34 - Så funkar den digitala hälsodeklarationen

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• EL - Elisabeth Liljekvist - Divisionschef område kirurgi
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Ja, men då ska ni vara välkommen till den här podcasten från Region Jämtland Härjedalen.
3 träningsfreak i studion.
Vi pratar ju ofta om träning till en början, vi är väl glada motionärer med undantag för Granevärn som håller på och kör klassikern vartenda år.

AG: Ja, men det är väl också en motionsidrott.

HL: Ja, jag antar att du gillar utmaningen.

HL: Sjövall som är löpare?

AS: Jag är lite allt i allo då det blir en del gym och lite springning och så där.

HL: Men allra viktigast är ju vår gäst idag som heter Elisabeth Liljekvist. Men vad säger du? Men du har väl lite koll på lite status så där när det gäller fys. och allt det där?

EL: Det har jag.

HL: Ja, men vi börjar med dig, och när du fysar för att hålla kroppen i gång vad brukar du välja för någonting? Vad är det roligaste du vet?

EL: Ja alltså roligaste, det absolut skönaste är långa promenader Att få vara ute på fjället och även ha lite utsikt och se lite Space långt i väg och så där. Det är väl det jag tycker är härliga att gå och gå.

HL: Då antar jag att det blir någon form utav meditativt tillstånd när du blickar?
EL: Jag tror det är vila på många plan, liksom.
HL: Men då får ju du som alla andra som också som motionerar både kropp och kropp och knopp liksom.
EL: Precis. Ja, vad härligt och vad är favoritfjället då?
EL: Ja men alltså. Just nu har jag faktiskt gått den här blomsterstigen i Storlien. Den är lättillgänglig. Man behöver inte ha en hel dag på sig och så kommer man upp och ser nästan våra grannar Norge och en väldigt fin utsikt. Så blomster stigen är historien där från slutet av artonhundratalet. Det är väldigt mycket förebyggande arbete och vi vet hur han doktor Westerlund som gjorde den här blomster stigen tänkte. Han tyckte att vi skulle träna både kropp och knopp så att det har jag gjort i sommar.

HL: Och det var en doktor inblandad där också då.

EL: Ja, det var sjukvård artonhundraåttio.

HL: Spännande och du är ju då divisionschef på kirurgi. Men innan vi kastar oss över ett par ämnen som vi ska prata med dig om, så måste vi ändå kolla lite status även på Anna Granevärn och Anna Sjövall.

HL: Din skada är den helt rehabiliterad.

AS: Det beror på hur mycket jag tränar. Ja, jag har försökt hålla det på lagom nivå just nu så går det ganska bra.

AG: Ja ja ja, det är ju också oktober så att det är mörkt. Det är pannlampa på, eller hur? Håkan är du också ute på stigarna?

HL: Inte i mörkret, faktiskt. Men jag sprang faktiskt häromdagen en liten runda och det kändes bra men det blir mer gym än cardio nu för tiden och jag brukar säga att det kanske syns.

AG: Du är ju vältränad?

HL: Ja, tack, det är det där man vill höra.
Ja precis. Och, men då antar jag då löpningen rullar på.

AS: Det blir en del styrketräning också då såklart, jag kör det här programmet jag följer så jag följer det:

HL: Anna Granevärn då du är inne på rullskidsäsongen.

AG: Ja, oktober är ju en lite speciell månad när det brukar vara lite kortare dagar, det blir mörkt och det är inte lika lätt att köra på kvällarna, varken rullskidor eller cykel eller så. Och då får man göra olika saker, så jag cirkulerar väldigt mycket mellan rullskidor, mountainbike, löpning och jag har också ett styrketräningsprogram som jag följer.
Jag gör 100 armhävningar om dagen och det är fortfarande jättebra.

HL: Och varför pratar vi om träning? Det går ju faktiskt att koppla på ett välmående och även en schysst arbetsmiljö, håller man i gång lite grann några gånger i veckan så där så betalar det sig.

HL: Har ni träning på arbetstid på regionen?

AG: Ja, vi har friskvårdstimme som man kan använda eller friskvårdsbidrag.

HL: Ja, det är många andra arbetsgivare som har.

Elisabeth, nu ska vi kasta oss över den digitala hälsodeklarationen. Det är inte så länge sedan som jag fyllde i en hälsodeklaration för mig själv faktiskt. Vill du berätta lite grann. Vad är det som pågår egentligen med den här?

EL: Precis, när jag var och pratade med dig förra gången så hade vi precis den här idén, att vi ville få till en smidigare lösning att patienten kan bidra just med den här kunskapen som man har själv. Hur är min hälsa?
Vad har jag för övriga kontakter och både vård och annat. Det har vi jobbat vidare med och glädjande nog så har vi faktiskt sökt ett statligt bidrag och fått en miljon för att jobba under 2 år nu2023, 24 med att få det här på plats och kunna få användbarheten för våra medborgare att bidra.
Det ska vara även digitalt genom 1177 tänker vi och smidigt kunna delge allt det jag vill kring min hälsa som patient.

HL: Hur har själva förarbetet varit, vad har ni, vad har ni sett varit enkelt och vad har varit utmaningarna, tycker du?

EL: För det första så är det ju att få ihop olika delar i en så stor organisation på något vis. Vi behöver projektledare, använda den tekniska kompetensen och sen har vi ju väldigt, i det här fallet, idéer från verksamheten som ska förändra sitt arbetssätt. Hur skulle man då vilja göra och gifta ihop de lite olika perspektiven och dessutom få in det i en beslutsprocess som integreras i våra system. Med beslut på olika nivåer.

Det är väl där vi står nu och därför så har vi också sagt att vi tror att vi faktiskt behöver just en projektledare för det här projektet för att hålla ihop oss under de här 2 åren som vi har gett oss att jobba med att få till det.

HL: Vi får ju intrycket nu att det regnar statliga medel över regionen för i förra avsnittet så pratade vi ju om de miljoner som hade kommit till stånd för att få mer fart på egenmonitorering och så nu kommer det här då. En miljon kanske inte är så himla mycket om man tittar på den totala budgeten för regionen. Vad har regioner 5 miljarder eller vad ligger budget på?

EL: Vi ligger väl strax under 4 miljarder

HL: Den här slanten då. Vad betyder den för att kunna fortsätta utveckla och till slut få till stånd den här digitala lösningen?

EL: Ja vi sa väl så här när vi ansökte om det, att vi ska göra det här.
Men det som vi har möjlighet att göra det är att, ja, det kanske är lite mer, liksom ordentligt när vi ändå har möjlighet att kanske ha projektledare.
Vi kan avsätta lite mer tid och resurser för även den tekniska delen och IT delen och sådant, så att det ger oss bättre förutsättningar.
Lyckas hela vägen i slutändan, även om vi tyckte att det här var så angeläget så vi hade gjort det ändå, men det tycker jag egentligen är det bästa när man kan gifta ihop de här statliga medlen med någonting där vi är ganska långt gångna själva för att inte liksom börja på noll och kanske gör det som kommer lite utanför annan planering. Så det här känns bra på det sättet.

Jag tänker att det behöver vara flera involverade, men just det här lite tråkiga, liksom kring att se till att boka möten och föra processen framåt i den vardagen vi har där vi alla vill den här omställningen, det tycker jag väl är en möjlighet med den här miljonen att kunna skapa oss det utrymmet.

Det ser jag som en stor möjlighet.
Det som vi också har tänkt att vi kanske inte gjort om vi inte hade haft den här miljonen är att vi ska börja med att göra en perfekt kartläggning på hur är det egentligen är när man som patient deltar i hela operationsprocessen?
Det här är ju en liten del (hälsodeklarationen) när man ska göra bedömning inför narkosen, men vi tänker ge oss möjligheten för att klicka in det i den.

Så att det inte blir farligt och det ska också bli bra för dem som ska ta emot hos oss i sjukvården så har vi tänkt att göra den här kartläggningen från att man egentligen bestämmer att du behöver en operation och sen hela vägen, det vill säga exempelvis 2 veckor innan så ska du ha tagit de där blodproverna du ska checka i deklarationen att du har avslutat? Det är massor med olika delar som ingår i det här förberedelserna inför en operation och själva digitala hälsodeklarationen ska hjälpa oss i den här processen.

HL: Alltså, i mina öron låter det som att man som patient eller medborgare får en form av handlingsplan från här till operationsdatum att förhålla mig till och leva upp till också.

EL: Det är det vi ser som någon form av vision och där den här digitala hälsodeklarationen blir en liten pusselbit i det hela.

HL: Så när jag går in på min enhet hemma som patient så kan jag checka av ”har jag slutat röka? ”har jag tagit det här blodprovet så man får en liten checklista?

EL: Att man blir lite mer involverade och ha lite koll på läget.

HL: Ja vad spännande, men du pratar om en projektledare, alltså om du drömma, hur skulle den vara vad är det du ser framför dig?

EL: Det finns en sådan här jättefin modell, PM 3 modellen som vi behöver använda ibland när vi just samarbetar med IT och verksamhet och jag tror att vi behöver ha en liten del projektledare både för det, men själva IT delen och det som är verksamheten och så behöver de jobba jättetajt ihop.
Det är väl ungefär lite så vi tänker så här långt i alla fall.

HL: Jag brukar likna projektledare som ständigt försvarar borgen från angrepp utifrån för att liksom hålla kvar och vara på tårna.
Att det är den här borgen som gäller först och främst. Pilarna får man liksom peta bort de får vi ta någon annan gång. En del problem som regionen har är ju de här systemen som ska prata med varandra.
Alltså skulle det funka då med en digital hälsodeklaration och sy ihop dem med övriga system.

AG: Ja det, det måste vi ju få till att fungera och egentligen har väl Anna Sjövall bäst koll på hur vi har tänkt i den här delen.

AS: Jag tror att Elisabet kan just den här specifika frågan bättre. Jag har ju bakgrunden. Hur långt kommer vi med den här tjänsten på, hur långt kommer vi om vi upphandlar ett särskilt system för det och låter det systemet prata med Cosmic (journalsystemet)? Det är den här delen vi är i just nu för att det är som du säger, helt nödvändigt att systemen pratar med varandra för annars så kan det bli så mycket jobb för vårdpersonalen så vi vinner liksom ingenting i den här omställningen. Om vi inte få till helheten där.
För det är ju en del som den digitala omställningen ska hjälpa till med att skapa en bättre arbetsmiljö och mindre stress och kanske lite mer effektivitet. Om man nu får kalla det så, de är redan jätteeffektiva. Men alltså det ska ju underlätta.
Så att systemet klarar att göra allt det här liksom av sig själv utan att man behöver manuell handpåläggning i allt, liksom, för då kanske vi inte gör de där vinsterna.

HL: Hur långt borta är det vi pratar om?

AG: Ja, det är ju så här att ett test av digital hälsodeklarationen finns egentligen och kan skickas ut via 1177, men vi har inte uppnått alla delarna, så allt ifrån att vi gör test i liten skala.
Så nu sitter vi och funderar på, vilka plattformar tekniskt behöver vi?
För att det här ska liksom fungera och där det är svåra val behöver vi ta in något helt eget?

EL: Hur får vi in det i hela den här processen som jag pratar om, operations processen där olika verksamheter ska samarbeta med en patient, liksom så att det är frågeställningar vi fortfarande har, men det är ju det som är en viktig del av projektet.
Att få ihop de här systemen.

HL: Det finns ju en del digitala lösningar redan webbtidboken har ju varit väldigt framgångsrikt, under vaccinering och pandemin. Anna Sjövall när du hör det här, vad, vad tror du att man kan dra för erfarenheter från det arbetet in i det här projektet?

AS: Ja, jag tänker att dom flesta sådana här arbete när man utvecklar någonting. Ja, om det är en arbetsprocess, eller något digitalt verktyg som liknar varandra ändå. Jag tänker att Elisabeth beskriver att göra en processkartläggning och börja liksom se hela flödet. Det är ju en jättebra ingång tycker jag för då ser man ju också att det här är verksamhetens verktyg och behov som ska styra och att den är ett förändrat arbetssätt. Inte stirra sig blind på själva den tekniska lösningen så det tänker jag just från webbtidboken.

HL: Så roligt att höra dig berätta Elisabet för att jag hör att det liksom är samma anda i det här omställningsarbetet när man pratar med er divisionschefer, i alla fall förra avsnittet och kopplar tillbaka till Göran Örnung. Han är också inne på det här, liksom att vi måste våga prova och vi måste testa oss fram och lära oss hela tiden. För att komma fram dit vi vill och du pratar ju i samma banor Elisabeth.

EL: Ja. Det är jättekul för jag tror faktiskt det är, det är lite på samma sätt.

HL: Om man då tittar på medborgarperspektivet, alla är ju inte digitala, det får vi ju komma ihåg. Det finns en stor grupp människor som inte är digitala dom kommer fortfarande att behöva den analoga varianten på något vis såklart.

EL: Och just i det här, så är ju en utav syftena. Det är ju just att skapa tiden för de som behöver det och det är ju i 2 olika dimensioner, både att skapa tid för de som inte kan komma åt det digitala, och i det digitala faktiskt fråga patienterna OK, alla dina fysiska världen är jättebra, men ser du behovet av att få träffa den här kompetensen? Att man faktiskt också själv får ställa sig frågan vi behöver jag träffa någon fysiskt eller digitalt eller så och det finns med i den här också och det tycker jag är ett sätt att involvera patienten.

HL: Har ni tittat på något annat bra exempel runt om i landet?

EL: ja, Västra Götaland och Halland. Det finns några som har gått före lite grann och tittat på bra lösningar och det är väl där också vi står nu och lite gungar och frågar oss, finns bra system som är så pass bra så vi behöver köpa något system eller behöver vi göra det själv? Via flera olika steg och 1177.

HL: Ja, man ska alltid sno dom bra grejerna tycker jag när det funkar någonstans då ja ja ska planka hej vilt. Absolut. Det är viktigt, ta det som funkar det andra behöver man inte ta i.
Vad spännande det låter, lycka till med den här projektledare-rekryteringen och vi ser hur det går med den då.

EL: Men, men det tackar vi för.

AG: Jag tänker att det är viktigt det här också med att det tar tid att göra förändringar och första gången som Sjövall hamnade i den här diskussionen är väl ungefär 2 år sedan som vi träffade medarbetare med önskemål om att få börja jobba med det här. Det är nog så. Det har ju tagit 2 år tills vi nu står vid att vi faktiskt har en finansiering kan påbörja arbetet.

HL: Den här processen, då måste ni berätta det för era medarbetare som kanske är lite frustrerad över att det går lite trögt så där så att de verkligen får veta. Vart är vi på kartan?

AG: Men visst och att det tar tid och 2 år till att jobba med det här och sen är det på plats och det här är också det vi pratar om nu är en viktig pusselbit i omställningen till nära vård som du ju faktiskt får vården närmare dig. När Elisabeth kan genomföra den här förändringen att du kan sitta hemma och. Fylla i det här att ställa frågorna eller ange om du behöver träffa någon eller inte utifrån dina behov. Och det är också viktigt att komma ihåg, för att ibland så hamnar vi mycket i att nära vård handlar om hembesöken och det handlar om de mest sjuka äldre personer och hur vi jobbar runt dom som har väldigt stora behov med nära vård, den är ju också för dem som har inte lika stora behov, men där vi också behöver kunna möta på det sätt som passar just varje individ.
Och då tänker jag Elisabeth på den här diskussionen vi hade i måndags på hälso och sjukvårdsledningen där vi tittade på en tjänst vi var inne på att vi behövde tacka nej till på grund av att vi inte har finansiering och det här är ju ett dilemma för oss för alla nya tjänster kostar ju såklart pengar och det är inte alltid givet att vi kan räkna hem det i att vi behöver färre personal eller kan dra ner på någon annan kostnad.

HL: Ja, men Elisabeth ska du fylla på lite grann kring det här tänket, vad är det som händer?

EL: Ja, men jag tänker att lite grann, så är det ju bra att faktiskt gå i patientens skor och själv förstå, och just i det här fallet så har jag ett eget exempel och det är när min mamma sista året behövde höra av mig och min syster i allt det här, med att titta på läkemedel och komma egentligen journalen på nätet och det gör man ju inte med de reglerna och så vi har. Alltså antingen så får man göra som man inte får, det vill säga att. Mamma i princip får hjälpa att logga in utan att hon nästan vet om det. Eller så har man den här ombuds tjänsten för att kunna hjälpa till. Jag är ganska så säker på att vi som anhöriga kommer att behöva hjälpa till framåt och vi gör det ju idag.
Då behöver även de digitala verktygen stödja det att man faktiskt kan.

HL: Jag tyckte du sa det hemliga ordet ombudet, där kvicknar jag till och fattar precis vad det handlar om.

EL: Ja, och det är just att liksom kunna stötta via ombud och ändå vara digital alltså använda bank id och allt det här som är vi ju vana vid att vi kommer ha säkerhet kring.

HL: En sorts, vad ska man säga, vårdens gode man eller något liknande om man ska ha något att jämföra med?
Ja och digitalt till det, ja. med digital spårbarhet alltså att man som ombud också legitimerar sig så att det inte blir just det här att jag använder mammas mobila bank-id utan att hon knappt visste om det så att det måste vara då säkert.

HL: Men jag antar att det finns en del sekretessregler? Som man behöver titta över juridiskt för att få det här att fungera. Eller har man gjort det på några ställen också II Sverige som ni känner till?

EL: Jag menar alltså det, det är väl en, det är ju det som är det här projektet och därför vi liksom omvärderar att det här är ju ett projekt som inom SKR. Sveriges kommuner och regioner.
De har sagt att vi liksom jobbar med de här frågorna för att det här ska vi göra tillsammans och det kommer ta år och det kommer kosta lite att utveckla den här tjänsten och då får man som region bestämma sig. Vill vi vara med i den här tjänsten och utveckla den och få den. Det var väl egentligen det ställningstagandet vi hade då på hälso och sjukvårdens ledningsgrupp, och där vi faktiskt har sagt att jo, men vi behöver kunna kommunicera med ombuden för att det ska bli en bra och trygg vård.

HL: Vad innebär det, Anna Granevärn?

AG: Det innebär att vi ställer oss positiva. Vi meddelar att vi vill vara med på det här på den här utvecklingen och då behöver vi ju vara med och finansiera utvecklingen också.

Det här delar vi på då och så inom regionerna.
I de här lägena så är det väl att åka på, sen när det handlar om budgeten så är det ju alltid politiska beslut bakom om vi behöver utökad budgetram.

Och så kan det ju vara i många fall när vi utvecklar nya saker, att det kostar lite mer initialt. Vi investerar i många olika delar nu som vi tänker att vi ska kunna ha igen i framtiden eller i alla fall dämpa kostnadsutvecklingen.

HL: Men jag tycker det låter klokt. Vi har en åldrande befolkning där borta och det är många som kanske kommer att ha det här behovet i framtiden. Man måste ju ha det perspektivet.
Då börjar man ju naturligtvis ställa sig frågan eftersom jag är en hetsig typ. När ska det vara klart då?

AG: Det handlar om ungefär 2 år och sen kan det ju alltid ta lite längre tid. Innan det finns på plats också.

HL: Ja, men det är i alla fall en grej som kommer i framtiden som skulle kunna vara till gagn för många såklart.
Du har ett spännande jobb du Elisabeth får hålla på med dom här grejerna.

EL: Ja, det är spännande varje dag på jobbet.

HL: Elisabeth, Liljekvist jätteroligt att ha dig med i podden igen. Jag kommer inte ihåg när det var med sist.

EL: Det gör inte jag heller, men det var lika kul denna gång någon får vara med och. Vad roligt att du tycker det?
Då får du gå tillbaka till ditt vad du nu ska göra idag.

HL: Har du något så här jättespännande på gång idag så här som.

EL: Ja, men jag tänker kanske inte spännande, men otroligt viktigt arbete. Det är att se till att vi har tillräckligt många vårdplatser för dem som behöver vården och just idag så är det ortopeden som har lite ont om vårdplatser.

HL: Lycka till med det och vi vet alla att det är en utmaning så att du får en dunk i ryggen av oss här.

EL: Ja tack så mycket.

HL: Två intressanta saker som är på gång. Men det tar ju tid som sagt ja.

AG: Det är inget som går jättesnabbt det är ju också viktigt att det måste få ta tid. Det måste få ta tid. Jag har nog fått mer tålamod med att hålla ut i att det tar tid för att det ska bli riktigt bra. Jag var nog mer hetsig innan och tyckte att det måste ju hända någonting. Så vi kan ju inte bara planera, men det behöver vara en bra planering och nu har vi ju ändå många saker som rullar parallellt.

AS: Ja, jag säger som Anna. Jag har också lärt mig kanske ha tålamod också. Den tänker jag ibland att en utmaning att få medarbetarna att förstå att vissa saker tar tid för att om man tar den här hälsodeklarationen, så när vi hörde talas om det första gången så var det ju kanske 2 år sedan och då ville man ju gärna ha det på plats då.

Ja, det är klart det finns en frustration när man när man inser att nej, det går inte att lösa det som vi vill precis nu, så att det är ju en utmaning det.
Att man tar vara på idéerna, men att det inte liksom frustration behöver ju inte alltid vara någonting negativt. Det kan ju också vara ett driv man har, den här viljan att vara lite drivande. Det behöver inte vara negativt, det får ju inte tappa bort helt.
Det finns ju många processer som rullar som fortfarande går att jobba mer med. Det finns möjlighet att jobba mer med e-besök, till exempel på mottagningar. Där finns hjälp att få tekniken att fungera.

Det är likadant med webbtidboken. Den går också att utveckla mycket mer, men finns tillgängligt.

För att arbetet måste göras i verksamheten. Det är ingenting som vi bara uppifrån kan trycka ner och säga att nu ska ni göra så här utan man måste jobba genom sin process.

HL: Men då verksamheterna då suger tag i det här lite grann, att testa, man kan ju börja med det lilla och sedan låta det växa. Man behöver inte kasta sig över hela kartongen på en gång utan man kan ju öppna en flik i taget.

AG: En väldigt stor andel av befolkningen har ju bokat tid via webbtidbok när man skulle vaccinera sig. Absolut, så det är många som har prövat av befolkningen.

HL: Ja. Bra ja då ska vi ta och runda av lite grann. Vad blir det ikväll? Då får jag väl vi börjar med dig Anna Sjövall.

AS: Nu är vi tillbaka på träningsspåret, ikväll blir det löpning även om det blåser, men ikväll blir det härligt.

HL: Anna granevärn?

AG: Jag körde backintervaller i morse med pannlampa mössa reflexväst hela kittet. Det var ju var ju ganska mörkt och lite kallt, men väldigt skönt att komma ut och köra på där direkt på morgonen faktiskt. Jag gillade det så att ikväll blir det styrketräning.

HL: Ja, härligt ja, det är ganska tufft och liksom kliva upp och sätta i gång med backintervaller.

AG: Jag klev upp halv 6 och det var inte så tidigt utan det var rätt lugnt tyckte. Jag går in i det, man knäpper på autopiloten och kör bara. Jag vet ju att det är 4 minuter upp och sen ner och så 4 minuter upp så behöver man inte tänka så mycket.

HL: En kanonstart på dagen, absolut så där är det ju, vi är ju alla olika när vi tycker ju att min klocka passar för fysisk aktivitet härligt ha spännande jag ska på gymmet. Och köra lite grann, men det får bli framåt kvällen tänker jag

AG: Ja, ska du persa igen (personligt rekord)

HL: Däremot har jag lyckats med att bli så pass stark av styrketräning så att nu klarar jag av att göra 3 * 10 dips fritt hängande och det tycker jag är härligt.

AG+AS: Ja, det är duktigt.

HL: Tack, hörni tills vi hörs nästa gång så har det så bra.