80 - Beroendevårdens samverkan - då händer det grejer

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• Anna Granevärn - Hälso- och sjukvårdsdirektör
• Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• Emma Elisson - Enhetschef, Psykiatrin
• Håkan Lundqvist - Programledare

Håkan

Då är podden här igen och här igen är också hälso och sjukvårdsdirektör Anna Granevärn. Hej hej! Vi saknade dig förra inspelningen.

Anna G

Saknade er också. Det är hemskt att bli förkyld, eller hur?

Håkan

Men nu mår du bättre?

Anna G

Ja nu mår jag toppen.

Jag är tillbaka i god form.

Håkan
Vi ska ta en liten temperatur på formen i slutet av podden där vi snackar om hälsa och livsstil och sådant där.

Anna G

Det finns en överraskning.

Håkan

Spännande!
Vilken cliffhanger!
Anna Sjöwall, hej.

Anna S

Hej!

Håkan

Hur är läget?

Anna S

Det är bara bra.

Håkan
Vi ska ta en liten koll med dig också i hälso samtalet sedan.

Nu har det skett. Ditt mål för hösten.

Anna S

Mitt maratonlopp!

Håkan

Precis, så det tar vi mot slutet och då vill vi att du lyssnar ganska uppmärksamt för att det är bra att röra på sig bra och käka sunt osv.
Så slipper man gå och träffa Granevärn vän och kompani på sjukhuset alltför ofta.
Vi ska säga hej till vår gäst som i dag är med på telefon, hej!

Emma

Hej.

Håkan

Jag tycker alltid det är kul när folk får presentera sig själva, hur och vad de gör och vad de sysslar med.

Emma

Emma Elisson, jag är enhetschef på beroendeenheten på vuxenpsykiatrin i Regionen och är hemma i Hammarstrand. Jag har varit chef i 1,5 år.

Håkan

Du har varit chef i 1,5 år säger du.
Har du varit chef innan dess också? I något annat sammanhang inom Regionen eller är detta ditt första chefsuppdrag?

Emma

Det är inte mitt första chefsuppdrag, men jag har inte varit i regionen, jag har varit i kommun. Jag har jobbat i Ragunda kommun i ett antal år och då varit chef inom skolverksamheten.

Håkan

Okej och spännande! Grattis till regionen och till dig då får vi säga. Man brukar alltid fråga hur går det med men det kan ju vara lite upp och ner i både yrkesliv och privatliv och så vidare. Men de här 1,5 åren, vad tycker du har varit det bästa? Om man tittar på det?

Emma

Ja, men hur det går? Det går bra och det är otroligt spännande.

Jag tycker att regionen är spännande för att man får nå hela länet man får jobba med bredden. Sen tycker jag psykiatrin är en fantastisk arbetsplats. Jag har haft förmånen
att få en väldigt bra introduktion.
Det är e n härlig arbetsgrupp som jag jobbar med och ett spännande område där vi kan utveckla mycket och det drivs jag av.

Håkan

Vad kul!

Introduktion har du här! Anna Granevärn, det har vi haft på tapeten i den här podden och att det har funnits ett större behov av det inom regionen.

Anna G

Men precis, vi jobbar med det på lite olika sätt. Men en stor bit har varit de här sommar -introduktionsprogrammen som vi har tagit fram de senare åren.
Sen har vi också chefsprogram och chefsintroduktion som också är under utveckling och försöka förbättra.

Det är ju svårt att möta upp nya chefer en gång per år eftersom nya chefer kliver på hela tiden löpande. När vi gör rekryteringar, då kan det ibland bli lite längre tid och väntan på att nästa chefsprogram ska startas. Och det är väl mycket det vi har diskuterat. Hur kan vi göra det här lite smartare och lite enklare?

Håkan

Hur viktigt har det varit för dig Emma, att få den här introduktionen så man inte bara kastas in i någon verksamhet och behöver ställa tusen frågor?

Emma

Men otroligt viktigt tycker jag. Jag gick ju det chefsprogrammet Anna pratar om en bit in efter jag börjat, men sen så var det också väldigt mycket på psykiatrin att man hade gjort ett introduktionsprogram för mig där.

Jag hade någon vecka innan jag började med två månaders program.

Jag visste vart jag skulle vara och jag fick träffa alla mina kolleger och träffa viktiga samverkansparter på ekonomi, hr och annat. Och det var otroligt viktigt, framför allt att få bygga relationer och att veta när det dök upp frågor vart man kan vända sig.

Håkan

Det är bra att ha den här tiden och rusta sig inför uppdraget så att man i vart fall får en av de här relationerna och lite ansikten och koll på funktionerna så att man inte bara landar rakt in i ledarskapet.

Emma

Verkligen så.
Och det var något som jag tidigt tog med mig själv då när jag sen introducerat nya medarbetare.
Men det här var en bra start, att både få bli välkomnad och få lite förutsättningar. Men också mycket fokus på att bygga relationer, få ansikten och veta att när frågorna dyker upp. Det gör de hela tiden.
Att då ska det kännas tryggt att fråga.
Det är lite svårt när man under introduktionen blir inpräntad massa saker de första tre dagarna, och då försöka minnas det, utan man får mer tänka långsiktigt så att det blir hållbart.

Håkan

Så det är en investering för dig och en investering för Regionen. Här kanske det finns något för andra enheter inom sjukvården att lära av om man vill utveckla sin introduktions plan?

Anna G

Jag tror att det är jätteviktigt att man får de här relationerna tidigt. Jag var ute och pratade med några enhetschefer för några veckor sedan och de beskrev att de har till exempel över 30 olika system som de ska hantera.

Vissa gör man dagligen och andra kanske bara någon gång per år.

Men att sitta med det utöver sitt ledarskap såklart och allt annat praktiskt, det är inte så enkelt att fixa det här en gång per år.

Eller man blir ju som nästan alltid ny på det och då är kollegorna superviktiga, att det finns någon att fråga, att man vet att det finns relationer eller man vet var man ska vända sig.

Håkan

Bra, en fråga Emma. Hade du någon blomma på skrivbordet när du började jobba? Där det stod välkommen!

Emma: Ja, det hade jag.

Håkan

Det tycker jag är så fint.

Anna G

Jättebra!

Håkan

En sådan fin gest att man känner sig så himla välkommen. Var det en krukväxt eller?

Emma:
En orkidé var det.

Håkan

Lever den fortfarande?

Emma

Alltså jag skulle vilja säga ja, men nej den ser lite lätt vissen ut.

Anna G

De brukar alltid komma igen. Jag har inte lyckats döda särskilt många faktiskt. (skratt)

Håkan

Därför ska man välja en blomma som är livskraftig.

Du får kolla om det går att göra någon liten åtgärd på den.
Anna Sjövall står du och tänker på något, när det handlar om det här, introduktionsplaner och ny som chef och sådana saker?

Anna S

Jag tänker som Anna säger att det är ju superviktigt.
Det är ju också det som Emma lyfter också, vid introduktionen av nya medarbetare är det lika viktigt att det genomsyrar liksom från ledare till medarbetare. Så får man också den röda tråden.

Håkan

Så det kanske är lika viktigt för medarbetarna att få ta del av den här introduktionen som jag som chef också är involverad i?

Anna S

Eller att man liksom gör en ordentlig introduktion. För nya medarbetare också, att man inte bara att kastas in på ett nytt jobb.

Håkan

Emma, du jobbar ju inom beroendevården. Kan du beskriva den lite kort? För den som inte riktigt har koll på vad den går ut på?

Emma

Som det ser ut hos oss.

Vi jobbar med samsjuklighet hos patienter. Det betyder att patienter som har både skadligt bruk och beroende, i vårt fall i Regionen jobbar vi med dem som exempelvis har ett narkotikaberoende och i kombination med någon annan psykiatrisk diagnos.

Det är uppdelat mellan två huvudmän och det är både kommunsidan och Regionen som håller i det området.
Vi jobbar under olika lagrum Hälso och sjukvården för oss och socialtjänstlagen för dem.

Och ja, ett komplext stort område med stor potential för utveckling, kan man väl säga att det är.

Vi har insats för ungefär 200 patienter hos oss. Men tänker att det är ett enormt mörkertal vi skulle kunna försöka hitta åt.

Men så ser det ut idag.

Håkan

Du pratar om två olika lagstiftningar som styr beroendevården. Den ena har kommuner och den andra har sjukvården. Hur samverkar ni där, lyckas ner knäcka de koderna på ett bra sätt?

Emma

Men både och det är väl en av de delarna förbättring som vi skulle kunna göra och det är ju i hela landet.
Det kom två större utredningar som gjorts de år som ligger närmast bakåt i tiden och det är samsjuklikhetsutredningen och narkotikautredningen som ligger som förslag till regeringen att fatta beslut om.

Och där har vi samsjuklighetsutredningen så är det ju ett förslag att man ska göra om det här så att det blir en huvudman. För den gruppen, att det ska flyttas in i hälso -och sjukvården.

Och det grundar sig i att det är otroligt komplext när det blir två olika lagrum och huvudmän och det är lätt att det blir organisatoriskt komplext vilket ofta tyvärr drabbar både patient och arbetsmiljö för medarbetare.

Det är det jag har upptäckt under den tiden jag varit chef att det är svårt att få till samverkan och vi är ett stort län med olika kommuner som har helt olika förutsättningar. Det behöver vi ha respekt för och hitta former kring.

Det är ett av de områden vi jobbar med just nu var att underlätta för patienter och medarbetare.

Håkan

Ni hade ju för en tid sedan något som ni kallar för beroende dagen. Vad var det för någonting?

Emma

Ja, det var en konferens som vi anordnade tillsammans med Regionen både psykiatrin och folkhälsoenheten. Med länets kommun- och samordningsförbund.

Och det grundar sig i att vi från vår enhet gick ut i vintras i alla kommuner i länet för att träffa både primärvård och kommunsidan för att se hur vi kan samverka mer.

Vi gick ut lite med det som grund att vi vill hitta former för det här och vad behöver ni från oss för att vi ska nå en närmare vård och hitta former för samverkan och bli bättre.

Och då det vi mötte då vi var runt var fantastiska träffar, väldigt välkomnande i alla kommuner och det vi märkte var att behovet av mer kunskap inom området var jättestort.

Primärvårdssidan med sina utmaningar och lite rädslan inför om det blir det här med samsjuklighetsutredningan att primärvården tar ett större ansvar, hur ska man klara det inom ramen för deras bredd av verksamhet och hur kan vi då starta upp?
Men då var det ju en kunskapsutveckling inom området mellan de olika parterna. Och en av de sakerna var ju att vi gjorde detta med konferensen då, vi bjöd in aktörer i länet som alla möter medborgarna med skadeberoende och det blev en helt fantastisk dag. Jätteuppskattad.

Håkan

När du pratar om de här olika samarbetsformerna, det olika lagrum som gör att man förstår att det kan vara en hel del sekretess problem här när det handlar om individer som är inom det, beroendevård och så vidare. När vi pratar om former för samverkan så pratar man ju ibland om olika tekniska lösningar eller andra typer av former som ska underlätta och så vidare. Är det någonting ni har pratat vidare om också eller?

Emma

Ja, och det finns ju, från kommunsidan finns en del appar, digitalappar.
Östersunds kommun har jobbat fram fantastiska appar med både nätbehandling och anhörigstöd och hur man själv kan boka tid och söka hjälp.

Och alltså en av förslagen som kom när vi var ute var ju, alltså, för patienter som bor långt bort, då man behöver komma till oss för läkemedelsbehandling till exempel.
Det blir väldigt mycket i vardagen, att man kan åka buss in och att åka buss är komplext och det är också en riskmiljö att samla personer på en plats.

Och då var ett av förslagen som kom var att jobba mer med e-besök.
Det är något vi tittar på framåt.
Vi håller på och bygger upp ett rum nu med bra konferensutrustning och så, för att kunna möta patienten där de sitter på sin hälsocentral och kopplar upp mot oss, det tittar vi på mycket inom vården fram och tillbaka.

Håkan

Några reflektioner från Granevärn och Anna. Vad tänker de när ni hör Emma berätta?

Anna G

Ja, men det är ju omställning till nära vård som pågår här och jag tänker också till ett mer personcentrerad arbetssätt, att möta upp patienter som bor långt ifrån.
Men det kanske inte behöver vara den enda faktorn, att möta upp för ett digitalt besök. Det kanske finns personer också som bor närmare som föredrar den formen. Har ni jobbat någonting med och tänkt kring det?

Emma

Ja, att vi tänker på bredden av hela kommunen, att den möjligheten finns oavsett vart man är. Och det är ju återigen där de kommer till oss på flera sätt.
Vi har ju liksom i alla patientgrupper en bredd i gruppen, alltifrån patienten och kanske en hemlös eller om man bor utanför samhället.
Till att man har ett utmanande liv, man har en pågående behandling och där det av olika skäl kanske inte alltid är lämpligt att vara, och vara i en enhet.

Och då behöver vi absolut utöka hur vi kan mötas digitalt eller det via mobila lösningar. Vi kommer åka ut mer och träffa patientgrupper där de är, och det är bra.

Håkan

Det är komplexa frågor när det handlar om beroendevården. Det kanske kan skilja sig mot traditionell sjukvård på många olika sätt. Vad skulle du säga är absolut största utmaningen för er där ni står i dag?

Emma

Jag tror ju att den största utmaningen vi har är att vi är många aktörer inblandade som det ofta blir.

Vi har en bakgrund i att jobba med människor på olika sätt och som står utanför, och att den är i behov av mycket insatser från samhället och då är det många parter som ska samverka och jag tänker att vi allihop har hört om dessa stuprör och om hur vi behöver bryta det och jobba med det. Och där tror jag att vi har ett jättearbete att göra. Vi behöver hitta former där vi samlas kring medborgarna mycket, mycket mer och det är något man pekar på. Om man tänker sig från vården att jobba med. Det här med att ha någon som blir koordinator och där vi öppnar upp för det är ju det är svårt att hamna utanför samhället. Att behöva ha många kontakter där det ställs olika krav och olika frågeställningar och olika typer av mål och man jobbar med det här, samtidigt som man också ska ha jobbat med att ha fungerande vardag och att man har barn och familj och annat och som ska funka.

Jag tänker absolut att nu det är det klurigaste vi har jobbar med. Det är att få till den här samverkan kring att vi går från att bli väldigt fokus mycket och organisatoriskt till hur vi funkar eller inte funkar till att vi verkligen har fokus på personen.

Håkan

Ja, det låter klokt med en koordinator så här spontant känner jag, det för det kan ju vara ett heltidsuppdrag för era patienter i er inom beroendevården att hålla ihop det och till det ska man också känna sig motiverad.

Emma

Absolut, och där är väl lite av min erfarenhet av det.

Oavsett vilken målgrupp det handlat om och man har behov av mycket insatser så är min erfarenhet av det, att det lite svårt att veta vilken part ska ta det uppdraget.

Vem ska vara koordinatorn då?

Eller vem kan säga att nu, nu håller VI ihop det, utan det blir många olika parter som är viktiga och vill vara viktiga.

Det finns jättemycket faktorer i det här som spelar in och där tror jag att vi behöver samlas. Som vi gjorde på den här konferensen, något alla pratade kring och försöka se framåt. Hur vill vi bygga upp det här? Att det blir mer än en sammanhållen vård.

Håkan

Men samtidigt så pratar man ju i generella termer när det gäller nära och personcentrerad vård att man också ska ägna sig som medborgare åt mer kring att intressera sig för sin egen vård och ta ett mycket större ansvar och sådant där blir det inte en liten konflikt i det här som vi och pratar om nu. Förstår du hur jag menar?

Emma

Men jag tänker att det är olika och det jag var inne på tidigare när bredden i målgruppen med en bredd innefattar och hur det kan se ut.

Vi vill ju och sträva mycket efter den egna individens möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv och hur livet ser ut där och då.
Men det är något vi alltid måste ha med oss och även ett ansvar när vi gör det.

Vi vill ju jobba med att de ska ta ansvar för sin egen vård och hur det funkar.

Sen tror jag att det behöver se olika ut och då bör man också tänka att ska man ha koordinator och det behöver finnas den kompetens hos den rollen att bygga och göra den avvägningen att här kan vi peppa mer eller här behöver vi av olika skäl ha mer att backa upp med eller ha mer kontroll eller så där.

Håkan

Så nära och personcentrerad vård är egentligen inget formulär ett a?

Anna G

Det är inte superenkelt på något sätt. Men jag har också funderat lite grann på om det finns, finns det någon nationell eller internationell förebild?

Vi pratar ju om det i lite olika sammanhang i olika delar av vården. Att man är väldigt framgångsrik i Alaska till exempel på delar av det vi tittar på när vi ställer om till nära vård. Men vad skulle du säga som förebild?

Emma

Nu känner jag att jag har alldeles för dålig koll på det. Då kan jag ju säga att tittar vi på bara våra grannländer så ligger ju, så har ju Sverige ag har ett jobb att göra när det gäller beroendevården. Vi har ju enormt hög dödlighet i narkotikarelaterade dödlighet i Sverige och vi har byggt system som är väldigt komplexa och gör att vi inte riktigt når fram och vi hade kunnat titta på bara i närområdet i Norden. Men jag är lite dålig på att uttala mig helt i den frågan.

Håkan

Vad säger patienter och hur upplever dem liksom omställningen? Känner de sig ens intresserade eller hur tänker man?

Emma

Jag tror att det för dem patienterna är olika, men över lag så är det bilden av att det är svårt. De vill ju ha hjälp och när det blir olika om det blir olika på olika ställen med olika idéer kring hur man får göra och göra eller vad man kan få eller inte så blir det ju svårt. Och när det blir svårt och vi höjer trösklarna för att få hjälp och stöd så är ju det slitigt och det får vi ju höra om att man vill ha mer.

Väldigt sällan så är det ju svårt få samtycket till att prata ihop sig eller, att de vill ju också gärna. ”Kan liksom inte ni i kring prata ihop er så att jag får hjälp framåt?”
Det är ju olika så klart, men över lag säger man att man bara vill få hjälp.

Anna S

Men jag står och funderar på det här med att få med medarbetarna och jobba med medarbetaredriven utveckling som vi pratar om i podden ganska ofta.
Hur ser klimatet ut hos er? Hur jobbar ni med det här? Inom systematik eller liksom är det högt i tak och alla idéer välkomna eller hur tänker ni kring det? Och du som chef.

Emma

För mig är det oerhört viktigt.

Jag tänker att man det är medarbetarna som är experterna på området. Jag är chef och skapar ramar och förutsättningar. Vi pratar ju ganska mycket och tätt utöver APT, då.

där vi har mycket fokus på arbetsmiljöarbetet.
Men vi har uppstartsträffar och områdesträffar varje termin och där tittar vi på olika fokusområden att bevaka för året och vad funkar, vad ska vi ha för fokus framåt.

Och det var ju också en stor grej i den här konferensen där det medarbetare deltog.

Det var mycket diskussioner kring varje bord och de skickade in förbättringsförslag och vi har ju en mängd förbättringsförslag från medarbetare i länet på hur vi skulle kunna jobba framåt och det är grunden, det arbetet, och på många sätt att få med dem och göra dem delaktiga.

För de möter patienterna, medborgarna, oavsett om man är i olika verksamheter medarbetare och chefer. Det är jätteviktigt att fånga upp och att de kan vara med och driva det arbetet.

Håkan

Men har det så här bra metod för att när de fångat upp dem också ta dem vidare och förvalta dem och sätta dem i verket så gott det går?

Emma

Jag hoppas ju det!

Och jag tänker att de grejer som är gjort som både att åka runt och det vi gjort och konferenser, att man har efterfrågat mer kunskap och det där.

När jag får de förslagen så är det ju mycket upp till mig att hitta hur gör vi det då?
Alltifrån att vi diskuterat föreläsare vi velat ta in, till exempel

Ekonomin gissar jag att ni har pratat om många gånger också, men finns mycket externa medel man kan ta hjälp av.
Och vi har fått under det här senaste året, både utbildningar för personal och enskilt hos oss.

Och med andra parter och så, och allt vi gjort har ju grundats i att det är medarbetare som uttryckt frustration, önskemål, depression uttryckt en önskan eller uttryckt en berättelse från patienter som återkommit och hur man gör annorlunda när.

Håkan

Jag tycker det låter så spännande för den generella bilden eller mediabilden kan vi kalla den, är ju att psykiatrin har långa väntetider och det speglas oftast i en ganska negativ bild.

Och ni har haft era bekymmer, de förstår var och en. Men hur firar ni de här framgångarna som man så sällan ser rent allmänt i samhället? För vi förstår att de finns.

Emma

Och det gör det ju. Det är ju väldigt olika inom vilket uppdrag och vilket område man jobbar med.

Kollar man på NPF som exploderat och bara ökar och ökar i landet och därigenom och vilket innebär att områdena har ett mörkertal.

Vi har inte väntetider och vi skulle ju vilja nå många fler med, vi tror att det finns många fler.
Men hur vi firar så är det ju dels såklart att vara noga gruppen att prata om, att vi ser det som också går bra, att vi lyfter varandra.
Och åter till den här konferensen.
En av de viktigaste grejerna när vi satt och planerade för den var att

medarbetare inom offentlig sektor behöver få känna sig viktig, var och en i det arbete de gör och bidragit med väldigt mycket varje dag.

Vi såg till att man blev bjuden på lunch och fika och man skulle känna sig viktig, att det man fick med hem att känna att man gör ett otroligt viktigt och värdefullt arbetet.

Håkan

Och det här är ju.

Anna G

Det här är jättebra.

Håkan

Jag ryser. Det rinner kalla, inte kalla kårar. Jag får ståpäls som Gunde Svan sa. Alla vi som någon gång har jobbat inom det allmänna i allmänhetens tjänst känner igen det här och att det är oerhört många, väldigt skickliga medarbetare som behöver få den här feedbacken hela tiden.

Anna G

Och det är sådan otrolig kraft i det engagemanget som blir när man lyckas skapa en sådan här sammanhållning och verkligen gör det tillsammans.

Emma

Jag håller helt med och att man liksom kan…

Vi behöver det.
Jag har en bild av, nu har jag jobbat i tio år snart i offentlig sektor.

Jag tänker att när man pratar runtom i landet, det är likadant, att ibland är min upplevelse av att bilden är att det bara är tungrott och det är långa beslutsvägar och en dålig ekonomi eller andra saker.

Men min erfarenhet är ju att det finns så otroligt mycket att göra och man behöver hitta vägar för det, och som ni är inne på.

Och att det finns så mycket kraft och kompetens hos våra medarbetare kan man liksom uppmuntra det och motivera det och hitta via externa medel eller via samverkan.

Det är ju häftigt att få göra det och att det går ju också, även om vi inte kan ha kickoff hela tiden.

Eller vi kan göra andra saker som privata där vi kanske inte stå upp senare när vi använder skattemedel på det sättet och det finns mycket mer vi kan göra som kraft.

Håkan

Ja, det är så mycket mer en glädje och spänst i allmänhetens tjänst det rymmer så himla mycket mer.

Och det måste man fortsätta våga prata öppet om också som medarbetare.

Jag känner stolthet över mitt arbete därför att vi uträttar stordåd hela tiden och det måste man liksom våga lyfta i olika sammanhang.
Det är härligt att ha dig med i vår podd. Jätteintressant att få höra om hur ni har jobbat med den här beroendedagen och vilka utmaningar ni står inför.
Några som också har haft några utmaningar senaste tiden.
Det är ju Anna Sjövall framför allt, som har varit i Umeå och avverkat ett maratonlopp. För nu ska vi in i det vi brukar kalla vårt lilla hälsosamtal.

Och här vill vi liksom, hur ska man kort beskriva det?

Vi vet att mängder av människor blir sjuka i hjärt- kärlsjukdomar för att man kanske har en halv osund livsstil.

Det finns mycket man kan pyssla med själv.

Man behöver inte springa maratonlopp men liksom föra in den här motionen i vardagen och kanske ha lite koll på vad man käkar och så vidare.

Så det är det som det här samtalet egentligen handlar om.

Men vi måste ändå fråga hur gick det på maraton eftersom du är löpare?

Anna S

Det gick jättebra. Ett väldigt, väldigt roligt lopp. Och Umeå är fint det var strålande sol.

Jättekul, det vet jag, men det var en bra känsla.
En bra tid. Jätteroligt var det!

Håkan

Om du fick skryta lite grann över din egen insats nu då, eftersom jag vet att du har tränat målmedvetet och hårt och gett dig ut på regniga och blöta vägar med målet att liksom komma i marathonform inför den här dagen.

Om du fick skryta lite grann. Vad tycker du har varit din absoluta bedrift?

Anna S

Apropå utmaningar, utmana mig själv. Ja, man måste utmana sig själv. Det är det någon som har sagt till mig om det också. En som jobbar som PT.

Så det tog jag med mig. Man kan mer än man tror och man behöver pusha sig själv lite. Och det jag tycker jag att jag lyckades med.

Håkan

Bra. Jag tycker du säger lite man kan mer än man tror för det är så lätt att säga upp ur soffan och ut och motionera och man måste alltid börja någonstans.

Anna S

Man måste börja någonstans.

Håkan

Börjar man aldrig så blir det ju aldrig någon början. Och du har gjort en bra tid också. Om vi nu ska ge oss in i tävlingsträsket.

Anna S

Ja, för mig var det en jättebra tid. Finns ju de som är mycket, mycket snabbare än mig.

Håkan

Ja, det ska gudarna veta för att du inte springer i landslaget. Men i alla fall. Berätta om tiden.

Anna S

Jag sprang på 03:57.

Håkan

Extremt bra som mot motionär. Helt Okej fyra under 4 timmar på ett maraton. Det hade känts bedrövligt om du hade sprungit 4 timmar och typ en sekund eller.

Anna S

Om du hade varit så nära. Ja.

Håkan

Vad kul! Emma Hur? Hur pysslar du? Hur tar du hand om dig själv med livsstil och hälsa och motion och mat och allt sådant där?

Emma

Ja, med mig själv. Jag tänkte på det du sa där om att det var mycket bakom att verkligen börja smått och tänka att allt man gör är bättre än ingenting.

Men ja, promenader, äta bra.

Jag har ju den fantastiska möjligheten att dock sitta när man åker buss. Jag pendlar ju till Östersund, men jag vet att återhämtning och att när man vet att man ska in på en buss och bara landa innan och efter jobb och sen kan man fylla på med annat, äta bra och bara ta hand om barnen.

Håkan

Du får inte känna att det är en samvetsfråga utan att det är mer en viktig fråga?

Emma

Med tanke på området jag jobbar inom är det ju en oerhört viktig fråga för mig.
Men det är ju någonting att komma ihåg att det är en helhet, mår vi fysiskt bra så tendera ju det att spilla över på det psykiska.

Håkan

Ja och ja, tack för den klokskapen Emma och Granevärn, du har ju dragits med en lite tråkig förkylning eller om det var influensa. Har du rett ut vad det var för någonting eller red du bara ut stormen?

Anna G

Ja, men det gick över till slut. Det mesta gör ju det.

Håkan

Bra! Och hur ser det ut? Har du varit i Vålådalen än? För de har ju haft premiär på snö.

Anna G

Självklart.

Det var det som var förra veckans belöning och det var belöning för att jag tog mig igenom en utmaning faktiskt.

Håkan

Och är det nu det kommer cliffhanger?

Anna G

Jag har tränat rullskidor med instruktör och här på skidstadion.

Håkan

Var det en kändis.

Anna G

Ja, det är en av åkarna i ett av långlopp, Stina faktiskt.
Det tycker jag är helt fantastiskt när man bor här där vi gör, att de här skidskyttarna är så tillgängliga, man kan boka in en lektion och få superproffsig hjälp.
Men för mig är det stora egentligen att övervinna min egen ångest för att åka rullskidor i de här backarna.
På skidstadion. Det var det stora för mig. Men det var väldigt, väldigt fint. Att få den hjälpen och övervinna ångesten.

Håkan

Och ångesten ligger ju såklart i att det är backar upp. Det kanske inte är det värsta utan det är backar ned.

Anna G

Backarna på rullskidor som kan kännas lite svårt när man inte är uppvuxen på de här grejerna.

Håkan

Det verkar gått bra jag ser inga skrubbsår i ansiktet.

Anna G

Jag höll mig på benen.

Håkan

Du fick bra konkreta tips. Så här gör du nu.

Anna G

Jag har mycket teknik tips i stakningen och diagonal och även stakning med frånskjut på rullskidor. Det är inte helt lätt att stå på ett ben. Skidor.

Håkan

Men vad bra för att du tar ju in ditt intresse liksom på en annan nivå kan man säga. Det här är inte bara motion för dig utan för dig. Det är en stor del av livet.

Anna G

Och att fortsätta kunna utvecklas i det ja.

Håkan

Det får ni gärna fråga hur det går för mig.

Anna G

Ja det är ju lite mer ett förhör för att du försöker smita undan varje gång.

Håkan

Ja, jag smiter inte undan med mitt motionerande.
Igår var jag och körde ett pass för mina ben, ganska intensivt och då kände jag, jag var tvungen att säga det till min fru. ”Alltså det är inget bra flås”.

Så det blev lite tungt för flåset så jag insåg att jag måste som konditionsträna och måste konditionsträna mer. Det där duger inte.

Anna G

Rullskidor Ja.

Håkan

Inte kanske rullskidor jag vill att snösäsongen kommer i gång faktiskt på allvar.

Anna G

Det är inte långt borta.

Håkan

Emma. Sköt om dig och det var jättekul att ha dig med podden!

Emma

Tack snälla! Tack för att jag fick vara med.

Håkan

Och till Anna och Anna tills vi hörs och ses nästa gång. Ni får ha det så bra!

Anna G och Anna S

Detsamma.