75 - Vårens toppar under sommaren

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - Hälso- och sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL:
Men då så!

Då är det välkommen igen till våra ständiga gäster i den här podden som heter ”Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen”. Anna Granevärn, Hälso- och sjukvårdsdirektör.

AG:
Hej Håkan!

HL:
Hej på dig! Anna Sjövall, verksamhetsutvecklare.

AS:
Hej!

HL:
I dag har vi ingen gäst som vi har bjudit in.

AG:
Nej.

HL:
För vi tänkte att vi skulle runda av lite grann så här inför sommaren. Så därför har vi inga gäster. De har fullt upp med att förbereda sig för sommaren.

AG:
Ja, men absolut. Det är väl full rulle här inför sommaren hos de flesta skulle jag tro. Och inom sjukvården inför semesterperioden som vi lite, lite har tjuvstartat. Några kollegor har väl gått redan på semester.

HL:
Hur ser det då ut med läget inför sommaren? Det har ju varit en del skriverier om det i massmedierna.

AG:
Ja, det är fortfarande så att det ser ut att kunna bli ganska tufft, speciellt under juli. Men om vi ska försöka vara lite positiva så rör sig det här på sig hela tiden.

Det har inte stagnerat utan det fortsätter fyllas på och vi fortsätter jobba med olika lösningar för att bemanna de pass som behöver bemannas.

Och när det inte går så jobbar vi med andra lösningar. Alternativa sätt att utföra vården. Det blir ju också lite grann att vi får testa på att göra det på ett annat sätt och sen så får vi utvärdera sedan.

HL:
Det är 17 juni i dag när vi spelar in det här avsnittet ska väl sägas så att vi inte föregår någon form av förhandling mellan parterna (vårdkonflikten), så det kan ju mycket väl vara löst när det här avsnittet kommer ut. (24 juni)

AG:
Absolut. Det pågår ju mycket.

HL:
Bara för att vårdkonflikten skulle lösas så kanske inte bemannings bekymren blir lösta. Det är ju fortfarande processer som behöver åka på.

AG:
Ja, det stämmer. Vi har ju ett nytt nationellt avtal för bemanning och det har inte varit helt lätt för oss att få svar på våra avrop där. När vi lägger ut att vi har ett behov att vi behöver sjuksköterskor, framför allt, har det varit bekymmer att få.

HL:
Men ska man tolka det som att vår Region och de som ni har lierat sig med inte är lika attraktiva för de privata vårdbolaget?

AG:
Det är inte jättestor skillnad i pris, i alla fall inte för vår del. Men däremot så är det en ny process. Det är mycket mer krävande, både att efterfråga resurser från avtalet och att lämna in som leverantör.

HL:
Hårdare krav helt enkelt.

AG:
Hårdare krav och en helt annan administrativ process som är och har varit en ganska lång inkörning på, det har varit nytt. Nya rutiner, nya arbetssätt för alla.

HL:
Ni har ju tidigare haft en strategi när det gäller sommarbemanningen. Att få i gång en arbetsgrupp direkt efter sommaren för att jobba på med bemanningen fram mot nästa sommar för att ha en strategi och vara ute i god tid. Något man också kan se har spillt över på andra offentliga organisationer, kommuner till exempel, som också har anammat det här arbetssättet.

Så där har ni kanske varit lite ledande i just det arbetet, men det kanske inte riktigt spelar någon större roll då inför den här sommaren att ni har jobbat så?

AG:
Vi kommer att behöva utvärdera det här och titta på, åter igen, vad kan vi göra bättre? Den här gruppen och det arbetssättet var ett resultat efter en ganska tuff sommar där vi insåg att vi måste börja i tid. Vi måste ha mycket mer planering och se till att finns marginaler. Det som hände inför den här sommaren var att vi gjorde likadant igen. Vi hade en grupp, vi hade en god planering, men när vi inte fick det resultatet, fick inte svar på våra behov av gruppen så….

Och sen kom det också en konflikt som har begränsat möjligheterna också hur vi kan bemanna.

Då skulle jag, med där jag står i dag, kanske ändå säga att vi kanske inte var fullt så snabba med åtgärder som vi borde ha varit utan vi väntade. Vi hade is i magen och tänkte att det kommer att lossna. Det kommer att lösa sig, det borde komma svar på förfrågan. Men det gjorde det inte.

Så då har vi i stället fått rigga den här särskilda ledningen. Vi har lagt mycket tid på att jobba med att hitta lösningar på alla de här problemen.

Det har tagits många beslut och det blir också när man jobbar så snabbt. En risk är att man också missar någonting, att det kommer frågor i efterhand eller att vi inte hinner vara tillräckligt tydliga i våra rutiner eller tillämpning som anvisningar till de beslut som har fattats. Men det har absolut gjorts väldigt mycket nu.

Men om vi tänker lite där vi står nu i alla fall, tidig i utvärderingen, att det kanske vi skulle börjat med tidigare så vi säkrade upp ännu bättre. Men det får bli en uppföljning efter sommaren och jag är i alla fall ganska säker på att vi kommer starta upp nästa års planeringsgrupp i höst igen. Som vi gör, det har vi i alla fall varit väldigt nöjda med.

HL:
Och då med de här nya lärdomarna i den gruppen så klart.

AG:
Precis, att man kanske, kanske lite tidigare behöver rigga för plan B och plan C.

HL:
Rekryteringsstoppet under konflikten som pågår i alla fall i dag den 17 juni hävdes ju och ni fick ju börja nyrekrytera. Hur har det gått då?

AG:
Jo, men det har i alla fall varit en del anställningar och sen framför allt att de timanställda har kunnat användas igen i bemanningen, vilket vi ju inte kunde under den här blockaden.

HL:
Är du orolig över sjukhuset i sommar och vården?

AG:
Jag ser att det kan bli besvärligt och det kan bli väldigt, väldigt tufft. Men det finns mycket backup och det finns hela tiden fler lösningar att ta till, även om de inte kommer vara lika attraktiva eller lika bekväma för oss. Det kommer bli jobbigt, men vi kommer att se till att alla får vård. Sen kan det vara tuffa prioriteringar. Man får inte vård lika snabbt som man annars hade fått, eller skulle vilja.

HL:
Kan bli lite längre väntan då?

AG:
Det kan det bli längre väntan eller att man kanske får åka någon annanstans. Eller att vi behöver skicka patienter vidare.

HL:
Men ni har en plan i alla fall för i sommar. Om det värsta händer också.

AG:
Ja, men vi, jag skulle nog säga, vid det här laget har vi nog halva alfabetet i planer. Det finns väldigt många planer, men det finns inte en plan eller en åtgärd som löser ut hela sommaren utan de bygger på många olika lösningar som blir lite utifrån situation.

HL:
Och då får vi inte glömma alla medarbetare också som kommer att ställa upp och arbeta i sommar. Vad skulle du vilja säga till dem.

AG:
Ja, det är jättesvårt att sammanfatta i ord vad man skulle vilja säga, men jag hoppas att det inte ska bli alldeles för jobbigt och besvärligt utan att vi också ska kunna få ha semester och att det ändå ska flyta på någorlunda. Och det är det väl så som det ofta är på sommaren, att när man går in och jobbar så får man kanske jobba på ganska rejält. Men att man sen kan vara ledig när man är ledig och inte behöva bli inringd och jobba mer än planerat. Så skulle jag väl kunna tänka att det rimligt att tänka om sommaren.

HL:
Och om inte konflikten är löst innan semestrarna.

Vad tänker du om det egentligen?

AG:
Ja, men det är ju ett jättestort arbete kring det där också som blir väldigt,

väldigt speciellt om man kan begära dispens kring att få använda övertid eller extra ersättningar trots att det ligger en blockad och de särskilda bedömningar som görs och särskilda förhandlingar som görs med begreppet skyddsarbete.

HL:
Ja.

AG:
Men då kan man också man kan se över skyddsarbete i en situation där man ser att det inte går att göra på något annat sätt.

HL:
Just för att det är andra lagar som styr. När det gäller en sjukvård som är livsviktig.

AG:
Precis.

Och det får ju inte förekomma risker mot människors liv och hälsa.

HL:
Intressant, en utmaning förstås och ni får lägga ner mycket arbete på att få allting att fungera. Både ni i ledningen och personalen såklart.

AG:
Ja, ja, så är det. Det är mycket och i en sådan här speciell situation så får vi verkligen träna oss på saker som vi inte brukar göra.

HL:
Och vad är det som är bra med det brukar jag tänka.

AG:
Det är att då lär vi oss också nya saker och det brinner vi ju för, i alla fall i vardagen.

HL:
För sjukvården är en lärande organisation, det har jag fått lära mig under de här åren jag kört podden. Hur viktigt det är med utvärderingar och vilka lärdomar man får med sig. Anna Sjöwall. Jag tänkte fråga dig lite grann hur har du det egentligen?

Har du det bra?

AS:
Det tror jag.

HL:
Du är en av de här som också jobbar på för att snart kanske gå på semester och vara lite ledig.

AS:
Ja, det är en stund kvar för mig, men absolut närmar det sig.

HL:
Vad är det som bor i ditt huvud så här som du går och funderar på om man tänker lite, lite grann kring det? Vi har pratat mycket om i de här poddavsnittet som har varit under året. Personcentrerad, nära vård och de här bitarna.

AS:
Ja, men det jag tänker, dels så tänker man, jag är ju i planering för hösten just nu i allt vi håller på med.

Förutom det Anna pratar om, sommaren. Men annars pratar vi mycket om hösten och jag tänker att det vi tar med oss, och jag hoppas att man tar med sig, även i de nätverk jag sitter med som verksamhetsutvecklare, är allt bra som vi har gjort. Vi har lyft några saker i den här podden med att man jobbar på. Vi har blivit bättre på att jobba och ta med patienter i olika utvecklingsarbeten.

Vi har med det perspektivet, hur roligt det kan vara i olika förbättringsarbeten. Det kan vara jobbigt från början men det brukar ge någonting. Jag tar med mig massor av den inspirationen och hoppas att vi kan, liksom hitta kraft i det till hösten, när vi också förhoppningsvis har fått ledigt och att sommaren har varit dräglig.

HL:
Tänker du på de särskilda exempel på där människan, medborgaren, har fått vara en stor del av att kunna bestämma över sin egen vård.

AS:
Men om jag tänker på de exempel vi har haft med här i podden, så tänker jag på Niklas (läkare i Föllinge) som har den här mottagningen på fjället där han pratar med, och frågar vad, den samiska befolkningen har för behov.

Jag tänker på Sanna, verksamhetsutvecklare på Kvinna, det genombrottsarbete med bäckenbotten som de gjorde där. De fick väldigt mycket inspiration av att prata med kvinnor och se vad de har för behov och vad de vill. Vad de som aktiv medskapare i hela förbättringsarbetet bidragit med.

HL:
Där medborgarna alltså kommer in med sina erfarenheter, sina behov och man kan då forma vården antingen för den specifika individen i ett team, eller delar av hela verksamheten. Därför att man har lärt sig det här av att ha den här dialogen med människorna.

AS:
Jamen precis det. Dels är det individuellt. Det individuella mötet är ju någonting vi, det tror jag ganska många är ganska bra på ändå, men också få med sig på gruppnivå i förbättringsarbeten när vi nu vill försöka utveckla vården.

Att vi har med den aspekten hela tiden. Vad vill våra medborgare? Vad vill våra patienter och vad ser dem för behov? För det är inte säkert att vi ser samma från vårt håll.

HL:
Avsnittet med Niklas tycker att ni ska lyssna på om ni har missat det ni som lyssnar på det här, för att det var jättebra om hur han ställde om hela sin egen verksamhet och verkligen lyssnade på vad samebyn han besökte hade för behov. De kunde ju inte sticka till hälsocentralen för att det var renskiljning. Nej, i stället stack han till dem där de var och där de fanns.

Lyssna på det avsnittet.

Det är faktiskt jättebra om man då lyfter blicken lite grann och pratar nära- och personcentrerad vård. Begrepp som vi rör oss med ganska ofta i den här podden. Och det är begrepp som vårdapparaten i hela Sverige rör sig med Om man ska titta lite framåt, finns det någon sådan här? Finns något arbete som pågår med bäring i den här riktningen som ni skulle vilja lyfta lite grann?

AG:
Ja, men det stora är väl egentligen att vi har jobbat med egenmonitorering nu i ganska många år och vi kommer väl att jobba ett tag till på det sätt som vi gör. Men vi har också haft ganska mycket arbete där vi blickar framåt och funderar över hur ska det här se ut i framtiden och där vi under hösten förhoppningsvis kommer att ta lite beslut kring riktning på det här att kanske vidga det och tänka ännu mer.

Att vi jobbar med digitala stöd för människor i olika situationer. Vi har inspirerats lite av något som kallas ”hospitalsession” till exempel, som innebär många nya möjligheter för oss där vi kan ytterligare minska att man behöver vara patient under vården på ett sjukhus för saker som kanske inte man mår bäst av att vara där i alla fall.

HL:
För det är så många olika behov som kan vägas in för mig som patient. Ja, vart jag vill vara, om jag vill vara i hemmet exempelvis.

AG:
För du vill ju hellre vara människa än patient.

HL:
Ja, och det här innebär ju ganska stor förflyttning för den här gränsen. Den här förflyttningen då om du får filosofera lite grann?

AG:
Om vi går lite grann på djupet och reflekterar lite kring var gränsen går mellan att vara människa eller patient. Ja, för de flesta vill väl vara människor in i det längsta.

HL:
Jag tror att vården är lite känd för att man ibland inte kan känna sig som människa, att man känner så.

AG:
Precis! Man kliver in där genom dörren och så blir man lite omhändertagen. Man blir underförstått att man är patient.

HL:
Och det är väl bra att bli omhändertagen. Men det kanske handlar mycket om hur de här samtalen förs med mig som människa som kommer in, hur jag bli betraktad. Jag kanske inte är en patient i första hand, utan en människa med ett behov.

AG:
Finns många tankar man kan tänka kring det här och speciellt om man zoomar ut lite och ser det i ett vidare perspektiv och ser hela den rörelseförändringen som ändå sker. Från att det är sjukvårdens journal till att det är min journal som jag kan titta i.

Och det är mina uppgifter, inte sjukvårdens uppgifter. Det är ju en sådan här viktig milstolpe på något sätt.

Bara att komma fram till att det faktiskt är så.

Och många av de här förbättringsarbeten eller förändringarna som vi gör syftar ju också till att klä på människor med förutsättningar att kunna göra fler saker själv och slippa bli halv patient. Det finns väldigt mycket vi kan göra själva. Vi har väldigt mycket kraft, väldigt mycket förutsättningar som människa, med lite stöd så vi vet åt vilket håll vi ska gå.

HL:
Och det är ju intressant.

Och det här är ju processer som kommer att ta kanske lång tid. Vissa kanske kommer att lösas ganska enkelt, men då har vi också en överstatlig historia som kallas EU som gärna stiftar lagar eller direktiv som vi behöver följa.

Och de sitter långt ifrån oss och kanske också ibland långt ifrån verkligheten. Vad är utmaningarna där? Är det finns en risk att ni bygger på er en superbyråkratisk apparat eller utformandet av regelverk och annat som måste till.

AG:
Ja, det här är ju också en balans där vi å ena sidan vi har de här strukturerna, vi har beslut, vissa beslut som fattas väldigt långt ifrån Jämtland men som ändå gäller också i Jämtland och ska tillämpas här. Det byggs mycket strukturer, regelverk, system och annat. Det här är i väldigt, väldigt fyrkantiga hårda strukturer som har ett gott syfte men behöver också paketeras ihop med de här lite mjuka mellanmänskliga relationerna så att det inte bara blir ett hårt och fyrkantigt system med regelverk där det inte finns människor.

För det finns ju människor i och bakom alla de här systemen. Och då är det så viktigt att göra som Niklas med sin mottagning på fjället att man verkligen skapar de här

relationerna. Använder de system och regelverk vi har på bästa sätt, men att det är relationerna mellan människor som egentligen är där värdet skapas.

HL:
Ett så himla bra exempel.

Niklas är i farten här, Niklas när han tar den här fyrkantiga lådan och tittar. Men vad är då lösningen? Och lösningen blir det sätt han jobbar på och då blir det gagn för befolkningen.

AG:
Det jag tycker är att han, att han vågar prova det här och även med alla dem som har jobbat med genombrotten som också vågar prova, våga fråga patienten och ta med dem in i sitt arbete och kanske många gånger får en helt annan utgång än vad man hade tänkt sig från början.

AS:
Ja, men precis.

Och jag tror att vi inte. Jag tror inte vi ser det i de system vi har heller. Även vi har ju ganska fyrkantiga system redan som det är i vissa fall. Och då är vi ju också ganska bra på att stoppa in patienter i de systemen.

HL:
Och så kommer det ut något på andra sidan förhoppningsvis.

AS:
Ja, och det är det. Man kanske flyttar patienter mellan system för man passar in i ett på ett ställe, och så ska man in i nästa och nästa ställe och så är det en människa där som man vill flytta på.

Vi har ju en del utmaningar kring det och vågar man då fråga sig, personen jag framför mig, Vad har den personen för behov?

HL:
När vi säger genombrott här så kanske det är självklart för alla, men det har ju varit ett arbete med sju olika genombrott, jag får inte säga projekt. Men jag gör i alla fall. Men det har varit arbetssätt att titta framåt inom olika områden när man håller på med sådant här och kanske är lite fyrkantig i sin yrkesroll och så där.

Och så plötsligt ska man börja lära sig att bli också mellanmänsklig och tänka så.

Då krävs det ju fortbildning kanske. Eller?

Det krävs att någon ger mig eller hjälper mig eller stödjer mig med nya erfarenheter och vet att jag får det här modet någonstans ifrån att våga testa.

För det är ju jättelätt när jag vet.

Vi håller på med lite krångel kring detta, vi är ännu inte riktigt på det klara med vart vi är på väg.

AG:
Ja, och ofta är det ju kanske lättare att ge sig på de här systemen eller processerna eller rutinerna.

Även om det är mycket jobb med det också så är de ju kanske lite enklare att ge sig på än vad det är att ge sig på, att våga ta det här steget att fråga eller att bygga nya relationer och ge sig ut på fjället eller vad det kan vara för någonting.

HL:
När vi har pratat om de här genombrotten vi nämner i tidigare poddar så är det flera av gästerna som har sagt att de blev överraskade över vad de faktiskt lärde sig. Det tycker jag var så kul att höra.

AS:
Jamen det är väl precis det som är med förändringsarbete, och förbättringsarbete, att man faktiskt lär sig någonting på vägen. Och det kanske inte är det man sätter upp från början, det man sätter som mål eller det man tror att man vill komma till. Kanske inte dit man kommer heller alltid. Men kanske, det kanske är att man svänger på vägen och det blir något annat men som kanske blir ännu bättre i slutändan.

HL:
Ja, det finns nya lärdomar.

AS:
Precis.

HL:
Det går som att skruva på målet, liksom justera lite grann.

AS:
Det är väl det som är så fantastiskt.

I vår bransch tycker jag att man lär sig saker hela tiden.

HL:
Häftigt, har ni någon annan stor nyhet att presentera? Jag vet att ni har begåvats med en ny direktör eller vad det nu heter?

AG:
Vi kan kalla honom Johannes som han heter.

HL:
Han heter ju det.

AG:
Han heter det, och han är ju mannen, Johannes jobbar hos som digitaliseringsdirektör. Vi har många positiva tankar kring hur bra det här kommer att bli nu när vi får hjälp med de här frågorna som har varit lite spretiga hos oss och legat på väldigt många att bära, att hålla ihop där. Det kommer att bli väldigt bra.

HL:
Är det här en ny position på Regionen?

AG:
Det är en helt ny position på den nivån.

HL:
Vad är syftet med? Vad är det han ska göra han pyssla med?

AG:
Men han kommer att hålla ihop IT med digitalisering även FoU frågorna ligger där. Så det blir väldigt spännande att se vad, ja men hur vi nu kommer framåt. Det är ju som nya positioner, nya sammansättningar och vi hittar nya strukturer. Vi bygger system, vi skapar rutiner och processer. Allt vi är så himla bra på. Men sedan ska det komma ut i relationer också och bli skillnad. Och det som kommer underlätta för oss är väl att vi kanske inte alltid behöver gå på alla de där minorna själva, ta oss över de där hindren, IT, säkerhet och alla sådana här svåra saker som vi brottas mycket med varje gång vi ska göra en förändring. Vi har pratat om det ganska mycket i den här podden genom åren tänker jag. Det har hållit på ganska länge. Jag tror att det varit samma sak och samma bekymmer vi stött på ganska många gånger. Men nu har vi Johannes.

HL:
Och det är väl tveksamt om det går att plocka bort det om man kallar det bekymmer eller inte för att det handlar om att hitta lösningar och.

AG:
Att göra rätt.

HL:
Ja vad spännande och kul! Grattis till jobbet Johannes! Hoppas att du får en bra tid.

HL:
En kommande gäst? (I podden)

AG:
Ja, absolut.

HL:
Det får bli efter semestrarna. Ja, det var det om utbildning och fortbildning och sådana saker. Många institutioner i samhället, varav ni var en, gjorde gemensam sak häromsistens och deltog i övningen Vega där räddningstjänst och polis och många andra aktörer, samhällsbärare, var med. Och öva är ju alltid bra. Kände ni också där på regionen att den här övningen var bra för er, den som heter Vega.

AG:
Den var väldigt bra, väldigt uppskattad. Jag har bara hört positiva reflektioner kring det här. Pratade med ganska många under dagen, och även efteråt har vi ju fått lite sammanfattningar kring det här. Rapporteringar, utvärderingar och det pågår också en större utvärdering och analys av det här som vi kommer få veta mer om under hösten. Men det viktigaste just nu är väl att vi har fått öva på ett sådant här läge när vi står inför den här ganska svåra sommaren.

Att vi har fått träna på att prioritera hårt och att kanske lägga sina vanliga arbetsuppgifter åt sidan och gå in i att bara ta hand om akut skadade patienter.

HL:
Alla vet att vi har ett förändrat omvärldsläge och vi uppmanas ju att bli mer och mer medvetna, inte minst våra samhällssystem behöver bli det så att vi antar att det här var en del av det, att övningen sedan genomfördes. Vad var det för scenario ni stod inför eller scenarier?

AG:
Ja, men i det här så var det sprängningar med skadade personer och det tillkom sedan också ytterligare scenarios med andra incidenter med personer som kom till så att det blev mer än vad som var planerat från början. Jag förstår att övningen utvecklade sig själv litegrann kan man säga, men det var ju ändå utryckning så vi får då folk på plats och gjorde ett akut omhändertagande på plats. Det finns alltid en sjukvårds ledare på plats. Vi hade också vår ledning då från en särskild krisledning som var samlade och övade på det sätt som vi övar i att leda en sådan här större händelse. Och det övades ju rent praktiskt också även på sjukhuset. Ambulanser som körde in, skadade som togs emot och gick igenom hela huset flödet. Så det är många involverade.

HL:
Det är bra med sina övningar, det gör realism desto bättre.

AG:
Ja, och inte minst alla som var skadade. Patienter som deltog i det här var jätteduktiga på att vara det.

HL:
Eller skademarkörer.

AG:
Precis.

HL:
Bra jobbat! Bra att öva hörni! Jag tänkte vi ska rulla vidare.

Det dags för hälsosamtal och innan vi började spela in så frågar du mig Anna Granevärn ”har vi pratat färdigt om havregrynsgröt” och då undrar man vad är det med havregrynsgröt som du vill prata om som vi inte har nämnt?

AG:
Det är svårt att veta vad vi inte har nämnt egentligen, men det är ganska intressant att reflektera kring hur många som faktiskt äter havregrynsgröt till frukost. För vi pratar alltid. Vi har ju en liten incheckning här innan vi börjar spela in och då brukar vi gå frukostrundan. Och jag skulle nog vilja säga att de allra flesta av våra gäster som kommer hit har ätit havregrynsgröt till frukost.

Det är inte bara jag som är fast i havregrynsgröt-träsket.

HL:
Och vi pratar om det här med att äta lite nyttigt och att få en bra start på dagen och sen även en fortsättning på dagen i de här samtalen. Vi pratar också om att göra någon form av motion så att man håller sig hyfsat fräsch och pigg om man kan. Så det är bra. Men tror kanske att det kan vara så här, att hela grynindustrin liksom och deras uttryck på svenska folket gör att vi äter mer havregryn.

AG:
Ja, det kanske är så det är.

HL:
Gunde satte i gång allting.

AG:
Precis med den där gröttallriken.

HL:
Man blir inte OS- guldmedaljör utan äta gröt.

AG:
Och det är ju det vi egentligen siktar mot.

HL:
Ja, annars då? Vi står inför en sommar. Jag vet att en del lägger av med sin träning och börjar ”njuta av livet” under fyra veckor och det blir lite så där med allting. Så hur brukar ni göra?

AG:
Sommaren är ju så där extra allt på något sätt. Ja, jag är ju ja, alla som känner mig vet att jag tycker om att åka skidor, så det är ju det jag framför allt och allra helst gör. Men på sommaren är det ingen snö och då brukar jag passa på att göra alla sporter egentligen som jag kan komma på att göra.

HL:
Alla sporter samtidigt?

AG:
Nej, inte riktigt så, utan det är ju konditionsidrott jag tycker är roligt. Men nu det senaste jag har lagt till också är kajakpaddling som jag inte har gjort så där jättemycket tidigare utan bara någon enstaka gång lagt in, nu är det lite mer och det är ganska trevligt.

HL:
Det ser så otroligt härligt ut och jobbigt. Ja hela kroppen antar jag.

AG:
Ja men det är ju teknik i det här också så då får man ju också lära sig någonting och det går vi ju gärna i gång på.

HL Du struntar inte i saker under sommaren eller nöjer dig?

AG:
Nej men det är väl för att jag tycker att det är kul. Får jag välja mellan pizza och ett träningspass så väljer jag ju träningspasset tio gånger av tio.

AS:
Jag väljer ju ofta träningspass men också Pizza. Jag tycker kombinationen är rätt bra efter träning ju.

HL:
Jag kan också vara lite likadan. Kan tänka så här ibland. Men jag tränar så bra några dagar så nu ska jag unna mig något.

AS:
Men det måste man få göra.

AG:
Ja.

HL:
Jo men så är det. En liten sådan där belöning utav det där som kan kännas lite, eller inte är förbjudet, men som man inte ska få för mycket av.

AG:
Men tränar man tillräckligt mycket så kan man ju äta.

HL:
Ja visst jag har kamrater som cyklar 18 mil och bränner 4000 kalorier så de kan äta vad som helst.

AG:
Ja det är mycket bra.

HL:
Har ni en liten hälsning till medarbetare och andra som lyssnar på podden innan ni lämnar oss för sommaren och är tillbaka i augusti? Ja, och så blir det också lite uppsamling av årets avsnitt också. (kommer i juli)

AG:
Ja, men precis. Året som gått, det tycker vi är viktigt. Men det är ju imponerande varje dag egentligen att se allt vad som händer. Att vi går till jobbet allihop. Man gör sin insats, men vi förflyttar oss också och det är tack vare alla. Det är allas totala insats.

HL:
Då får du säga trevlig sommar också.

AG:
Trevlig sommar!

AS:
Jag tycker ju att det här det här är bland det roligaste jag gör. Att få träffa så många medarbetare som ger mig så mycket inspiration, det är liksom ute i verksamheterna det händer och se hur mycket kraft det finns och hur mycket potential och glädje och vilja det finns i det tycker jag är helt, helt fantastiskt.

HL:
Och härligt att se det. Och det kan glömmas bort i den allmänna debatten, att man kan bara få till sig det som känns tråkigt och jobbigt. Men det finns också det omvända, det får vi inte glömma.

AG:
Mycket tack vare att så många vågar prova.

HL:
Bra, fortsätt med det, våga prova! Vi kommer att synas i augusti om ingenting händer, om det inte bjuder på fest eller något.

AG:
Det kanske blir en festival i min trädgård, vem vet, med lite live band och sådant. Eller så cyklar vi på varandra ute på Brunfloviken rundan eller något.

HL:
Men det så får ni ha det så bra i sommar, både ni och era familjer.

AS:
Tack du också!

AG:
Tack detsamma.