41 - Egenmonitorering, skicka in dina värden hemifrån!

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• AB - Anette Boije - Projektledare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL:
Då är det välkommen till dagens avsnitt. Idag ska vi prata om egen monitorering för patienter idag så har vi med oss en riktig expert inom området. Hallå där Anette Boije.

AB:
Hallå, Hallå.

HL:
Ja, det går bra att kalla dig expert, eller hur?

AB:
Ja, jag blir väldigt ödmjuk inför en sådan titel, men det är roligt.

HL:
För om man är besitter kunskaper inom ett område som är väldigt goda, då kan man faktiskt kalla sig expert.

AB:
Ja, det kan man nog kanske göra. Det är bara det att man kanske är för dålig att tänka på sådana saker ibland.

HL:
Men nu får du vara det du får stå ut med det.

AG:
Det tycker vi.

HL:
Och vi ska prata lite grann om fördelarna med egenmonitorering och varför det är bra och viktigt att utveckla nya arbetssätt inom vården kopplat till det här. Men jag ska börja med er Anna Sjövall och, Anna Granevärnför innan vi sparkar i gång podden måste vi alltid kolla lite så där.
Fysisk status och träning ni vet.

AG:
Absolut, jag förstår det.

HL:
Vi börjar med dig, Anna granen, den misstänkte det, ja.

AG:
Jag hade ju en revbenenslåsning förra veckan som var ganska besvärlig och det innebär att jag har haft ganska jobbigt med lite dubbel vila fredag och lördag efter en naprapatbehandling.
Men igår kväll så drog jag på mig skateskidorna och var ute på Storsjön.
Det var väldigt fint faktiskt, lite fryst snö på isen så det går jättefint att vara där med skaren så det var härligt att få köra lite ordentligt och sen vaknade jag tidigt i morse och kände mig så sugen på ut och staka på mina stakskidor så jag tog dem och körde till ett skidspår och stakade.

HL:
jaha ja du har liksom tagit igen de där hemska vilodagarna?

AG:
Inte riktigt. Jag får nog klämma in några dubbelpass också om det ska vara så.
Formen den är uppåtgående faktiskt. Det känns bra.

HL:
Anna Sjövall. Hur är det med din fysstatus?

AS:
Jo, men den är god tycker jag.
Jag sprang ett löppass i västerbottensfjällen igår.

Det blev en mil den måste man springa på en 90 väg fram och tillbaka. Det är väldigt vackra vyer. Men det är ganska mycket trafik också man vågar inte vara ute hur länge som helst.

HL:
Men du har ju reflexer och sådant därI

AS:

Det var lite flurigt väder igår. Det var snö blandat med sol och vind och lite så men ändå bra.

HL:
En mil är ändå ingen liten distans, det är något som många där ute klarar, men många där ute som aldrig har provat också.

Eftersom ni frågar och står och kliar huvud och funderar så krävs det att min form är också ganska god. Den är på nedåtgående viktmässigt för nu jäklar.
Nu ska det ner.

Jag åkte skidor i lördags. Det är också alldeles underbart.
Skejtade runt i skidområdet runt spikbodarna.
Där kring Odensala-slingan för er som känner till den och då undrar alla, varför pratar vi om det här?

Jo, men vi tycker det är viktigt med folkhälsa och vi tycker det är viktigt med att hålla i gång lite fysiskt om man kan och har möjlighet för att palla livet ut, exakt hur långt det blir det har man ju liksom inget facit på.
Anette, det har vi ju hört förut i den här podden, du motionerar genom att om jag förstår det rätt, arbeta lite hemma på gården.

AB:
Ja, absolut gör jag det är. Jag blev otroligt imponerad av Anna och Anna. Jag har ju lite andra fysiska aktiviteter, jag har djur att jaga bland annat.
Det kan hända ganska oförutsett och just nu så är det mycket lamningar och flasklamm och köpa nappflaskor och sådana saker och även fånga lammen, då får man jaga och de är snabba.

HL:
Men det är ändå lite kul.

AB:
Det är jätteroligt, det är verkligen roligt.

HL:
Eller skulle man, kan man säga att du är lantbrukare då?

AG:
Månskensbonde säger man väl?

HL:
Ja månskensbonde? Ja, det tycker jag väl ett bra namn.

HL:
OK, men då, om vi ska kasta oss över egenmonitorering och här får ni fylla på allihop för vi har hört det här ordet i många omgångar och vi ser hur det svischar förbi i medierna också.
Vad är egenmonitorering?

AG:
Egenmonitorering är ett väldigt personcentrerat arbetssätt som vi har infört inom hälso och sjukvården där våra patienter i större utsträckning själva kan sköta en del utav sin hälsa genom att ha koll på sina värden och kunna följa dem över tid och ha en väldigt låg tröskel in till hälso- och sjukvården.

AB:
Ja en jättebra beskrivning, för det är precis det den går ut på så som vi använder egenmonitorering, så använder vi det, som ett digitalt egenvårdsstöd och det går till precis som det som Anna säger, att patienterna kanske kan sitta hemma och ta sina blodtryck istället för att åka iväg på hälsocentralen och behöva göra det. Eller om jag har hjärtsvikt så kan jag ta mitt blodtryck och ändå ha koll på mina mätvärden och på så vis faktiskt också ta ett större egenansvar och jag kanske blir mer trygg i min i min kroniska sjukdom för jag blir lite mer expert. Jag får mer kunskap. Jag kopplar ihop mina aktiviteter med hur jag mår och så har jag samtidigt en digital kommunikation direkt till de som sitter och monitorerar, hälsocentraler eller vårdenheten.

AS:
Ja, jag är inte experter på det här området. Har inte så mycket direkt kontakt med det här mer än att jag brukar vara en av de som ska följa upp och se hur det ligger till. Jag brukar fråga när det är diverse olika bokslut och så där som ska följas.

HL:
så du ligger nära Anette Boije då som är projektledare?

AS:
Ja.

HL:
Då är det hälsodata vi pratar om egentligen. Man skickar in på eget bevåg digitalt till sjukvården?

AB:
Om du sitter hemma och tar dina värden så går det per automatik.
Du går in i en vårdgivareportal, om det inte är avvikande för patienten och värdena är bra och normala och ligger där de ska, går det inte in till någon. Det är när det avviker som vi behöver veta det, och då syns det i form av en notifikation så då ser de som monitorerar vad den personenheter. Att nu har Anders Andersson för högt blodtryck och då agerar de.

HL:
Kan man säga, eftersom regionen här har haft egenmonitorering ett tag, kan man kan man säga att även patienten har fått en ökad förståelse för sin egen sjukdom?

AB:
Ja, vi började faktiskt 2018 i Ragunda med 2 hälsocentraler där och det vi har sett är ju faktiskt mycket, mycket tydligare positiva förändringar än vad vi egentligen kanske kunde tro från första början, särskilt vad gäller patienternas trygghet. Man blir mer bekväm i att jag har den här sjukdomen och jag kopplar ihop att om jag gör si eller går så, då mår jag bättre. Och de ser det sammanhanget i mätvärden och mående och samtidigt så har de då den här direkta kommunikationslinjer in till sin hälsocentral och blir ju trygg. Jag att det är någon som kontaktar mig.

HL:
Och just trygghet låter ju som att det ska vara en slags bärande sak för mig som.
patient, att jag ska kunna känna den tryggheten.

AB:
Om jag är ansluten till egenmonitorering och jag känner mig trygg och jag är jättenöjd med det, så då kanske jag har en väninna eller en vän som också har ett problem? Då kan jag tipsa.
”Ja, men jag har ju det här. Det här är jättebra” liksom så att det handlar ju om att jag som patient får den här möjligheten att ta ett större eget ansvar för min egen hälsa och samtidigt att vården vet värden om mig mycket, mycket tidigare skede än tidigare. Då när då kanske ett värde är på väg att gå åt fel håll så att säga. Vi kan ju då ingripa i ett mycket, mycket tidigare skede, mer preventivt och förhindra ett akutsjukvårds insjuknande.
Då har vi ju faktiskt förutsett det här.

HL:
Och det låter ju som en klar vinst att kunna se problem mycket tidigare än vad man kan föreställa sig om det inte fanns en egenmonitorering?

AB
Ja, absolut, och man kan också titta på det utifrån ett verksamhetsperspektiv. Det är ju liksom. Det är ganska kraftig förändring att låta patienter göra aktiviteter och sjukvården är mottagare av information eller hälsodata.
Men det man har märkt ganska tidigt när vi började med det här. Det är ju att man faktiskt kände att man, även om det var fler patienter som man kunde ha under sina vingars skydd. Om jag säger så, så var det ändå mer patientsäkert för man fick ju in data och visste att de här patienterna mådde bra. Det är ju ny kunskap och ny information som inte har haft tidigare.

HL:
Och ny kunskap och ny information. Det brukar man ju kunna säga, går ju att lägga på om man vill utveckla sig?

AB:
Ja, absolut, och det har vi väl kanske, eller det har vi gjort på ett sätt som vi inte kunde drömma om, faktiskt från första början, när vi började med det här och just det här att patienterna gör det här, de blir trygga.
Sjukvårdspersonalen får tid över, om man säger så, det tillgängliggörs mer tid för de här patienterna som är anslutna.
De behöver ju inte så mycket fysiska besök i sin kroniska sjukdom och det Innebär ju att då ökar ju tillgängligheten. Det blir en bra arbetsmiljöfråga samtidigt som man känner att patientsäkerheten kanske också är högre för att de har kontroll på sina patienter.
Det har vi sett nu då under dom här åren sen 2018 att det är så, och så ser vi ju också
utifrån hälsodata, så har vi ju också sett att behovet av sjukskrivning och inläggningar för de här patienterna eller låt oss säga hjärtsviktspatienter. Det har ju reducerats.
Det är väldigt tydligt och det vill man ju gärna tro att det här borde ha koppling till att man är så väl reglerad i den här lösningen.

HL:
Ja, och det är säkra siffror så att så att det går att säga så.

AB:
Ja, det är säkra siffror. Det är inte forskat på det här, men däremot så har det gjorts någon mindre studie på det här, där medicinskteknisk utrustning som används, vilket då är tryggt, vilket också är självklart eftersom det är vi som region som erbjuder det här.

HL:
Ska vi prata om medarbetarnas möjligheter till att hitta nya arbetssätt på grund av eller som en konsekvens av egenmonitoreringen.
Vart landar vi då Anna Granevärn.

AG:
Ja, men här landar vi i att man kan ha en bättre överblick över en större grupp patienter egentligen, att kunna följa dem och kanske växla till att coacha mer kring hälsan och inte hamna i det här avhjälpande felavhjälpande läget hela tiden när det gäller den här gruppen med hjärtsviktspatienter så som Anette berättar, då var det ju väldigt tydligt att det gick ganska snabbt med den förändringen, att vi såg att det blev färre körningar med ambulanserna i det här området. Färre inläggningar på sjukhuset och det har hållit i sig över tid.
Det är väldigt, väldigt intressant. Nu har ju vi jobbat med det här i ett antal år sedan 2018 så att vi har ju möjlighet att följa det här över tid.

HL:
Men det händer ju också annat när man frigör och utvecklar nya arbetssätt och jag tänker kring det som har varit i ropet är ju då det här med vårdplatser på storsjukhus. Har ni sett någonting där, att det har gett någon riktig effekt ännu?

AG:
Ja, men det vi ser är ju att de här patienterna inte har samma behov av inläggning. Sen har ju vi fortfarande en situation på sjukhuset där vi har svårt att upprätthålla tillräckligt många vårdplatser utifrån behov, så det är ju inte så att vi har tomma vårdplatser ännu, men skulle vi kunna växla upp till den nivån som vi hade innan och hålla öppet alla vårdplatser då skulle man förmodligen se och märka skillnaden där inne också. Förmodligen säger jag, för att inom sjukvården så har vi också en förmåga att ta om hand om det vi kan ta om hand.

Man jobbar inte lika aktivt, kanske med hemskrivningar om man inte har kniven mot strupen så det är alltid svårt. Det blir alltid relativt. Eller vad säger du Sjövall?

AS:
Ja, men det jag håller med alltså det tror jag att vi har en ganska stark tradition i sjukvården, att vi ska ta hand om patienter, och vi ska ta hand om dem så länge vi kan och har möjlighet.

HL:
Men det är väl det som är det underbara med yrket att få ge omvårdnad.

AG och AS:
Ja ja ja.

HL:
Hörni, nu är det ju så att egenmonitorering i sig ensamt kan ju inte lösa ett problem med för få vårdplatser utan det är ju en bricka i ett större spel kan man ju säga. Men många bäckar små, för det handlar ju om hyfsat stora patientgrupper ändå. Anette Boije.

AB:
Ja, det gör det verkligen om man tittar på antal personer som då tyvärr har drabbats av kroniska sjukdomar så är det ju en väldigt, väldigt stor andel och ofta så behöver man ju väldigt mycket vård, sjukvård, och omsorg i sin kroniska sjukdom. Så skulle vi kunna underlätta för de patienterna och kanske till och med förebygga.
Ja, det som är pratar om nu alltså ett akut insjuknande så är det jättebra, men det är väldigt många patienter som har drabbats av sådana här sjukdomar.

HL:
Det som möjliggör egenmonitorering är ju faktiskt teknologisk utveckling eller det vi har pratat en hel del om i de här poddavsnittet, alltså att ställa om till en digitaliserad vårdform.
Men som vi pratade om under förra året med Göran Örnung tror jag det var rätta mig om jag har fel. Så gav han oss en nyhet under förra året om att egenmonitoreringen hade fått ett extra tillskott på 7 miljoner kronor och det är de pengarna du sitter på, Anette Boije.

AB:
Ja, det gör jag.

HL:
Om du berättar om nuläge och lite framtid och vart de här medlen nu kommer att ta vägen.

AB:
Ja, vi fick ju de här 7 miljonerna glädjande nog beviljade från Kammarkollegiet och det uppdrag som vi har nu och som vi jobbar med nu.
Det är ju då att skala upp det här, det vill säga att fler vårdenheter ska börja jobba med det här verktyget, egenmonitorering och fler patienter blir anslutna så vi har ett faciliteringsteam som hjälper vårdenheter på alla möjliga sätt och stöttar för det är inte så att det är jättelätt alla gånger heller att få in någonting nytt i en vardag som upplevs ansträngd. Men nu är det så att vi jobbar ganska intensivt med att börja skala upp det här i länet, så vi vill ju ha många, många fler patienter anslutna till det här just för att vi ser att det har en fördel för både patienter och verksamhet.

HL:
Men här finns det en upplevelse ”att nu får jag ännu mer att göra” det här klassiska när man inför någonting nytt innan man ser eller förstår att det finns vinster med det här vad gäller tid och resurser och såna saker.

AB:
Ja, absolut att det finns det, för att det krävs ju alltid din arbetsinsats, när man då inför något nytt arbetssätt, oavsett om du har med digitalisering att göra eller inte.

Men därför så har vi då just det här teamet som jag nämnde. Så det kallas för ”Centrala kompetensteamet” och de är oumbärlig för det är de som i Sverige har monitorerat som längst. De har jobbat med patienter i egenmonitorering men dem har vi nu avsatt så de stöttar på alla sätt och vis. Vi har jobbat fram en arbetsmodell för det här också så att det ska vara bara så stöttande som möjligt att kännas så enkelt som möjligt, annars kan det ju verkligen bli avskräckande om man säger att ja, men ni måste ha tvåhundra patienter anslutna. Det är så att man vet att man har väldigt stort stödpaket bakom och samtidigt också inser att det kanske inte är så stora arbetsinsatser ändå.

HL:
En grupp med samlad kompetens som med flerårig erfarenhet som är nästan som en, vad ska man säga? Specialstyrka, som tar hand om, som man kan luta sig mot som en klippa där i stormen.

AB:
Ja de har de här centrala kompetensteamet. De hjälper inledningsvis att identifiera patienter. De kan kontakta patienten. De kan ansluta till monitorering också.
Sen ge utbildningstillfällen och fortsatt stöd tills dess att man själv ser att det här kanske inte tog för mycket tid, för den farhågan finns ju alltid och det är inte alls konstigt att man känner.

HL:
Så tror jag vi alla har känt någon gång. Det kanske ni också känt Anna och Anna. Vad är det här nu? Är det någon ännu en ny grej?
Jaha har du någon målbild så där framför dig Anette vart det ska landa så småningom har du till och med en numerär?

AB:
Antal patienter har vi, och i primärvården där har vi ju då en väldigt klar vision av att det här ska kunna erbjudas i alla 4 chefs områden som primärvården är indelade i och där kommer vi inte att ha några problem. För det är nästan så nu. Därmed inte sagt att kanske alla hälsocentraler har kommit i gång med det här fram till midsommar. Men det är också så att specialistvården, hjärtmottagningen. De jobbar ju med det här. Då har vi jobbat tillsammans med dem i flera år, från e 1 november så har vi ju en ny rutin.

Personcentrerad vårdförlopp, hjärtsvikt då egenmonitorering ingår och då kommer även hjärtmottagningen att öka och även andra verksamheter inom specialistvården som önskar komma i gång med det här så att det är inte bara en primärvårdsfråga, utan det är egentligen en regionfråga.

HL:
Det låter ju som att rent utvecklingsmässigt tas
många nya steg?

AB:
Ja, det gör det verkligen och det är ändå det som är så roligt för att det här är ju sådant som olika verksamheter kan se olika behov och olika situationer då patienter skulle kunna ha nytta av det här. Nu har vi pratat om patienter med kroniska sjukdomar, men det är ju lika viktigt att kunna erbjuda patienter när man sätter in ny läkemedelsbehandling, exempelvis där man behöver kontrollera sitt blodtryck väldigt noga i några månader skulle ju passa alldeles utmärkt och det finns ju diskussioner från andra verksamheter att det där skulle vi testa.

HL:
Vad härligt att få höra att det finns den här kraften i regionen också och inte bara sådant som vi kanske kan uppleva är problematiskt.

AB:
Absolut, en sån här ganska så sällsynt sak som bara helt plötsligt visar sig vara bra för flera parter som man kanske inte visste från första början, men då gäller det att man i en verksamhet eller hos sin arbetsgivare, så som förutsättningarna var då vi började med det att tänka utanför boxen, att tänka utanför de vanliga ramarna. För det är ett stort steg för sjukvården att gå ifrån att ha patienterna på årskontroller och ha sina.
Rutiner, som vi har haft i många år utifrån att vi är så omvårdnadsinriktade självklart

HL:
Det är bra, vi borde ju ha hit det här centrala kompetensteamet i poddstudion någon gång.

AG:
Ja, men det tycker jag absolut att vi ska ha, för det finns så otroligt mycket att prata om i de här delarna och jag tänker på det du sa nu Anette, att vi började med just det här, för det var ju så att vi hade ett stort projekt där vi fick väldigt många olika förslag från olika företag som hade olika lösningar på olika saker som handlar om ja, men på temat digitalisering inom hälso och sjukvården. Så vi har ju tittat på otroligt många saker, men det här var ju en utav de som vi verkligen fastnade för. Och såg en potential i.

HL:
Jag vet att andra regioner kikar ju på just region Jämtland Härjedalen när det gäller det här.

AG:

Ja, men det stämmer. Vi var ju väldigt tidigt på den här bollen, så vi har haft många studiebesök och vi har fått berätta om det här på många olika ställen, mässor och annat.

HL:

Anette lycka till med fortsättningen på projektet kring egenmonitorering? Det låter jättespännande.

AB:
jag tackar så hemskt mycket för det.

HL:
Så får du sköta om dig med din månskensbonde.

AB:
Ja, jag ska gå ut nu och jag har får för de har slitit sig.

HL
Varför jagar du alltid får har ni inga stängsel.

AB:
Jo, men det struntar fåren i.

HL:
Ja, det är så det ligger till.

AB:
Ja, de har ingen respekt för det.

H:
Ja tack så mycket då tack och hej då.

HL:
Ja, men det var Anette Boije, som är projektledare för egenmonitoreringen och fortsättningen.

Hur får ni med medarbetarna på det här så att de får kunskap och kännedom och sådana saker?

AG:
Ja, men det här är ju att balansera, för vi pratar väldigt ofta om medarbetardriven verksamhetsutveckling i den här podden och i många andra sammanhang också. För det är en utav våra viktigaste riktningar framåt för kvalitetsutveckling och införande av personcentrerade arbetssätt. Så mycket kunskap, otroligt många idéer och förslag och vi vill ju ta vara på också patienternas synpunkter i det här och deras önskemål och vad man vill och det här är, det är ju en balans, lite grann att ja, men vi kan informera jättemycket, men det är ju inte alltid man når ut i alla fall, men.

AG:
Så långt som vi har kommit nu, så finns det ju säkert också patienter som börjar efterfråga det här eftersom det är så känt. Det har varit ganska mycket i media och det sprids liksom. Eller vad säger du Sjövall som har varit mycket ute på hälsocentralerna?

AS:
Jag tänker att det är ju. Man jobbar ju som tillsammans med patienten, för jag tänker ju större efterfrågan blir så, även om man inte är där än, så börjar fler och fler efterfråga så kommer man ju kanske till slut komma dit ändå, så det är ju som både och att både att personalen liksom ska vara informerad och veta vad de ska göra. Och närmsta chef liksom håller i det, men också att våra patienter börjar efterfråga olika saker. ”Det jag har hört att på den här hälsocentralen kan man göra det kan man göra det hos oss”.

HL:
Och då kan ju ett svar vara om, man är oklar.
Jag ska ta reda på det åt dig. Ja precis eller jag har hört att vi ska kunna göra det, men jag kommer återkomma eller vad man nu säger så hade jag sagt.

AG:

Ja, men precis och det är ju ett bra svar. Ja, jag sitter ju på en annan stol också där jag får alla fakturor från nätläkare och andra digitala tjänster och det är ju faktiskt ganska många som väljer att gå den vägen också som mycket väl hade kunnat nyttja de tjänsterna som vi själva har så att vi har ju fortsatt att jobba med där.

HL:
Så till er som är medborgare och patienter fråga, det kostar inget precis nej.
Och vi vill ju att patienterna ska vara delaktiga.

Ja, hörni.
Det var det om egenmonitorering, Anna Granevärn och Anna Sjövall, vi började med fys. och jag tänkte vi skulle ta också runda av med lite fys.
Jag har vilodag idag så att ni vet det, för jag har tränat fredag, lördag, söndag, så någon måtta får det vara känner jag.

AG:
Ja, men återhämtningen är ju också viktigt, den är ju jätteviktig.

HL:
Ja, och hur blir det för dig då? Du som var ute nu tidigt i morse då?

AG:
Ja, men det är ju om jag kan klämma in lite styrketräning.

HL:
Du har inte så långt kvar tills det dags för Vasaloppet?

HL:
Nej, det är ju egentligen 2 veckor nu som jag kan träna på lite intensivt. Sen måste jag ju börja tänka på formtopp för då är det ju Tjejvasan och sen Vasaloppet så det är 2 helger på raken där.

Det ska bli kul. Det gick ju bra förra året så det kommer gå bra. Jag brukar ha kul i alla fall.

HL:
Sjövall, måndagar brukar du ha det lite körigt med familjen, det är aktiviteter och skjutsar och annat sådant där.

AS:
Blir nog kanske styrketräning kväll då

HL:
Då får ni ha det så bra tills vi hörs nästa gång.

Hör ni och för er som har lyssnat hoppas jag att ni har fått lite mer klarhet kring vad egenmonitorering är och för er som jobbar med det, keep up the good work brukar vi säga.