27 - Specialisttandvården, ett lysande exempel

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• LG - Lars Grangert - Specialisttandvården
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL:
Då säger vi hej till Anna Sjövall, hejsan, hej hur är läget med dig idag?

AS: Ja, men det är bra.

HL: Ja och för er som inte vet det så är du faktiskt verksamhetsutvecklare, har man hängt med i den här podden från start så vet man ju det, men man kan ju vara en nytillkommen lyssnare.

AS: Ja, jag jobbar mot division nära vård där vi har, primärvård, ambulans, folktandvård.
Och barn och unga vuxna.

HL: Fick du tänka till lite grann?

AS: Jag var tvungen att tänka vad det heter.

HL: Men så där kan det ju vara med många bollar i luften det. Det betyder ju inte att du har glömt bort något.

HL: Den här podden handlar ju om den digitala omställningen inom regionen i Jämtland Härjedalen och vi ska också säga hej till dig Anna Granevärn som är tillförordnad sjukvårdsdirektör.

Men det är också du som har liksom sparkat i gång kan man väl säga med god hjälp utav många medarbetare på allvar, den digitala omställningen inom region Jämtland Härjedalen.

AG: Jag har ju jobbat jättemycket med det sen jag kom hit 2015 så det har ju faktiskt blivit lite grann mitt spår där ja.

HL: Och ni är båda så härligt sommarklädda idag. Jag ser ut som vanligt brukar.

AG: Lite mer vältränad börjar du bli Håkan?

HL: Tack, jag såg på mig själv i spegeln igår och jahaja nej men det går framåt med min träning om vi kan börja i den änden faktiskt. Jag har haft en mycket bra period utav träning och välbefinnande ända sedan nyåret och det var inget nyårslöfte utan det var mera att jag tyckte att nu var det dags att göra ett ryck. Framför allt på matsidan. Det är där det sitter för en sådan som mig, men det har blivit mycket löpning och blir mycket längdåkning och det blir mycket gym och jag håller i det. Nu har jag varit lite halvkrasslig senaste veckan och då vet ni hur det är när man håller på och tränar och har kommit in i det.

AG: Då blir det ju jobbigt.

HL: Ja precis, då vill man ju väg ja.
Så igår blev det träning runt kl. 21.15. Det är inte likt mig.

AG: Men det är ju skönt nu på kvällarna.

HL: Ja, så är det. Hur går det med er träning? Det är ju både Vansbrosim och det är ju Lidingölopp och det är Vätternrundan och du håller på med klassiker.

AG: Och så blir det lite andra lopp också som vi tycker är roligt springa på fjället och lite cykelvasa och sådant. Men jag hade en jättebra vecka. Förra veckan fick ihop 15,5 timme ungefär. Så det var 6 timmars cykel 6 timmar terränglöpning och resten rullskidor.

HL: Ja Anna Granevärn, du är ju vad man brukar kalla då elitmotionär.

AG: Kanske kvalar in där.

HL: Men alltså nästan 16 timmar träning på en vecka. Det är ganska mycket.

AG: Ja, det är mycket, men nu blir det en vecka där det är lite lugnt.

HL: Man behöver återhämtningen också. Anna Sjövall hur var din senaste vecka?

AS: Nej, men det går bra. Jag är jag kör mitt träningsprogram just nu så att jag går strikt efter vad jag är tillsagd att göra. Där ingår inga 16 timmars träning

HL: Vad härligt så att det går bra, så det är backpass och det distans och det. Det är långpass och det är i intervaller och det är backintervaller.

AS: Ja, ja.

HL: Lars Grangert hallå där? Blir du inspirerad?

LG: Absolut, jag sitter ju inte sommarklädd här utan jag sitter ju i den här ljusblå tröjan och vita byxor, det vill säga arbetskläder och jag har precis haft en skön morgonpromenad till jobbet här i solskenet och försommar eller sen vår eller vad man nu ska kalla det för någonting.

HL: Det är ju korta mellanperioder här i Östersund, men vi vet ju att du också är intresserad av träning, motion och välbefinnande det och det ska vara så också att du och Granevärn ibland pratar motion.

LG: Absolut Sankt-Olof loppet är ju en klassiker. Den har ju varit på distans nu några år här, märkligt sätt att genomföra Sankt-Olof loppet och i år var det meningen att åtminstone jag skulle vara med. Säkert du också Anna, men tyvärr så kom det annat i vägen den här veckan för mig att så det får bli nästa år.
Det är en bra inställning tycker jag absolut, jag ser fram emot det men deppar inte ihop för att man inte kan i år utan man tar sikte på nästa. Men annars är det skidåkning. Senaste gången ska jag väl säga då 6 maj här uppe i Ullådalen och Stendalen.

Mycket snö och jag säger senaste gången för det kan bli någon gång till innan augusti höll jag på att säga ja, annars har man ju tunneln också.

HL: Tunneln, då pratar vi om tunneln nere i Gällö, mycket fin anläggning och det är faktiskt väldigt trevligt ställe att åka på, kritiserat och underskattad.

LG: Skulle vilja säga, så det är mycket underskattad tycker jag. Det är ett trevligt sätt att liksom hålla skidåkningen vid liv, men det är trevligt att åka rullskidor och trevligt att springa och inte minst i fjällen som du nämnde Anna också jag gillar faktiskt att ju ojämnare, desto bättre, då känns det som roligt faktiskt.
I min ålder tar man det ju lite piano och så där också. Det är viktigt att tänka på det där med fotlederna som man inte blandar landar bredvid spåret så att säga.

HL: Precis nu har vi pratat träning i 5 minuter i träningspodden som handlar om den digitala omställningen i Region Jämtland Härjedalen. (skratt) Men det är kul att få lufta det här lite grann. Och för er som inte vet så är ju Lars Grangert på specialisttandvården.

LG: Stämmer ja, är du tandläkare eller du är tandläkare, specialist i tandreglering. Och om man förklarar det på ett enkelt sätt så är det då frågan om det handlar om tandställning. Jag behandlar bettavvikelser, det kan ju vara i form av tandställning men ibland också enklare så att säga att man avbryter en felaktig utveckling i bettet genom att ta bort en mjölktand eller slipar någonting eller fixar någonting.
Och sen kan det i slutändan också vara till och med så pass stora saker som att man opererar och flyttar på käkarna då som vi gör tillsammans med kirurgerna.

HL: Jag vet inte om du kommer ihåg att jag var där för något år sedan och gjorde en käkkirurgi och sen såg jag ut som piff och puff. Men det jag var inte du som gjorde den, men det var det var en smärtsam upplevelse, men absolut nödvändig och nu för tiden så har jag en ganska fin framtand på plats faktiskt.

LG: Härligt.

HL: Men du om vi pratar digital omställning och specialisttandvården, hur långt tycker du att ni har kommit? Er verksamhet?

LG: Ja, men vi har ju. Vi har ju i första hand de här konsulterna, det vill säga att man åker ut och tittar på patienter ute i vårt stora län och de har vi ju hållit på med sedan ända sedan början på femtiotalet. Egentligen genom att sitta i bilen och åka väldigt långt. Och nu har vi då sedan några år genomfört att nu tittar vi på dokumentationen av patienterna via video konsulterar och diskuterar, då med patientens egen tandläkare om förslag till åtgärder och vad som behöver göras. Och det har ju inneburit naturligtvis helt enkelt att vi reser mycket mindre. Vi reser ingenting i princip. Jag brukar säga det att resetiden är en sådan där 1,5 minut ungefär till vår videokonferens-lokal och det gäller ju också för tandläkaren som vi träffar då på video.
Vi har en tandläkare i taget som sitter, ofta tillsammans med sköterska eller tandhygienist. Kanske man har någon elev under utbildning och så där också. Då träffas vi på videokonsult 2 gånger per år och bestämmer tillsammans.

Egentligen tycker jag kommunikationen för vissa patienter är alltid en tillgång. Det är patienten som är huvudpersonen och det är också en tillgång att kunna bedriva utbildning i form av diskussion med kollegan då om principer och att varje fall blir det egentligen ett utbildningsfall av. Då är det skönt att inte ha föräldrar och patient med i den diskussionen. Den diskussionen ska ju skötas sedan av allmäntandläkaren eller skötas innan konsulten.

HL: Så den digitala lösningen här är då videokonferens för eran del?

LG: Ja, det kan man säga, det är det optimala sättet, vi tittar på fotografier. Vi tittar på röntgenbilder och vi får en dragning av tandläkaren då inom allmäntandvården som har förberett sitt Case kan man säga, vi hinner med ungefär 6 patienter i timman ungefär 10 minuter per patient brukar vi diskutera. I

bland diskuterar vi 30 sekunder och ibland 30 minuter, men det är det som är så bra. Det är ingen som sitter och trängs i väntrummet då, utan då har vi liksom en väldig frihet också. Att föra diskussionen på Som vi tycker ett väldigt bra sätt.

HL: Vad tänker ni Anna och Anna när ni hör Lars berätta?

AG: Ja, men det här är ju ett väldigt effektivt och bra arbetssätt. Vi ser det ju också inom sjukvården inom andra specialitet, att man får till de här kontakterna. Men här är det ju väldigt systematiskt och jag tycker att ni har kommit väldigt långt i det här arbetet. Det är väldigt väletablerat. Det låter ju onekligen så som att ni har verkligen satt att en rutin sedan lång tid tillbaka Lars.

LG: Ja det, det tycker jag. Vi har ju hållit på med det här nu, som jag nämnde för dig när jag jobbade i Västerbotten så inledde vi det här sättet att jobba och sen har vi fört det vidare till Jämtland och det har även förts vidare till Norrbotten och Västernorrland så att det är de 4 norra tingen då så jobbar alla i folktandvården på det här viset och som sagt var det enkla sättet att verkligen nyttja det här.
Eller att säga att det här är bra, det är att man sparar restid, men jag tycker inte att man ska bara ta till det, utan jag tycker att man kan säga också, att man höjer kunskapsnivå.
Inom organisationen på det här sättet.

HL: Hur menar du då?

LG: Ja, men genom att man får de här diskussionerna så varje patient blir ju ett utbildningstillfälle egentligen en kurs i stället för att man åker långt har man ett väldigt konkret ställningstagande och det blir ju ett väldigt aktivt lärande för då kommer ju den allmäntandläkare som man pratar med verkligen ihåg det här, att det är viktigt att göra så här.
Tänk på det nästa gång du förbereder, på det här viset, gör de här åtgärderna så fixar det här sig.
Så att det känns väldigt bra.

HL: Och det här är slutsatsen också som ni har kunnat dra helt enkelt då?

LG: Ja, jag har ju utvärderat det här vid både i Västerbotten och här i Jämtland också sen.
Vi får ju till liksom hela, ja helheten i diskussionerna runt det här på något som jag tycker väldigt bra sätt.
Sen finns det nackdelar också, den här sociala kontakten.

Men man tränar sig också att umgås på video på att på något sätt som jag kan tänka mig att man tränade sig hur man pratade med människor i telefon långt tillbaka.
Det är så naturligt för oss idag. Det känns naturligt för mig att prata med er 3 nu, men från början så känner folk sig lite obekväma när kameran är på och så där också. Men efter ett tag så slappnar man av. Det blir ett väldigt avspänt sätt att umgås.

HL: Vi har pratat om det ganska mycket i den här podden, om hur det är i grund och botten och handlar kanske om en beteendeförändring eller en acceptans för att omfamna teknik som är framgångsrik och fungerar och hjälper organisationen och dess medarbetare att så småningom så faller det på plats, bara man ger sig själv chansen så landar man där till slut.

LG: Sen har vi tyckt också att det är viktigt med högteknisk kvalitet. Stora bildskärmar sitta nära kameran vara närvarande i rummet så att säga så att det blir ju nästan som att man sitter tvärs över bordet och pratar med någon fastän man kanske sitter 30 mil ifrån varandra. Jag hjälpte Västerbotten under en period med konsulterna ända upp till Tärnaby och Skellefteå och det känner man som ingen skillnad mot om man hjälper någon tvärs över gatan på videon egentligen så att det ger en närhetsmöjlighet som är ganska unik om tekniken fungerar bra, vilket den gör för det mesta och om man nyttjar tekniken på rätt sätt också och det är viktigt att man har bra utrustning.

HL: om du tittar lite grann kring dig själv och dina kollegor och eran egen arbetsmiljö i stort och så där vad har det här betytt sett ur sådana synvinklar det handlar om kanske stress och påfrestningar och sådana saker?

LG: Ja, men bara en sådan sak som att då jag vet ju det att om jag skulle åka till Funäsdalen på en konsult är ju 22,5 mil och sådant där om jag skulle ha varit sjuk eller haft sjuka barn på morgonen ja då vet jag ju det. Att nu har de bjudit in patienter. Föräldrar har tagit ledigt från jobbet och så vidare. Det är väldigt press på mig som specialist och att inte ställa in den konsulten och vi, om vi nu idag av någon anledning måste ställa in på grund av sjukdom, till exempel, att något har hänt, då ringer man och så visserligen får de ett tomrum i sin tidbok då. Det är inte alls samma apparat att göra en förändring och det är likadant om tandläkaren på allmän kliniken är sjuk också. Det blir som också ganska odramatiskt från att ha varit väldigt komplicerat tidigare.
Så det har förenklat då tycker jag, förbättrat arbetsmiljön och sen är det ju att sitta i bilen. Hala vintervägar är ju också en riskfaktor som jag eliminerat på det här viset och likadant för föräldrarna. De får ju en tid som passar dem precis när det här materialet ska samlas ihop fotografiet eller fotografierna och röntgenbilderna och det kan skötas precis när som helst genom tandkliniken. Tidigare var man hänvisad till en speciell dag då och sitta och vänta på att specialisten skulle dyka upp där och det var ju mycket mer. Ja, svårstyrt kan man säga.

HL: Det låter ju fantastiskt, om du fick titta lite grann i in i spåkulan där framme då, vad skulle du? Hur skulle du önska att man digitalt utvecklade eran verksamhet ännu mer?

LG: Men vi har ju nästa steg då att när en del av patienterna som vi tittar på de här koncentrationerna gentemot allmäntandvården, de måste erbjudas behandlingen på specialisttandvården och specialisttandvård i Jämtland här idag. Men det finns ju bara i Östersund, det innebär ju då att de som har längst att åka. Och då är vi nere i Lillhärdal eller Ankarede rankar och de har ju nästan 30 mil enkel resa och då försöker vi naturligtvis göra så mycket som möjligt under de besöken.

Men de åker ju här ganska regelbundet, kanske varannan månad eller ibland till och med varje månad.

Om man då kan spara in något sådant besök genom att göra det digitalt så är det ju värdefullt och det har vi lyckats med nu under eller tack vare kan man säga, eller på grund av vilket man nu vill använda sig av, pandemin.

Då har vi ju åtminstone den här informationen som vi har efter ett besök eller efter att en behandling ska komma i gång så gör vi den nu på telefon och det skulle ju gärna vilja ha den digital då så att vi kunde på ett säkert och krypterat sätt att prata med patient och förälder då berätta om just det här bettavvikelser. Den här sneda tanden som vi tänker oss också att vi ska rätta till på det här viset, alltså beskriva själva behandlingsplanen egentligen. Som det har varit tidigare så har man ju åkt in då ett extra besök bara för den delen.

HL: Vad är det som krävs för att nå fram till det där du önskar eller ni önskar då?

LG: Men det krävs ju då att vårt journalsystem är krypterat och tillåter visning då i de här videokanalerna. Patienterna har ju inte sitter i och till Cosmic, (journalsystemet) utan de är beroende av Teams, Zoom eller något annat sådant videoverktyg.
Där kan man ju inte skicka ut informationen i från vårt journalsystem.

HL: Helt säkert en nöt att knäcka eller inom regionerna, och annat för vi har haft det här på tal tidigare också. Hur man ska få till att inte patientsekretessen riskerar att läcka ut på något vis i någon form utav system. Vad ligger regionen II den här frågan någonstans vet ni det?

AG: Jag tänker att det här är någonting vi brottas med hela tiden. Det är ju dels med i patientmöten sen när det är grupper. Det är med andra huvudmän. Det här är ju också någonting som hela Sverige brottas med, skulle jag säga just med sekretess och krypterat och hela juridiken kring informationssäkerhet och informationsklassning.

Vid varje, nästan varje digitalt arbetssätt vi vill införa så hamnar vi i den loopen på något sätt och det finns idag inte jätte ydliga direktiv på hur och vad man ska göra.

Sen finns det ju naturligtvis system som löser det åt oss. Rent tekniskt så finns det system som ska kunna lösa det.

HL: Men vad är det som inte har hängt med riktigt II den här utvecklingen?

AG: I dom frågor jag är inblandad så är det framför allt juridiska frågor och informationssäkerhet. Då skulle jag säga det är nationellt det, det är ju eller till och med inom EU skulle jag säga, för det är mycket det här med molntjänster, och är de baserade i USA.

HL: Det är liksom ganska stor nöt att knäcka om man tänker det, och det kan ju vara bra att nämna för att det sitter kanske inte då hos Region Jämtland Härjedalen att lösa den här knuten, utan det kan finnas då en politisk eller till och med överpolitisk nivå där de här frågorna behöver hanteras och redas ut ordentligt.

AG: Ja, så är det ju och samtidigt när man när man ställer frågan till olika myndigheter så får man ibland inget tydligt svar, beroende på vem frågar.

HL: Det kan ju vara så enkelt för att de inte vet?

LG: Vi håller ju på med kurser i foto inom tandvården då och jag säger att det absolut är förbjudet att fotografera med en mobiltelefon i vården för att de flesta av oss har ju inte koll på att bilder inte försvinner in i molnet då, man måste ju vara kunnig för att stänga av telefonen med den funktionen.

Det är lite svårt att få gehör med det. Vi är ju så väldigt vana att slänga omkring oss saker, men jag brukar också tänka så här att när vi ringer upp patienter per telefon så har vi ju väldigt dålig för att inte säga ingen koll alls egentligen att vi pratar med rätt patient.

Nej, det har ju väldigt dålig röstigenkänning och den identifieras inte via mobilt bankid eller annat, utan det kan ju i princip vara, vara vem som helst som svarar där var.
Men det är klart, vi sprider kanske inte lika alltid lika känslig information som man kan göra via bilder.

HL: Jag förstår, men det kanske finns delar i det här där man kan använda befintlig teknik utan att riskera patientsekretessen. Ja nu pratar jag som lekman. Jag har ju ingen aning.

AG: Ja men, men vi har ju olika system där vi kan koppla upp oss tillsammans med patient och genomföra besök och det är ju dels i Cosmic i de digitala mötena, dels har vi ju även det som vi använder i primärvård online där man loggar in i en plattform och chatta. Här beskriver de symptom och liknande, kan man också koppla upp sig i ett videomöte.

Det finns ju utifrån den teknik vi har, men det är också som Sjövall säger att det är väldigt mycket nu som fokuseras kring säkerhet när det gäller IT patientsäkerhet, informationssäkerhet och att kunna kravställa på rätt sätt på leverantörerna. Och det är ju fullt rimligt att i den värld vi lever i idag så ska det vara safe.

HL: Vi ser ju hur det ser ut runt omkring oss med cyberattacker och annat och. Kanske särskilt just nu med tanke på världsläget? Ja, ja Lars, det var jättekul att få prata med dig. Vill du tillägga? Är det någonting du går och ruvar på det här? Varför frågar de inte och mig om det här?

LG: Nej, jag tycker vi har väl ringa ringat in en hel del, vi. Jag har ju nämnt då att det här gäller ju ortodonti då tandreglering och i stor utsträckning barn och ungdomar. Men vi ser ju inom specialisttandvården har de ju börjat även inom andra specialiteter att ha den här typen av konsultationer, för vi tycker ju i princip att alla remisser bör om de inte är akut i alla fall, alla remisser till en specialist borde föregås av en konsultation. Det är någon sådan målbild som åtminstone jag har för att jag tror att på det viset så kan man få väldigt mycket. Kunskapsinhämtning och ett en bra dialog i stället för att bara skicka en pappersremiss och så får hjälp och så får man ett skriftligt svar så kan man liksom som jag nämnde tidigare se varje patientfall som ett utbildningstillfälle och det tror jag man kan extrapolera då till andra delar i tandvården och varför inte inom primärvård och specialiserad sjukvård också?

HL: Ibland brukar jag tänka på det här med kulturbygge och vilka miljöer man befinner sig i när man är på ett arbete och det där kan ju skilja sig i en sådan stor organisation som regionen och sjukvården och så vidare. Men om man tittar på eran verksamhet, om man tittar just på liksom uppfattningen och känslan och det här. Att omfamna ny teknik?

LG: Förstår hur du menar då jag tror att man har börjat gilla den och några har nog det lite grann.

HL: Tyvärr kan jag säga då som inte är lika på som om jag är tvingats, acceptera eller kapitulerat inför.

LG: Så förbättring, men inte alla vill ha förändring om man säger så och teknik är ju besvärligt när man har sina rutiner ibland och speciellt om man då går på backlash och det krånglade teknisk då så att vi är ju väldigt beroende av att vi har en bra teknik och. IT folket är ju är ju skickliga, men just nu så är det verkar också vara väldigt många olika saker inblandade.

Det är ett ganska snabbt förändringsarbete och det är gäller att hänga med det.
Vi ska ju behandla våra patienter också så att det är en balansgång.

Där kan man säga så kan det ju vara, och när en omställning tar lite extra fart så måste ju alla delar hänga med precis som du säger ja, beroende av det stödet och det är ju inte vi som är patientnära verksamheten som ska uppfinna de hjulen.

Vi ska ju egentligen bara beställa, ha önskemål då. och levererat då.
Så att den närheten mellan de som begriper sig på ettor och nollorna och som förhoppningsvis begriper oss på de mjuka värdena måste det måste vara väldigt tight samarbete där.

HL: Ja, kommer utvecklingen att gå framåt? Den kommer knappast baklänges. Det kan vi konstatera Lars Grangert. Tack så mycket för att du var med i podden.

LG: ja, men tack själva så ha en bra dag, alla 3 där Tillsammans. Ses framöver. Hej då hej då.

HL: Anna, innan vi startade podden Anna Granevärn så pratade du med oss här i studion om köpt och såld vård.
Vad var det för spår du var inne på?

AG: Jo, det finns en rapport som vi ganska nyligen har fått nu i regionen som tittar på köpt vård och den jämför utvecklingen då mellan tjugo tjugo – tjugo tjugoett. Det går även att titta bakåt ytterligare ett antal år och det vi ser är att vi har ju köpt mer vård 2021 än vad vi gjorde i tjugotjugo.

Men det finns lite andra delar i den här rapporten som jag tycker man kan vara lite nyfiken på också. Och det är bland annat hur mycket digital vård vi köper, hur mycket digital vård man köper från andra regioner och då är det ju även privata utförare.

Den ser vi att den ökar för varje år, och fortsätter öka. Och här ligger ju många olika digitala tjänster som man kan köpa.

Då kan man ju fundera på om det här är den överkonsumtion. Att vi köper olika blodtrycksappar i stället för att använda Regionens då eller bara mäta blodtrycket själv.

Vi använder olika digitala artrosskolor, finns ju privat, men regionen erbjuder ju också en digital artrosskola.

Vi kanske inte har marknadsfört den tillräckligt bra? Är det här en överkonsumtion eller dåligt eller är det till och med så att det kanske bidrar till att i förlängningen färre blir sjuka på ett allvarligare sätt att vi kanske förebygger att vi behöver göra större ingrepp i sjukvården, även om det här och nu kostar med?

Man kan ju titta på det här med olika ögon och fundera kring det för att det kan ju ha betydelse på sikt också som inte bara är negativt för oss att den här kostnaden ökar.

Sen ser vi ju att våra intäkter som också finns med i den här rapporten minskar en del när det gäller besökare som kommer till vårt län och hur man köper vård, framför allt primärvård. Då är ju uppfattningen från verksamheten att det framför allt är de lättare besvären, förkylningar och liknande som man inte söker i samma utsträckning. Men det kan ju också vara lite grann samma där, att man har med sig sin app. eller sin läkarkontakt och på telefonen att det blivit naturligt.

HL: Man har sin primärvård i fickan helt enkelt.

AG: Sen kan ju den vara privat, men det kan ju också vara så att det är ju faktiskt så att de stora regionerna har lyckats ganska bra med sina egna primärvårdsappar.

HL: Ja, du lyfte Stockholmtill exempel och ja, Västra Götaland och det är ju ganska många besökare som kommer till oss från dom regionerna så att det hade varit intressant att titta lite mer på hur de har jobbat med delarna.

HL: Ja, det kommer vi göra. Ja, det är intressant. Det du nämner här om. Överkonsumtion eller inte alltså det här att titta med olika glasögon står jag och tänker på och kopplingen till regionens egen digitala verksamhet och vad man faktiskt erbjuder som är likvärdig med allt det där andra som du pratar om blodtryck och artros och så vidare.

Om man gör en enkel analys är det så att medborgarna inte känner till fullt ut vad som finns i de i det digitala lösningarna hos er på regionen egentligen här idag?

AG: Ja delvis är det ju så och delvis är det också så att medborgarna inte alltid vet att det kostar regionen när man köper från en privat app. Även om det kan vara så att det är kostnadsfritt för som patient.

HL: Och hur ska man åtgärda just den här delen med att verkligen få ut den här informationen till alla medborgare?

AG: Ja, det är ju någonting vi behöver fortsätta jobba mycket med och det här har ju varit vårt utvecklingsområde väldigt, väldigt länge att kunna kommunicera ut det här och få det tydligt enkelt att hitta våra tjänster.

HL: För det vore ju rätt fantastiskt. Jag har använt primärvården online ett antal gånger vid enklare åkommor fungerar alltså utmärkt tycker jag, snabb återkoppling bra konsultation.

AG: Och den kan du ha med dig, även Om du är i Stockholm. Ja, då har jag också primärvården på fickan alldeles underbart.

HL: Jaha, vad återstår resten av dagen, hör ni?

AG: Här är det ju hälso -och sjukvårdsnämnd. Ja, och många intressanta ärenden som vi ska gå igenom där och få föredragningar på så det blir en fullspäckad dag som sen avslutas med lite terränglöpning ute på Andersön.

HL: Men hade inte du så här vilovecka eller?

AG: Ja, men det var igår.

HL: Hur ser det ut för dig Sjövall?

AS: Ja, idag är det digitala möten för hela slanten faktiskt. Och sen så blir det backintervaller i kväll så där, ja och styrketräning. Vad ska du göra, Håkan?

HL: Ikväll blir det en löprunda på 7 km för mig. Ja, liksom distans eller medeldistans och vi ska kalla det. Precis. Och hoppas få med mig frun.
Ja, vi brukar tävla sista kilometern. Det står ett ett nu. Ja, ja. Vet ni det, det är lite som står på spel.

AG: Precis den blir ju viktig då, mycket viktig. Ja.

HL: Hör ni, det var kul att träffa er då igen? J

AG: Detsamma.

HL: Vi ses nästa gång, ha det så bra.

AS+AG: Ja, du också hejdå hejdå!