50 - Sommarbemanningen - en försiktig optimism

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• MK - Malin Karlsson - Hälso- och sjukvårdssamordnare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Ja den här inspelningsdagen i dagens podcast som handlar om vården och utvecklingen är kall, blåsig och höstlik kan man väl säga ändå?

AG: Ja, det är ju inte direkt någon drömsituation med de sista långpassen kvar inför Vätternrundan och det ser ju ut som det här vädret dessutom kommer hålla i sig ett tag.

HL: Eftersom du håller på och förbereder dig för Vätternrundan och så och så är det motvind. (Cykel)

AG: Det är inte så spännande utan kanske mera utmanande och lite grann på gränsen till farligt när man kommer ut på höga broar och liknande med kastvindar från sidan.

HL: Då vet du hur det blåser, och när vi är inne på träning. Anna Sjövall hej på dig också du löptränar ju så för dig kanske inte kastvindarna är lika.

AS: Nej, löpningen är ju går ju bra men sen har jag ju börjat cykla till och från jobbet det är motvind åt alla år, det var inget roligt i morse. Jag gruvar mig för hemfärden lite så där.

HL: Då vi bor runt storsjön är det först motvind dit och sen är det lika mycket motvind hem.

AS: Det är konstigt det där hur det svänger och far, och jag tycker inte om att cykla, det gör det inte bättre att det alltid blåser. Nej, just det, men jag har lovat att lusten kommer att infinna sig en vacker sommardag utan motvind, då kommer du att njuta.

AS: Tar hellre en löptur!

HL: Jag förstår, och sen har vi dagens gäst här. Hej.

MK: Hej.

HL: Och vem är du?

MK: Ja men Malin Karlsson heter jag och finns här i regionen sen 5 år tillbaka, i området ska jag säga, sen 5 år tillbaka.

HL: Man kan nog ana någon sådan här västkust liknande i dialekten. Ska jag gissa?

MK: jag gör det.

HL: Jag säger Göteborg.

MK: Ja, jättebra. Jag kommer ju från skärgården utanför Göteborg. Ifrån den södra skärgården och det är lite att jämställa med Jämtland faktiskt på grund av att det faktiskt är glesbygd trots att det är enbart 1,5, 2 km ungefär in till storstan.

HL. Är det kala kobbar och skär?

MK: Ja, det är typisk bohuslänsk Göteborgsmiljö.

HL: Jaha på någon ö då.

MK: Stämmer bra, ön heter Donsö. Det är ju en skärgård som består av 6 olika öar med totalt fyratusen femhundra boende och där har man ju en väl fungerande primärvård och utbyggd hemsjukvård med ett nära samarbete med både ambulanssjukvård och hemsjukvård, och primärvård.

HL: Och du säger att det liknar den region vi bor i här så att säga, samma typ av erfarenheter. Vad är det som lockar hit till oss?

MK: Ja det är bland annat det delvis kan jag säga, sen var det faktiskt Mittuniversitetet Miun, att det var en utbildning som gjorde att jag kom hit. Jag läste en Master i hälsovetenskap och inom är hälsa, vårdens digitalisering så att det var det som gjorde att jag kom hit då. I första hand kan man säga.

HL: Vad häftigt att du är med oss och pratar du på det idag, tycker. Jag.

MK: Tack ska du?

HL: Vi har pratat en hel del om omställning och digitalisering under de här avsnitten som vi har levererat härifrån. Det är kul. Du vi ska prata lite grann om sommaren och den närmsta framtiden, alltså hur det kan se ut i sommar för du har ju haft vad jag förstår är ett ganska brett perspektiv när det handlar om att få till det här med sommarbemanningen i sommar.

MK: Ja delvis, jag har ju min funktion som är hälsosjukvårdssamordnare i regionen.

HL: Har du hovrat som en drönare över resten av gänget för att liksom. Styra och ställa lite grann och fixa med positioner och se till att planer går i lås och sådant där.

MK: Ja över gänget då, som har bestått av i princip alla delar, som representerar hälso och sjukvården alltifrån HR till kommunikation till verksamhetschefer. Så absolut.

HL: Då anar man ju någonstans att det här har det pågått ett rätt stort samverkansarbete med alla de här inblandade. De som jag kallar gänget, men som egentligen är olika funktioner inom region egentligen här idag. Vad, om du tittar på hur det var förra året, hur det fungerade, lärde ni er av, tycker du till i år?

MK: Man kan ju säga så här att en stor lärdom var ju att vi skulle börja i tid med planeringen och det var ju grunden till det här uppdraget som kom av Anna Granevärn. Vår hälso och sjukvårdsdirektör. Och det är ju en lärdom som vi har försökt dra nytt av att börja i tid. För det ger också möjlighet att man är etta på bollen, att man inte hela tiden ligger steget efter när det gäller planering, utan vi vill ju gärna ligga steget före och också ha tiden för oss att kunna åtgärda saker som vi kommer på då behöver göras. Så att från början var det ju så att det här uppdraget tog jag emot i slutet, mitten på oktober. Och sen utifrån det här uppdraget då så tillsattes det en styrgrupp och den här styrgruppen har ju haft olika funktioner och som jag nämnde inledningsvis då så har den bland annat bestått av första linjens hälso och sjukvård, det vill säga alltifrån 11 77 till hälsocentralerna i våra region. Det är ambulanssjukvården. Det är även alla öppna mottagningar så som ungdomsmottagning och så vidare och egentligen allt som sker vad gäller hälso och sjukvård utanför sjukhuset. Så där har vi haft en representant och sen har vi haft ytterligare representanter från slutenvården och specialistmottagningar inne på sjukhuset då HR har varit representerade eftersom många frågor när det gäller bemanning berör HR I synnerhet. Vi har också valt att ha med kommunikationsavdelningen eftersom vi vill vara transparenta emot medarbetare och även transparenta ut till medborgare i våran region så att de ska veta vart de ska vända sig.

HL: Men det är väl alldeles lysande? Det är så en myndighet ska jobba om jag får tycka någonting, att vara transparent och öppen. Anna Granevärn du gav uppdraget redan i oktober.

AG: Men det stämmer. Vi hade en första samling i slutet på augusti med alla verksamhetschefer där vi utvärdera sommaren egentligen mest på magkänsla eftersom vi inte hade alla siffror då och konstaterade ganska snabbt att här behövde vi komma på banan med en planering lite snabbare än vad vi hade gjort tidigare och vi får väl också komma ihåg att som det var tjugo tjugotvå så var vi många som bytte roller och vi klev in och hade inte riktigt den här planeringen på plats och vi var väldigt nära inför sommaren när vi skulle behövt varit klara med alltihopa, så drog vi igång och insåg att här fattas det massor. Det fattades hyrpersonal. Det fattades bemanning till vårdplatser. Vi hade inte alla beslut kring ersättningar och annat klart som ju är en viktig förutsättning för att kunna bemanna. Så att efter sommaren började vi på att formulera det här i ett uppdrag. Som Malin fick som samordnare, uppdraget att leda den här organisationen som skulle planera inför sommaren tjugo tjugotre och efter vägen så har vi fattat en del olika beslut som har varit viktiga för processen och planeringen. Bland annat fastställde vi ersättningar för sommaren och fick politiska beslut på det.

HL: Det som kallas sommarpaket eller ersättning för att jobba under sin semester? Genom att skjuta på den eller?

AG: Precis, den typen av ersättningar.

HL: Men hur viktigt var det att få acceptans och beslut på det ganska tidigt?

AG: Ja, men det är viktigt, för annars går alla och väntar och sätter inte upp sig på de här passen som man kanske skulle kunna ta. Men när det är klart och tydligt vad man får för att gå in och jobba så är det ju lättare att bestämma sig för att göra det.

HL: Men var det också en lärdom då från tidigare?

AG: Ja, vi har också inspirerats en hel del av hur Västerbotten har arbetat med den här typen av ersättningsmodeller under sommaren.

HL: Den stora frågan som hänger i luften här är ju liksom, hur ser det ut nu? Vi vet att på vissa avdelningar på sjukhuset i fjol så var det inte särskilt bra. Men hur ser det ut i år? Vi behöver inte gå in på några detaljer eller avdelningar, men liksom själva det övergripande läget.

AG: Den stora skillnaden från förra året är ju att förra året så var vi i slutet av pandemin och den satte ju jättestora spår ute i verksamheterna. Det var en hel del sjukskrivningar. Det var många som inte kunde vara på sin arbetsplats för att vi hade ju fortfarande restriktioner vilket ledde till att man också behövde vara hemma för anhöriga som var sjuka och barn och så vidare och glädjande nog så har vi ju faktiskt gått ur pandemin så att det kommer att göra sommaren lättare, tror vi ju då.

HL: Ja, att människor var oerhört slitna efter pandemin efter att jobbat väldigt mycket med att göra sin samhällsnytta så att säga är ju sant.

AG: Sen är det ju så att regionen har ju otroligt mycket lojala och arbetsvilliga, men också arbetsamma medarbetare så att vi har ju förhoppning om att det ska bli en bra sommar.

HL: Jag har faktiskt hört att det är bättre i år och det kanske är ett rykte inte vet jag, men jag har faktiskt hört det att det är bättre i år än förra året. Det är den frågan alla ställer.

MK: Sammanfattningsvis så har vi ett bättre utgångsläge och det har också varit ett av målen med det här arbetet, att vi skulle ha ett bättre utgångsläge. Vi hade väl önskat att vi kanske hade haft ett ännu bättre utgångsläge vad gäller vårdplatser, för det har varit ett pusslande under våren också. Väldigt stora behov, många myckna söktryck på akutmottagningen. En hel del pyssel och pussel med att fördela patienter, men som det ser ut nu är vi väl i princip i de mål vi satte upp för sommaren och vad gäller antalet vårdplatser så det är det är betydligt bättre än förra året när vi jämför där vi hade det som svårast med vårdplatser kan man väl säga.

HL: Ni har nått målet utifrån vad då?

MK: Tillsammans har tittat på vad är behovet? Hur ser flödena ut, söktrycken? Hur många vårdplatser använde vi förra sommaren? Hur många hade vi och så har målen skruvats efter det som vi bedömer är behovet under sommaren i antalet vårdplatser. Sen jobbar vi ju för att vi inte ska ha en beläggningsgrad som är alltför hög, utan det rör sig hela tiden på det här, men vi vill inte ligga på en beläggning som ligger på 100 % eller högre, för det är då vi hamnar i de här situationerna där arbetsmiljön påverkas och det blir inte riktigt bra, kan bli ansträngt, det kan bli mycket ansträngd, det vet vi, men det här innebär ju då att många andra funktioner behöver samspela över sommaren, kanske ännu mer då när det gäller primärvården till exempel.

HL: Folk ska hålla sig borta från sjukhuset om man absolut inte måste.

MK: Man ska ju dit när man behöver, men i vissa fall så kan man ju kanske lösa det på andra sätt genom självhjälp eller att man ägnar sig åt primärvården och samarbeten mellan primärvården, distriktsläkarna, ambulansen, kommunerna och att försöka lösa patientens problem så tidigt som möjligt egentligen utan att man ska behöva bli ännu sämre och behöva hamna på sjukhuset då. Sen är ju våra medborgare, de är ju otroligt upplysta idag. På grund av eller med hjälp av internet och så vidare, så att många är ju också ganska svårt sjuka och har försökt själva hemma innan de faktiskt uppsöker vård. Och det är ju också något som man ser särskilt tydligt i glesbygd. Man söker inte vård i första taget om man bor väldigt långt ifrån sjukhuset då.

HL: Det finns ju dom här alternativen om man bor en bit från sjukhuset alltså eller alternativen. Det finns de här sätten att arbeta på när det gäller att ge människor vård som innebär att man kanske inte alls måste ta sig till sjukhuset överhuvudtaget i ett speciellt läge. (digitala lösningar, egenmoitorering red anm) Men hör ni och jag måste ändå få om jag får hålla kvar vid det här vad man lär sig utifrån historien och ditt arbete Malin, alltså. Ser du någon sådan här framgångsfaktor inför sommaren som du kan peka ut att det här? Det här pinpointar vi vi extra bra, eller det här var ett exempel på någonting där vi där vi lärde oss från tidigare till i år.

MK: Ja, men jag tänker hela på uppdragets karaktär, det är ju någonting som man ska bära med sig in i framtiden. Hela uppdraget är ju egentligen en framgångsfaktor. Vi var inne på tidigt, att vara tidigt på bollen och att börja tidigt med planeringen för att ha tiden på sig. Sen är det ju också detta med samverkan. Som Anna var inne på också, att vi har samverkat över gränser och haft möjlighet att samplanera verksamheter, det vill säga att när att man har kunnat hjälpa eller att vi kan hjälpas åt inom verksamheter och där det också finns möjlighet där personal också faktiskt får möjlighet att förflytta sig om man vill och ha möjlighet så att det finns så många framgångsfaktorer i detta. Så att det ska bli jättespännande att göra utvärderingen eftersom det är första gången vi jobbar på det här viset.

HL: För mig låter det som så här kommer det lite nya arbetssätt, det som jag pratar mycket om i den här podcasten. Det som kan vara medarbetaredrivet och att liksom skippa stuprören och hänga kvar i hängrännan och liksom testa sig fram över gränserna som du säger Anna Sjövall. Du står ju här och lyssnar. Vad tänker du kring det här arbetet?

AS: Jag har hört. Jag tänker av erfarenhet, somrarna är ju tuffa generellt för att människor ska vara lediga. Jag menar, vårdpersonal behöver också vara ledig, så var det ju även när jag jobbade, så var det ju så att somrarna var tuffare då, men jag tycker det är jättespännande att höra. Det ska bli väldigt kul att som du säger se utvärderingen sen i höst hur det faktiskt varit då, för det var ju inte jätteroligt att höra hur det var förra sommaren.

HL: Nej, nej, och det vet vi. Vi vet hur det var förra sommaren på vissa ställen, men jag tänker lite grann kring det här med samverkan över när olika funktioner slår sig ihop och att man liksom hur hittar man liksom tilliten till varandras olika kompetenser. Jag tänker på kommunikation till exempel som jag jobbar med. Det brukar ibland upplevas som lite teflonartat. Att vad gör de där borta på kommunikationsavdelningen? Det är ju en stödfunktion egentligen. Jag ville bara lyfta det som ett exempel, men hur har ni lyckats liksom i den här samverkan att finna den här tilliten till varandra och varandras kompetenser?

MK: Nej, men det är spännande att du säger det för att alltså jag tror att en framgång i det här, det är ju den här styrgruppen vi har bildat där alla har haft en självklar roll. Och det har varit ett väldigt bra samarbete och en bra arbetsmiljö oss emellan och alla har haft samma uppdragsbeskrivning så att man har faktiskt haft uppdrag sommar tjugo tjugotre som vårt mål så att säga. Så att allt vi har gjort, har ju liksom vi backat tillbaka. Vad säger uppdraget, vad har vi för mål, hur ska vi tänka med detta? Och då har ju respektive funktion då om det nu har varit HR eller divisionschefen som också har suttit i den här styrgruppen eller kommunikation och så vidare. Då har man liksom kunnat stämma av jobbar vi på rätt sätt är vi på rätt väg och vart ska vi? Så att det nära samarbetet har varit viktigt. Sen ska vi ju inte glömma att en annan framgångsfaktor i det här. Det är ju de här arbetsgrupperna som faktiskt har suttit konkret och jobbat med bemanningsfrågorna. De har jobbat med vårdplats frågorna.

HL: Då kommer vi lite närmare verksamheten.

MK: Stämmer. Utan dem tillsammans med styrgruppen så hade vi aldrig kunnat genomföra det här så att de medarbetarna på alla olika i alla olika funktioner har gjort ett jättestort jobb så att det är faktiskt en framgångsfaktor i detta.

HL: Det är ju superhäftigt när man enas kring någonting och får med sig en så pass stor koloss ändå som det handlar om och drar i den här riktningen mot samma mål när det hägrar en typ målgång i Vätternrundan.

AG: Ja just det att klungan liksom håller ihop. Och hjälper varandra och dra precis ja, vilken bra liknelse känner jag.

MK: Sen är det ju så, det är ju inte bara det att vi ska leverera rätt vård till rätt patient i rätt tid, utan vi ska ju också leverera en vård med kvalitet och en vård som är patientsäker och det har ju gjort att vi har ju varit måna om att lyfta in område patientsäkerhet i detta här för att ha deras perspektiv på att vi också är på rätt väg. Och har deras perspektiv när det gäller att bedöma de åtgärder som vi har valt att göra. Vad är tillräckligt många vårdplatser, hur ska vi tänka och hur ska vi tänka när det gäller patientsäkerhet och det kommer till samverkan och där vi också samverkar med kommun som styrs av kommunallagen och sina förordningar kontra hälso och sjukvårdslagen och andra föreskrifter då?

AG: Och inte minst också det som Anna Sjövall är inne på, medarbetarnas väl och möjligheter till återhämtning och att inte köra slut på sig. Men vi ska heller inte ta ut några segrar i förskott känner jag, att vi står här och liksom kanske gör det, kan det ju upplevas som så att man får väl använda sig lite grann av försiktighetsprincipen här. Att liksom ta varje vecka och dag för dag någonstans och se att planen håller ihop. Det är ju mycket som kan hända. Ja, det är ju det som är så spännande med den här branschen. Att allt kan hända, förra sommaren slog ju pandemin till igen när vi trodde att vi var färdiga med det och det ställde ju till det rätt rejält för oss och det kan ju hända skogsbränder. Vi har många stora evenemang också som är planerat för och det bygger ju ändå på att alla är på plats och kan jobba som planerat.

HL: Man kan ju vara överpreppad inför vilket scenarier som helst och det kan ju vara bra att vara det ibland men hur har ni? Hur har ni då planerat för olika scenarion som skulle kunna ske med historien i backspegeln?

AG: Det har ju gjorts en riskbedömning vad gäller typen extraordinära händelser som skulle kunna ske i anslutning till att vi är som mest sårbara där vi har tittat på. Vad skulle det då kunna vara och hur ska vi då agera? Så den typen av beredskap finns, men vi här kan ju inte, det är ju svårt nog att bemanna för den verksamhet vi Behöver bedriva, så att det är ju inte så att vi kan bemanna jättemycket extra ifall det skulle hända någonting.

HL: Ja, men det finns en viss beredskap.

AG:s Så det finns en beredskap och det finns en plan sen om vi ska säga något mer kring den här sommaren som jag tycker egentligen är den stora, absolut största skillnaden mot allt annat vi har gjort tidigare så är det ju just att vi jobbar tillsammans på ett helt annat sätt. Tidigare har det väl mer som krävs ställts på verksamheten, att man ska ha en viss tillgänglighet? Sen har det suttit en verksamhetschef i Härjedalen och varit ansvarig för sitt och fått rigga. Vi har fått rapportera hur det ser ut och hur vi har planerat. Vi har inte haft den bästa tillgängligheten. Det kan ha varit brister i telefontillgänglighet, exempelvis på hälsocentraler eller långa köer på 11 77. Nu tittar vi på det samlat och då har det gjorts åtgärder i förväg för att säkra upp telefontillgängligheten och då har de som behövt ha fått stöttning med att jobba vidare med den utvecklingen. Så det är ju delar som ligger närmare Anna Sjövalls arbetsområde också med verksamhetsutveckling som kommer in som vissa delar i det här. Men just tilliten och att vi jobbar tillsammans att vi hjälps åt i stället för att vi kravställer att någon ska fixa. Det är väl det jag tycker är skillnaden.

HL Här nickas det instämmande Anna Sjövall alltså den här. Det här blir ju som en förflyttning kan man ju säga från något som har varit ett arbetssätt tidigare till ett nytt sätt att arbeta på. Vad tänker du? Tänker du på tillgänglighet?

AS: Ja, eller nej, jag tänker huvud taget på att lösa hela frågan med sommarbemanningen, men jag tänker att det är så här vi kommer behöva jobba med saker framöver. Vi behöver jobba tillsammans. Patienten är ju inte en isolerad ö på en avdelning på sjukhuset eller på den hälsocentral som rör sig emellan och vi behöver ju samverka för att få helheten tänker jag och bara att lära sig att samverka att bryta gamla strukturer som kan finnas liksom sitter i väggarna kan ju vara bekymmersamt.

HL: Men det kan ju också vara en rolig utmaning att kasta sig över, för ni har ju andra utmaningar inom vården med nära vårdreformen och så vidare som ändå rimmar med den här typen av arbetssätt att hitta varandra liksom och hänga ihop i den här klungan att köra, att klyva vinden, klyva vinden. Jag kanske uttrycker mig slarvigt, men jag blir lite så här inspirerad när jag hör hur du berättar.

AG: Ja, men och just det här, den här goda stämningen som vi faktiskt har. När det blir medarbetaredrivet och när det kommer idéer från de som faktiskt är nära och som jobbar i den kliniska verksamheten. Det blir liksom en helt annan effekt utav de åtgärderna faktiskt och det blir också effekt som med glädje.

HL: Det här, det händer ju någonting med arbetsmiljön.

HL: Malin du nämnde tidigare patientsäkerhet. Jag vill bara påminna om ett avsnitt som vi spelade in tidigare med Mattias Skielta som är chefsöverläkare och pysslar mycket med just patientsäkerhet och vet ni det kan ni hitta i avsnitts katalogen för de här poddarna, men du när man ska då in med människor i det här sammanhanget som ska ju liksom göra jobbet, hur går det till?

MK: Men det är ju inte bara det att vi ska leverera vård utan vi vill ju också leverera en kvalitet på vården och en patientsäker vård. Då och då har vi tagit ett nytt grepp i vi är måna om att patienterna ska få så god vård som möjligt, men också att medarbetarna ska känna att de faktiskt kan vara trygga i sin roll och det har lett till att vi i år har en introduktionsutbildning för nyanställda. Och det är 1, 5 dagar lång utbildning. Den bygger på lite olika block kan man säga så att man kan plocka det man känner att man behöver, en del kanske känner sig osäkra på flera saker eller är nyfikna och vill delta och då kan man plocka ut det som finns att välja på. Det kan handla om trycksår och trycksårsförebyggande åtgärder. Det kan handla om utskrivningsprocessen för våra patienter. Det kan vara blåsor överfyllnad, alltså när urinblåsan har blivit för fylld helt enkelt för belastad om man ska avlasta den och hjärtlungräddning såklart, men också det akuta omhändertagandet kring våra patienter.

HL: Så att man kan utifrån att man har en utbildning i botten så kastas man inte bara in i verksamheten. Här varsågod och börja jobba utan man ägnar sig åt den här introduktionsutbildningen. Jag blir glad när jag hör det för jag har varit på olika jobb i mitt liv. I vissa fall har det funnits en introduktionsplan. I vissa fall har det inte funnits det och när man inte får det då är man ganska utlämnad. Då får man springa och fråga hela tiden och belasta andra med en massa frågor. Det kanske man gör ändå, men just en vettig introduktion till en arbetsplats man ska starta på hjälper faktiskt jättemycket. Tittar ni också då på hur organisationen ser ut eller är bara vårdrelaterat eller?

MK: I det här fallet och den här introduktionsutbildningen så är det bara vårdrelaterat och det är ju ett sätt att liksom sko våra medarbetare så att de ska känna sig mer trygga i sin yrkesroll helt enkelt.

HL: Det finns någonting omsorgsfullt i det här tänker jag, ett slags omhändertagande att man visar allvar med den som vill jobba här, att vi tycker du är värdefull, du betyder mycket för oss. Därför gör vi på det här sättet. För någonstans vill vi ju att de ska vara kvar så mycket som möjligt och jobba på det här sjukhuset.

MK: Ja, då gäller det att få en bra start.

HL: Då är vi inne på arbetsgivarvarumärket då vilka åtgärder man faktiskt tar till för att mena allvar? Jag tycker det är oerhört spännande och att just den här tidpunkten när ni sätter sommarplaneringen redan i oktober i stället för att vänta och se och följa gamla strukturer är oerhört spännande. Stöter det på något motstånd någonstans när ni kommer med planerna från början?

MK: Nej, faktiskt inte, utan det har varit vi har kavlat upp ärmarna. Alla som har varit inblandade och jag tror att ja, men våra medarbetare har sett styrkan med det här uppdraget.

HL: Och vi ska väl vara väldigt noga med att säga att det här bemanningsproblemen under somrarna, det är ju inte bara destinerad till vår region, utan så ser det ut i hela landet inom regionerna och inom kommunerna också för den delen.

MK: Ja, men verkligen.

HL: Ja, det var ingen högre vetenskap.

MK: Nej, det var ju ingen högre vetenskap. Men jag menar vi har många utmaningar. Tittar man på demografin i Sverige så vet vi ju att inom en tioårsperiod så kommer andelen äldre över 80 år att öka med 50 procent. Under motsvarande tid så kommer också andelen arbetsföra att enbart öka med 4 procent. Men vi skulle behöva en 30 %. Det utökning av antalet arbetsföra så att det är klart att vi har många utmaningar.

HL: Kanske arbetskraftsinvandring ska vara på sin plats? Sen föds det ju också lite för få barn. Det vet jag inte om ni hängt med på. sina. Vi får se vart det landar var jättekul att ha dig här och få höra mer om och nu håller vi tummarna för att planerna håller och att ni också är lite rustade för när det piper åt sidan för det får man vara på det klara med att det kommer ju att ske någon gång så där mellan varven.

MK: Ja men 1000 tack för att jag fick komma ja.

HL: Jätteroligt och innan vi går för vi hörde aldrig hur det är med din träning. Vi kom aldrig dit för vi kastade oss rakt in i ämnet. Men hur har du det med friskvården och så där?

MK: Ja men hälsan är toppen? Sen är det ju som jag sa, jag kommer från skärgården. Man börjar ju bada absolut i maj. Sen badar man ju faktiskt till ja, men mitten på september någonting. Det är lite andra förutsättningar här. Jag har ju hållit på med något som kallas för swimrun där man sims springer kan man säga mellan framför allt i skärgårdsmiljö då. Här blir säsongen väldigt kort, väldigt intensiv och ingen skärgård så att det blir lite annat då.

HL: Ja, ja, men badar alltså i Storsjön tidigt, är du en sådan här vinterbadare?

MK: absolut inte nej, nej, nej, nej, inte alls utan jag simmar. Men som sagt, det blir kortare säsong när isen ibland släpper fram i maj. Ja, men annars så jag springer. Jag försöker simma. Jag håller på med spinning, längdskidåkning som motionär.

HL: Håller i gång pumpen brukar ja, det är bra.

MK: Bra liv helt enkelt.

HL: Där satt du huvudet på spiken, för vi vet att röra på sig och käka schysst då förebygger vi och kan undvika vissa typer av sjukdomar. Det är ju välbeprövad vetenskap. Anna Granevärn är det klyva vinden som gäller idag inför Vätternrundan.

AG: Ja, den en går ju om drygt 2 veckor 3 veckor till och med det är ganska länge då har du något långpass kvar? Absolut, nu är det ju faktiskt så att jag ska köra ett lopp på lördag Siljan (3 juni)

HL: Anna Sjövall vad händer på din front?

AS: Jag har faktiskt tränat ganska många dagar i rad nu, så det blir yoga ikväll tror jag ja så där ja. Lite mer återhämtning och sträcka ut muskeln och.

AG: Men du då Håkan?

HL: Jag stod och väntade på frågan jo idag tänkte jag cykla mountainbike. Alltid ner när det blåser så här mycket som det gör idag, då kan man sticka upp i skogen i stället så det är min plan.

AG: Ja, det låter som en bra plan. HL: Ja, jag tycker också det låter som en bra plan faktiskt. Ja, men hör ni tills vi hörs nästa gång och syns så har det så bra.

ALLA: Tack så mycket.