lite mer krypterat om man säger så att det kanske inte står tydligt utan det står mer ta kontakt för att få reda på någonting.

För det handlar då både om en kombination utav system och verktyg som fungerar utifrån sekretess och säkerhet men också utifrån typen av arbetssätt som man kan välja.
Jag tänker nu när man kopplar till det här med beredskapen eller information som vi får nu som kan vara viktigt att veta för oss med samhällsviktiga funktioner vad vi får för information som kanske klassas så. Det handlar ju om patientsäkerhet och sådant också som vi utbyter information med andra.

HL: Webbtidboken fick ju också ett litet lyft av Sofia här.

AS: Ja men dom gjorde ju precis som alla andra och erbjöd webbtidbok för vaccinations tiderna.

HL: Är det möjligt att göra webbtidboken till mer än till vaccineringarna?

AS: Det är väl främst vaccinations tider som bokas men det är ju också lite kopplat till vad man erbjuder från vårdens sida, lägger man inte ut några tider så kan ju inte heller medborgarna boka några tider.

HL: Men om du fick vara lite visionär och tänka då vad är det mer som webbtidboken då skulle kunna innehålla?

AS: Ska jag vara helt visionär så skulle jag ju vilja att det var mera sömlöst, alltså att man kanske har ett problem eller ett behov av vård och så kan man via 1177 eller en app. i telefonen söka fram och kanske få guidning i vad man kan använda för egenvårdsråd eller om jag behöver chatta med någon eller om jag ska boka en tid. Då blir guidad till vilken yrkeskategori och vart det finns tider lediga just nu eller när. Sådana saker är väl drömmen, om det var lite mer sömlöst och att det inte även i systemen finns många stuprör ja såklart men är man visionär kan man faktiskt dra det ganska långt.

HL: Ja men det är bra ja för det är ju ganska viktigt att tanken får vara fri. För någonstans landar ju Elon Musk inte direkt i sin elbil utan man hade kanske någonting annat innan det blev som det blev.

AG: Ja och lite mer pengar kanske.

HL: Ja eller skulder inte vet jag.
Rikard om man tittar då på ambulanssjukvården. Jag läste en artikel i från Sahlgrenska som handlade om ett testfordon och den var väl också något år gammal den här artikeln men man hade fyllt den här ambulansen med i princip allt som fanns tillgängligt i digital väg för att dels kunna forska och se vad och hur kommer det här att gå när vi tittar på hur de ska använda de här digitala verktygen och så vidare.
Om du fick tänka dig, vad är framtidens ambulanssjukvård?

RS: Ur ett digitalt perspektiv först, är det ju där att just nu först måste säkra upp att vi har uppkopplingen och det är det är där vi är och jobbar ganska hårt just nu att få till. Egentligen är det grunden för att kunna fortsätta utvecklas och det är ju det bygga ut så att vi har uppkoppling ut i bilarna i ambulansen ute i regionen idag och det har vi ju har stött på lite patrull med och det var väl det jag tänkte ta med mig hit och diskutera lite grann.

HL: Ja du får gärna göra det, diskutera det då ja, vad är problemet alltså? Är det geografin som ställer till eller att nätet inte tillräckligt utbyggt?

RS: Det är geografin eller alltså utbyggnaden av det mobila bredbandet i landet. Där vi trodde ju att, då vi var mobil med vår mätutrustning och digital utrustning som vi skriver journalen på och kan undersöka patienten med att ta EKG, blodtryck och så och har kommunikation med sjukhuset så hade vi ju en utrustning som funkade jättebra den är inköpt 2014 det var dags att byta den 2020. Vi köpte in toppmodern fin utrustning men så märker vi efter det vi hade kört en provning och använt dom i Östersund och prövat dom då funkade de ju skitbra.

Men då märkte vi att när vi kom ut med dom nya plattorna ut i ambulanserna så fick vi en jättefrustration från våra medarbetare dom kan inte sända EKG, dom hade problem att sända journaler när dom kunde sitta och skriva journaler blev de utkastade så att det skapar ju jättefrustration hos våra anställda när man trodde att, ja men nu har vi fått modern utrustning som är bättre och vi kommer kunna följa med i utvecklingen av digitaliseringen.

Den här plattan skulle vi kunnat ha videosamtal med. Vi ska kunna utveckla journalen mycket mer i den här nya plattan som vi har men det brast på att basic var uppkoppling och vi fick problem i stället.
Vi hade jättesvårt att förstå varför och då har vi ju trögheten i systemet, att vi jobbar mot många olika aktörer dom leverantörer som har en leverantör som levererar mjukvara ska vi jobba med, och så har vi en annan leverantör som levererar hårdvaran och det blir att man skyller lite grann på varandra där då, sen har vi även internt att det är svårt att för oss som slutanvändare på ambulansen vem ska vi vända oss till. IT eller digitaliseringsenheten och så är dom inte riktigt van vid vår utrustning som vi använder för det är inte samma som inne på sjukhuset.
Så att det blir lite svårt att hitta vägen och vem man ska vända sig till för att få hjälp.

HL: Så om jag förstår det rätt så fanns det invanda arbetssätt utifrån den teknik som fanns inköpt tjugohundrafjorton som för medarbetarna när dom får nya grejer så ställer det till det och de får backa tillbaka? Det lär liksom 2 steg fram och ett bak.

RS: Ja det blev lite så, men det är klart att det har funkat jättebra med. Men det vi kom fram till var att det var så enkelt att de gamla plattorna går på edgenätet som fortfarande är funktionellt ute på landsbygden men det kommer ju stängas ner jag vet inte om det är 2022 eller 23 något sådant där, och dom här nya plattorna går ju på 3 g nätet som inte är riktigt utbyggt då och vi har ju en mängd olika operatörer där ute och bredbandsleverantörer och dom som också ska bygga ut nätet runt omkring oss.

HL: Ja och här säger ju politiken att det här är en demokratifråga i hela Sverige och att det verkligen ska ta fart men det fastnar ju någonstans då utifrån hur du beskriver det?
Vad kan regionen då göra Anna Granevärn?
Här pekar man på problemet så klart men vad kan man göra mer. Ska man bygga ett eget nät?

AG: Ja precis det kan man fundera på, det här är ju om vi tittar på ambulanssjukvården så är ju det en väldigt viktig samhällsfunktion som alla vill att den ska fungera och jätteviktigt att vi har tillgång till de uppgifter vi behöver ute i bilarna för att kunna göra rätt bedömningar och kunna hantera patienten på ett ja, på ett korrekt sätt, och det här är ju någonting som vi har brottats med. Det problemet här som Rikard beskriver och du hade ju en runda där med routrarna Rickard vill du berätta hur det gick?

RS: ja men precis vi har ju killen som vi har som jobbar med det här som är digital Journal förvaltare för oss. Han är ju alltså, det är en drivande kraft, jätteduktig kille.
Hade inte vi haft hans intresse och kunnande i dom här sakerna så tror jag vi hade kört fast mycket mer än var vi är nu. Han har på egen hand och åkt ut med en ambulans, haft med skruvat i enheterna för att se liksom vad är det som inte funkar tills man kom fram till att ja men den här går ju på edgenätet, den här går på 3 g nätet och leverantörerna kunde inte tala om det för oss nej.
Det är han som kom fram till det, hur vi skulle göra då och då har vi kommit fram till lite olika sätt.

Vi kom åt det med att lösa problemet, en sak är att montera routrar ambulanserna så det förstärker signalerna det var det andra att jag vi i regionen har ju precis startat igång ett eget APN alltså ett eget nätverk så att som vi får när vi tecknar mobiltelefonkort och då tecknar vi regionens AP då det ändå är innanför säkerhetsväggarna och det skapar också en säker uppkoppling sen är det höja hastigheten på korten och sen roamingkort så vi har alltså kort som kan hoppa mellan olika operatörer och det har vi inte haft tidigare med Telia.
Det är många små knep som vi tror kommer hjälpa oss på vägen, ja och sen undrar jag vad mer jag hade att ta upp?

HL: Du har en lång lista ser jag?

RS: Ja men det är lite sådana grejer vi pratar om det här med routrarna, att få i gång det med wifi som funkar i bilarna.

HL: Men alla dom här lösningarna, alltså det du sysslar med är ju problemlösning. Och någonstans samlar ju ni på er dom här erfarenheterna. Och någonstans där borta så kommer ni ju inte att stöta på dem eller i vart fall ha ett verktyg för att snabbt åtgärda.

RS: Ja, det blir ju som att vi är lite föregångare här med den här den här utrustningen. Nu är ju primärvården på väg in i och vill jobba med den här utrustningen också vilket kommer underlätta deras arbete ute och då har vi ju förhoppningsvis varit banbrytare .

HL: Så vad betyder det för medborgarna att den digitala omställningen får ta fart inom ambulanssjukvården. Jag tänker på om man drabbas av en allvarlig sjukdom eller olycka eller någonting där ambulans faktiskt behövs och kontakten mellan ambulansen och sjukhuset måste gå blixtsnabbt?

RS: Ja men det betyder jättemycket för att du kan ju förbereda så att det blir ett bättre mottagande på sjukhuset, jag kan få råd från sjukhuset från en så att vi kan ju liksom få en bedömning direkt på EKG, om det vi ser är en hjärtinfarkt till exempel och sen kommer vi in på dom här nya platserna. Det är ju det här med att kunna ha en videouppkoppling också och det kan ju vara till medicindoktor, det kan vara till en kirurg. Det är det som ligger i pipen nu, som vi ligger i framkant med det är ju typ så som Sofia var inne på och det är att kunna ha uppkoppling med och prata med psykiatrin antingen en sjuksköterska där eller psykiatriker.

HL: I min värld då om jag står och tänker lite fritt så blir det så här att eran insats där ute i ambulansen betyder att jag som patient möter ett team med vad jag behöver på sjukhuset som är snabbare förberedda och mer klar över vad som ska göras?
RS: Ja, ja, likadant som att på grund av uppkopplingen idag kan läsa journaler. Det kommer vi, så när vi på plats går in och tittar i journalen så vi vad vi har för behandlings restriktioner eller vad du har för överkänsligheter eller har man någon speciell vårdplan i det här fallet.

HL: Vad betyder det för dina medarbetare då att få känna någon form utav tillfredsställelse eller framgång i jobbet eller hur man uttrycker det.

RS: När vi införde det här med digital Journal så tror jag att det är, ska man säga, arbetsförbättring och omställning i ambulanssjukvården som är bland det bättre jag varit med om från att vi gick från pappersjournaler till digitala journaler underlätta arbetet väldigt mycket för oss. Det blir lättare att skriva Journal så ingen behöver läsa min dåliga handstil.
Men sen och det här att vi kan liksom skicka in ett EKG, om läkaren kan se den direkt.
Det är ju fantastiskt mot hur vi gjorde ju tidigare.

HL: Innan vi startade inspelningen så pratade du och jag lite kort här och då berättar du om en hjälm och då trodde jag att det var en hjälm som ambulanspersonal ska ha på sig, men så var det ju inte. Berätta om den där hjälmen

RS: Ja men jag tror att jag undrar om det var den bilen vi pratar där nere på Sahlgrenska, att om man har haft en strokehjälm kallar man det, alltså det är en hjälm du sätter på patientens huvud som har stroke, alltså för symptom och då läser den av och hjärnan på patienten och kan se dem så ser du vad det är för om det är en stroke eller propp och du sänder ju det digitalt till en doktor som läser av det.

HL: Sofia pratade ju om drivna nyfikna engagerade medarbetare som har lust att liksom ta till sig ny teknik och få fart på saker och ting, prestigelöst nämnde hon ju också. Hur ser det ut hos er?

RS: Nej men det tycker jag att vi har. Många duktiga, drivna medarbetare som tar på sig roller. Utan dom så stannar verksamheten skulle jag säga eller utvecklingen i alla fall lite grann. Så är dom sjukskrivna då är det lite trubbel ibland. Så det är väl på gott och ont men vi klarar oss inte utan dom och i digitaliseringen här så ska jag väl säga att det är duktiga medarbetare som driver framåt. Jag nämnde ju bara han Per i Journalgruppen, men det är ju 2 killar till där som har är väldigt duktiga. Andreas och Tobbe då som alltså är dom som är riktigt duktiga på det här med journalerna och driver den utvecklingen framåt med att se både statistik och journalgranskning så att det är liksom återkoppling på det också.

HL: Så hur man än vrider och vänder på digitaliseringens verktyg, teknik och så vidare så är ändå människan i slutändan som höjer handen?

RS: ja jo!

HL: Hur brukar ni fira vi brukar prata om tårta i den här podden ?

RS: okej ja ja det vet jag inte riktigt, bjuda på tårta någon gång till dom anställda? ja ja det har inte blivit faktiskt. (Kan bli framåt)

HL: Ja det var jättekul att ha dig här Rickard är det någonting du själv känner som du vill föra fram när vi ändå är här ?

RS: Jag tror jag jag hann allt och hoppas att alla hängde med här på allt jag hade skrivit. Men det vart lite fritt.

HL: Ja ja men det jag tror jag. Det var väl allt för den här dagen tror jag. Anna Granevärn Anna Sjövall och Rickard Sahlin samt Sofia Leije, som ju redan lämnat oss. Hon var med från start.

Anna Granevärn du på väg ut i skidspåret. Du pratade om att du hade ställt dina klistrade skidor bakom.

AG: Ja exakt dom får ju stå i skuggan då jag inte vill få för mycket klister i bilen kanske.

HL: Jag förstår ja vad blir det då 18 20 ja 20 km?

AG: Någonting lite lagom, lite backar och så tänkte jag.

HL: Oj, lite backträning.

HL: Har vi pratat med dig efter Vasaloppet?

AG: Nej det har vi nog inte.

HL: Tjejvasan gjorde du ju 1,50 på det vet men på stor stora riktiga Vasaloppet då?

AG: Ja det var en upplevelse jag fick uppleva att sitta fast väldigt länge i en klunga med ja jag vet inte om vi var 15 000 personer ungefär, alla skulle upp för samma backe. Så det var bara till att jaga och köra om så jag lyckades med mitt mål att köra mig trött faktiskt. Väldigt nöjd med detta.

HL: Vad hade du för tid då?

AG: 7,20 jag ska jag köra fortare nästa.

HL: ja okej ja det var kul att ha er här idag Anna Granevärn numera tillförordnad sjukvårdsdirektör och Anna Sjövall verksamhetsutvecklare och Rickard Sahlin som är verksamhetsutvecklare och mycket mer ska vi säga på ambulanssjukvården ha det gott tack.