31 - Om RCA

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• ASD - Andreas Silverdal - Förvaltningsledare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL:
Hörni, det är dags att hänga med Anna Granevärn och kompani.
Hallå där. Hej hur är läget?

AG:
Det är bra.

HL:
Ja, du har stuckit i armen ser jag det inte undgå att säga det faktiskt.

AG:
Precis lämnat lite blodprov, allt är bra.

HL:
Ja, det är bra, blir alltid orolig när man ser folk med plåster och bandage

AG:
Men ibland får man ju ta lite prover per rutin om man har något problem eller
vad man ska säga. Jag har ju till exempel ingen sköldkörtel och då får man ta prov ibland för att kolla att allt är bra.

HL:
Om man skämtar till det som Andreas silverdal gjorde tidigare som är våran
gäst, att du inte har någon köldkörtel och fråga om du frös.

AG:
Skulle ju kunna göra det om jag inte tar mina mediciner?

HL:
Ja, det låter som ett sjukvårdsskämt, sånt som ni håller på med på sjukhuset.
Anna Sjövall är här också. Hallå där läget med dig idag.

AS:
Bara bra, kommer direkt från verksamhetsplanering, planeringsdag med
planering en halv har jag varit med på.

HL:
Och dagens gäst är Andreas Silverdal.
Hej, välkommen hit.

ASD:
Tack så jättemycket.

HL:
Ja, och varför är du här och vad är det du gör för någonting? Det kan ju vara
intressant för den som inte känner till dig.

ASD:
Ja, men det är alltid en befogad riktig fråga ja vad jag gör just nu här.
Det är ju att jag pratar med er, men jag jobbar annars då också inte heldagar utan jobbar halvtid och studerar sedan ett tag tillbaka lite olika-vad ska man säga intresseområden.
Men när jag jobbar inom det här sammanhanget så jobbar jag som förvaltningsledare för 1177, vårdguidens e -tjänster enkelt förklarat. Våran ska jag säga medborgares väg får att kontakta hemsjukvården.

HL:
Just det dit vi ofta också blir hänvisade vi medborgare.

ASD:
Ja precis och det är lätt att blanda ihop om man då säger den delen som
heter 1177 vårdguidens e-tjänster med sjukvårdsrådgivningen.
Vi som jobbar med dom här delarna har ju liksom ett regionalt uppdrag, men
tjänsten ser likadan ut över hela Sverige och är ett samägt system eller företag.
Om man då säger som att det ska vara lika över hela land.

HL:
Men förutom det det innan vi sparkar igång på riktigt allvar vi också kollar lite
träningsstatus och vi vi kan börja med dig Andreas, för när du kom in här så förstodjag ganska snabbt att du klättrar, för att du namedroppad några kända personer för mig.

ASD:
Jag försöker i alla fall. Jag har haft ett långt uppehåll och varit föräldraledig i 14 månader och gått upp ungefär 0,5 kg per månad. Så nu klättrar jag, men det är tungt.

HL:
Men vi ska ju säga det att du ser väldigt smärt och fin ut.

ASD:
Ja men tack vad. Detsamma.

HL:
Vad är det man fokuserar på?

ASD:
Framför allt, det är ju klättringen om man tänker att jag började klättra igen
efter nästan 15 års uppehåll. Den mentala och kanske liksom kognitivt fokuserandedelen som är den viktiga. Jag tränar mycket annat, olika typer av konditionsträning.
Styrketräning, men just när jag liksom fick tiden med familjeliv, studier, arbete och liksom försöka gå ihop så blev att vara ute i naturen att liksom ha miljöombyten höra fåglarna, känna lite mossa under naglarna. Det är liksom grejen så att träningen i klättringen är att du liksom lär dig att behärska både stress och rädsla, vilket är ganska bra i många situationer i det vanliga livet.
Sen blir man ju väldigt stark i överkropp och i liksom hela kroppen för att man
måste använda alla delar så att…Ja, vad ska man säga? Det är en helkropps
upplevelse.

HL:
Men jag tycker du beskriver så fint, alltså hur hur du omsätter din träning i
någon form utav livsstil och helhet för det? Jag gillar det där med mossan.
Anna Sjövall, du har ju dragits med en liten skada, en stressfraktur under en tid hur hur går det för dig?

AS:
Jo, men jag kan ju springa igen så att nu jag är alltså ett tag tillbaka. Försöker
pressa lite så mycket jag vågar det är för det är lite tråkigt att inte göra det. Men jag sprang terräng första gången på ett tag nu förra veckan och det är ju otroligt roligt apropå vara ute i skogen.

HL:
Jag förstår!
Anna Granevärn, du har ju legat i hårt och håller på med en klassiker.

AG:
Ja, Lidingöloppet är den 24 september, så det börjar ju närma sig nu.
Det är några specifika träningspass kvar inför det och i övrigt så mycket löpning som möjligt då.

HL:
Hur är formen, tycker du?

AG:
Den är precis där den ska vara just nu.

HL:
Du har prickat den känner du?

AG:
Ja, men sen det får man ju se. Allt kan ju hända innan den 24: e.

HL:
Men så är det ju men det där med att toppa formen.

AG:
Ja, det, det gör vi alltid sista veckan.

HL:
Ja precis, du har ju sprungit förut vad jag förstår har du någon speciell
laddning, kör du kolhydrater eller något sånt där inför?

AG:
Jag kör alltid sista veckan med lugna pass då är jag kanske bara ute en 1,5
timme och kör lite lugnt och håller igång hela veckan. Någon extra vilodag men inte så att jag blir stel eller så. Det är viktigt. Det är viktigt att vara ute dagen innan och sen är det alltid lite extra kolhydrater inte dagen innan utan 2 dagar innan och 3 dagar innan jag ska köra något långlopp. Det funkar för mig.

HL:
Kommer gå bra tror jag.

AG:
Ja vi hoppas det.

HL:
Ja, målet är väl att ta sig i mål?

AG:
Nej, nej, det är att vinna över sig själv då, att orka springa hela den här
sträckan.

HL:
Hörni då ska det börja handla om det som faktiskt den här podden ska handla
om väldigt mycket och det handlar om den digitala omställningen och det arbete som pågår inom Region Jämtland Härjedalen och det är därför vi nappar lite grann på dig Andreas, för innan Anna G gick härifrån sist så började det pratas om en robot och robotar, det är ju alltid kul, men det kanske inte riktigt en sådan robot som man kan föreställa sig rent i sinnevärlden utan det handlar om någonting annat, nämligen.
Hur ska man få alla system och verktyg att prata med varandra på till exempel sjukhuset? Så att man inte behöver jobba med en mängd olika och logga in här och logga in där och hämta här och hämta där, det blir omständigt. Det här har du i alla fall en översiktlig koll på Andreas.
Berätta lite om det?

ASD:
Som du nämnde att vi har inom hälso- och sjukvården flertalet. Jag vet inte hur många olika system som är, vad man ska säga funktionsbevarande för l
åtaganden vi gör när det gäller att producera och tillhandahålla hälso- och sjukvård på ett patientsäkert och effektivt sätt.

Om vi då tar min sektion eller område där vi har ett system som du och jag som medborgare eller invånare väljer att kontakta vården. Datan eller uppgifterna ska med in i journalsystemet och det man önskar från alltså hälso- och sjukvården som högsta önskan är ju minimalt med krångel, det vill säga för varje sådan här, liksom inloggning du ska göra för varje system som ska starta upp för varje sida som ska laddas, så den här depån av tålamod och energi i hjärnan den liksom sjunker efter varje sådant här timglas eller snurra som går och med en sån här RCA. Alltså en robot cation process så bygger man liksom en separat funktion som automatiserar och gör det där så att du som användare, oavsett på vilken sida det är.

Om du söker vård eller om det är varuproducerande, märker av det här så att automatiskt så förs det här via liksom den här roboten från ett system in i ett annat och liksom behåller den här säkerheten och mänskliga faktorn blir liksom minimerad II liksom det här överförandet. Du slipper det här som kanske kan upplevas som att det blir omständigt och arbetsamt och så uppstår det kanske ett motstånd. För den som är personal och jobbar att nej, men det är för krångligt.

HL:
Ja, tillbaks till papper och penna.

ASD:
Precis, för det är just det att du vill ju oavsett om du söker vård eller om du
jobbar med att ge vård bara ha ett system. Jag bryr mig inte om det är 4 system bakom när jag vill boka en tid för provtagning eller jag vill liksom skicka in en begäran till vården och berätta att jag ont i ena örat eller något sådant.

HL:
Finns det här systemet liksom? Finns den här tekniken att tillämpa i Östersund
och Region Jämtland Härjedalen idag. Du tittar lite på Anna här?

AG:
Det är att man har tagit ett beslut någonstans om att vi ska arbeta mot den här
typen av automatisering och robotisering. Vi ska ha 3 processer igång innan nästa sommar.

HL:
Hur hur ligger den här delen till? Finns det med i dom här processerna?

AG:
Vi är ju i ett uppstartsläge där vi precis har beslutat om att gå in i det här.

HL:
Vi har sedan tidigare; Anna Sjövall en slags robot som vi har pratat om i
tidigare avsnitt.

AS:
Ja, jag vet inte vad den heter egentligen. Siren är företaget som har byggt den.

HL:
Där finns den här funktionen helt enkelt.

AG:
Ja, det har vi ju pratat om tidigare. Den här roboten som dokumenterar
automatiskt vaccinationsspruta. Det finns ju andra organisationer där, exempelvis region Västerbotten har automatiserat processer och jobbat på det här sättet och det finns kommuner också som har gör det.

AG:
Här har vi andra som har gått före och kan visa vägen lite så vi inte ska behöva
vara först att bryta ny mark i det här avseendet.

HL:
OK om man då tittar på det här för det låter ju som att det är ganska avgörande
för att få lite fart och lite mera driv i den digitala omställningen och arbetet och att människor som jobbar på sjukhuset också få chansen att lära sig på riktigt och känna hur det är. ”Men det här var ju inte så svårt. Det här var ju ganska enkelt”.

AG:
Det här ligger väldigt väl i linje med det vi nu vill, det vill säga att
digitaliseringen ska underlätta, avlasta och skapa en bättre arbetsmiljö för
personalen och också underlätta för patienter och medborgare. Det kan man ju
säga att de här processerna gör eftersom vi inte blir beroende av människor som ska sitta och vänta på någonting eller föra över någonting och då sparar vi tid och vi sparar också den här frustrationen när man sitter och tittar på timglaset eller snurren som som går och går.

HL:
Om man kokar ner det här mot begreppet arbetsmiljö vad betyder det då?
Ordet är fritt!

AG:
Det minskar ju frustration och stress att slippa sitta och vänta på att systemet
ska tugga igenom att man ska öppna upp någonting att den sidan ska laddas. Det här är någonting som vi väldigt ofta får till oss synpunkter på, att det tar lång tid, att det laggar, att d man har inte tid. Det förstör möten med patienter att man sitter och väntar på ett system och så har man patienten på rummet.

HL:
Ja, men nu hör vi om robotar och så hör vi om viljeinriktning och vi hör om
beslut och vi hör om om saker som komma skall. Men i allt det här så finns det ju också människor som ska liksom ta till sig det här och göra allt det här och det ska krävas lite mod och det ska krävas en viss kompetens och kanske också utbildningsinsatser och sånt där. Andreas här har du lite funderingar vet jag.

ASD:
Ja, men absolut. Man bör ju också vara transparent och liksom ändå när man
pratar om den här digitaliseringen och omställningen. När det kommer till
robotiseringen så gjordes det en en studie eller det var en beräkning att man
uppskattade att 50 % av då dagens, vad ska man säga arbeten eller
arbetsfunktioner kommer att försvinna inom 30 år på grund av både robotisering och automatisering. Ja, men vad ska vi göra då?

För att om vi står här 4 personer så är det 2 av oss som kommer vara kvar.
Överflödig okej va najs! Om man är som mig som gillar att hitta på andra saker.
Men vi har ett värde i att känna att vi fyller en funktion som människor. Man
behöver inte gå in på massa, liksom politiska styrmodeller eller ekonomiska
ersättningssystem eller strukturer.

Men om man då tänker att vi har ett behov av att fylla en funktion, vi ska inte prata om liksom medborgarlön och den biten. Men oavsett så är det här någonting som berör oss som individer som medarbetare som grupper och som organisation väldigt tydligt och för att man inte ska ha ett alltför stort motstånd när det kommer till förändringsresa så behöver man också bryta ner de här begreppen så att det blir liksom begripligt, till exempel som vi gör nu.

Vi pratar inte om en robot som kommer ta över en specifik sjuksköterska tjänst ellerkommer liksom minimera din liksom kliniska status som läkare för att man använderett automatiserat bedömningssystem för diagnostisering till exempel och så vidare. Utan det är hur vi samverkar. Vi kan frigöra mer mänsklig kapital i att utveckla och lägga mer tid på forskning och liksom även breddade studier för att det är ju mitt specialområde. Det här med breddad akademisk kompetens.

Tyvärr ser jag i samhället att vi liksom har tagit bort en stor del i
kompetenshöjningen och utbildningsväsendet som har gjort att vi ligger ljusår ifrån övriga delar av Europa och världen när det kommer till, Ja, men vad säger man, studievägen och vi har bara egentligen applied science som huvudfåra i våran liksom universitetsstad och så.

HL:
Så Regionen då, vad är det du tycker saknas?

ASD:
Man behöver liksom greppa tag i det för att hjälpa andra i arbetet, alltså det
jag tänker när vi pratar om om om de här bitarna är ju att alla former av tekniska förändringar innebär ju en slags. Vad ska man säga? inkörningsperiod? Att våga ta ett litet kliv eller trycka och känna.

Det innebär ju till att börja med att att man genom att man vill göra någon
förändring om vi backar bandet så innebär det också att man utklassar lite
nuvarande läge, att status quo kan kan bli bättre.

Om de kommer att säga: du ska inte ha en svart t-shirt, du ska ha en blå t-shirt.
Jaha OK, vad är det för fel på min svarta t shirt, kanske du tänker.
Så brukar man på något sätt i en sociologisk kontext säga att om 10 % av en kohort alltså en grupp är negativ inställda evolutionärt så har vi ett otroligt starkt konserverande behov att inte äta varenda svamp vi hittar i skogen eller stoppar i oss.
Så lite som 10 % som är negativa räcker för att liksom hålla en egenhet att inte prova någonting nytt och genom att liksom det kan finnas en ganska stor klyfta mellan om vi då säger. ”Jag är positivt inställd till ny teknik, testar vad du vill”.

Det tycker jag man hör men om man inte är där, om man ser att det här
hotar min identitet, om jag jag har en klinisk stolthet i det här i mitt yrke i min
profession och inte får en diskurs. Alltså förklaringsmodell som på ett pedagogiskt och på ett sätt skapar en begriplighet så är det belöningsvärdet.

Nu kommer jag till det vi pratade om innan det här programmet. Bland det
viktigaste, tydliggöra och förklara för det är när vi har hittat och identifiera
belöningssvärdet hos varje liksom inte individ, men på liksom en större yta vi vi kan börja få momentum och faktiskt få igenom förändringar. För vi pratar om det här med att ja, men om vi ska kunna boka tider till exempel hos en läkare? Ja, men då behöver ju läkarna hitta möjlighet att se en vinst med att tillgodogöra sina tider och då behöver man ju ta en dialog och identifiera sånt här.
Men vad är, om du jobbar inom primärvården din största drivkraft? Är det
flexibilitet? Ja, men då ska vi prata flexibilitet för att du kan ju stämpla ut. Kanske på torsdag kväll åka upp till en sportstuga i Åre, sitta och köra de här e-besöken eller vad det är då.
Men om det inte är din uppsida att belöningsvärdet för att ändra ett arbetssätt är där då behöver man hitta ett annat. För en annan kanske det är något annat som vi talar om.
Jag vet inte. Mitt belöningsvärde är tid. Jag uppskattar att vara fri. Jag uppskattar att jobba halvtid. Jag uppskattar att läsa, lära mig saker och jobba halvtid.

HL:
Jag förstår, jag tror jag begriper. Hur får man in det här i strategierna framåt?

AG:
Då tänker jag att vi har ju flyttat fokus lite om vi blickar tillbaka på vad vi har
jobbat med när vi pratat digitalisering så har det varit väldigt mycket att vi ska ha det här systemet, det här arbetssättet eller den här prylen eller vi ska kunna jobba.
Vi har varit mycket i patientmöten att kunna göra dom digitala eller på andra sätt det vi pratar om, nu är ju att vi egentligen lägger kraften på att underlätta för personalen att göra sitt arbete på ett effektivt sätt.

HL:
Och det finns det väl ett belönings värde? Det tänker jag att det det är en form
utav belöningsutvärdetstvärdets idé.

AG:
Så ja, jag tycker den är den är viktig. Det här att vi förflyttar lite och sen när det
gäller de andra sakerna så här finns ju våra medborgare, våra patienter som vi
också vill underlätta för, att kunna göra saker och då behöver vi balansera i vilka saker vi gör.
Men att kunna boka, att du ska komma på ett besök här, du får själv bokningstiden, det finns de har att välja på, den är ju inte så knepig, men när vi när vi hamnar i de här gränslandet där det blir lite otydligt. Vem är det som är ansvarig för patientsäkerheten egentligen när vi jobbar på det här sättet eller när när mina patienter lite fritt får göra de här sakerna? Är jag fortfarande ansvarig då som läkare eller annan profession. Det tror jag att man behöver prata mycket mer om man behöver klargöra.

Det är ju förändringar som har skett efter att man har gjort sin utbildning och sin specialisttjänstgöring och alltihopa. Det händer ju naturligtvis saker hela tiden i den medicinska utvecklingen också. Det kommer nya saker, men det här är ju ganska stora förändringar i hur man jobbar och de största skillnaderna var nog egentligen i början.

Vi tog in patienter i de här virtuella rummen och vi hade vårdpersonal som satt
någon annanstans. Det var ju helt nytt och vi provade och vi såg att mycket
funkade och sen fanns det vissa saker som man absolut inte gör. Men det är ju
inte så mycket det vi pratar om nu, utan nu är vi ju mer på de här smidiga flödena.
Få ihop system med att underlätta i vardagen. Men viktigt ändå tror jag att få ha de här diskussionerna när vi vi gör förflyttningar kring vad är mitt ansvar då?

HL:
Ja, jag tänker också när man når så långt som att man hittar de här belöningarna, att att det gäller att sprida dem internt också och de är då kanske
olika för olika personer.
För mig så handlar det kanske om att jag känner power i det här när jag får ge bra omvårdnad och jag känner power när jag har en bra relation med patienten så att man liksom kartlägger det där och liksom dokumenterar.

Det blir spridning på det internt för att kunna inspirera den stora massan eller
kohorten som du kallar det Andreas.

ASD:
Jag tänkte just på det du lyfte här att att det finns ett stort liksom egenvärde i
att kunna ha en större insamling av information än bara vid dom stickproven. Jag tänkte på ditt liksom blodprov nu, som säger att det är dagsformen lite som
bestämmer, men i och med att vi har väldigt mycket möjligheter både att inkomma till vården med information via e-tjänster och även andra former liksom av device med monitorering och sånt så blir ju det här ett förändrat arbetssätt.

Att jag måste ju också ha haft en egen reflektion kring att ja, men nu kan jag få den här datan. Men då måste jag lita på datan och låta den vara liksom min guideline i den medicinska bedömningen för att, det du var inne på Anna G är ju precis det här.

Det handlar om att tekniken och möjligheterna har gått så fort, medan det juridiska, liksom regelverket och den liksom mer etiska diskussionen har inte riktigt hängt med. För att det ändrar ju ett ett myndighetsförhållande, det vill säga att jag som myndighet gör dig som patient eller individ, att ta ett större ansvar för din hälsa, att kanske inkomma när du känner att så här, ja, men nu är det lite så här, men det görju att du får ju en bättre effektivitet.
Jag tänker du får ju lägga tid på rätt saker och du får bättre massa att jobba med.

HL:
Jag står tänker på dig, Anna Sjövall som är verksamhetsutvecklare och ni har
ett system igång som vi pratade om tidigare. Kan du se vad belöningarna är för dig i ditt arbete?

AS:
Hm ja min belöning är ju när det när man lyckas ute i verksamheten, att man
man börjar med ett nytt arbetssätt och tycker att det fungerar väl och att de känner medarbetarna känner att att man kommer framåt och. Jag tycker att det är roligt att att de blir hjälpta då så så det tycker jag är ett värde för mig. Men jag tänker på det du säger Andreas. Det här med med just värdeskapande. Jag tänker också på personcentrering så vi också ska jobba med patienternas perspektiv.
Då behöver vi också ha med och som du säger, samla in data från från medborgarna själva.

Vi hade ett exempel idag på på planeringsdagen.
Det var en chef som säger så här, ja, men vi tror att vi jobbar patientcentrerat för när patienten kommer in till till läkaren så ställer läkaren fråga, så kan du berätta om varför du söker idag och så svarar patienten.
Vadå? Du har väl redan läst det? Det står väl där?

Så vad, vad är liksom förväntningar? Vi tänker att vi var centrerade för att vi frågar intresserat ”kan du berätta själv med egna ord” och patienten säger det har du väl redan läst.
Där tror jag vi behöver tänka liksom så här. ”OK, vad har patienterna för
förväntningar och vad tror vi att vi gör som är individbaserat här”.

HL:
Det låter ju ganska omvälvande och det är klart att det är det, och det här pågårju inte bara inom den här myndigheten. Det pågår ju ut i hela världen. I takt med att teknikutvecklingen går så himla snabbt.
Man ska alltid ha senaste appen känner jag men vet inte vad man ska ha den till ibland.

HL:
Ja. Ha om vi för den här diskussionen vidare och hur hur ska man fånga upp
det här då? Vad blir uppdraget åt dom här grupperingarna som ska försöka driva de här processerna nu då i inom regionen?

AG:
Ja, de har ju ett uppdrag att få igång 3 processer och det här kommer vi följa från regionledningen och jag förväntar mig ju resultat.

Att det att det blir processer som gör nytta nu, att det blir fokus från start som
förmodligen kommer ligga på administrativa processer som kanske inte i första
hand är riktat till hälso- och sjukvården, utan man börjar med de här lite lite enklare runt omkring som inte är lika komplicerade.
Men på sikt så tror jag att det här kommer att kunna har stor betydelse och frigöra tid och underlätta i vardagen.

HL:
Vad är belöningsvärde för dig Anna Granevärn?

AG:
Att se resultat, att se att det blir skillnad. Det är viktigt.

HL:
Jag håller med dig faktiskt. Får se resultat. Men jag tycker också om processer
gillar utveckling, gillar när man bestämmer sig för att göra någonting som ska leda till någonting och man når det där målet.
Det är så tjatigt ibland att prata om att sätta ett mål och så. Men det är faktiskt
väldigt härligt när man lyckas.

Jag gör ju inte bara poddar utan andra saker också.
Igår hade jag en process med ett antal personer som jag kände efteråt. ” Det har varit jättebra” och jag fick direkt bra återkoppling och då går man ju hem det därifrån och känner ”fanken var bra”.
Det där kändes i magen och jag visste att jag hade lagt upp det på ett så bra sätt som jag kunde inför, och så blev det lyckat.

Ja, jag behöver inte gå in på detaljer, men så det kändes jättebra och det tycker jag att belöning.
Vi ska börja runda av lite grann, men om man försöker koka ner det här nu då?
Vi har pratat om belöningsvärden och så vidare. Om man om man funderar på hur man ska få till det med för alla grupper som är berörda med kanske så liten ansträngning som möjligt.
Är det någon som har några tankar och funderingar kring kring just det?

AS:
Ja, men det finns massa olika förbättringsarbeten kring det här där man också
som Andreas har pratat om att att patienten själv skickar in värden.
Ofta via 1177 e-jänsterna och man man skapar olika ärendeflöden för det och det finns flera olika mottagningar som testar, bland annat att man ska kunna mäta in sitt blodtryck när man har tagit det.
Det finns andra exempel, förbereda inför att man ska träffa fysioterapeut.
Det finns många sådana exempel där vårdpersonalen faktiskt är drivande i
utvecklingsarbetet.

HL:
Jag har ju tagit blodtrycket sånt där rum själv och lämnat en lapp i luckan.
Andreas, det var jättekul att ha dig här. Tack så jättemycket. Lycka till med klättring eller träning ikväll. Ska du hänga i fingertopparna?

ASD:
Jag varit på Frösöberget här på Klippan vid Telias servrar. Det är rensat och säkrat i berget där så att nu sitter det som sten, träffa gubbarna
som håller på och bilar där, så att nu är det lugnt, det är riskfritt liksom.

Anna Sjövall tack till dig också för att du kom hit. Ska du ut på något ikväll på något, inte galej utan att springa menar jag?

AS:
Vet inte, jag sprang igår, vi får se vad foten tycker om jag springer eller vänta tills, får prata med foten lite idag.

HL:
Anna Granevärn vad händer i din värld?

AG:
Ja, jag avverkade ju min favorit i går kväll, vill säga intervallpass på rullskidor
så ikväll tänkte jag ha pannlampspremiär med lite lätt jogg bara.

HL:
Typ vilodag då, pannlampa ju mysigt. Ja, hör ni tack för att ni kom hit och tills
vi hörs nästa gång. Nästa gång tror jag vi ska prata om ett miljonregn som har
landat över en viss verksamhet. Ja, det blir spännande.