92 - Breddinförandet av webbtidboken 2025 och Färdplan 2030

Medverkande:

Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare
Hanna Strömqvist, verksamhetsutvecklare
Roger Petersson, IT-pedagog
Håkan Lundqvist, programledare

Håkan:

Då åker vi.

Det här är Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen – podden.

I dag har vi besök av Anna Sjövall som är verksamhetsutvecklare. Du är ju med i nästan alla avsnitt?

Anna:

Ja, det skulle jag säga.

Håkan:

Jag tror inte du har missat ett enda. Kan inte påminna mig om att du någonsin inte varit här.

Och IT-pedagog Roger Pettersson är också här igen – ett kärt återbesök!

Roger:

Mycket roligt! Alltid lika trevligt.

Håkan:

Jag tror det här är fjärde, femte, kanske sjätte eller sjunde gången. Något sådant.

Jag kanske tog i lite nu.

Roger:

Bara för säkerhets skull.

Håkan:

Och vår drömgäst – Hanna Strömqvist! Hallå där!

Hanna:

Hej hej!

Håkan:

Hur är läget?

Hanna:

Det är bra.

Håkan:

Är det spänt och nervöst, eller känns det okej?

Hanna:

Men det känns okej.

Håkan:

Lite pirr i magen?

Hanna:

Lite pirr i magen.

Håkan:

Vi är glada att du är här, för du figurerade faktiskt i förra avsnittet – men kanske inte vet om det?

Hanna:

Jo, jag har lyssnat!

Håkan:

Vi pratade om dig – inte med dig – så därför är vi extra glada att ha dig här nu.

Och det var ju du, Anna Sjövall, som nämnde Hanna.

Anna:

Ja, vi delade det. Vi är ju kollegor, jag och Hanna, och dessutom sitter vi på samma kontor.

Håkan:

I förra avsnittet grävde vi ner oss i Färdplan 2030 tillsammans med Thomas Fritz, som är programledare för just Färdplan 2030. Den har ju stakat ut riktningen för vad som ska göras i vårdapparaten i Region Jämtland Härjedalen – allt för att vi ska kunna möta framtidens vård. Har jag fattat det rätt?

Anna:

Ja, ungefär så.

Håkan:

Den är också väldigt lättbegriplig. Man kan nästan likna den vid en mindmap – med tydligt vad som ska ske, när det ska in i verksamheten och när det ska vara klart.

Väldigt pedagogiskt. Roger, har du varit inblandad?

Roger:

Nej, den är jag helt oskyldig till.

Håkan:

Men med dina pedagogiska ögon – är den lättbegriplig?

Roger:

Den är jättebra. Tydlig och genomarbetad.

Håkan:

Bra! Det är ju ett stort arbete som pågår. Hanna, har du hunnit grotta ner dig i Färdplan 2030?

Hanna:

Jag har kikat på den och grottat lite grann.

Håkan:

Har du varit delaktig?

Hanna:

Menar du i arbetet med färdplanen? Ja, på sätt och vis.

Håkan:

Då är du redan med, för vi pratade ju om dig i förra avsnittet – just i relation till webbtidboken. Vad var det vi sa då, Anna?

Anna:

Det slumpade sig så att precis när vi skulle spela in förra avsnittet, hade Hanna berättat att de startat upp webbtidbok på hörcentralen. Och du var så entusiastisk – det gick så bra!

Hanna:

Ja, jag var väldigt glad! Vi skickade ut meddelanden till patienter som stod på väntelistan, om att de kunde boka in sig själva. Och jag satt samtidigt och uppdaterade webbtidboken och tänkte "Det här kommer ta tid..."

Men så började det ploppa upp bokningar direkt – det gick jättefort! Det var så himla kul att se att patienter som får meddelande går in direkt och väljer en tid som passar dem.

Håkan:

Direkt återkoppling alltså! Hur kändes det?

Hanna:

Det var jättehärligt.

Håkan:

Kändes bra i magen?

Hanna:

Det gjorde det. Vi var två som satt där – det blev små glädjerop!

Håkan:

Ni ropade till varandra?

Hanna:

Ja, verkligen.

Håkan:

”Yippie!” ”Nu kom det en till!” – och det funkar!

Hanna:

Precis!

Håkan:

Man kan ju jämföra med bilbesiktning – det är samma princip. Ett digitalt verktyg.

Roger:

Man bokar sina egna tider – och man kan även omboka och avboka.

Håkan:

Precis som vi gör i vardagen. Och nu har sjukvården också nått dit – som man kanske legat lite efter med. Men nu är vi i kapp!

Vad har hänt sen dess, Hanna? Har det fortsatt rulla på?

Hanna:

Ja, det rullar på. Vi hade vecka 11 skickat ut bokningar – 360 besök av den typen – och när vi kollade efteråt hade vi inte en enda utebliven patient. Inga ombokningar heller. Det minskar arbetsbelastningen också.

Håkan:

Är du förvånad över att det blev så lite ombokningar eller strul?

Hanna:

Nej, det var faktiskt vad jag hoppades på att få se.

Håkan:

Tror du att det här är framtiden? Att patienter själva bokar sina tider?

Hanna:

Ja, jag tror och hoppas att det blir standard – att det är förstahandsalternativet.

Håkan:

Men vi ska inte glömma – alla är ju inte digitala. Det måste finnas andra vägar in, som telefon.

Hanna:

Ja, självklart.

Håkan:

Nu är det dags för breddinförande. Vilka divisioner ska införa webbtidboken?

Anna:

Alla tre – Nära vård, Kirurgi och Medicin. Det är divisionscheferna och sjukhusledningen, med Anna Grahn som hälso- och sjukvårdsdirektör, helt överens om.

Håkan:

Vad kommer det att innebära?

Anna:

Jag tänker att nu när det finns ett tydligt beslut så kommer det kanske hända mer. Vi har hållit på i flera år, och vissa verksamheter har infört det i olika nivåer. Men nu blir det en kraftsamling.

Håkan:

Vad är skillnaden nu jämfört med ett eller två år sedan?

Roger:

För det första är det ett gemensamt beslut för alla divisioner. Det har också tillsatts ansvariga personer inom varje division – nära vård, medicin, kirurgi – som står nära verksamheterna. Vi jobbar dessutom tätt ihop med Thomas Fritz för att få det så brett och bra som möjligt.

Håkan:

Hur ser förberedelserna ut, Roger? Det låter som snabba ryck.

Roger:

Ja, det är det. Därför är det också viktigt när vi möter verksamheterna att vara tydliga: Vad gäller? Vad är målet? Och att man förstår enkelheten – även om det är komplext så är det inte så svårt som man kanske tror.

Håkan:

Vad har varit den största utmaningen tycker du?

Roger:

Att det finns farhågor – negativa erfarenheter, någon som sagt att ”så där går det inte att göra”. Att möta det, vända det till sanning, och vinna över en i taget. Vi försöker lyfta goda exempel, som Myrvikens hälsocentral och Hudmottagningen, där det funkat väldigt bra. Det stärker argumenten.

Roger:

Många oroar sig för att tider inte bokas, men personalen kan ju boka in om det inte fylls. Systemet är flexibelt.

Håkan:

Just det – både patienter och personal jobbar parallellt. Hanna, vad har du fått för reaktioner från patienter?

Hanna:

Vi har inte fått så mycket mejl eller glädjetjut än – men vi ska snart skicka ut en enkät. Men bara det snabba bokningssvaret från patienterna visar att det finns ett uppdämt behov.

Håkan:

Under pandemin blev ju människor vana att boka tider digitalt – till exempel för vaccin.

Anna:

Precis. Specialistmödravården var först ut i vår region med webbtidbok – det var för flera år sen, och det har funkat hela vägen.

Håkan:

Har du sett andra effekter, Hanna?

Hanna:

Ja, det är en tydlig tidsbesparing. I stället för att ringa, boka, skriva ut kallelser, skicka brev... så skickar man ett meddelande till flera patienter och de bokar själva. Det minskar även samtal till mottagningen.

Håkan:

Så det blir mer effektivt. Vad säger dina kollegor?

Hanna:

De tycker det är roligt att det fungerar så bra.

Håkan:

Vad ska ni göra med all tid som blir över då?

Hanna:

Införa fler tider!

Håkan:

Haha, just det – det finns alltid svarta hål att fylla. Men det kan också handla om bättre arbetsmiljö, mer fokus på sjukvård, mer pang för pengarna.

Roger:

Ja, det är mycket som blir positivt – även för personalen. Tänk bara på alla ombokningar. I dag måste patienten ringa, få en ny tid, kanske boka om igen... det blir ett otydligt flöde.

Håkan:

Och då uppstår frustration – både hos patienten och personalen som ska hantera det.

Roger:

Precis. Det blir många moment som kan undvikas med webbtidbok.

Håkan:

Ur patientperspektiv blir det också enklare – det förenklar kontakten med vården. Vad betyder det i stort?

Anna:

Tillgänglighet! Vi öppnar fler vägar in. Det finns utmaningar med bemanning, vårdbehovet är stort – då behöver människor kunna göra det de kan själva. Och webbtidbok är en sådan sak. De som kan boka själva frigör tid för personalen att fokusera på dem som behöver mer hjälp.

Håkan:

Effektivisering alltså – kanske även i andra processer som remisshantering?

Roger:

Ja, även om just remisshanteringen är mer komplex. Men ju fler moment vi kan digitalisera, desto mer kommer både patienter och personal vilja använda dem. Det innebär också att våra leverantörer måste hänga med och utveckla systemen.

Anna:

Jag tänkte också på väntelistor – det är ju inte webbtidbok, men att vi kan skicka ut meddelanden där patienten får svara om de vill stå kvar eller inte. Då lägger man ansvar på patienten, vilket är både rimligt och effektivt.

Håkan:

Just det – Hanna, ni gjorde det på hörcentralen?

Hanna:

Ja, vi skickade ut meddelande via 1177 och frågade om patienterna fortfarande hade behov. Då kunde vi ta bort de som inte längre behövde vård, och samtidigt veta att de som står kvar faktiskt är aktuella.

Håkan:

Så det blir nästan som en inventering. Och patienterna slipper få kallelser om de inte längre är i behov av besöket.

Hanna:

Precis!

Håkan:

Vad blir nästa steg för webbtidboken?

Anna:

Det är ju en del i ett större digitalt flöde – vi har pratat om digitala kallelser och Caroline var ju här tidigare och berättade om distanskontakt ("DISCO"). Allt detta hänger ihop.

Roger:

Ja, det handlar om personcentrerad vård – att patienter får mer ansvar för sin egen vård. Men det tar tid. Även om målet är breddinförande 2025, så är det ingen quick fix.

Håkan:

Men det låter som det går snabbare än väntat. Hanna, du ser ju fart på hörcentralen?

Hanna:

Ja, och det är det som gör hörcentralen till ett bra exempel. Vi har väntelistor, många äldre patienter – men det funkar ändå! Vi skickar ut meddelandet, patienten går in och bokar. Många tror att äldre inte vill eller kan använda 1177 – men vi såg att de faktiskt gjorde det.

Håkan:

Så det är kanske mer en föreställning vi har – att äldre inte är digitala?

Hanna:

Ja, det tror jag.

Håkan:

Vi spekulerar och drar alla över en kam – men det finns ju många äldre som är väldigt digitala.

Roger:

Ja, och under pandemin såg vi att det var många äldre som bokade vaccin via webben – de tog ansvar för sin hälsa. Många ringde ju inte ens.

Håkan:

Vi borde nog sluta prata om ”de äldre” som en homogen grupp som inte klarar digitala verktyg. Det är individer.

Anna:

Ja, och det kan vara vem som helst – inte bara äldre – som har svårt med digitala verktyg. Det viktiga är att vi inte utgår från att vissa inte kan eller vill.

Håkan:

Och vi måste ta hand om även de grupperna.

Anna:

Självklart.

Håkan:

Marknadsförs det här mot medarbetare och allmänheten?

Roger:

Vi pratade om det så sent som förra veckan. Det är viktigt att det inte går ut för tidigt – innan vi är i gång – för då blir det bara frustration. Men det kommer! Skärmar på hälsocentraler, sjukhus... kanske till och med radioreklam. Det finns en plan.

Håkan:

Det viktiga är att kommunicera tydligt vad som gäller just nu – och vad som kommer sen.

Roger:

Exakt. Det finns en plan – och den ska kommuniceras.

Håkan:

Är det något vi missar tycker ni?

Anna:

Jag funderar på nästa steg – i vår division behöver vi kanske ha en nätverksgrupp så att vi får bättre koll. Jag är inte projektledare, så jag måste hitta strukturen för att hänga med.

Håkan:

Vi är ju i början av 2025 – men breddinförandet ska ske under året. Hur kommer ni ta hand om inspel, återkoppling och problemlösning?

Roger:

Vi har organiserat oss lite olika i de tre divisionerna.

Mauritz på medicin jobbar nära sina enheter med uppstarter och återkoppling. Jag och Anna på nära vård har ett stort område – det är primärvård, psykiatri, BVC... vi är fortfarande i de första faserna med ledningsgruppsbesök och dialog.

Håkan:

Det gäller alltså att samla erfarenheter och utvärdera. Man måste lära sig vad som funkar – och vad som behöver förbättras.

Roger:

Exakt. Och ju fler som kommer i gång, desto bättre blir återkopplingen.

Håkan:

Större underlag helt enkelt. Det går inte att utvärdera på tre ärenden.

Anna:

Jag tycker det är kul – det känns som att vi äntligen är på gång! Det har tagit tid, vissa saker måste mogna, men nu kanske förutsättningarna är på plats.

Håkan:

Tekniken är på plats. Strategin är på plats. Vad kan gå fel?

Anna:

Det är ett generellt lärande hela tiden. Men som Anna Granér brukar säga – man måste våga testa. Vi måste få ut det i verksamheten. Man måste våga prova.

Håkan:

Vi har till och med sagt: ”Våga testa att testa.” Och det är väl en del av det du gör, Roger – som IT-pedagog?

Roger:

Absolut. Och också våga hålla i, hålla ut. Inte ge upp efter två dagar om det inte fungerar direkt. Testa, skruva, justera – och ge återkoppling.

Håkan:

Precis. Lägg ut fler tider, testa för- och eftermiddag – och ge feedback. Det är som att klättra sista backen i Tour de ski. Det är tungt, men man går i mål till slut!

Anna:

Förhoppningsvis inte en så lång uppförsbacke...

Håkan:

Haha! Nej, vi får ta Ladängen på Frösön i stället. Men all förändring kräver processer, tålamod och goda exempel – och där är du, Hanna, ett jättebra exempel.

Hanna:

Jag tror verkligen på det här. Det känns jättebra att det nu finns ett beslut om breddinförande. Jag tror det blir bra.

Roger:

Jag håller helt med!

Anna:

Jag också. Organisationen känns mer redo nu. Det är förankrat i Färdplanen, beslutet är taget. Nu kör vi!

Håkan:

Vi har tagit kliv framåt – nu ska vi inte backa tillbaka. 2025 här kommer vi!

Håkan:

Nu brukar vi ju avrunda med lite hälsosnack. Det är ju något sjukvården vet mycket om – levnadsvanor. Hur man håller sig frisk och stark.

Anna:

Ja, särskilt bland unga kan man förebygga mycket.

Håkan:

Och då behöver man inte gå till webbtidboken lika ofta...

Så Hanna – hur håller du kroppen och knoppen i trim?

Hanna:

Jag har bestämt mig för att springa Höga Kusten Trail i augusti! Så nu är jag inne i ett riktigt träningsflow. Det har legat på is några år, men nu är jag i gång.

Håkan:

Har du alltid sprungit?

Hanna:

Nej, jag började i vuxen ålder. Sen fick jag barn – men nu är jag tillbaka!

Håkan:

Och barnen är tillräckligt stora så du kan ge dig ut på rundor igen?

Hanna:

Ja, det är skönt. Och det är kul med ett mål!

Håkan:

Känner du att du mår bättre av det?

Hanna:

Absolut – piggare och gladare!

Håkan:

Du har ju en kollega här som också springer – Anna, du har ju sprungit det där loppet?

Anna:

Två gånger!

Håkan:

Har du något tips till Hanna?

Anna:

Njut! Höga Kusten är fantastiskt vackert – ta dig tid att se omgivningarna.

Hanna:

Det ska jag göra!

Håkan:

Hur ser ditt träningsschema ut då? Backträning? Intervaller?

Hanna:

Nu börjar jag lägga in sådant. Tidigare har det mest varit att ”komma ut”. Men nu kombinerar jag med styrketräning och lägger in backe och intervall.

Håkan:

Kvalitet alltså!

Hanna:

Precis. Jag måste levla upp.

Håkan:

Roger, ska du haka på?

Roger:

Just den helgen är... fullbokad. Jag hoppar över.

Håkan:

Haha! Något annat lopp på gång?

Anna:

Nej, jag behöver sätta ett mål – det blir roligare då. Kanske fjällmiljö, eller Höga Kusten igen.

Håkan:

Jag är också i gång – i flow! Men cardio-delen har släpat lite. Men nu är det barmark, så jag börjar snegla på landsvägscykeln.

Roger:

De sopade trottoarerna när vi åkte hit.

Anna:

Kändes lite märkligt så här i mars...

Håkan:

Men det betyder att det är dags att ta ut cykeln!

Håkan:

Tack för att ni kom idag – Hanna, lycka till med ert fortsatta arbete!

Hanna:

Tack så mycket!

Håkan:

Roger – tack för din klokskap och ditt tålamod.

Roger:

Tack själv.

Håkan:

Och Anna Sjövall – tack!

Anna:

Tack själv!

Håkan:

Vi hörs i nästa avsnitt!