49 - Forskning kombineras med vård, leder till att kompetens stannar kvar

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• IA - Ina Asklund - Distriktsläkare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Det var trevligt och vi ska säga ett speciellt välkommen till dig Ina Asklund. Vad jobbar du med?

IA: Ja Ina Asklund är jag och jag är distriktsläkare på Krokoms hälsocentral, men sen är jag också forskare vid universitet och sen är jag också lärare mot läkarutbildningen vid Universitet.

HL: Ja, det är ingen mer du är när du ändå?

IA: Jo alltså det det är jag faktiskt och det ska man ju berätta så här i början egentligen. Jag har ju en liten jävsdeklaration nu för tiden, jag har ju också startat ett företag tillsammans med mina medforskare för ett år sedan ungefär.

HL: Ja som har med det här med appen och då har ni också en startup? IA: Ja exakt!

HL: Vad roligt!

IA: Ja, det spännande i alla fall svårt och nytt.

HL: Det kan vara ansträngande att hålla på med startups från början.

IA: Kan det vara.

HL: har ni hittat finansiärer för att kunna utveckla?

IA: Ja men vi är väl i det skedet att det krävs ju hela tiden.

HL: Nu är det den appen vi ska prata om bland annat som av en händelse. Ja, nu kom vi in på det först, men det är ändå bra att veta. Jag tyckte det var bra att du tog chansen lite grann också. Ja, när du säger jävssituation är det för att du har det som en bisyssla då eller?

IA: Ja, alltså den appen vi ska prata om är ju något som jag kan vilja rekommendera till mina patienter när jag jobbar som distriktsläkare, men nu äger jag ju också ett företag som driver appen så det blir ju ja, jag skulle ju potentiellt kunna tjäna pengar på den

HL: Ja, så det blir ju ett jäv, men det kan ju också vara syftet med att starta en startup att man någon gång inte bara ska hjälpa människor. Man kanske också vill tjäna en slant. Man behöver ju inte hymla med det men det uppstår en jävssituation. Vad innebär det då, blir du av med jobbet?

IA: Nej, det blir man inte. Nej, men det är viktiga för mig. Jag tänker att det är en personlig fråga för mig att det är viktigt för mig att hitta hur jag ska förmedla det att man är man öppen. Det är så vi är vana inom forskarvärlden också. Att man måste ju berätta om alla sina jäv, att man har uppdrag på olika håll och så att folk kan bedöma om det här är trovärdigt då på olika sätt.

HL: Jag förstår och det är ju inte så konstigt att man kanske går i de där tankarna när man håller på och engagera sig i någonting. Men det blir ju lätt så man engagerar sig på många olika i många olika områden och så gäller det att ja, berätta om det då så alla kan höra, det får bli en liten cliffhanger tills vi kommer fram till vad det är för app och hur den funkar och så vidare, därför att vi ska börja med dig Anna Granevärn för att vi brukar prata lite grann, lite kring folkhälsa och lite kring träning och så vidare och vi vet att det finns extremer i den här studion och du Anna Granevärn är en utav dem. Du cyklade 15 mil igår och dagen innan då, hur många mil?

AG: Nej, det var 2 dagar innan 11.

HL: OK så på 3 dagar har du sopat ihop 26 mil och det är ju bra.

AG: Lite Skierg(Stakmaskin) däremellan. HL: Ja just det den där stakmaskinen för er som inte känner till den som man sommartid och inomhus kan använda. Men ditt mål är ju Vätternrundan.

AG: Ja, det är ju faktiskt så att det kommer ett lopp före Vätternrundan också som heter Siljan runt som egentligen blir som ett långpass inför Vättern men som är väldigt, väldigt trevligt och jag åkt en gång.

HL: Och då?

AG: När man kom i mål så fick man välja en dalahäst. Av de färger som fanns kvar förstås.

HL: Vad tog du?

AG: Jag tog en vit jättefin.

HL: Och varför pratar vi om det här? Vi tycker det är viktigt att människor rör på sig, käkar bra mat och inte hamnar i livsstilssjukdomar för då håller man sig borta från sjukvården för man vill ju inte ha så mycket kontakt med sjukvården om ni ursäktar. Även om det är trevliga. Sjövall, du har ju också varit ut och motionerat. Du har ju sprungit Göteborgsvarvet under tryckande hetta.

AS: Ja, ja, för att vara maj och för att bo här uppe så var det ju varmt förstås.

HL: Ja, det var ju tvåsiffrigt.

AS: Ja, det var över 20 grader, det var faktiskt många som kollapsar, berätta om loppet, ta oss igenom loppet.

AG: Och algerna vill vi höra allt?

HL: Jag prövar inte dom nej, algerna fick vara. De testade ett nytt koncept i stället för att använda den här vattensprutorna. Att de har någon slags algboll med vätska i. Man kan bryta sönder den eller så kan du svälja den hel. Jag tyckte det såg lite hemskt ut. Jag tyckte de såg ut som barnens studsbollar, de får hos tandläkaren.

HL: Nej, men jag förstår att du valde bort det. Men hur gick loppet? AS: Ja, löpmässigt inte som jag hade tänkt, men det är ett roligt lopp.

HL: Du har ju sagt tidigare att du hade som mål att springa under 2 timmar.

AS: Ja, det blev inte så.

HL: Men du är inte besviken?

AS: Det är ingen mening att gräva ner sig för det, jag var lite förkyld och det var trångt och det var varmt och så får man ge tänka att det var ett härligt lopp att springa och jag älskar Göteborg. Jag konsulterade min kompis som är IVA-syster och hon sa du har inte feber eller ont i halsen. Så jag testade.

HL: Då hade du liksom konsulterat sjukvården tänker jag. Jag är mest ute och cyklar brukar, vara det ibland, det går ganska bra för mig. Jag matar på min runda runt Brunfloviken och jag försöker cykla på tid snarare än distans jag tycker om när det går fort så jag tycker jag snittar ganska bra hastigheter faktiskt på de här 4,3 milen.

AG: Ja, det har sett bra ut.

HL: Ina, vi brukar dela med oss lite grann så här med hur det går. Hur är det med ditt tränande?

IA: Ja, men jag försöker väl komma i gång lite efter småbarnstiden. Jag har tre barn och så där och ja, det är mycket just med att lämna, hämta och sitta i bil så jag känner verkligen behovet av att röra mig, men jag cyklade hit till exempel. Jag försöker få in vardagsmotion och gå till jobbet en 20 minuter, kanske cykla ja så att det blir mest promenader och cykling och kanske någon gruppgympa ibland. Det har jag, återupptagit nu efter nyår, jag känner mig att jag är på gång faktiskt. Jag tycker det är kul att göra saker i grupp till musik. Då är det lättare för mig.

HL: Vad kör du då, bodypump eller danspass?

IA: Det var kul det var inte zumba (vanligt danspass inom gruppträning) det var något annat, en massa olika dansstilar det var förvirrande men kul kan man säga.

HL: Där hör ni man får hitta sin grej helt enkelt vad som vad som är roligt för man ska ju ha kul samtidigt.

AG: Det är jätteviktigt och har stor betydelse för motivationen och för att må bra. Att inte pressa sig och göra något man inte gillar.

HL: Nej, och kom ihåg att ni inte behöver cykla Vättern runt eller springa Göteborgsvarvet eller någonting annat. Det kan handla om det här med vardagsmotionen, att man håller sig lite grann i trim. Det är viktigt. Men nu Ina nu ska vi kasta oss över den här appen som heter tät.

IA: Eller egentligen då det faktiskt finns 3 appar som heter tät och dom heter Tät, Tät2 och Tät3.

Jag skulle bara vilja berätta lite bakgrunden. De är ju 3 appar men hör till samma forskningsprojekt som heter Tät. Det startades ju redan tvåtusenåtta av en kollega till mig, som är distriktsläkare också här i Regionen, Eva Samuelsson. Hon har forskat i många år om bland annat inkontinens. Och hon började då tvåtusenåtta med ett forskningsprojekt där dom ville se om man just kunde hitta, först var det alltså både internetprogram och appar som ett lättillgängligt alternativ till medborgare eller patienter som man kan använda hemma. Så det var så det startade och då ville de utveckla och utvärdera i forskning och sen också implementera. De hade ett ledord att det skulle också komma till användning så det var väl en grundtanke från början också, att de ville gärna forska om någonting som de såg kunde liksom användas i framtiden så att det inte bara stannar vid forskning utan verkligen blev liksom användbart.

HL: Vad är det man får för hjälp utav den här appen då?

IA: Ja, men det är ju, apropå träning. Det är väl lite som en träningsapp fast syftet med den är ju att det är ett behandlingsprogram för urinläckage och specifikt då kanske ansträngningsinkontinens och det är ju det här att man kan läcka urin när man just hoppar eller står. Det kan vara att man skrattar eller nyser och så där.

HL: Marklyft?

IA: ja det kan nog säkert hända och då är det ju bra att lägga på ett litet knep innan precis och det är sådana knipövningar som det finns då ett program för i den här. Plus att det finns liksom bilder och information om hur musklerna ser ut och hur inkontinens funkar också lite andra råd, det finns ju lite om ja, men det här med träning står det lite om och vikt och lite om det spelar nån roll, vad man dricker och så där, hur mycket man dricker och sen finns det ju sådana funktioner som man har sett kan öka motivationen till träning och också öka liksom följsamheten så att man verkligen gör de där knipövningarna, så det finns påminnelser och det finns lite feedback och det finns lite statistik funktion så man kan se en del gillar ju det. Vill du se hur det går? Ja, men hur långt har jag kommit? Märks några resultat, allt det där, så att det finns lite sådana funktioner för att att det ska bli lite, för att det vi har hört och lärt oss är att det är ju lite småtråkigt kanske alltså en del på träning ska vara roligt så kanske just liksom knipövningar tycker ju många är lite småtrist kanske och man vet också att man ska gärna göra det varje dag regelbundet och så där så att då verkar det som att det här stödet liksom att ha den här appen och titta på en bild som rör sig, att det är gör att det blir lite lättare och det blir som en liten digital kompis som kanske hjälper.

HL: Så att man faktiskt kör igenom de här knipövningarna.

IA: Jag intervjuade en del kvinnor som använder appen och de sa att det var lite som att någon liksom knackar en på axeln och sa att ja, ”men nu, kom igen, nu gör det här” nu och då hjälper det till. Det som står i behandlingsprogram är ofta att man ska försöka hålla i det där liksom regelbundet i 3 månader för att riktigt få bra effekt och det är ju ganska länge ändå 3 månader så att det gäller att hålla i det, då kan en app kan hjälpa. Vi tror vi att då kan det göra att många får hjälp av det och det är ju skönt att man får hjälp med sitt problem för det. Det är ju det man är ute efter om man då tittar. HL: Det här är en digital lösning. Vad bidrar den med, tycker du? I det stora hela, när man pratar om vården och omställning och digitalt verktyg som hjälpmedel för er som jobbar inom vården.

IA: Ja, men jag tycker väl att, om jag tänker för oss som jobbar inom vården då tänker jag mycket det här att det fanns inte så jättemycket annat att erbjuda patienterna som stöd innan. Utan det vi gjorde var ju att vi muntligt liksom att ja, ”men gå hem och träna nu tre månader så blir det bättre. Blir det inte bättre så hör du av dig och så följer vi upp det så går vi vidare för det finns ju annan behandling, alla blir ju inte, alla blir ju inte helt bra eller bättre av det, men det är ett första steg och sen ibland så skrev vi. Många kvinnor berättar om det också, att de kanske fick en liten sådan här svartvit, lapp som de skulle sätta på kylskåpet och det är väl i och för sig bra. Och då kanske det var en bild på liksom ett underliv i genomskärning eller nåt och så. Det var väl kanske det bästa vi kunde då, så att säga, men den har man ju inte med sig och den kanske man glömmer bort och så där så att här kändes som att vi kan erbjuda någonting mer. Något som kanske hjälper lite bättre och sen så ska jag också säga att ett syfte med hela forskningen var ju också faktiskt och nå en del som aldrig kommer till oss på hälsocentralen. För att vi vet ju att det är kanske bara 1/3 av de kvinnor som har besvär som faktiskt söker sig till vården.

HL: Vad beror det på? Är det för att det är tabubelagt?

IA: Men lite så, eller många tycker att det här kanske inte vården tycker är så viktigt. De kanske inte tror att vi prioriterar det eller inte prioriterar själva och tänker att nej, men jag kanske inte ska störa för det här, och en del tänker faktiskt också att ja, men det här kanske man får leva med om man liksom har fött några barn. Det kanske inte går att göra så mycket och så där, men då ger vi dem ett gott och försök i alla fall. HL: Ja men alltså lite så hör av. Hör av dig till vården tycker jag, för att jag menar vår primärvård kan svara på massa frågor. Bättre att fråga en gång för mycket.

IA: Ja men verkligen, och så får man veta sen vad man ska börja med. Om man ska komma på ett besök eller ska man börja med en app eller vad man ska göra?

HL: Det är ju det är ju inte alltid så lätt att veta själv! Anna och Anna, det här är ju ett väldigt konkret exempel på ett digitalt hjälpmedel, kan man säga medicinskt.

IA: Ja, det kan man säga. Det är en medicinteknisk produkt i alla fall

HL: Men vad tänker ni kring vad om man tittar på den här appen och är lite mer visionär så där liksom. Vad betyder det för vården i stort att man hittar på de här apparna eller vilken form av teknik man nu sysslar med.

AG: Ja, men jag står och tänker på några olika saker och en sak jag tänker på är ju det vi ofta pratar om i den här podden. Vi pratar om medarbetardriven verksamhetsutveckling, något vi inte har pratat så mycket om här, men som vi pratar mycket om i hälso och sjukvårdsledningen. Det är att kunna erbjuda möjlighet att jobba hos oss och forska att kombinera kliniskt arbete med forskning.

HL: Precis som Ina gör och har gjort. AG: Och att det driver ju verksamhetsutvecklingen. Det driver vårdens utveckling, vårdens omställning och det som jag tycker är allra mest intressant här är att det här måste ju vara ett utav de tidigaste exemplen i vår digitaliseringsvåg. Att arbetena som har gjorts i våran region gjorts utan att någon av oss eller någon

annan i ledningen har sagt att nu ska vi göra det här projektet, utan det här har ju ni själva kommit på och drivit så framgångsrikt under så många år och det är inte jättemånga veckor sedan jag senast läste om det i riksmedia igen.

IA: Just det ja. Nej, men där tror jag verkligen, det håller jag verkligen med om det här. Just att man har möjlighet i regionen att både forska samtidigt som man jobbar kliniskt gör ju också att man alltså, för det pratar man ju ibland om så här att det är viktigt att vi också forskar inom primärvården för att vi kanske tänker på andra forskningsfrågor än man gör inom andra specialiteter, så det tror jag är jätteviktigt. Vi har ju fått väldigt mycket forskningsstöd från regionen för att kunna forska och det också, liksom det här att kunna ha en delad tjänst, att kunna både jobba och forska:

HL: Det är ju viktigt för ett sjukhus som Östersunds sjukhus att ha forskning i institutionen och jag vet ju att du har ju berättat för mig att du har jobbat i 20 år på här, men har det här bidragit till att du stannar kvar?

IA: Ja, men det tror jag, det är ju häftigt, för att jag menar, vi är ju ganska långt till Umeå ändå och jag har ju anknytning till universitet men jag har ju nämnt att vi har ju också 2 andra, Malin Sjöström och Emma Nyström, som också är distriktsläkare och överläkare. Som också i det här projektet, att vi har varit flera och kunna ha liksom en forskare i gång det tror jag varit jätteviktigt.

Jag menar att det finns liksom många olika utmaningar som man kan jobba vidare med om man är intresserad.

HL: Ja, jag tänker på den här tillåtande miljön som Anna pratar om här att liksom låta medarbetarna få vara med och driva. De ska verkligen vara med och komma med sina idéer och förslag. Vad tänker du kring det? Vad kan du dela med dig för erfarenheter från det?

IA: Men det jag tänker om det är kanske mer alltså, nu har jag gått från forskningssidan, men jag tänker just att det kanske finns medarbetare som har idéer sen kanske man inte vet om det ska bli forskning eller utvecklingsprojekt eller vad det ska bli. Men att man liksom gärna ja, dels pratar med sina chefer, dels kan man ju gärna höra av sig till oss som forskare och fråga hur gjorde ni? Och alltså? Det är viktigt att vi som forskar kan dela med oss av hur. Hur gjorde vi när vi startade och hur kan man göra och hur man söker pengar och så där. Så att jag tänker att man får vara liksom inspirerade.

HL: Den här delen utav sjukvården där man får in den här typen av teknik någonstans, i tanken att det ska ge utrymme för annat inom vården och ta hand om någon som kanske mest akut sjuka, frigöra vårdplatser och sådant där. Har ni sett något sådant, att ni har lyckats se till att de patienter ni har verkligen varit i sin hemmiljö slippa åka till primärvården eller slippa åka till sjukhuset.

IA: Vi har ju inte undersökt den delen för att vi har ju ofta vänt oss till ja, direkt ut till liksom alla medborgare och inte gott via vården. Men vår tanke är ju just det också att man kan börja med ett sådant här hjälpmedel och kanske också att man provar. Det brukar snackas så kanske man också kommer in på att man kanske faktiskt kontaktar vården sen om det inte blir tillräckligt bra, så att det kan bli en väg in ibland också. Men då har man redan gjort det här första steget och man är lite påläst och det handlar väl mycket om. Ja att det man kan göra själv kan man göra själv, men sen kommer man ju till en gräns där man kanske behöver gå vidare i vården och då ska man ju komma dit. Men då kanske man har gjort det enklaste först redan. Sen tänker väl jag också att det är viktigt att tänka på att alla vill ju inte ha appar. Alltså när jag träffar kvinnor med inkontinens och så brukar jag prata om olika alternativ och en del vill ju ha appar och en del vill inte det. Det ska vara liksom individanpassat att det här är någonting som kan vara enkelt för väldigt många. Men för de andra så ska det finnas annat. Förhoppningsvis då om några kan klara sig med och jobba hemma med en app så kanske vi kan ha mer resurser för uroterapeuter eller andra typer av ja specialinsatser för dem som verkligen behöver det då, men det är inget som vi har undersökt.

HL: Jag ställde bara frågan, men det är jättespännande om man tänker kring det här kring det som Anna pratar om, att du också med forskarmiljön. Hur ska man utveckla den på ett relativt litet sjukhus som Östersunds då liksom? Hur ska man locka till sig i det här? Både medel för forskning och de som verkligen vill forska? Hur öppnar man den dörren och bjuder in?

AG: Det här handlar väl om att vi kan erbjuda tjänster där man har möjlighet att kombinera kliniskt arbete och forskning. Sen att locka till sig forskningsmedel.

IA: Men jag tror att många alltså inte bara jag, som är i primärvården, andra på sjukhuset också tycker att det har gått bra att kombinera forskning och jobb, hyfsat bra, även på sjukhuset av de jag känner. Att man också har det har ändå funnits ganska bra, liksom möjligheter att få forskningsmedel via. Man söker ju varje år då eller det finns olika sätt, men man kan söka varje år från regionen.

AG: Och det har man ändå, ganska goda chanser att få medel och sen finns det ju andra liksom mer nationella medel i Sverige och de är ju förstås i högre konkurrens. Men jag tycker nog att vi har haft en förhållandevis bra tillgång till forskningsmedel här och sen tänker att det är mycket att man liksom stöttar och peppar varandra. Forskning, FU enheten här på sjukhuset försöker ju göra olika IA: Jag tänker ändå att dom liksom har ju också stöttat med infrastruktur liksom, och de försöker ha lite sammankomster med forskare från olika kliniker och det finns statistiker som man kan få hjälp av till exempel för analyser och så att då, dom stöttar ju med infrastruktur.

HL: Anna Sjövall när du hör allt det här, för du är ju verksamhetsutvecklare skulle man kunna liksom. Skulle man kunna göra på ett sådant sätt att man kan man når dit, jag tänker nu ”så här kan man nå dit” i samtalen inne på sjukhuset och ute i primärvården att det blir helt tillåtet att droppa vilken idé som helst utan att någon dissar den?. Jag menar utan att någon säger om utveckling eller forskning så att inte någon bara säger att ”det inte går det här provade vi nittonhundra sjuttiotvå, kommer aldrig att gå". Då har man ju liksom dödat idén redan där.

AS: Nej, men alltså, jag tycker inte att det är så. Det uppfattar det. Sen är kanske inte allt så lätt eller att man kanske inte går vidare med alla idéer, men jag tycker nog ändå att liksom jag tänker. Det finns ju mycket på alla planeringsdagar tänker jag alla i alla fall hos oss och tänker andra kliniker också, att det kommer upp ganska många idéer som man kanske gör i det lilla på liksom sin egen enhet.

HL: Ja, men jag tänker alltså att mycket handlar väl om ledningen också? Framför allt kanske närmsta chef och att man är liksom tillåtande på arbetsplatsen också. Och jag tror ju mycket på att har man inte stöd av sin närmsta chef till exempel så är det ganska svårt.

HL: Sen måste det finnas ett tillåtande klimat generellt, men jag tror ändå att det är finns en vits med närmsta chef tror på den här typen av samtal, har ett öppet klimat generellt. Jag tänker liksom att det är processer att i början så dissar man ingenting utan man bara öser ur sig ner i hinken med allting. Och sen börjar man titta på det och börja välja lite grann. Att det här kan vi gå vidare med, det här kan vi lägga åt sidan så länge, den där parkerar vi där till tjugo trettiofem. Men jag tänker att det är första inledandet att man liksom verkligen kan tömma ur högt och lågt och liksom ha den här byttan med grejer och se vart det vart det tar vägen. Ja, sådant tycker jag är inspirerande, jag ville bara säga jag har en sak som jag skulle lyfta här nu när jag har sådana AG: Vi är tillåtande(skratt)

HL: Men jag kom på det nu när jag stod här och tänkte, jag passar på nu när ni är flera här för apropå nya saker och nya arbetssätt och digitalisering och så och har ni ju pratat om många gånger hur man liksom får sjukvården och vilja våga testa det.

IA: Vi har ju en ytterligare app då tät 2 som jag pratar om som vi fortfarande liksom inte har i något företag eller så utan bara i forskning och den vill vi gärna testa och föra in just via vården för där behöver man kanske en läkarundersökning innan man laddar hem den. Den är inte lika enkel. Och då tänker man jag som är distriktsläkare då, hur jag och mina kollegor om vi liksom ska försöka. Hur blir det? En patient kommer exempelvis till mig och säger, ”jag skulle vilja ha den här appen”, men då måste du först göra det här. Vi är ju inte så vana liksom att rekommendera olika digitala lösningar eller appar och så. Vi är inte så, vi är lite sena på bollen liksom.

HL: Hur ska det tas om hand?

AG: Ja, det här är en jättebra och jätteviktig fråga för det har vi stött på lite i andra sammanhang med. Patienter kommer och har hört till exempel att vi jobbar med egen-monitorering och den har högt blodtryck den kan säga ”Men det här vill jag mäta själv. Jag vet att ni har en sådan här app som man kan” Men då kanske just den hälsocentralen inte har börjat jobba med det och inte kan, så att det här, det här behöver vi ta vidare. Hur ska vi jobba med implementering av appar, och när använder vi dem och kan man förskriva dem? Eller hur jobbar vi med det? Och det kanske är en uppgift för primärvårdens MLA? Det finns en grupp medicinskt ledningsansvariga läkare. Jag vet inte om har du lyft den?

IA: Det forumet har jag inte tänkt på.

HL: Men det kommer du att göra?

IA: Ja, men absolut. Jag kände, att ja, det är ju bra grejer, ska ju användas av många och sen kan det ju finnas olika former av problem man behöver lösa då på varje hälsocentral för att få ordning på det liksom.

HL: Inom 8 områden så pågår det arbete under som kallas genombrotten. Man har sett lösningar på knutar för att komma vidare, det avsnittet kom den 21 maj, det kan ni leta upp där poddar finn. Är det någonting som du känner att du skulle vilja ha någon sista fundering så där som du känner att. Varför pratar vi inte om det här?

IA: Ja, men precis vad har vi pratat om? Vi har pratat om så mycket här nu. Tiden går fort, nej, men. Hm, är det någonting mer?

HL: Vad kan det vara som du har på hjärtat? Ja.

IA: Det är väl mycket det här att hur får vi det använt via vården? Alltså som sagt, många kan ju söka sig till det här själva, men om man nu kommer till vården, hur kan vi använda oss av dom här digitala apparna i det här fallet då? Det har jag funderat mycket på.

HL: För att det ska bli smidigt och enkelt och så där och jag tror inte att folk i allmänhet kommer att sluta fråga utan det kommer snarare att växa den tendensen tror jag man törs gissa på. Anna granevärn. Du har ju varit på besök hos Ina på Krokoms hälsocentral hur var det?

AG: Ja, men som tidigare primärvårdschef, har jag varit på Krokoms hälsocentral ganska många gånger och gjort besök och verkligen uppmärksammat att ni har jobbat väldigt mycket med olika förbättringsarbeten och projekt under åren och haft ett väldigt strukturerat sätt att jobba med det.

IA: Ja men ja, det håller jag med om och det har vi verkligen. Det har vi haft och jag tänker även när vi har bytt chefer ibland och så där så tycker jag att det har liksom hållit i sig. Det var ju också där som min handledare och grundaren till det här projektet. Eva Samuelsson liksom jobbade och också kombinerade det här med klinik och forskning och liksom inspirerade mig och så, sen också som du nämnde också med eller att vi har också varit liksom ja alltså. Vi har ju ofta haft också haft det går ju lite hand i hand, forskning och undervisning ofta och av läkarstudenter, så vi har också haft mycket läkarstudenter och har fortfarande så att det är liksom, det är liksom en kultur av både kanske utvecklingsarbete, och av det här med lärande och handleda nya och liksom att ära sig nytt och ifrågasätta och så där så att ja, det håller jag med om. Det är en sådan kultur faktiskt.

HL: Det är det magiska ordet. För kultur kan ju förekomma lite på olika sätt i en stor organisation. Här kan det se ut si och här kan det se ut så. Primärvård, vi förknippar ju det med hälsocentraler eller vårdcentraler, men vad har den egentligen för status i den här regionen?

IA: Ja, men det är ju väldigt roligt att vi också är universitetssjukvårdsenhet och har varit det sedan några år och det är ju inte så många primärvårdsområden i Sverige som är det alltså särskilt inte som ligger utanför då universitetsområden.

HL: Men vad betyder det rent konkret?

IA: Ja, men det betyder ju att vi uppfyller liksom vissa kvalitetskriterier kan man säga för att vi ska ha både ha liksom god forskning, hög kvalitet på forskningen. Vi ska också ha undervisning av det här hör till läkarutbildningen då av hög kvalitet och vi ska också driva ha en sjukvård med som drivs med god kvalitet. Och ja, där det finns också forskning i ute i primärvården och det och vi blev ju faktiskt. Det var inte så länge sen, det var i höstas tror jag, som vi blev granskade alltså att de följde upp det här då från Socialstyrelsen. Det höll fortfarande så att det är jätteroligt, så det är vi väldigt stolta över.

HL: Ja, vad kul och Anna Granevärn kom det här till under din tid som primärvårdschef?

AG: Ja, det gjorde det faktiskt. Sen kanske inte var min förtjänst utan det är ju många andra drivna personer i vår organisation som har sett till att det här faktiskt blir möjligt och som sett möjligheten att vi kunde uppfylla de här kraven. Men jag minns att det här var en period när jag var verksamhetschef nere i Funäsdalen som jag fick prata med radion om det här, för det var en som en nyhet då. Så det är ju några år sedan.

HL: Vad spännande och det är ju så att när man gör saker tillsammans så är det ju mycket lättare än att stå där som en solitär och pilla på med sitt så det är ju bra att bjuda in och hjälpa varandra, kan man det blir det ju mycket roligare. Tack för att du kom hit Ina.

IA: Ja, men tack så mycket för att jag fick komma berätta om allt det här fantastiska. Jag är sugen på komma någon mer gång.

HL: Du är jättevälkommen tillbaka. Ja, egentligen när du vill. Hör av dig Sjövall det är hon som är producent brukar vi säga. Vad står på agendan ikväll ska det tränas eller motioneras eller ett glas någon form utav gymnastik.

AS: Löppass! Vet inte exakt hur långt.

HL: Anna granevärn.

AG: Men jag var ju på sjukhusgymmet i morse och körde skierg(stakmaskin) och styrketräning så jag kommer nog bara ta det lite lugnt ikväll. Basta lite, kanske stretcha. HL: Ina du ska i väg på aktiviteter vet jag,

IA: jag ska promenera och cykla lite bara.

HL: Ja, men det blir skönt. Tack så mycket hej.

AG, AS och IA: Hej då