35 - Feedback, kommer man långt med

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• KN - Kerstin Norrbin - Verksamhetschef, Nära vård
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL: Anna Granevärn hejsan svejsan.

AG: Hej!

HL: Anna Sjövall hallå där.

AS: Hej! Anna, du tog mig lite så här på liksom överraskning när du kom in här i poddstugan idag.

Håkan, vi måste vara ärlig med du ser lite trött ut.

HL: Jag satt och slumrade lite grann faktiskt. Jag tog mig en sådan där eftermiddagsvila som man ibland kan behöva ja. Till mitt försvar 2 minuter bara en liten powernap händer det att du gör likadant på eftermiddagarna då Anna Granevärn.

AG: Jag brukar oftast inte få möjlighet till det, men om jag får det har ju hänt att jag har gjort det och det räcker med några minuter precis så är man pigg sen. <

HL: För många arbetsplatser har ju faktiskt vilrum, har ni tänkt på det?

AG: Det finns och det är viktigt att skilja på det där med vilrum och vilorum.
HL: Ja, hur menar du egentligen?

AG: Ja i ett vilrum så kan man ju vila för tillfället, men i ett vilorum där då vilar man ju för sista gången.

HL: Ja, tack, Anna Granevärn för att du är så tydlig med det budskapet. Snön har börjat falla över Jämtland Anna Granevärn drar det i skidbenen ordentligt. Du har ju premiäråkt redan det har du berättat tidigare?

AG: Absolut, jag var i Vålådalen i söndags, men det har ju tagit lite på snön där så det var inte lika fint som tidigare.
Så det är jättebra att det snöar nu.

HL: Och att de är i gång här uppe på skidstadion förbereder för det här på nationalarenan i Östersund. De har ju börjat lägga ut snö häromdagen så någon gång om någon vecka så där kanske nästa vecka hoppas vi på spår.
Har träningen gått bra för dig senaste veckan?

AG: Ja, men det har gått bra, det är ju mycket korta snabba backpass nu och styrketräning och så väntan på snön då.

HL: Du bygger upp det inför Vasaloppet igen eller? Ja se där.

AG: Det kommer igen varje år, även om det nu tyvärr brann upp deras. …… (HL avbryter)

HL: Ja, jag såg det all blåbärssoppa har ju gått upp i rök.
Ja får se det kanske blir något annat i stället om de inte lyckas få tag i mer.

HL: Anna Sjövall, hur har din träningsvecka varit.

AS: Den har varit väldigt bra. Jag var i fjällen förra veckan och hade höstlov, men inte Jämtlandsfjällen, utan i Västerbotten, men det var ingen snö så det blev mycket löpning men helt fantastisk löpning.

HL: Ja vilka fjäll i Västerbotten var det till?

AS: Ja, ja, klimpfjäll heter det, pyttelitet ställe?

HL: Ja, men det där har du nämnt förut att ni har någon slags anknytning till klimpfjäll?Kul, Kerstin Norrbin är ju gäst i den här podcasten idag. Hallå där.

KN: Hej på er.

HL: Hur står det till med dig idag?

KN: Alldeles utmärkt. Jag tittar på den vackra snön som faller här i Åre.
Det, det kommer väl lite lagom så fint puder så att det är inte så mycket än så länge.

HL: Det är ungefär som här i Östersund, där vi finns då. Du berätta lite grann vad du är.Du har ju varit med i den här podden förut, men någon kan ju ha missat det avsnittet så vi kan ta det från början. Vem är du? Vad gör du?

KN: Verksamhetschef för nära vård som består utav primärvård och ambulanssjukvård i Åre, Krokom och Strömsunds kommuner så det är ett rätt så stort område.

HL: Det är väl nästan halva regionen egentligen höll jag på att säga.
Det var också det jag reflekterade över tillsammans med kamraterna i studion här innan vi började spela in, vilket enormt stort, i alla fall geografiskt, område.
Men befolkningsmässigt då, hur? Hur ser området ut?

KN: Där ser det ju lite mer varierat ut, det är ju stora områden med få invånare och det gör ju också att det blir lite speciellt utmanande med att lösa tillgången till nära vård så att säga till de delarna som är ren glesbygd.

HL: Om vi om vi håller oss där lite grann då. Hur jobbar ni då inom verksamheten för att era patienter och medborgare ska kunna vara nära er i vården då och ni nära då?

KN: Vi är ju väldigt finurliga i det här området och tycker om att hitta på många saker och vi har som alltid fascinerats över utmaningar av olika karaktär och speciellt i svåra situationer som det ibland kan vara, att hitta tillräckligt med kompetens i ett område. Och då var vi ju lite nyfiken på här.

Vad kan man göra II krisens hetta för vad finns det för någonting som vi redan har i regionen? I form av teknik till exempel som vi kan använda för att använda våra resurser på ett annorlunda sätt. Inte att man nödvändigtvis måste springa fortare eller jobba hårdare utan jobba smartare.
Jag åker ju runt väldigt mycket i området och träffar många av medarbetarna och cheferna på de här olika enheterna och då var det en ST läkare i som var nyfiken på det här med digitala vårdtjänster.
Vad är det för någonting och hur kan man jobba med det vi har?
Och vad kan vi utveckla vidare?
Samtidigt hade jag en besvärlig bemanningssituation i Strömsund då vi inte hade några fasta läkare där, så att då sa vi så här ja, men tänk om vi skulle ta och testa? Vi väljer ut en grupp av patienter så som till exempel årskontroller av diabetespatienter och så tar vi stickprov och förbereder patienterna på samtalet med läkaren som då skulle ske via länk i via ett videomöte.
Men vad finns det för typ av teknik?

Jag pratade med Anna Sjövall och vi diskuterade och provade oss fram. Hur kan vi få det här och vi ville testa?
Och då hörde jag mycket prat om att ja, men vi har testat det här. Det funkade inte så bra och tidigare när vi provade videomötet var det väldigt krångligt så att, nej, det funkar bättre med fysiska besök.

Ja, men kan vi inte bara testa och se vad som händer i stället för att vi tror en massa saker och då så testade vi helt enkelt så jag var patient. Jag hade enhetschefen i Strömsund som var läkaren då.
Så spelade vi in och låtsades att jag bokade samtal via den här applikationen vi har i regionen och via den tekniken för videosamtal, och det visade sig att det funkade alldeles utmärkt, så då gick vi vidare med att testa det på den här gruppen av diabetespatienter så patienterna fick välja själv om de vill komma till hälsocentralen och koppla upp sig med hjälp av stöd från personalen däri Strömsund och sen så kopplar läkaren upp sig i Föllinge och sen så hade de ett videosamtal och gjorde årskontrollen och samtliga parter var väldigt nöjda, dels med kvaliteten av tekniken och samtalet och också att några utav dem fick ju faktiskt möjlighet också att sitta och koppla upp sig hemifrån, vilket de tyckte var väldigt positivt att slippa åka in till hälsocentralen.

HL: Vad smidigt jag står och tänker på flera saker här nu när du berättar. Du fick veta om probleminventering en och vad som faktiskt inte fungerade, men det avskräckte er inte för det.
Vad är det för egenskap hos dig som gör att du inte avskräcks och säger nej.

KN: Kör, jag tror att jag drivs av att när det blir mycket som saker som är okänt. Och att man inte riktigt vet, då växer det någonting inom mig som gör att då måste vi pröva. Är det något som säger att det här är omöjligt? Då går jag i gång på 3 på en gång. Det finns ingenting. Som är omöjligt.

HL: Nej, och det där kan ju låta ibland som lite klyschigt, förstår du? Jag menar att människor säger så ganska ofta, det finns ingenting som är omöjligt och men vad var det som vad var det som liksom fick dig att gå i gång så här var det var det drivet att kunna ge medborgarna de behöver eller var det just den här krisartade situationen eller?

KN: Jag tror det är en blandning av olika faktorer för just det här med man kan, det är som du säger, det är lite skämtsamt så här att man ja, men det är ingenting som är omöjligt.
Samtidigt så har det ganska stor betydelse för att vad du sätter upp för mentala konstruktioner för dig själv, vad som går och inte går, för vi kan ju oftast så mycket mer än vad vi tror och jag tror så här, att när det blir motstånd mot att förändra olika saker för att vi vet ju vad vi har. Men vi vet inte vad vi får.

Det blir för stor apparat av det du ska göra, så jag drivs mycket mer av att man kan testa i liten skala, för då hinner det oftast överbrygga den här med att jag inte visste, och jag trodde, och så visade det sig ja, men det här funkar, det här funkar inte.

Då har vi lärt oss det värsta som har hänt när vi har testat är att vi har lärt oss något.
Så du misslyckas egentligen aldrig, du lär dig på vägen.

HL: Hur sprider du dom här tankarna och viljan att ändå pröva att kliva in i förändringsarbetet och försöka utveckla?

KN: Det är mycket genom kommunikation i dels med medarbetarna, dels med patienter i olika patientföreningar, dels genom att sprida i veckobrev och annat och ta inspiration av andra. Så jag åker runt och pratar väldigt mycket med medarbetarna skulle jag säga.

Framför allt för jag förstår ju också att när du arbetar och vardagen rullar på, att du har dina patienter du ska ta emot.
Det är inte så lätt att hinna stanna upp och reflektera över, vad är det vi gör?
Skulle vi kunna göra på något annat sätt? Så att vara deras stöd och bollplank för att kanske sätta sig ner på en kopp kaffe och prata om de saker de möter och hur vi skulle kunna våga testa något annat tror jag att nyckeln ligger i att våga skapa någonting annat.

HL: För det kan ju vara lätt att se på andra som säger: ” det går aldrig”.
Det har man ju hört 1000 gånger egentligen, alltså den här, vad ska man säga oviljan att faktiskt vilja kliva på ett förändringståg därför att det är besvärligt och man har mycket att göra och det kan vara stressigt.
Om man då kanske man vinner över dem med hjälp av fakta och lärdomar och att ändå våga prova någonstans. Att våga ta det här steget

KN: Vi tar inte på oss för stora kläder på en gång och säger vi ska fixa allting och alla ska få digitala vårdtjänster.
Utan mer riktat, eftertänksamt, och göra några kloka test som vi sedan utvärderar.
Det här funkade. Det här kanske funkar mindre bra. Kan vi skruva lite grann.
En sak som jag inspireras av är IT världens teknik.
Man jobbar i 2 veckors cykler i stället för att du gör en stor projektplan och du tillsätter resurser och det är ju en formalia som är oftast både tar lång tid och det kan ses som lite omständligt.
Ibland så sätter jag ihop en enkel handlingsplan som vi kontinuerligt utvärderar och skruvar i som har ungefär i 14 dagars intervaller.

HL: det där gillar jag.

KN: Ja, det gör jag också. Ja.

HL: Som gammal journalist så känner jag igen arbetssätten, att man jobbar med ganska korta cykler där man ska komma fram till någonting.

Man blir ganska konkret också när man ser den där listan med saker som behöver lösas eller tas om hand.

KN: Ja och ta bort mycket rädsla, för jag tror jag tror också att det finns mycket rädsla av att vi avslöjar att jag inte kan eller att det blir lite fel. Att sänka hindren. Det gör ingenting om du gör fel.

Alltså våga testa det värsta som händer.
Ja, vi kan lära oss någonting, men det är inte så farligt att inte ha alla kort på bordet och att ändå våga ta steget, lite grann och se.

HL: Du signalerar ju ganska mycket öppenhet i ditt sätt att se på saker och ting och det är ju inte ovanligt att man som medarbetare är rädd att misslyckas eller tycker att man inte förstår.

Rädslan kan ju ställa till det, att man inte kommer ut och kan inte blomma som medarbetare eller på sin funktion riktigt ordentligt för att man är lite skraj att det inte ska fungera och så, men att det ändå är tillåtet att det kan få gå åt pipsvängen lite grann så länge ingen ramlar ner och dör.

Du var inblandad här Anna Sjövall. Vad hade du för roll?

AS: En ganska liten roll egentligen men det låter ändå som att den var ganska viktig.
Det handlar väl om att bara försöka kanalisera vad vi har för verktyg och hur man kan jobba med dem. Vi har ju redan ganska mycket i regionen som inte används i så stor utsträckning.

HL: Ja, det är lite grann som hemma då man frågar, vad ska vi äta till middag?
Så öppnar man kylskåpet och så funderar man på om man ska åka på affären så bör man titta.
Vi har ju en massa olika grejer här.
Vi kan skrapa ihop någonting här utan problem som blir både gott och maffigt.

HL: Anna Granevärn, om du reflekterar lite grann över det som Kerstin pratade om här vad står du och tänker på?

AG: Ja, men jag står och tänker på att jag var ute själv en del i verksamheten förra veckan och det är mycket igenkänning i det där.

Det är så otroligt bra att prata mycket med medarbetare.
Det finns många idéer, mycket vilja och jag tror att vi har en oerhörd kraft i om vi kan få våra medarbetare att jobba med utveckling i vardagen i större utsträckning och att man vågar och tillåts och att man kan pröva och att det är okej att det blir fel.

Sen gillar jag också det här med att kunna jobba med lite korta cykler och ha en handlingsplan.
Att det inte behöver vara det här jätteomfattande administrativa projektet varje gång.

HL: Ofta pratar man ju om långsiktiga mål och så ska det vara delmål på resan dit och så ska det brytas ner ändå på molekylnivå någonstans. Men det här med 2 veckors cykler det kände jag.
Det låter väldigt vettigt, Kerstin.

KN: Ja, det är ju det och det finns ju ingenting som är så omotiverade som ett delmål. Jag vill ju nå målet.

HL: Nu gick varenda managementkonsult i taket.
Så kan det ju vara för det blir ju mycket fikonspråk och det blir kanske klyschigt och så ska vi sätta ett delmål och så sitter alla och skruva på sig och förstår inte vad det ska vara för någonting.

KN: Jag tror ju som vi var inne på, just att jag sätter intentionen som chef och ledare om att här är det gott att vara, här är det tryggt att vara.
Jag kan tordas testa.
Det tror jag är jätteviktigt, att jag visar det i min position och också att det finns utrymme för att få växa.

Jag menar när man ska lära sig någonting nytt är det ju inte så att allting går så smidigt alla gånger och det är helt okej att det får bli så.

Att skapa den miljön tröjor det är oerhört central och också att jag faktiskt visar med handling inte bara pratar så att bara blir en massa fina ord.
Och nästa steg som vi tar i det här att man ska känna att du får en stark grad av inflytande och delaktighet i det som sker är att bjuda in medarbetarna i ledningsgruppen att vara med i beslutsfattande.

HL: Hur gör du det?

KN: Jag bjuder in dem så att de får delta i olika professioner så vi kommer börja med att nu kommer ST-läkaren att delta på våra ledningsgrupper i det här området.
Vi träffas ju var 14:e dag och går igenom nuläge och fattar beslut som behöver tas inför vad vi står för, så att det kommer vi börja med nu inom.

HL: Hur vågar du göra det i en sådan hierarkisk miljö som sjukvården kan vara?

KN: Det går alldeles utmärkt. Man ska bara tro på det och prova.

HL: Men stöter du inte på patrull då någon gång, att ”så där kan man inte göra, vi har alltid gjort det här”.

KN: Ja, ja, det gör jag säkert.
Jo, jag tänker så här att vilken spännande utmaning alltså. För mig blir det återigen någonting som har mönstret motstånd, och då triggas jag av det, att ta reda på mer. Vad är det som ligger bakom och hur kan vi komma förbi det hindret så att vi sänker det lite grann så att vi kan segla över?

HL: Om man liksom sammanför allt du pratar om här så pratar ju du egentligen om vad är det för typ av arbetsmiljö och hur kommunicerar vi med varandra på den här arbetsplatsen? Hur jobbar vi med öppenheten och alla de här bitarna sammantaget?

KN: Och transparensen är ju liksom att ja, men vi sitter ju och fattar en mängd beslut och det finns ju inga hemligheter i det utan jag tror ju mycket på att vara transparent och medarbetarna har ju samma information som jag har.
Då kan vi fatta kloka beslut ihop. Och då blir det bra.

HL: Ser du andra saker som du i ditt ledarskap och tillsammans med dina medarbetare och ledningsgrupp och andra liksom, om man tittar på den här digitala omställningen som ni har funderat kring som ni vill sätta tänderna i?

KN: Ja, men då har vi ju redan tagit ett litet sådant steg.

Då är det ju så att jag kom i kontakt med Göteborgs universitet och ett annat universitet som driver ett stort forskningsprojekt om något som heter livsstilsverktyget.

Du kan se det som en hälsocoach online och det kan du eller vem som helst utav oss ladda ner, och delta i den här forskningsstudien och då har vi tänkt ta steget ett steg längre här

Vi har ju något som heter hälsosamtal i regionen. Där vi erbjuder olika personer som är med i en viss åldersgrupp, ett hälsosamtal för att titta på deras levnadsvanor.
Hur du äter, hur du tränar. Är det någonting vi kan hjälpa dig med? Att komma på rätt bana?
Efter det samtalet så har vi funderat på vad händer nu för då har du haft det här samtalet och du får en massa råd, men kan vi hjälpa patienterna eller personerna ytterligare?
Då erbjuder vi då dom nu att ladda ner det här livsstilsverktyget som det heter och så blir de fortsatt coachad av det här digitala verktyget under 3 månader och sen tänker vi bjuda tillbaka dem och höra. Har ni haft någon effekt av verktyget?
Är det här något vi ska fortsätta med, att stötta dem digitalt och ser vi någon effekt av det?

HL: Ni är i gång med det här redan, eller, så det här är någon slags öppen studie som alla som har tillgång till någon smartphone eller liknande faktiskt kan delta i.

KN: Ja, ja ja!

HL: Men då tar vi och uppmuntrar alla i ditt geografiska område att kliva på.
De som känner att det här skulle vara något kul att vara med och testa.

KN: Nästa steg som vi nu satt är ett djärvt mål, att vi i början av året ska ha en digital mottagning.

HL: OK, vad spännande. Det här låter som en liten nyhet, Anna Granevärn. Känner ni till det här eller springer Kerstin för fort eller?

AG: Nej, men vi tycker det är jättebra när Kerstin springer då händer det grejer du hör ju, det är ju tillåtet från det här hållet också.
När det är kris och vi inte riktigt lyckas med vår bemanning, då blir det ju oftast mer kreativt kan man säga. Då vill vi bygga vidare på det här.

KN: Det vi testade nu i liten skala med årsbesök av diabetiker, på video, det vill vi jobba vidare med.
Kan vi hitta fler tjänster där vi kan utveckla den digitala mottagningen till att kanske rikta in oss mot blodtryckspatienter eller är det sjukskrivningsprocessen som man tittar på, återkommande sjukskrivningar som vi kan jobba på?
Vad är det som hindrar oss att vi börjar bygga in den typen av digitala vårdtjänster i ett utbud?
Det blir som en enhet som precis som Åre hälsocentral, eller Strömsunds hälsocentral. Och då tänker vi att man också som ett sätt att vara locka till oss fler individer så att vi kan rekrytera mer förtjänstfullt det betyder ju då att kanske kunna erbjuda arbete på distans så att du om du har tekniken kan du logga in dig även om du sitter någon annanstans i världen och faktiskt kan bemanna den här digitala mottagningen.

För vart man sitter rent fysiskt spelar ju mindre roll faktiskt.

HL: Ja, så jobbar ju många stora organisationer sedan många, många år tillbaka.
Ja, att man har sitt telefonsupport företag nere på Malta eller spanska solkusten eller något sådant där.
Men man jobbar med svenska kunder, abonnenter och så vidare.

Vad är det ni hoppas kunna göra närmast när det gäller den digitala hälsocentralen, vad är vad? Hur ligger ni?

KN: Vi är ju fortfarande i teststadiet kan man säga. Vi har intresserade personer. Vi har identifierat patientgrupper, vi har tekniken och det är ju som Anna sa att vi har ju mycket digitala verktyg som kanske inte riktigt kommer till sin rätt. Så i nuläget är det ju i någon form utav kartläggningsfas, för att sedan gå till aktion så att säga och testa och man kan ju tycka att jag är lite djärv när jag säger att vi är i gång med den här 1 januari.
Samtidigt så ser jag faktiskt att det gör ingenting, det får man vara tänker jag.

Vad är det för problem som skulle hindra oss för att från att gå i gång 1 januari? Ja, men det är ju att vi till exempel behövde upphandla någon ny teknik eller att vi inte har personer som är intresserade av att vara med och bemanna eller att vi inte har patienter som skulle kunna tänkas vilja ha den här tjänsten.

Alla de delarna är ju redan identifierade, det funkar alldeles ypperligt, så sen om jag lyckas få till 10 besök. Den 1 januari eller 1, det återstår att se.

HL: Vad spännande, men det här löser ju inte kompetensbristen på alla håll och kanter.

KN: Men det men det löser en situation i vårt fall. Den löser ju till viss del det här med nära vård för att jag vill nog ta det ett steg längre också. Att det är inte bara själva den geografiska punkten nära vård utan också att jag har i mitt hem kan få viss typ av hjälp.

HL: Vad säger ni andra som står häri studion och lyssnar på Kerstin? Känner ni till allt det här eller är Kerstin en sådan här som bara matar på?

AG: Men vi gillar skarpt att Kerstin tar tag i saker. Det här med digital mottagning har ju varit på tapeten länge och det har varit många som har gjort olika förstudier och lite projekt och testat och sen inte riktigt kommer loss. Men när Kerstin nu tar tag i det så tror jag att vi har goda möjligheter eller hur Sjövall.

AS: Ja, men jag håller med. Sen har jag ju varit med på ett litet hörn. Jag tror jag tror jag ska träffa din ledningsgrupp nästa vecka kanske eller om 2 veckor.

KN: Det stämmer det.

AG: Precis så det jag tycker är jättespännande och framför allt det här drivet. Det är ju inte alltid man ser det.
Även om viljan finns så måste man ju också hålla i det och det tycker jag är fantastiskt roligt. Och sen den här appen Kerstin och arbetet med Göteborgs universitet där jag snubblade på ett begrepp idag. Precisionshälsa har ni läst om det?

KN: Nej, det har jag faktiskt inte hört. Precisionsmedicin har vi ju hört, men precisions hälsa. Det var nytt för mig.

HL: Vad innebär det då?

AG: Ja, men det innebär att när vi har så otroligt många kroniska sjukdomar som vi har bland vår befolkning så lägger vi väldigt mycket resurser på att hantera sjukdomarna som uppstår, men sällan att vi åtgärdar grundproblematiken som är ofta handlar om levnadsvanor och när man pratar precisionshälsa så handlar det mycket mer om att åtgärda orsaken till sjukdomen. Och det är ju väldigt, väldigt intressant och det här är ju saker vi egentligen redan vet. Men exemplet i det jag läste det var att om man trampar på ett häftstift. Så går det ju såklart att smärtlindra foten och så kan man fortsätta gå. Ja, men det är ju först när man tar bort häftstift som man blir av med problemet.

HL: Ja, såklart ja, för annars börjar göra ont igen. Det var någon som var ett väldigt pedagogiskt exempel för att man skulle förstå det. Men jag tror vi fattar i alla fall.

AG: Jag tror vi alla fattar så att liksom komma åt det som är själva orsaken till sjukdomen på ett mycket tidigare stadium.

HL: Men det är ju så vi har hållit på med folkhälsa och alla sådana förebyggande. kampanjer hit och dit och det pratas så himla mycket om det i samhället och det har gjorts de senaste 40 åren känns det som. Kommer vi att lyckas någon gång med hjälp utav den digitala möjligheten och tankesättet Kerstin.

KN: Ja, jag tror faktiskt det, så jag tror att det är som du säger. Jag har ju jobbat väldigt mycket med olika saker, att du ska äta på ett visst sätt och röra dig på andra sätt.
Men samtidigt så tycker jag någonting vi kan bli bättre på det är att träna på livets upp och nergångar och få verktyg att kunna hantera det och det tror jag inte att vi har varit fullt lika starkt på att faktiskt jobba med de bitarna.
Där skulle vi kunna bli mycket mer framgångsrik i att bygga alltså hälsofrämjande att förebygga sjukdom som Anna säger. Och det finns ju beprövade verktyg för att göra detta och då tror jag på riktigt att vi kan lyckas ja.

HL: Ja, det hörs ju att ni har en väldigt spännande tillvaro det här inom ditt verksamhetsområde och att det är fart och fläkt om man får säga så?

KN: Oh ja, det är det och vi har också någonting som är väldigt, väldigt bra. Vi firar segrar kontinuerligt.

HL: Vad bra och det är viktigt och varför är det viktigt då att fira segrar?

KN: Det är ju som att du springer ett maraton men om du aldrig får känna känslan av att du kommer fram och går i mål och uppmärksammar det, då blir det också väldigt svårt att fortsätta att springa mot målet. Så att uppmärksamma, reflektera fira segrar alltså det är superviktigt.

HL: Är det små och stora segrar. Spelar det någon roll? Vad är det för dignitet på de? Det är smått och stort smått. Då blir det gofika eller vad? Vad brukar ni satsa på?

KN: Ja, men det är ju som vi säger det kan vara väldigt olika så att det kan vara allt ifrån en tårta eller ett enklare fikabröd eller att vi uppmärksammar och gör någonting tillsammans eller tar en promenad. Det kan vara väldigt olika saker.

HL: Det hörs att du jobbar med någon form av feedbackkultur.

KN: Ja feedback är jätteviktigt för mig. Jag tänker att det annars är otroligt svårt att nå någon form utav framgång om du inte får veta hur det går, då är det jättesvårt för dig att göra några justeringar också, så det är centralt att sätta en tydlig, tydlig vision och mål och mening framåt och sen får veta ja, men lyckades vi eller vad hände?
Och få hjälp på resans gång och lösa problem.

HL: Vi ska strax släppa i väg dig med all din energi för att fortsätta att utveckla nära vården i ditt område. Men innan vi gör det så vill Anna Granevärn säga några ord.

AG: Ja Kerstin, det är så kul att höra på allt det här du berättar och ditt engagemang och jag står och tänker lite på att vi kommer ju ändå från ridsporten, både du och jag och vi har ju lärt oss någonstans det här att man kastar hjärtat över hindret och sen hoppar hästen. Och det känns lite grann som det är det du gör. Du går all in här med hjärtat först och bara är Kerstin. Jag tycker det är helt fantastiskt.

KN: Tack, det värmer gott att höra och det är precis som du säger. Det är ju också väldigt roligt att vi drar liknelser i ridsporten för att det är ju hästen verkligen är ett djur som inspirerar mig, de är sociala varelser som har en hög grad av kommunikation och jag tror det är mycket det som präglar mig i mitt ledarskap så tack så hjärtligt.

HL: Vilken härlig feedback och jag fick hästbilder i huvudet. Vi har aldrig hört det här med att kasta hjärtat över hinder. Alltså underbart.

KN: Och tack för att jag fick vara med.

HL: Ja, men det var jätteroligt att ha dig med.
Är det någonting du vill säga Anna Sjövall till Kerstin innan vi släpper henne?

AS: Nej, men jag tycker det är fantastiskt det du gör, Kerstin, det är jätteroligt att se och att få följa din resa som du har börjat med ditt område.

HL: Jättekul vad härligt, då får du ta med det där Kerstin på kammaren och liksom suga på det lite grann. Ha det så bra hejdå.

KN: Ja tack, ha en fortsatt fin dag.

HL: inte visste jag att du hade hållit på med ridsport? Jag vet ju att du har anhöriga som rider.

AG: Jag håller på mycket med ridsport, även under hela min uppväxt.
Mycket ponnyallsvenskan, både hoppning och dressyr, fälttävlan och sen körde jag några år på stor häst också.

HL: Fälttävlan verkar ju häftigt. Ja alltså, det verkar grymt.

AG: Ja, det är tufft, hårt och tufft.

HL: Anna Sjövall har du hållit på med hästar också?

AS: Nej, det kan man inte påstå. Ja, jag är livrädd för hästar jag.

HL: Jag var på personalfest en gång vi skulle rida som en liten aktivitet och vi hade cowboytema. Och det här är så många år sedan, så det är preskriberat och jag satte av i full galopp. Hade ingen aning om vad jag gjorde, hästen drog åt höger och jag drog rakt fram och landar på, ja på nyllet då, och sen var det färdigridet.
Hästen gick hem till stallet.

AG: Det ju en ganska trevlig motionsform och Håkan apropå träning och sådant faktiskt både socialt trevligt och rida i grupp och man får träna mycket balans, koordination, viss styrka och. Så det är inte alls tokigt för du var ju lite trött efter dina träningspass hörde vi.

HL: Ja jo, så här är det, anledningen till att jag satt här och nickade till lite grann är att jag är lite sliten faktiskt.
Ja ja, så du menar ridning. Då skulle det vara lök på laxen eller?

AG: Ja, men det tror jag du kan tycka är trevligt och ramlar man av så får man bjuda på tårta.

HL: Vad står på tapeten ikväll, är det några övningar?

AG: Ja men ikväll så kommer vi väl att sitta och titta vackert på när det börjar snöa.

AS: Jag tänkte nog ge mig ut i snön och springa.

HL: Absolut, har du börjat ditt nya program?

AS: Nu går det bra hittills går det bra och då är det antar att det är vilodag för dig då idag?

AG: Jag var ute i morse men det vill säga, jag har vilodag. Idag.

HL: Jag ska i väg på något kreativt möte kl. 18. Ja härligt. Vi får se hur det går om man somnar eller om man hittar ny energi.

AG: Nu har du ju haft en powernap.

HL: Så vart jag så inspirerad av Kerstin Norrbin så det kommer säkert gå bra det kommer det.
Tills vi hörs nästa gång då vi förhoppningsvis har en ny spännande gäst på tråden. I den här podden från Region Jämtland Härjedalen så nu får ni ha det så bra.
Hej på er.

AG: Hej då.

AS: Hej då.