37 - Speciallösning för äldre ger resultat

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• EM - Emelie Mikaelsson - Distriktssköterska, Odensala hälsocentral
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Vi ska säga hej och välkommen till ännu ett avsnitt utav Jämtland Härjedalen, region Jämtland, Härjedalens podcast och idag får Anna och Anna delar mikrofon. Nu måste vi fråga, hur känns det då?

AS: Ja, det blir ju lite trevande här för vi måste ju bestämma varje gång vem som ska svara först.

HL: Ja, jag tänker att ni får hugga lite grann så Anna Sjövall och Anna Granevärn, ni får liksom vara på hugget lite grann.

AS: Ja, det är får ju inte krocka på vägen tänker jag.

HL: Anna Sjövall har lagt sig till med en teknik redan. Hon rycker tag i själva mickstativet .AG: Smart för att undvika kroppsskada.

HL: Idag är det jättespännande möte med er här idag, Emelie Mikaelsson hej på dig du distriktssköterska!

EM: Hej, det stämmer.

HL: Du jobbar på Odensala hälsocentral och med dig har du din chef idag. Som heter?

HM: Helene Marberg.

HL: Ja, och du är ju enhetschef och du har delat ledarskap, berättade du innan vi började spela in här.

HM: Precis det stämmer bra.

HL: Det är inte så att det blir förvirrat för personalen vem som basar eller är det glasklart hur ni delat upp det på ansvarsområden eller hur har ni gjort?

HM: Nu har vi lyckats bra med det, det var säkert lite trevande precis från början, men nu har vi delat upp hand om olika yrkesgrupper och yrkesgrupp.
Sen har vi delat upp personalen lite annorlunda, så vi är chef för några ur varje yrkeskategori.

HL: Ja, och det där är ju viktigt när man har deras ledarskap att det tydligt vem som faktiskt tar hand om vad. Jag har faktiskt haft delat ledarskap med en annan person en gång i tiden och vi kom på ganska snabbt att det gäller att vara tydlig med hur vi ska ha det så att det inte blir förvirrat.

Jaha, vad ska vi prata om idag då tänker ni? Jo vi ska prata om någonting som vi har fångat upp som vi själva kallar för äldretelefon. Berätta, vad är det för någonting?

EM: Eller Vårdlagstelefon kallar vi det.

HL: Beskriv vad är det för någonting?

EM: Ja, men vi har telefontid tisdag, onsdag, torsdag mellan olika tider och då sitter vi en timme varje dag och då är det en sjuksköterska eller distriktssköterska i varje vårdlag som svarar i telefonen och den är ju till för de som är över 85 eller som är bedömd ha ett behov av att ha den här kontakten.

HL: För nu är vi inne på ett spår som vi brukar prata om ibland att inte glömma bort grupper i samhället som inte är så digitala.
Hur kom ni på att det här verkligen behövdes?

HM: Det börjar väl med att vi skulle identifiera hur vi jobbar med nära vård i Odensala och så vill vi ju ta hand om äldre och sköra patienter bättre.
Hur gör vi då det
Att få kontakt med Odensala hälsocentral är svårt.
Det var då vi tänkte ”äldretelefon” lite, eller för patienter 85 år och uppåt till att börja med, samt även koppla på de här som också har stora behov.

HL: Enligt den struktur som Emily pratar om, hur bedömer man då? Utgår ni bara ifrån att man inte är digital eller finns det andra saker att kika på?

EM: Vi har ju en skörhet skala kan man ju säga, där man bedömer patienten som även är mångsidig. Kan vara en som behöver mycket kontakt med vården eller om den har många diagnoser och många läkemedel.

HM: Ja, det är många faktorer som spelar in. Men det är ju ingen definitiv lista, så man. Tittar mycket är helheten, liksom att man ser att den här har det här behovet.

HL: Ja, vad gjorde ni då för att liksom identifiera att det här är något som vi verkligen kommer att behöva på hälsocentralen?

HM: Ja, men vi vet ju som sagt att det är svårt att komma fram i telefon och tänker att vi behöver underlätta den delen. I dialog med personalen så var det väl en sak som vi kom fram till, att det här ville vi jobba vidare med.

HL: Berätta lite mer om den där dialogen med personalen. Hur gick den till?
Hur startade den?

HM: Men jag tror för mig som började tjugohundranitton i Odensala så var det väl med en eftermiddag med läkargruppen, där vi diskuterade med dem om hur ser de på det här med nära vård och känns det viktigt för er?
Då var det väl en del som kom fram till att lättare kunna ha kontakt för de som behöver det mest.

EM: Jag började jobba 2020.
Det vi såg där i början, det var ju att de här ja, men oftast de äldre att de använder ju inte 1177. Eller de här digitala tjänsterna som primärvård online, så att om inte dom kom fram i telefon så kom de inte fram alls.
Vi såg ett behov av att de skulle ha lättare att ta sig fram.

HL: Sen satte ni i gång en form av vadå? En undersökning eller?

HM: Ja, men lite grann kan man säga att vi tittade på det här med kontinuitet som jag också tyckt var viktigt och försöka göra en struktur för det.
Det har man ju jobbat med länge och att doktorn har vissa patienter på en lista. Men distriktssköterskorna har skött om alla patienter kan man säga.
Det var inte så många som var specifikt till någon distriktssköterska och det ville vi förbättra, just den kontinuiteten, så då kopplade vi på några doktorer och några sjuksköterskor, tillsammans i ett vårdlag.

Så i Odensala blev det totalt 4 vårdlag. Som nu då har den här telefonen och möjligheten och då är det 4 olika telefonnummer beroende på vårdlag så att man ska få en bra kontinuitet till de kanske 2–3 distriktssköterskor som svarar, ibland kan det bli lite fler, men det blir i alla fall inte allihop.

HL: Hur väl märks det att vi har en åldrande befolkning, sticker det ut på något sätt eller växer behovet eller ser likadant ut hela tiden?

EM: Ja perspektivet är lite svårt att se, inte så att vi direkt kanske tittar enbart på det på hälsocentralen men nu vet vi ju hur många som är. 85 plus i Odensala eftersom vi tog fram det med en gräns, det är en början.
Så då var det väl kanske någonstans trehundrasjuttio tror jag som hör till Odensala,

HL: Men jag tror att ni har trettontusen medborgare listade hos er. Det är en ganska stor hälsocentral.

HM: Det är det den största i östersundsområdet så är det j.
Ganska tätt följt av z-gränd och Frösöns Hälsocentral som inte har så mycket färre, utan det är någonstans strax under det.

HL: Finns det här på alla hälsocentraler Anna Granevärn.
Nu slåss de om micbommen här igen.

AG: jag vann ja nej, det finns inte på alla hälsocentraler, men jag har hört att det är fler som är på gång i alla fall med det har du kanske hört mer Sjövall?

AS: Frösön vet, jag är på gång. Och någon till som jag inte kommer på nu.

HL: Men har de då tagit lärdom utav det man gör i Odensala är det som är liksom erfarenheten, törs man säga det.

AS: Det törs inte jag uttala mig om, men jag tänker att man tar ju lärdom och vill förändra ändra och jag tänker att Helen sitter ju med en ledningsgrupp med sina kollegor i Östersund och sen är det en del läkarutbyte på andra håll också så att det vet jag ju, att vi har ju en läkare med oss som har varit lite mer engagerad i det här vardagsarbetet då som heter Gunnar och han har ju haft kontakt med kolleger också. Han har också pratat om de här vårdlagen och lite det som hör till det.
På utbildningsdagar för läkarna för just det här erfarenhetsutbytet blir det ju jätteviktigt i en sådan stor organisation som regionen är inom sjukvården, att man hjälper varandra eller blir inspirerad eller vad man nu ska kalla det.

EM: Ja, men det känns som att det är många som är nyfiken på vad vi gör ja och hur vi lagt upp det och så där och hur det funkar.

HL: Varför tror du att man blir så nyfiken då?

EM: Ja, de kanske vill prova det själv? De kanske ser att det funkar.

HL: Anna Granevärn är det något som väcker några tankar hos dig.

AG: Ja men, massor med tankar och jag stod precis och funderade på när man startar upp ett sådant här arbete så brukar det ju alltid vara en del utmaningar, tekniska utmaningar och information och annat. Så jag stod och var lite nyfiken på dels. Hur har ni nått ut till er befolkning att de vet att det är lätt att veta vilket vårdlag man tillhör? Jag funderade också på de tekniska bitarna har det varit sådana utmaningar i det här arbetet också med att få till det med de här olika telefonnumren och att allt funkar rätt inflödet och så med telefonsamtal?

HM: Ja, man kan tänka att det kanske inte är en helt optimal lösning än på telefonin och den behöver vi titta vidare på. Det funkar nog bra gentemot medborgarna, men om vi tittar på att vi ska bli uppföljd och titta på statistik så kommer de här vårdlagstelefonerna på sidan av vanliga inkommande telefonsamtal som är en orsak till att det ser ut som att Odensala har jättedålig telefontillgänglighet.
För vi prioriterar de här telefonerna och så faller det bort lite grann, svarsfrekvensen i stora inkommande telefon.

HL: OK så det låter som det skulle behövas fler som svarar i telefon helt enkelt?

HM: Ja, det behövs det också. Men samtidigt behöver vi också lägga in de här telefonnumren under samma paraply, vi är lite på gång och ska ha träff angående Telefonilösningar.

HL: Men tillbaka till annan fråga. Hur har ni fått ut det till de här äldre medborgarna eller de här medborgarna som berörs?

HM: Vi tittade ju på hur vi kunde ta ut vilka personer är 85 år och äldre i Odensala och de har fått ett brev hem där det står vilket vårdlag de tillhör och vilket telefonnummer de kan ringa.

HL: Vilken service egentligen till den här gruppen människor känner jag.

HM: Sen har vi även informerat dom patienterna och medborgarna där vi identifierar behovet, dem har vi informerat om att det här numret kan du ringa och då har vi telefontid och vad det innebär.

HL: Hur mycket medarbetaredrivet är detta då?

EM: Men jag tycker att det har varit det.
Jag har ju haft en vårdlagsgrupp då som har jobbat med ett längre tag så det har vi ju fortfarande för att vi har ju inte skruva färdigt på det här. Men vi är en bra bit på väg i alla fall.
Egentligen startade det ju på riktigt att vi liksom satte i gång med brevutskick en av det här. Det var ju februari.

HL: Hur är det då att jobba i en sådan här miljö där det är liksom tillåtet med egna idéer och förslag och få testa sig fram lite grann?

EM: Jag tycker det är kul och inspirerande.

HL: Här står ni och nickar Anna Granevärn och Anna Sjövall.

AS: Jag tycker det är jätteroligt att höra. Jag tänker att dels så skapar det ju trygghet för medborgarna. Sen måste det ju tänker jag, vara roligt också för sjuksköterskorna eftersom jag är distriktssköterska själv så tänker jag ju att det måste vara roligt att man lär känna sina patienter också. Det är ju kontinuitet både för personalen och patienterna.

HL: Är det här någonting som om vi bara spekulerar nu, då är det här någonting som skulle vara önskvärt på alla hälsocentraler Anna Granevärn?

AG: Ja, men det skulle det ju kunna vara för det här är ju ett bra sätt att anpassa, det har vi ju pratat om många gånger, att vi behöver anpassa vårt vårdutbud utifrån befolkningens behov och önskemål.
Vad är nära vård för dig och vad nära vård för mig och så vidare och då behöver det finnas olika utbud. Det här är ju ett väldigt bra sätt att skapa den tillgängligheten på telefon och även kontinuitet som vi väldigt gärna också följer och ser en utveckling på.

HL: Kanske ni har sett i statistiken om det har blivit någon förbättring gällande kontinuitet?

AG: Ja, men jag kan säga att jag inte är jätteinsatt vad gäller just kontinuitet.

Jag har ju tittat på det någon gång, men jag har inte så bra koll över tid.
Jag tänker att den borde ju bli bättre på distriktssköterska-sidan.
Sen har en del utmaningar vad det gäller olika registreringar för även om vi gör en del saker bra så är det inte alltid att vi får med det i de registreringar vi gör, så det är en egen liten svårighet.

HL: Vad är registreringar om man tänker att man inte känner till det?

AG: Nej, jag tänker om man dokumenterar i journalen på olika vis. Ibland följer det med i statistiken och gör man på ett vis kanske det inte görs det på annat håll och då gäller det att veta, vad är då rätt sätt?

HL: Vad får ni för vad får ni för feedback från om vi kallar dem medborgarna och människorna som ni faktiskt tar hand om det vore kanske intressant att göra någon enkät eller någon undersökning och veta vad dom upplever?

EM: Det man får höra när man sitter med den här vårdlagstelefonen är ju mycket positivt, att de tycker det känns bra att de har dem här numren. De känner sig trygg och att de att man kanske får prata med samma som man pratat med gången innan som har lite kännedom. Om vilka krämpor de har exempelvis.

HL: Ja, kul. När börjar ni titta på sådana typer av undersökningar? Är det någonting du vill göra? Säger du? Men är det något som är möjligt och görligt att göra?

HM: Ja, det är det säkert. Det är ju lite tankeverksamhet innan, men vi har ju börjat tagit lite hjälp med lite olika delar i det här.
Vi tänker ju att vi också behöver kunna bli bra och presentera vad det vi har gjort så det har jag tagit lite hjälp med och få ner det på någon presentation.
Tiden tenderar ju liksom att rinna ifrån en lite grann för de där bra sakerna man ska göra också.

Vi har också börjat titta på om det finns några siffror vi kan följa?
Men det är ganska svårt när man hållit på så kort tid för om man tittar på dem nu så vet vi inte riktigt vad som är vad än så länge.
Det kanske kommer lite längre fram, i bästa fall gör ju det att vi hittar saker.
Vi kan se förbättringar i.

HL: Den här delen, vi pratar ju om digital omställning i den här podden och vi pratar om vad man kan ha för slags synsätt och driv att själv vara med att påverka sin egen arbetssituation eller komma med förslag eller idéer som är till gagn för medborgarna och så vidare.
Det är så lätt i den här podden ibland att bara stå och tänka digitalt och ibland glömmer vi bort den del som faktiskt inte är så digitala ute i samhället. Det här kommer ju alltid att finnas kvar, oavsett hur mycket digital teknik som serveras på ett silverfat så finns det ju alltid ett annat behov.
Vad tänker du Anna Granevärn kring det för att det är så mycket fokus på att det ska liksom skjutas på digitalt, men den andra delen? Hur ska man inte tappa bort den?

AG: Det är jätteviktigt och det är nog det vi har pratat kanske mest om när vi är ute och pratar om nya digitala arbetssätt, också att det inte är att ersätta utan att det är att komplettera för att kunna möta olika grupper.
Men det är ju viktigt att vi inte lägger allt utvecklingsfokus på de nya arbetssätten utan att vi också utvecklar de befintliga arbetssätten och teknikerna som telefonin så att fortsatt finns ju mycket förbättringar vi kan göra i våra telefonisystem också, så de är ännu lättare att använda och ännu smartare och så vidare.
Det blir ju också en form av digitalisering.

HL: Det är ju inte bara telefoner utan det finns ju en massa olika vägar in till vården om man vill använda dem och kan använda dem.
Det är ju lite driv där borta på Odensala hälsocentral för att vi har ju ringt om det en gång och då var det ju tårtdags (firade med tårta).
Jag kommer inte riktigt ihåg vad det handlade om, men jag tror att ni var väldigt duktig på primärvård online då och det måste vara över ett år sedan vi pratade med dig om det.

HM: Ja, det var väl då det var så att Odensala var mest inkomna chattar som vi hade vid det tillfället.

HL: Ja, firar ni framgångar kontinuerligt på arbetsplatsen?

HM: Inte så bra som vi borde.

HL: OK om du fick önska hur skulle det se ut då?

HM: Vi håller i flera bra saker idag och att kunna lyfta fram dem.
Vi gör väl ibland men skulle säkert kunna göra oftare.

HL: Och vad säger du då Emelie?
Jag tänker på det här med liksom arbetsklimat och arbetsmiljö och sådana saker alltså att få vara. Vara med och liksom påverka och driva och sådant där liksom hur viktigt är det, tycker du?

EM: Ja, men det är viktigt tycker jag att man känner att man får vara med och påverka sin arbetsmiljö. Det finns ju tunga bitar, allt kan man ju inte påverka, men det är ju kul när man får vara med och påverka någonting.

HL: Vad händer då? Skapar det liksom en större arbetsglädje på något vis tycker du?

EM: Eller ja, för mig personligen gör det.

HL: Har ni några fler sådana här grejer på gång som ni håller på och jobbar med som ni kan avslöja lite grann.

EM: Vi har säkert många grejer på gång. Vi har en helhet också, men en del är ju bara sådant som är utveckling i vardagen. Alltså har vi ett bra flöde i den här rutinen till exempel.

HL: I mina öron låter det som att ni kontinuerligt letar effektivare eller andra vägar eller utveckling.

EM: Men det tycker jag, men vi har mycket som vi kan jobba på i olika rutindelar och nedskrivna sätt hur man arbetar för att få till det bättre.

HL: Ja spännande, har ni speciella forum för det här? Att det kan dyka upp på APT, alltså en arbetsplatsträff eller några andra ordnade möten eller när man liksom fokuserar på just de här bitarna eller hur gör ni?

HM: Ja just idag så har vi kallat det vi kallar ledarforum då.
Då har vi en representant från varje yrkesgrupp och så har vi det en gång i månaden och pratar då om, vad har vi för pågående utvecklingsarbeten och hur långt har vi kommit med dem och hur får vi fart på något som har stannat av lite grann?

HL: Ja ja, hur får man fart på något som har stannat av?
Man behöver ha någon driven individ som tar lite extra ansvar.
Är det sådan du är Emelie?

EM: Inte alltid, men ibland.

HL: Innan vi rundar av så här, finns det någonting som ni eller du själv går och tänker på lite grann som det känns extra viktigt ändå i ett utvecklingsarbete eller inom det du gör inom vården.

HM: Men jag tänker så här, att det är flera grejer under uppstart med. Ett och annat har vi ju inte kommit på själv.
I det här ledarforumet har vi pratat med en BVC-sköterska som precis är med och ska vara med i ett projekt som heter barnsäkert. Det är ju liksom från andra hållet. Nu har vi pratat om äldre och vad de behöver och de andra övriga sköra, men vi har inte pratat från de yngstas perspektiv och familjers perspektiv. Det projektet går ju till viss del ut på att man ska vara mera samverkan med kommun och socialtjänsten.

HL: Spännande och Anna Granevärn och Anna Sjövall, innan vi tackar våra gäster. Vi började inte det här poddavsnittet som vi brukar göra med att prata träning. Jag märkte att ni kanske blev lite besviken över det, men jag tänkte vi kunde prata om det nu i stället, hur går det? Hur har ni det? Planerna, vad har du? Vad har du haft på tapeten de senaste dagarna?

AG: Ja, men det är ju mycket skidåkning såklart. Jag körde ett långpass i lördags.

HL: Sist du var här så hade du åkt ett vasalopp på en helg.

AG: Ja nej, till Evertsberg blev det nu ungefär kan man väl säga.

HL: Ja, det är ju halva Vasaloppet.
Ja ja ja, men det är bra du ligger i börjar du få den där känslan i kroppen. Att nu har jag samlat på med 10, 20, 30, 40 mil så att nu börjar det lossna liksom med teknik.

AG: Ja absolut, jag har inte räknat milen men det har blivit ganska många mil och jag kommer förbi de här värsta träningsvärk-faserna. Med ljumskar som mår dåligt över att man har diagonalat upp för backarna igen som man inte har gjort sen förra vintern typ.

HL: Är du på nationalarenan?

AG: Absolut. Jag var väldigt tidigt ute i lördags och var väldigt sent ute igår.

HL: Ja, jag var där tidigt på lördagen försöker ta de här snabba spåren innan det blir för uppdraget.
Anna Sjövall då, du springer ju för det mesta och kör styrketräning och du är inne i ditt eländiga träningsprogram med 8 veckor i stöten.

AS: Men jag sprang också långpass igår, men det är ju inga Evertsberg dit kommer jag inte till, men jag sprang 16 km i alla fall.

HL: Men det är bra. Det tycker jag ändå var okej för vinter och snö. Ja och löpning är ju som alla vet mer muskulärt än längdåkning.
Står här och är lite besserwisser.
Ja, hur går det med eran träning då? Håller ni i gång mycket?

EM: Ja, jag tränar på Friskis och Svettis kör skivstång och step-pass och lite allt möjligt.

HL: Du håller i gång kontinuerligt i alla fall.

HL: Hur går det för dig Helen?

HM: I den här ligan ligger jag nog sist tror jag.
Men ja, mycket promenader blir det. Sen brukar jag försöka och köra lite från den här om ni vet vad det är. Det är ju som träningsprogram som man själv kan köra i gång via datorn då och som man kan köra på sin friskvårdspeng och vill man det och så, kan man titta på någon som leder någon olika korta pass eller lite längre pass för den delen så kan man följa med på det på hemmaplan.

HL: Nej, men bra jobbat då allihop och ni är såklart nyfiken på hur det går för mig. Det går ganska bra. Ja, nöter på med mina tunga gympass och har åkt hyfsat med skate.
Jag har åkt 5 pass skidor mellan 9 km och 12 km så inga sådana här riktiga långkörare men det är helt underbart att åka skidor nu faktiskt.

AG: Du är förbi Evertsberg i alla fall på totalen.

HL: Herregud Anna där var man ju förra veckan. (skratt)

Hörni, tack för att ni kom hit och berättade om det här. Spännande och fortsätt med det här utvecklingstänket det är oerhört intressant att höra om.
Då får ni sköta om er.

HM+EM+AG+AS: Tack själv och detsamma tack så länge.
Hej då på er också tills vi syns nästa gång hej då. Hej då.