Gå till innehåll

Region Jämtland Härjedalen

56 - I Härjedalen går det framåt med stormsteg

Upptäck vården i förändring! I det senaste avsnittet av "Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen" tar vi dig med till Sveg, där digitala lösningar har revolutionerat vården på flera håll.

Möt vår speciella gäst, Lina Edborg, Verksamhetschef för närvård i Härjedalen. Hon delar med sig av sin erfarenhet om hur digitaliseringen har omformat vården till att bli mer personcentrerad och nära till hands, skapat stabilitet och minskat hyrberoendet av personal.

Digitala verktyg har skapat stabilitet i bemanningen och öppnat dörrar till nya möjligheter för patientvård. Missa inte detta spännande avsnitt som ger en inblick i framtidens närvård!

Produktion: Poddverandan i Östersund Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. - Oktober 2023

Medverkande tituleras i transkriberingen:

  • AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
  • AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
  • LE - Lina Edborg - Verksamhetschef, Nära vård, Härjedalen
  • HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Det är dags igen för ännu ett avsnitt av ”Vårdens utveckling region Jämtland”-Härjedalen och idag ska vi faktiskt snacka med dig Lina som finns nere i Sveg. Berätta vad vem är du och vad gör du för någonting?

LE: Ja, jag heter Lina Edborg jobbar idag som verksamhetschef i nära vård Härjedalen.

HL: Ok, går det bra?

LE: Ja, det tycker jag. Det är just nu en intensiv månad mycket som sker, men det är intressant. Men det är många utmaningar också.

HL: Är det mycket som sker utöver det vanliga. Eller går det i en sådan här cykel att just den här månaden, Då dyker det upp lite?

AG: Det är september Håkan.

HL: Ja, men jag vet inte.

AG: Allt drar i gång efter sommaren i september.

HL: Jag förstår Anna Granevärn tillförordnad hälso- och sjukvårdsdirektör det hörde vi ju klart och tydligt precis, hur är det med dig idag?

AG: Jo, men det är bra. Vi har också september här i Östersund och det är ju väldigt mycket. Precis som Lina beskriver alla olika mötesforum ska i gång samtidigt. Ja, och så tacklar vi det här med 11 timmars dygnsvila och veckovilan som är under uppseglande och hur vi ska bemanna våra verksamheter.

HL: Så ser det ut i hela Sverige bland alla offentliga verksamheter.

AG: Det gör ju det tillsammans med hyroberoende som också seglar upp nationellt som en väldigt stor fråga där vi krokar arm med varandra.

HL: Så det här är 2 stora prioriterade områden helt enkelt.

AG: Ja, det är det.

HL: Men också börja utvärdera sommarbemanningen som ni brukar göra rätt tidigt?

AG: Ja, vi har börjat titta på det och vi ska ha en lite ordentlig utvärdering också och med det blir det ju snart dags att starta upp planeringen för sommar tjugotjugofyra.

HL: Precis, det är då dags att börja rekrytera inför nästa sommar. Jag tycker det är så smart och var ute i god tid. Anna Sjövall hej på dig också hur är det med dig idag då?

AS: Jo, men det är bra, det är full fart även om det garanterat inte lika fullt i min kalender som Linas och Annas.

HL: Men du känner också av den här september? NU september snart slut nu. Sen blir det oktober är det full fart ända fram emot julen?

AS: Ja, det ser ut som att det håller i sig.

HL: Men i vården är det väl aldrig lugnt och stilla egentligen.

AS: Nej, patienterna behöver vård året runt.

HL: Du Lina den här podden brukar ju handla rätt mycket om både digital och omställning och nya arbetssätt och du pysslar med nära vård i de stora reformerna som rullar på inom vården i Sverige. Om du fick sätta ett begrepp på nära vård och hur du tycker det har landat hos dig och vad skulle det vara för något?

LE: Ja men goda nära vård. Det är ju ett stort begrepp, det är det ju, men det är ju ett tydligt samlingsnamn för vad vi behöver jobba med för vi ska jobba nära patienten och vi ska jobba för patienterna tillsammans i samverkan.

HL: En bra sammanfattning, och vi har ju pratat mycket om det där, att det ska vara personcentrerat och man ska utgå från människans behov vad det nu månde vara för att få till den där den där lösningen på vad man menar med god och nära vård. Hur långt tycker du att ni har kommit då? I ert område i Sveg och Härjedalen?

LE: Om jag pratar för hela Härjedalen och Sveg också så tycker jag att vi har kommit en bra bit på vägen. Det tycker jag, sen har vi ju fortfarande en bit kvar och vi har mycket kvar att utvecklas. Men jag skulle ändå se artikel att vi är vi är på G.

HL: Vad säger då dina kunder om man kallar dem så?

LE: Medborgarna patienterna ja. Men jag tycker att. De verkar nöjda och det vi erbjuder tar de tacksamt emot. Jag tycker det fungerar bra.

HL: Ja, härligt!Om man tittar då på hur ni har tacklat det digitalt. Ni är i likhet med andra i gång det här med egenmonitorering till exempel och dom och de härbitarna.

LE: Det är framför allt som man har jobbat mycket med breddinförande av egenmonitorering där vi hade öppet hus under våren och ja, fångade in många patienter som faktiskt har anslutit sig och som använder sig av det.

HL: Vad, vad var det ni gjorde för någonting under våren och vad var liksom själva syftet?

LE: Vi började ganska tidigt med egenmonitorering och kunde erbjuda det till patienten och började ju främst med våra diabetespatienter under en period. Men har under våren bredd nfört det vi och erbjöd alla med blodtrycksfall diagnosbehandling att koppla upp sig och ansluta sig till den här egenmonteringen och då hade vi öppet hus för att informera och bjuda in alla med den diagnosen då som var intresserade att komma. Det var ett bra utfall och det var det var många som anslöt sig så att vi fick vi fångade in väldigt många patienter.

AG: Hittar ni nya patienter också som inte fanns med diagnosen tidigare.

LE: Ja, men vi fångade ju in många patienter som kanske inte hade varit med för att man inte kanske varit till sin behandling eller på kontroller, men att man nu tyckte att det var enkelt att kunna kontrollera det hemifrån helt enkelt.

HL: Ja, så man kan säga att ni är skalade upp verksamheten som man brukar säga i startupvärlden att ni gick från diabetes och plussade på ytterligare då alltså dom här som kan ha någon form utav blodtrycksfall eller någon form utav sådan omkomma.

LE: Vi hittade eller vi fångade in där patienter som var både övermedicinerade undermedicinerade egentligen, men man hittade patienter som hade ett förmaksflimmer till exempel. Man hittade patienter som fick pacemaker. Så att det vart liksom också utfallet av att man hade en tätare kontroll.

HL: Vilka goda resultat och det har vi snackat om i tidigare poddar, bland annat med Henrik Modin som var med för en tid sedan. Att det faktiskt räddar liv, egenmonitorering när man jobbar på det sättet, att man hittar de här patienterna som har de här behoven. Superhäftigt. Och hur känns det egentligen? Det måste kännas fantastiskt.

LE: Jo, men det känns ju jättebra och för patienternas trygghet och att verkligen kunna fånga upp de här patienterna, och att patienten får vara hemma i sin hemmiljö och ta sina blodtryck. Man, pratar ju om den här White coat effekten. (Reds anm: många får ett högre blodtryck när det tas på sjukhuset, speciellt när läkaren själv tar trycket. Fenomenet kallas ”White coat effect” eller ”Vitrockseffekten” på svenska)

HL: Jag funderar lite på hur ni samlade upp det här efteråt. Hade ni reflektioner i gruppen medarbetare och diskuterade utfallet av det här om det blev som förväntat eller att ni hittade alla de här patienterna som ni kanske inte hade tänkt på?

LE: Ja, men precis man har ju jobbat i den arbetsgruppen som jobbar med dem som då har haft möten tillsammans med närmaste chef och pratat om det. Vi trodde nog inte att det skulle bli så bra uppslutning som det blev och också faktiskt att manändå lyckas fånga in de här patienterna och det känns ju jättebra.

HL: Det är någonting i det här som också ger skjuts vad gäller tillgängligheten. Det är ju självklart så klart när man väl är inne, men just det här. Jag blir lite impad av att ni körde öppet hus, liksom att man öppnar dörren och liksom verkligen bjuder in och där fångar man upp de här människorna som har problem, kanske som inte hade kommit till er annars.

LE: Ja men och det är ett viktigt sätt för att nå ut till dem så där vi planerar för Öppet hus en gång till här i oktober för att fånga upp den andra halvan som inte anslutit sig.

HL: Ja, vad häftigt.Nu har vi pratat om dom här effekterna i ett par poddar. Finns det någon nationell statistik? Har man dragit några slutsatser och några liksom riktiga evidensbaserade resultat.

AS: Det är väl ganska nytt fortfarande med just konceptet egenmontering, men det pratas ju om det nationellt överallt. Sen kommer det ju starta upp studier även här hos oss, men jag känner inte till att det i Sverige finns några studier än, men det finns ju väldigt mycket data att titta på.

HL: Ja, för det ger liksom kraft åt verktyget så att säga. Det måste ju liksom ut på banan brukar jag säga när man pratar i mediavärlden att det här är ju fantastiska effekter att man fångar upp människor som kanske skulle dö annars.

AS: Ja, det är jättespännande och det händer ju som sagt väldigt, väldigt mycket. Jag vet att också läkemedelsbranschen tittar lite på det här som vi gör nu och följer det här.

AG: Ja, vi kanske skulle bjuda hit Anette igen snart. Hon är ju mycket ute nu och träffar väldigt många.

HL: Anette Boije, ja, precis just det, hon med fåren. Hon har varit med här flera gånger tidigare. Och hon har får. Förutom att hon jobbar som verksamhetsutvecklare. Jobbar ni också lite mer specialinriktat Lina. Jag vet att ni har några saker när det gäller den digitala biten upp emot Umeå och neurologen och reumatologen och barnhälsan.

LE: Ja, men precis där har vi också haft en del samarbeten och där är det ju då i fall där specialistvården då har efterlyst möjligheten att koppla upp patienter från den här kontrollen då ibland med vårdpersonal och ibland utan vårdpersonal. Det beror litegrann på vad som är behovet är då. Men det har hänt då har det fungerat så att patienten har kommit hit till HC och här har man då kopplat upp sig tillsammans med vårdpersonal och ibland har jag också efterfrågat, lite kontroller som behövs inför besöket och under besöket för att göra tester i samband med besöket för att de ska kunna göra en fullgod bedömning från specialistvården.

HL: Betyder det här att många av era patienter aldrig eller inte ens behöver till exempel åka upp till Östersund eller så för att besöka sjukhuset här.

LE: Det tar ju inte bort alla resor, men det är klart att det ligger i det här goda och nära vård att det kan minska resor och det kan också möjliggöra för patienten att kanske få ta del av en behandling som till exempel patienter där man haft dem mot Umeå i team därfysioterapeuterna har kopplat upp sig och gjort liksom behandlingen tillsammans med en specialist i Umeå.

HL: Alltså är det via video då som man gör den behandlingen då?

LE: Ja.

HL: Vad häftigt det låter att ni i Sveg liksom är riktigt på G.

LE: Ja men det tycker jag. Jag tycker att det är på g och personalen är ju väldigt villig att prova och våga och testa så att det är fantastiskt tycker jag.

HL: Det var det som jag stod och funderade lite grann på. Hur medarbetarna tacklar det här med digital omställning och så vidare. Du nämner att dom är liksom med på noterna, men hur märker du det?

LE: Ja, men de tycker att det är spännande och de ser också vinningen för patienten i det och även vinningen för vårdpersonalen, så jag tycker att bara man frigör tid vid samband med implementeringen och att man får liksom personalen intresserade då blir det också ett bättre resultat och att de har liksom rätt förutsättningar för att också jobba med det.

HL: Då undrar jag, jag vill bena lite mer i det där. Hur får man då personalen bli värvad av den här? Dom här metoderna redan från start? Det är lätt att när man har testat lite grann och känna att det här, det här är bra. Det här funkar därför att när man liksom sätter igång det handlar ju om att man ska känna att det här är spännande och tillför någonting och det frigör tid och kanske förbättra min arbetsmiljö och såna saker. För det är lätt att stå och säga det som ledare och chef, men sen kanske det inte händer någonting.

LE: Nej, och där tänker jag, där är det ju som sagt viktigt i ledarskapet att personalen får förutsättningarna för det, men för att underlätta när vi införde så hade vi tips på goda exempel eller liksom exempel på hur det fungerat på andra ställen. Man ser positiva händelser från andra, så skapar ju också en liksom en positiv känsla och en nyfikenhet i att själv också vara en del i det.

HL: Om du fick ge så här topp 3? Tänk på det här, alla chefskollegor och ansvariga där ute. Vad skulle det vara?

LE: Ja, men jag tänker tid. Man måste få tid för utrymme att göra det så det är en bit.Man måste våga testa och det gör ingenting om det blir fel att det ligger ingen skam i det.utan så våga tid och ja rätt förutsättningar i övrigt

HL: Jag gillar det där sista, med att det är okej om det blir fel, att det görs något misstag.Jag såg en film här om hur motorcykeln Harley Davidsson kom till och dom gjorde ju allting fel hur många gånger som helst och hur länge som helst innan det lossnade. Okej men och tid, och så mod, skrev jag här men du pratar liksom om att vara modig.

LE: Ja precis, att man är tillåtande och att man också får andra att skruva på saker längs vägenhela tiden. Det handlar om att man utvärderar. Hur gick det här, vad kan vi göra i stället? Så att man också är öppen för det.

HL: Ja, så att ni hittar liksom en systematik i det här arbetssättet.

LE: Ja, men det tycker jag.

HL: Ja ja ja, ja vad säger du Sjövall? Det här är ju lite grann ditt område kan jag tänka mig att du blir lite inspirerad av i alla fall?

AS: Ja, men jag vet ju också hur dom jobbar i Härjedalen och har gjort. Jag tänker ni var ju också rätt tidiga det här du beskriver med video och konsultationer, ni var ju en av de första som gjorde det mot PSI labb. Här i Östersund inför ballongsprängning och det är ju flera år sen, så att det är ju, jag tycker ofta att Härjedalen ligger liksom i framkant och sen är det precis som du säger Lina, det är ju dom här sakerna som är förbättringsarbete. Att det går i cykler och man måste utvärdera man. Det är ju som skolboksexempel nästan och hur man hur man jobbar.

HL: Häftigt och när du säger tillåtande då står man ju och tänker på att det är medarbetaredrivet rätt mycket.

LE: Ja, men det är det absolut. Det är jätteviktigt, tänker jag, för det är medarbetarna som ser hur det fungerar och som kan driva det vidare. Jag kan som ledare genomföra satsningar, men det måste ju finnas ett medarbetaredriv också för att det ska bli bra i slutändan, annars blir det sådana här projekt som gärna drar ut och efter ett tag ebbar ut.

HL: Hur är arbetsklimatet?

LE: Ja, precis, men jag tycker att det är bra. Det är som sagt som jag nämnde tidigare, det här att vara liksom tillåtande mot varandra, att man vågar testa. Man vågar fråga varandra, man är bra på olika saker och kan då ta hjälp av varandra. Det blir det där teamet.

HL: En del gånger brukar vi också prata om det som är en jätteutmaning för hela vården eller hela samhället egentligen. Hur ska man rekrytera människor till de arbeten som faktiskt finns? Hur tycker du att det går för er? Blir ni attraktivare? Känner du eller tycker du utifrån det du berättar nu om hur ni arbetar att det lockar?

LE: Ja som sagt, det här med bemanning är ju en stor utmaning för hela vården, men det jag ser, jag tänker med digitaliseringen att den ger ju faktiskt också att möjligheter att kunna vara lite flexibel också vid anställningar och rekryteringar. Vi har till exempel läkare som jobbar på distans, vissa veckor som vi har rekryterat från andra delar i Sverige som pendlar men som kan då jobba hemifrån vissa veckor och ha e-besök eller telefonuppföljningar.

HL: Och då pratar vi inte stafettläkare utan läkare som är anställda?

LE: Ja!

HL:Lysande. Så Lina det är ganska attraktivt att komma till Sveg utifrån den här glesbygdsmedicinska profilen som man ändå får säga att ni har. Ni har ju verkligen en stor bredd på allt. Det är ju inte bara vanligt vårdcentralsutbud utan ni tar ju verkligen hand om allt.

LE: Det är ju väldigt mycket så i och med att vi har så pass långt till sjukhuset så blir det att vi behöver hantera det ganska brett i olika skeden. Men sen är ju det även svårt att vi har problem att få fast rekrytering av läkare, det har vi ett problem med, att vi är ju inte stafettoberoende men däremot har vi har möjlighet då att kunnat erbjuda då att ha de här möjligheterna att jobba digitalt.

HL: Men alltså är det närsjukhus i Sveg eller?

AG: Har du inte läst boken?

HL: Nej, vilken?

AG: Svegs sjukhus.

HL: Ja, den ja, den har varit på gång. Ja, den måste jag läsa. Jag skriver ner. Vart hittar man den? På bibblan eller? Eller ja, men jag inser att det finns ju såklart en hel del historia kring vården i Sveg och i synnerhet Härjedalen. Men Anna när du hör Lina berätta, och en utav dina stora frågor är också hur rekrytering och behovet liksom ska se ut. Hon beskriver det som liksom, att här vill man ju nästan slänga in en spontanansökan, även om man inte ens är utbildad.

AG: Det är faktiskt väldigt fint att höra det, för jag har ju följt Svegs hälsocentral nu i ganska många år från att jag började jobba i regionen tjugofemton och vi var ganska under isen periodvis med stort hyrberoende, dålig kontinuitet, bitvis svårt att ens få hyrläkare och avvikelser kopplat till det då, både kring patientsäkerhet och arbetsmiljö för övrig personal. Vi hade en period när det var jättetufft också med sjuksköterskor. Som det låter ändå Lina är det som att vi har ett annat läge nu med dom förutsättningar som vi faktiskt numera kan erbjuda.

LE: Nej men absolut det du beskriver så har det ju tidvis sett ut tidigare några år tillbaka. Men jag tycker att det stabiliserats senaste åren.Vi har jobbat mycket kring arbetsmiljön, men också det här med kontinuiteten. Vi är inte så att ett oberoende, men vi har ändå kunnat jobbat bra kring kontinuiteten och har också möjlighet att ha stafetter som ändå har varit här under en längre period så att patienterna ändå känner sig trygga.

HL: Du nämner ju också ett annat ord här, stabilitet, för att om man har haft en instabil tillvaro tidigare och går till mer stabil tillvaro så gör man ju någonting som fungerar. Hur får du tag i det här Anna? Jag vet ju att du har fokus på arbetsmiljön och sådant på vissa avdelningar på sjukhuset, liksom att det är det som också är nyckeln för att få en stabilitet också. Men det här Lina berättar liksom, ja, har du med dig det ut i verksamheten eller i dina chefsled liksom?

AG: Jo, men det tycker jag och det är saker som också blir mer och mer självklart mot att tidigare ha varit något nytt och kanske lite konstigt. Och det är mer, mycket, mycket mer på agendan uppe på bordet idag, ett annat samtal, det blir ett annat samtal.

HL: En förflyttning?

AG: Ja, det kan man säga och det som man kan lägga till är också att vi pratar väldigt mycket mer om kvalitet idag och resultat i form av kvalitet eller medicinska resultat. Vad får vi verkligen ut för resultat av det vi gör och att fokus varje gång nästan oavsett vad vi jobbar med om vi jobbar med hyroberoende eller vi jobbar med arbetsmiljö så är det också. Vad får vi ut i slutändan för kvalitet på vården?

HL: Men beror det på att ni ställer rätt frågor eller att ni har rätt fokus eller beror det på att saker och ting har utvecklats till det bättre?

AG: Jag tror att det är alltså totalt, det var alltid allt i den gottpåsen, allt det, och lite till ja, men att vi flyttar blicken lite grann för att vi förstår att med kvalitet så kommer också de ekonomiska resultaten och arbetsmiljön och patientsäkerheten. Så därför tittar vi lite mer på kvaliteten nu i det vi gör och det kanske blir mer kraft i den typen av samtal också strategier än. Ja, det blir det än att sitta och problematisera kring någonting man redan vet inte funkar och det ger ju effektivitet på alla plan.

HL: Ja, och då är man ju inne på det som jag alltid brukar tycka om, lösningsfokus snarare än att bara dega runt i bekymret Lina. Är du en lösningsfokuserad människa det?

LE: Ja, men det tycker jag att jag är det skulle jag nog säga.

HL: Är det någonting du reflekterar över Anna Sjövall?

AS: Nej, men jag tänker på att framför allt Sveg är ju som jag sa tidigare har varit tidigare med olika saker. Webbtidbok var ju också en sådan som man var tidig med i Sveg. Liksom era besök alltså videomöten med patienter. Där var ni också bland dom första så det är ett litet genomgående tema tänker jag, att ni är ganska snabba på när det gäller sådana typer av lösningar. Det är kanske beror på avstånd också.

LE: Jo, men absolut, det är ju för att man ser. Jag tror att man verkligen ser vinningen av att jobba digitalt, att liksom det är en förutsättning för att kunna erbjuda alla patienter, en god vård, så. Vi började tidigt med webbtidbok och införde det på flera vårdkategorier eller vårdgivare och där ser man ju verkligen nyttan för patienten att liksom en lättare tillgänglighet att kunna sitta hemifrån och boka en tid i lugn och ro och kolla i sin kalender och hitta en tid när det passar istället för att behöva sitta i en telefonkö och boka in sig i den vägen.

HL: Och där ser man att med övning så kommer beteendet hos patienterna eller de som söker sig till er. Kan du säga att det också har liksom förändrats och satt sig liksom.

LE: Men ja, men ja, men det tycker jag och det är väl det också som man måste titta på kring den här digitala biten. Att man måste ju också ha lite tålamod att man måste se lite långsiktigt på det och jobba vidare så att det inte bara är en fluga som sen ebbar ut.

HL: Inez Usman sa ju det en gång i tiden, att internet är bara en fluga, du var någon gång på nittiotalet.Hon blev ju landshövding sen men nu är det inte det vi ska prata om.Du ett annat spännande, om vi får hoppa här lite grann, ett annat spännande projekt som vi har haft med här i den här podden i omgångar, det är ju det här så kallade drönare projektet i Härjedalen där ni har skickat labbprover och annat både hit till Östersund och över norska gränsen. Hur är läget med det? Pågår det fortfarande?

LE: Ja, men det har ju testats och vi håller på att titta det här på att gå in i del 2 under vintern. Förhoppningsvis att det är lite på gång.

HL: Vad innebär del 2?

LE: Då är det liksom att fortsätta testa och faktiskt övervinna de hinder man stöter på helt enkelt fortsätta felsöka, åtgärda och lösa problemen.

HL: Precis fortsätta att driva, om vi pratar om den stora frågan, framtiden. Hur ser den ut, tycker du om vi pratar utifrån verksamheten? Ska man liksom titta, när man gör sin omvärldskoll så inser man att det finns ju knappt några begränsningar när man börjar tänka lite grann.

LE: Nej, men absolut, det är ju en utmaning så klart. Bemanningen, att man har bemanning till vår åldrande och ökande befolkning, men jag tänker om att vi kommer in på digitaliseringen här. Jag tror att man måste fortsätta att driva digitaliseringen och digitaliseringen i samhället utvecklas ju hela tiden och det öppnar ju också upp för oss i vården.Att kunna också fortsätta utveckla det du ser det som en möjlighet, snarare som än att än ett måste som ska komma till. Jag tror att vi måste också fortsätta för att kunna fortsätta erbjuda en kvalitativ vård till vår åldrande befolkning, för att räcka till helt enkelt.

AG: Jag tycker att det känns väldigt positivt, men det du berättar Lina och framtiden också. Jag stod precis och reflektera lite över det. Vi sliter mycket med just nu hur löser vi bemanningen i ambulanssjukvården som du och jag också träffat kring tidigare idag och pratat om, hur vi ska klara det då när vi inte kan ha de här dygnspassen längre. Men i de här nya arbetssätten, och skillnaden här med svårigheten att rekrytera läkare till Sveg, det har vi ju levt med länge, men att vi ändå börjar kunna lösa det med digitala möjligheter då, att kunna jobba mer digitalt och vara på plats ibland. Där finns ju den möjligheten att lösa ut i alla fall. Sen kommer vi ju behöva ha människor i ambulanserna så där kommer vi ju kanske inte kunna lösa hela problemet genom digitalisering. Men i det här fallet med läkarbemanningen som vi har stångats mycket mer så är vi ju i en annan tid nu där det faktiskt är möjligt.

HL: Förflyttningen är gjord de facto.AG: Ja, vi bestämmer det.

HL: Så vad roligt Lina, du bor ju i ett område som är näratill fjäll, friluftsliv och allt sådant där. Hur ser du på motionsfronten? Hur har det med livsstilen?

LE: Jo, men jag försöker hålla mig väldigt aktiv. Jag kanske inte har samma nivå på mina långpass som Anna och Anna har berättat om tidigare och jag har mitt motto där att lite är bättre än inget. Jag har aktiva barn som håller på med diverse aktiviteter så det är mycket skjutsande däremellan. Men jag försöker verkligen att prioritera min träning och hålla gång. Jag åker mycket skidor på vintern, både längd och utför och började här i somras ta upp intresset för att spela golf och då tog jag grönt kort så att ja, jag försöker då vara aktiv.

HL: Och hur ser det ut på matsidan?

AG: Man får ju som ett hälsosamtal när man är med i den här podden.

HL: Men vi vet ju vi. Vi har ju sagt det så många gånger att en schysst livsstil, käk och liksom normal motion om vi kallar det så. Det håller ju en borta från att träffa dig Lina alltför mycket. man är friskare på något sätt.

LE: Det är mycket, skidor på vintrarna och på somrarna blir det mycket skog och golf.

HL: Ja, men vad kul att höra Lina och när vi hör långpass då dyker ju alltid en bild i huvudet upp och på dig Sjövall.

AS: För ja, jag sprang 3 timmar i söndags i alla fall, det får ju klassas som långpass tänker jag. Var är den här maran?

AS: Nej, ja, nej, nej, nej.

HL: För du ska ju springa ett maratonlopp men det var i oktober

AS: Och nu kommer det inte bli så, för det går helt enkelt inte. Livet går inte ihop, det får inte ihop det med livet. Jag tänker att jag kommer nog att springa en Marathon distans själv någon dag här hemma någon helg framöver.

HL: Men häng inte läpp för att du liksom missar det.

AS: Nej, precis och så finns det andra saker jag gör i stället.

HL: När vi pratar om mat så här och det man måste ju få unna sig också på. Det är liksom inte liksom så att man måste bli asket. Anna Granevärn du laddar inför skidsäsongen förstås.AG: Mycket rullskidor, rullskidor, och skidgång i backe, men också stiglöpning och SKIERG. t.

HL: Jag står och väntar på fr

AG: Ja, men vi står ju och väntar, hur går det?

HL: Det går jättebra för det är väldigt mycket kettlebell pass, jag har ju påbörjat den typen av träning, och kombinerat med gymträning och nu har jag liksom förlorat mig. Jag är helt uppslukad av kettlebellpassen och det tror jag beror på att jag gillar att läsa på. Hur gör man saker ordentligt? Alltså kollar tekniker och sådant där. Och så märker jag hur det påverkar min kropp och knopp så jag får schyssta resultat. Den formen av träning gör att jag är mycket rörligare, spänstigare och starkare så det känns jättebra kul och sen unnar jag mig någon gång ibland också när det gäller maten.

AG: Ja, men det får man ju när man tränar.

HL: Lina det var kul att ha dig med ifrån Härjedalen och Sveg. Nu får du sköta om dig och ha en underbar helg för det är ju fredag när vi spelar in det här.

LE: Ja tack för att vi fick vara med, det var jättekul.

HL: Du kommer att få vara med längre fram också. Det brukar vi säga till alla, så att dom är med på noterna så att säga. Tack till er också. Anna Granevärn, Anna Sjövall.Tills vi hörs nästa gång.