62 - Taligenkänning gör comeback på allvar

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• RP - Roger Petersson - IT pedagog
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Tjugotjugofyra, nytt år och årets första avsnitt av den här podcasten - Vårdens utveckling i region Jämtland Härjedalen. Hej Anna Granevärn!

AG: Hej.

HL: Tillförordnad hälso -och sjukvårdsdirektör fortfarande?

AG: Jag fortsätter med det ett tag till. AG:

HL: Ja kul! Har du haft en bra julledighet?

AG: Ja, jag har varit ledig och passat på att vara ute ganska mycket. Några dagar har ju varit extremt kalla, så då har vi fått roa oss inomhus men mycket fina trevliga utflykter och brasor och annat som hör till annars.

HL: Vad nice det låter! Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare du är också med oss som vanligt Har du haft en bra ledighet också?

AS: Absolut.

HL: Jag tar ju för givet att ni har varit ledig, alltså?

AS: Ja jag har varit ledig. Jobbat en vecka nu men ja ja, det var ledig innan dess.

HL: Ja, har du haft vintrigt eller har du haft det på något annat sätt?

AS: Ja, men det var faktiskt det vinter i Stockholm där jag firade jul ,10 minusgrader och 2 dm snö så det var väldigt fin julafton.

HL: Du var inte ute och titta på något trafikkaos längs Stockholms gator och så eller är det mer än fördom man har? Ja, det var inga trafikkaos alls när vi var där.

HL:Roger Pettersson, välkommen hit. Och du är gäst här idag.

RP: Ja, ja.

HL: Och det har du varit förut.

RP: Tredje gången.

HL: Tredje gången. Det är kul att du är här igen känner jag.

RP: Ja kul och vara här!

HL: IT-pedagog. Har du också haft en bra ledighet?

RP: Ja lite kyla!

HL: Men det är sådana smällar man får ta, vi bor ju i Norrland.

RP: Ja får man ju stå ut med det lite grann.

HL: Ja om ni undrar om jag haft en bra ledighet så har jag också haft det jag såg att ni hade det på tungan.

AG: Det var precis vad jag skulle fråga. Ja, jag.

HL Har ju varit ute och rest lite grann, så ni kanske säger att jag är lite extra brun?

AG: Ja, men det syns faktiskt.

HL: Ja ja, det var ett helt varmare land. Det var jätteskönt så jag drabbades av kylan när jag kom tillbaka. Ja, nå om detta. Vi ska prata om taligenkänning med dig Roger, nu ska du få förklara vad det är för någonting.

RP: Ja. Taligenkänning är ju ett program som man lägger in i journalsystemet där du dikterar ditt eget skrivande, du pratar istället för att skriva. Och du kan ju på olika sätt då anpassa det här utifrån ditt eget huvud. Alltså som användare, som läkare, eller den som journalför. Helt enkelt läkare, fysioterapeut, psykolog, alla olika typer av professioner kan använda det.

HL: Här och när du säger att man kan anpassa det utifrån ditt eget huvud, vad menar du då alltså?

RP: Du, du skriver ju på ett speciellt. Alltså alla har ju sitt eget hur de skriver journal. Och du kan liksom använda dig av fraser du kan använda, bygga upp ditt eget bibliotek med fraser. Du kan.

HL: Det är lite grann, kan man jämföra med att när man använder. rättstavningen i word? eller sitter och jobbar med Chat GPT, att man kan lägga till fraser som återkommer.

RP: Ja och du kan lägga in mallar också i journalen så att säga så att du inte behöver skriva eller säga samma saker hela tiden. Utan har du ett visst besök så kan du lägga in mallar så hoppar du mellan mallarna vilket går lite fortare.

HL: Du går lite, går lite snabbare och det här är ju ändå en form av digital utveckling, kan man säga.

RP: Ja det tycker jag

HL: Vad ska den vara bra för då? Fördelen!

RP: I stort är att du får besöket som skrivs i eller hamnar i journalen direkt. Går ju fortare att tala än att skriva. Vilket innebär att du tjänar tid på att tala in diktatet i stället för att skriva det, och det gäller ju dom som gör sina egna det journalanteckningar. En läkare exempelvis som annars tar hjälp av medicinsk sekreterare för diktatskrivningen gör istället sitt eget, talar in sitt eget diktat eller sin egen journalanteckning.

HL: Jag ser ju läkaren framför mig med den här lilla diktafonen, liksom för de har man ju träffat någon gång någon gång i sitt liv. Som sedan lämnar över till den medicinska sekreteraren som då skriver ut:

RP: Ja, och det är det traditionella sen tidigare. Det nya nu är att du använder fortfarande diktafonen men du talar in det du talar in läggs in i journalen direkt.

HL: Det blir som en transkribering av ljudet till text. Vad häftigt och finns fler fördelar då till exempel för medarbetarna och läkarna och även. Medborgarna.

RP: Det som syns mest på professionerna, det är ju att det går fortare, framför allt de som gör sina egna journalanteckningar. Tiden för en läkare tar ju den tid det tar, ungefär lika lång tid eftersom de fortfarande måste prata in vad de har gjort. Men du genar ju på den medicinska sekreterarnas tid.

HL: Man skippar ett led.

RP: Ett moment ja ett moment helt enkelt.

HL: Finns det några faror med det? Har ni identifierat något som, men det här måste vi åtgärda innan vi kör i gång på allvar.

RP: Det är ju att om du inte har full koll på vilka koder du ska använda? OK och att du liksom att du får med allting i din journalanteckning.

HL: Men det här är ingen ny företeelse, Anna Granevärn.

AG: Nej, det här är ju någonting som vi har hållt på med att försöka införa ganska länge egentligen, men som har fått lite ny kraft nu och det är väl mycket tack vare Roger också som håller i och leder det här arbetet för det behövs ju eldsjälar för att vi ska lyckas i våra genomföranden, så det är jätteviktigt, och man kan väl säga att det finns ju många fördelar med det här, utöver bara själva momentet där texten går rakt in, och då tänker jag på kompetensförsörjningen där medicinska sekreterare är svårt att rekrytera. Det är brist på den kompetensen och vi behöver dem till många andra saker också.

HL: Det finns en chans då för de medicinska och sekreterare att kunna kanske släppa det här momentet och ägna sig kanske åt något annat som också är superviktigt att också kanske också utveckla sig åt ens egen roll.

AG: Precis, och då är ju kodningen en bit som du nämnde Roger, att det måste ju vara rätt kodat. Det handlar ju också om fakturor som kommer in till oss, att se att det att vi betalar för det vi ska och vad det är. Vad andra regioner, sjukhusvårdgivare har gjort för våra patienter är ju en bit i det här. Medicinska sekreterare är ju också de som ser till att remisser går i väg till rätt ställe och så vidare. Sjövall kan säkert lägga till en rad uppgifter som är viktiga.

AS: Ja men det är ju att många sekreterare har ju koll på vad som ska göras efter ett besök till exempel sätta sig på väntelista och skicka en remiss. Det är ju mycket kringjobb, ofta kring ett. Om man tar ett läkarbesök, och där har, om man ska vara lite tråkig så vet jag att när det pratats om det tidigare, taligenkänning, så har ju det varit en farhåga. Man har lyft, att en läkare dikterar in ”sätt upp på väntelista ” eller ”skriv in”. och då vart hamnar de uppgifterna? Så då behöver man ju hitta ett arbetssätt kring det när man då inte får det i örat som sekreterare.

HL Ja, du menar att det kom instruktioner?

AS: I ett diktat så kunde det också vara ibland OK. Ja, man passar på liksom för att nu gör man allt på den här patienten när man ändå pratar så det har varit en sådan där farhåga som jag har hört tidigare. Och det är väl det som är viktigt också, att när vi inför det här, att det inte är så många aktörer. De medicinska sekreterarna är ju de som gör mest i det här egentligen eller deras yrkesroll. Det är inte bara liksom att nu förflyttar vi dikteringen härifrån och hit utan det är liksom ett samarbete och vi kan använda kompetenserna.

HL: Men blir det en avlastning av den administrativa sysslan någonstans?

AS: Det blir väl mer att de att den förflyttas till de som kan det bäst.

RP: Utifrån de sakerna vi har gjort och nu ska vi säga att jag inte själv. Jag ska inte ta åt mig all ära.

HL: Fast, du fick ju cred här nu. Jag tycker ibland när man blir benämnd eldsjäl ska man suga i sig.

RP: Absolut om man har en massa duktiga kollegor runtomkring sig.

HL: Ja, så du får passa på nu och ta ner den där bollen på bröstet.

RP: Ja, men vi har ju haft Charlotte och Malin i Brunflo ser som jobbar och är i verksamheten.

HL: Men då hyllar vi dem också att för det går att ta med som inte att genomföra saker om inte man får med som människor på tåget och det är liksom en nyckel för att nå någonstans när det gäller utveckling, effektivare arbetssätt eller vad vi nu kallar det. Vad hette de sa du?

RP: Charlotte och Malin?

HL: Hoppas ni lyssnar Charlotte och Malin, bra jobbat.

HL: Ja, men varför jag nämner att det här har varit på tapeten tidigare. Det var för att när du kom in här igenom dörren Sjövall Så ställde u en fundering. Varför nu? Eftersom det har provats förr, varför går det så bra nu och då? Då sa du någonting. Anna Sjövall att lite så där att det här har vi ju faktiskt provat många gånger förut och du undrade varför? Vad är det som gör att? Faktiskt går att rulla ut nu jämfört med tidigare!

AS: Ja, men vi har ju haft Taligenkänning i flera år och så har det pilotats på olika ställen. En del har testat tekniken och sen har man testat själva införande och så har det liksom stannat av.

HL: Men har det varit tekniska problem?

AS: Det har varit andra hinder så jag är lite nyfiken på det här. Jag tänker att vi har liksom pratat om det jättelänge och så att det äntligen är på gång. Det tycker jag är jättespännande. Vad är det liksom som gör att folk tycker att det verkar bra nu? För det är också det ska man ju tänka vara ärlig med att det funnits motstånd i professionerna också kring det här. Då är jag lite nyfiken på vad liksom? Vad säger man nu då? Vad? Vad är skillnaden?

HL: Roger, är det din it pedagogiska förmåga och kunskap här som har spelat roll någonstans att liksom verkligen få det på rulle nu då?

RP: Kan vara så ja, kan vara så, men det är väl mycket just hur man förklarar saker, hur ska man vad? Vad är liksom hur ett och nyttan med det här och varför gör vi det ju? Den här delen kommer ju från enhetscheferna i Östersund. Från närvårdsområdet där, det är alltid en fördel när man har cheferna med sig och även de som jobbar. Du behöver inte över den tröskeln utan den är liksom, dörren är redan lite på inte vid gavel, men lite småöppen i alla.

HL: Så någonting har hänt då med alla dessa enhetschefer och då undrar man ju såklart vad?

RP: Att de hade någon som hade hört något och någon som hade jobbat med detta. Det finns ju en Magnus på Z gränd som jag jobbar med det och tycker att det är bra som har vidarebefordrat i övriga led och så där så att det är ju lite goda exempel. Vi pratar mycket om goda exempel och det här är ju ett verkligen ett gott exempel på hur saker kan bli bra.

HL: Jag blir lite glad för det pratar vi ofta om i den här podden. Hur goda exempel ska kunna inspirera andra att liksom få lite fart på att ställa om.

AG: Det är ju en del av syftet med den här podden, att vi ska kunna sprida det.

HL: Då blir man ju lite extra glad att det fungerar. När dom här goda exemplen anammas nånstans men nånstans måste det finnas då dom här små eldsjälarna, eller motorerna eller vad vi nu kallar det och du nämner ju då nån Magnus här.

RP: Ja, Magnus Leijon på Z-gränd(Hälsocentral) som är inom primärvården som jobbar mycket med detta.

HL: Och jag står ju och tänker på Love som var med i ett poddavsnitt här. Det kan ni leta upp ifall ni undrar vad vi pratade om då, också en karaktär.

AG: Många är engagerade. Sen har vi ju faktiskt en bit till här som jag tycker är lite, lite kul och lite viktig. Ja, för att jag har ju en gång i tiden också jobbat på en skolförvaltning och är ju därför väldigt bekant med den pedagogiska kompetensen, vilket låg mig väldigt varmt om hjärtat när jag rekryterade Roger, att vi behövde få in mer pedagogisk kompetens i vår organisation och jag tror att det är superviktigt för förändringsarbetena att ha den kompetensen med också.

HL: Vad tillförs menar du?

AG: Ja men Roger, du kan väl beskriva lite? Vad har du tillför som pedagog?

RP: Men det handlar ju om …… Det handlar ju om att förklara så folk begriper som jag brukar säga, alltså varför? Varför ska vi göra det här och hur ska vi göra det och på ett enkelt sätt utan för mycket detaljer, utan mer liksom hitta. Vad är det som gör att vi kommer vidare? Det här, varför ska vi ja? Men varför ska vi börja med taligenkänning?

AG: Ja och det kan vi ta vilket exempel som helst, att då försöka att hitta, varför ska du? Varför ska du göra det här för och försöka hitta de här bra ingångarna till varför? Och det tror jag vi ska ställa oss väldigt ofta, varför och hur? Ja, varför ska jag göra det här och hur ska jag göra?

HL: Det vad spännande fick du ännu mer cred här?

AG: Jag börjar ju tänka så här, vad är skillnaden för dig Roger? När du försöker lära oss att förändra saker mot när du jobbade i skolan med barn, ungdomar.

RP: Jag tänker så här. Det är ingen större skillnad. Jo, åldersskillnaden. Men fördelen tycker jag med vuxna människor. Det är ju att man kan ha en dialog på ett helt annat sätt. På ett sätt är ju det lite svårare också för man har ju som ni sa ja, men så har vi ju alltid gjort. Varför ska vi ändra vårt arbetssätt för så att men? Sen är väl fördelen att dem med ”dumma” frågor. Man får tänka till liksom, men varför gör ni så här för när man inte har grunden inom hälso -och sjukvård. Då är det ju också det här med att vara att det är tillåtet att ställa vilka frågor som helst egentligen för det finns egentligen inga dumma frågor.

HL: Frågar man inte så får man heller inget veta och går man omkring och är tyst och inte frågar då landar det någonstans kring fikabordet i stället och kan kanske tendera till att bli skitsnack eller spekulationer. Ja du om man brottas lite grann med hurfrågan, för vi hör att det här har varit på gång länge, säger Anna Sjövall. Och då var det en del krumbukter hit och dit. Rent generellt, att jobba med hurfrågan i den här stora organisationen i vårdapparaten Region Jämtland Härjedalen. Det är ju också en nöt att knäcka Anna Granevärn.

AG: Ja, det är det, och genomförande har ju inte varit vår absolut bästa gren vet vi sen tidigare. Vi tycker det är kul att vara visionära och hitta nya saker. Att pröva och testa går ofta ganska bra, att pilota ofta rätt så framgångsrikt. Sen ska vi breddinföra någonting och då hamnar vi tillbaka på ruta ett eller inser att vi hade behövt göra en upphandling eller att vi inte kan överföra data på det här sättet. Eller, vi har ingen finansiering, så det finns väldigt många hinder som kan dyka upp längs vägen och det är väl det här vi behöver ta tag i nu också. Tillsammans med Sara, vår nya regiondirektör och den färdplan vi jobbar med framåt att prioritera. Vilka saker ska vi genomföra och satsa på de viktigaste?

HL: Och hurfrågan är ju något som jag tror de allra flesta människor brottas lite grann med både yrkeslivet och även privat.

AG: Det är ju en knäckfråga för många organisationer, alltså, hur ska vi göra? Det är alltid lättare att säga att man kommer fram till saker, så här borde vi göra och det här behöver vi. Om man ser fördelarna och hur bra det kommer att bli, men sen att göra själva förflyttningen innebär ju väldigt mycket arbete.

HL: Ja och hur mycket arbete tror du återstår för att en hurmentalitet eller hurkultur ska liksom sätta sig i väggarna?

AG: Det brukar krävas ganska mycket arbete för den är tuff.

HL: Ja, men samtidigt måste den ju också vara tillåten att brottas med att varje problem som dyker upp eller hinder går ju också att eventuellt lösa.

AG: Ja, oftast gör det ju det och ett första steg är väl att vi ändå är öppna med och ödmjuka inför hur svårt det faktiskt kan vara att genomföra.

HL: Och då leder det mig in till lärande och då är vi tillbaka till Roger. Ja och pedagogiken, för att då har vi lärt oss någonting av hur den här hur nöten skulle knäckas och då kan vi tillämpa det där borta någonstans och då ser man det här goda exemplet och den här uthålligheten hos en sådan som dig då Roger eller andra. Det blir som en cirkel till slut att man jag knyter ihop säcken där borta någonstans. Ja, vi hoppas ni hänger med här i resonemanget. Så det inte blir för filosofiskt. Anna Sjövall du står här och nickar över någonting!

AS: Ja, men jag tänker att det är ju jättesvårt, men man behöver ju få till den här kulturen av att vi vågar testa saker också, i kanske liten skala ibland och inte vara rädda för att det inte blir perfekt. Det är ju så få saker som är perfekta på en gång. Ja, och så får man testa och så får man utvärdera och så får man skruva lite så får man prova igen.

HL: Ja och när du nämner det, alltså med kulturer, alltså hur det kan se ut eller vara på en arbetsplats så håller ni ju på med ett nytt kulturbygge, törs man ju säga, det har vi pratat om också flera gånger i den här podcasten. Jag vet inte vilka miljöer ni har befunnit. Er i era yrkesliv, men själv har jag varit i flera olika miljöer. En gång var jag faktiskt med att starta en radiokanal här i Östersund och ingen kunde någonting så det var ju otroligt spännande. Men det som var så häftigt var att det vart en stor experimentverkstad där allt var tillåtet och till slut så föll allting på plats efter tid. Vi gjorde många misstag men det var OK. Det var ingen som for illa. Till slut så satt det där det skulle och vi hittade formen och vi hittade liksom vad det var vi skulle pyssla med. Så kanske det är på många olika arbetsplatser även inom regionen, att olika kulturer finns beroende på vilken enhet man jobbar i.

AG: Ja, absolut är det så och jag tänker också på olika kompetenser, olika yrkesgrupperna. Jag som ekonom till exempel kan ju jobba inom i princip vilken verksamhet som helst för ekonomer behövs överallt ungefär som personaladministratörer och liknande, att man kan ha lite kunskap om väldigt många olika verksamheter. Jag har ju själv jobbat med. El, fjärrvärme, och VA -frågor också sedan tidigare. Som jag lärde mig jättemycket om som jag kan tillämpa ibland också när vi diskuterar hälso -och sjukvård kring förebyggande underhåll eller akuta åtgärder till exempel folkhälsa.

HL: Roger hur väl utbyggt är då Taligenkänning just nu. Och vad är målet?

RP: Det finns totalt i regionen cirka 100 som använder det för tillfället lite drygt. Vi har 28 som vi har dragit i gång nu inom primärvården i Östersund. Finns kanske några till så att vi kanske inom primärvården kanske har 35 totalt. Men förhoppningsvis är det ju fler som vill hoppa på det här.

HL: Och primärvården. Det innefattar ju inte själva sjukhuset.

RP: Nej, utan det är hälsocentralerna ute på ute i enheterna.

HL: Vad tänker du kring sjukhuset då?

RP: Det är samma sak där, där finns det ju också en vilja att hoppa på så att där kommer vi också se ökningen ganska säkert.

AG: Men, Roger, jag tänker lite på det här vi var inne på innan, med medarbetarnas perspektiv eller utfall ni haft några uppföljningar eller diskuterat någonting kring hur kanske arbetsmiljön har förändrat eller arbetssituationerna hur man uppfattar att jobba med det här verktyget?

RP: Nej, och det var det jag tänkte återkoppla till Anna sjövall här. Ofta är det ju så att vi drar igång saker och sen så missar vi den där lilla, lilla detaljen med utvärdering eller återkoppling eller vad vi nu kallar det, beroende på vad vi gör för någonting. Men tanken är att vi ska ha en uppföljning. En utvärdering någon gång i februari för de som har kört i gång det här och se vad tycker de vad ser de för vinster? Vad ser de för som inte fungerar? Det kan ju vara så också har de fått några återkopplingar från patienter som tycker att det är bättre när de får tillgång till sin journal när de går utanför dörren. Dom behöver inte ringa och fråga, jaha, vad var det nu då? Hur var det? Vad skulle jag ta för medicin eller vad det nu kan vara så där är det ju också en fördel och att remiss, vi pratade remisser förut, remisserna kommer direkt in. De behöver inte vänta utan innebär att det blir en kortare kötid också.

HL: Om man då sammanfattar taligenkänning så är det liksom att det blir förbättrade arbetsflöden. På sikt får medicinska sekreterare som kan göra rätt saker. Är det, är det korrekt att uppfatta?

AG: Vi är inne på det här med rättanvänd kompetens. Ja.

HL: Vad spännande, bra Roger, hur går det med din träning? För nu ska vi glida över på lite hälsosamtal här för att vi vet ju och det har vi sagt många gånger. Ohälsa kan många gånger komma utifrån att man har en osund livsstil, som man kanske kan åtgärda lite grann, hjälp till självhjälp brukar vi kalla det ibland, men Roger du sa du hade börjat träna, men plötsligt hände det. Något.

RP: Ja eller börja och börjat, tagit upp det igen. Det går ju lite upp och ner.

HL: Jag ska ju inte säga att du aldrig har tränat hela ditt liv. Det var inte så jag menade, men jag tar tillbaka. Du har ju plockat upp träningen igen.

RP: Ja, men visst, men sen är det ju så när äldre män ska träna och inte är så bra på att värma upp slår det ofta till i ryggslutet.

HL: Ja, så du går och bär på någon liten skada nu då, eller? Överansträngning?

RP: Ja, någonting sådant men är säkert tillbaka i slutet på veckan.

HL: Ja ja, men det låter ju bra. Vad är det du har plockat upp igen nu då? Är det innebandy, basket, volleyboll.

RP: Nej någon måtta får det vara, lite löpning, skidor, styrketräning.

HL: All right, bra och promenera går ju fortfarande, även om man har lite ont.

PR: Promenera är väldigt bra.

HL: En underskattad motionsform, jag snittade faktiskt fjortontusen steg på semestern.

AG: Bra. Ja, det var jag det. Men vad bra Roger att du hittar tillbaka till det. Håll ut det kommer att bli bättre. Anna Sjövall har du haft uppehåll under julen med din träning eller har du hållt i?

AS: Nej, jag brukar inte ha uppehåll. Sen är det väl någon vecka som det blivit lite mindre kanske.

HL Vi ska kanske inte kalla det träning så mycket utan kanske mera motionerande, så att vi inte sätter så höga mål. Alltså målet med att ha en sund livsstil är ju faktiskt att ha en livsstil så att man inte blir krasslig. Skönt, då har du ägnat dig åt vinterlöpningen då och styrketräningen.

AS: Det har blivit lite mindre löpande också eftersom det har varit lite för kallt för att springa.

HL: Anna Granevärn hur har du haft det och hur kommer du ha det?

AG: Ja, men det är ju jättefint och åka skidor här i Jämtland nu. Man kan åka hur mycket som helst om det inte är för kallt, då får man gör något annat och då går det ju bra att styrketräna till exempel. Det är också trevligt och för mig är ju träningen också ett tillfälle att kunna reflektera lite grann att på något sätt känna en meningsfullhet, och att gilla livet. Då blir det som händer inne i huvudet så att säga när man håller på viktigt.

AG: Ja, men precis, så att det är en liten process ändå, man känner att, men nu är det nu, nu är jag här och nu vill jag vara precis just här.

HL: Det känner jag igen. Den känslan då man liksom går in i sin lilla bubbla så där och lite meditativ och grubblar lite.

AG: Man får fundera lite grann så här på några saker och ting och köra in någonting nytt och allt det där.

HL: ja, men vad härligt ni undrar hur det går för mig?

AG: Ja vi ser ju. Du har i alla fall varit utomhus.

HL: Jag försöker leva hälsosamt med mat och motion, så även när det är semester. Den veckan jag var borta fick jag in fyra pass med löpning 3 pass med gym och då undrar många, men vilar ni inte? Jo, det gjorde vi visst det. Men jag tycker det är så skönt när man är ledig och tar det här på morgonen för att sen driva i väg någonstans och äta någon god frulle så det blir en liten ritual så det har varit jättehärligt, Så jag håller i. Idag tänker jag åka skidor om jag inte blåser bort för det var lite vindigt idag men man får hålla till i skogspåren så slipper man det.

AG: Ja men precis.

RP: Hårda spår!

AG: Ja, det har satt sig nu när det är plusgrader. Men då ses vi på startlinjen på söndag då när svenska långloppscupen drar i gång.

HL: Absolut? Går att efteranmäla sig? (ironisk) Så ambitiös är inte. Jag men du håller, så du ska ut på en långloppsfärd på söndag.

AG: Ja!

HL: Vad det heter loppet

AG: Craft SKI Marathon.

HL: Grymt och vi ska väl säga det när vi spelar in det här så är det den 9 januari så att. Förmodligen har du det har loppet redan varit när avsnittet går att lyssna på.

AG: Ja, så är det ju.

HL: Ja men lycka till ändå.

AG: Och jag ska ha kul hela vägen från start i mål. Det är ju det som är grejen.

HL: Härligt, hör ni tack för att ni kom hit idag? Årets första avsnitt av podcasten sköt om er ha det gott Roger.

RP: Detsamma.

HL: Och Anna sjövall.

AS. Jaha, tack så mycket.

HL: Och Anna Granevärn.

AG: Ja, men tack. du också Håkan

HL: Ja, tack.