77 - När vi gör ett tankeexperiment, med hjälp av en flygplats

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - Hälso- och sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• MS - Mattias Skielta - Chefsläkare
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

Håkan
Vårdens utveckling i Region Jämtland Härjedalen är åter.

Hej och välkommen!

Anna G
Tack!

Håkan
Hälso och sjukvårdsdirektör Anna Granevärn.
Anna Sjövall verksamhetsutvecklare. Alla har kvar sina sia arbeten i skönt och höra.

Anna G
Men visst har du lite extra(arbete) också kanske?

Anna S
Vet inte.

Anna G
Lite uppdrag har du väl?

Anna S
Jo, det har jag. Jag brukar få uppdrag hela tiden. Precis.

Håkan
Mycket som rymmer i din roll kanske?

Anna S
Ja, det är min chefs sätt att göra så. Det kan vara mycket. (skratt)

Håkan
Vilken bra anställd. När chefen säger jag ska göra, så gör jag det.

Anna G
Det är jättebra.

Anna S
Så är det när man har bra chefer.

Håkan
Härligt att höra. Tillbaka som gäst är Mattias Skielta. Välkommen hit igen! En liten presentation så att folk hänger med. Vem är du?

Mattias
Internmedicin Reumatologi Jobbar som chefläkare. Har lite mottagning på medicin mottagningen som heter Diagnostiskt Center.

Håkan
Kul att du är här igen!

Mattias
Tack!

Anna G
Och hur är det med din forskning Mattias?

Mattias
Den har verkligen hamnat på efterkälken.
Många, många tjänster har gjort att jag inte kunnat gjort det. Så jag hoppas jag kan göra det nu när jag blev av med en.

Håkan
Något har försvunnit från dig.
Tanken är också att du ska frigöra mer tid till att kunna forska.

Mattias
Ja, jag hoppas det.

Håkan
Hoppas! Vad är det för område du forskar på?

Mattias
Hjärtsjukdom och reumatologi. Ledgångsreumatism.

Håkan
Det här är viktigt. Hoppas du får möjligheten.

Mattias
Ja, jag också.

Håkan
Ja Anna Granevärn, du får väl se till att frigöra lite tid åt det.

Anna G
Men absolut självklart. Vi tycker forskning är viktigt och vi vill gärna att våra medarbetare ska kunna forska.

Håkan
Viktigt för sjukvården.

Anna G
Viktigt också för att det ska vara en attraktiv plats att jobba på. Att man kan göra olika saker just som man är intresserad av. Kombinera på olika sätt.

Håkan
För vi vill ha hit människor som vill forska. Det höjer liksom statusen på Regionen och sjukvården.

Anna G
Jo, men det gör det ju.

Håkan
Attraktivare som arbetsgivare.

Anna G
Det kan vara attraktivt också för de som jobbar hos oss att kunna välja och göra olika saker.

Håkan
Inför den här inspelningen så…… Det har gått lite annorlunda till den här gången, för jag vet egentligen inte särskilt mycket mer än att du den här gången skickar ett mejl att vi ska prata om paradigmskifte och flygplatser. Ja, då vart man ju lite nyfiken. Det är ungefär där vi står i detta nu när vi spelar in.

Anna G
Och du blir som lite testkanin i det här för att du kommer väl att få möta chocken och ångesten kanske i det vi säger. Jag vet inte, men vi får se hur du reagerar.

Håkan
Jag tar på mig testkanonshatten. Det här med flygplatser?

Anna G
Men jag fick ett samtal från en patient förra veckan som ringde och är en patient som är mycket i vår hälso- och sjukvård. Han går på väldigt mycket undersökningar och mycket behandlingar både här och i Umeå och har väldigt mycket kontakter. Och så lever han sitt liv parallellt och med att han har väldigt mycket sjukvårdsinsatser.

Men så hade han varit ute och flugit en dag och kliver in på flygplatsen.

Där hänger alla informationstavlor med alla flighter från alla gater till alla ställen. Oavsett vilket språk du pratar så förstår du. Det var lite enkelt att förstå hur man ska göra. Det är också enkelt att boka flygresan på sin mobiltelefon och du har biljetten digitalt. Du behöver inte hålla på och krångla eller ifrågasättas eller någonting. Och det här funkar ju i hela världen typ. Och då ställer han sig frågan Varför funkar det inte i hälso- och sjukvården? Vad är det som är så svårt?

Håkan
Han drog en parallell till det.

Anna G
Det är så mycket lättare och egentligen så komplext också med bagage och logistik och människor och språk, kommunikation, tider, flygplan. Och om vi då i sjukvården som ska ta hand om patienter, självklart med olika kompetenser och på rätt tider och rätt plats och rätt vårdnivå och allt. Men hur svårt ska det vara?

Om man kan köra flygplan över hela världen?

Och jag blev lite tagen av det där faktiskt och reflekterade ganska mycket efter det samtalet och började se lite grann på det.

Vi håller på med omställningen av vården i ett annat ljus.

För om vi betraktar vårt sjukvårdssystem som en flygplats så är det väldigt mycket vi håller på med.

Bygger, det är som att alla de här byggplasten hänger överallt.

Det är lite avspärrat.

Passagerarna får gå efter tillfälliga skyltningar för att ta sig till rätt gate och det är lite trångt. Det är lite besvärligt, men vi har ändå hoppet om att det kommer bli bra för att en dag så åker all den här bygg lasten och allt bort, och då ser vi den nya fina flygplatsen som vi har byggt samtidigt som vi har använt den gamla.

Och om vi betraktar den omställning vi håller på med, alla de förändringar vi gör i hälso och sjukvården, i arbetssätt, i digitala system, i kunskapsstyrning, riktlinjer, tillgänglighet, allt tillsammans, så är det som att bygga en ny flygplats där allt måste klaffa.

Och vår verklighet är också att vi har ett ganska rejält ekonomiskt underskott. Vi kan inte finansiera det vi har i dag. Så det vi gör behöver göras på ett annat sätt. Det är en gigantisk utmaning och vi pratade om det här i hälso och sjukvårds ledningen och Mattias var med och Mattias.

Jag tyckte inte det blev en så bra utveckling eller reflektion i gruppen efter ditt inlägg så vill du fortsätta hur du tänkte kring den flygplatsen?

Mattias
Ja, jag tänkte att det är en ganska logisk förklaring till varför en vanlig flygplats fungerar. Det är ju att ansvaret för att ta sig till flygplanet är ju passagerarens i hälso och sjukvården i dag.

Jag styr ju väldigt mycket vad patienten ska ha undersökt om de ska göra det. Det ligger ju liksom hos oss hur många kontroller den ska göra och så bära det liksom.

Allting är väldigt styrt.

Vi frågar ju inte patienterna om de vill hamna i kontrollrum eller vart de ska och vi undersöker.

Så jag tror att det måste vara så. Det måste bli ett paradigmskifte i mindset hos alla som jobbar om att vi måste förflytta oss till att det är patientens ansvar över sin egen sjukdom och sin egen kropp och sin egen hälsa.

Både liksom primärpreventivt och sjukvården, att man kan hjälpa dem till att inte bli sjuka och så.

Sedan är man sjuk så att man, då man är kroniker, att man har ansvaret för att ta sina prover själv och man gör de här olika delarna och sen och att vi bygger våra digitala system utifrån att patienten har ett eget ansvar.

Vi kan ju dra en analogi till skattemyndigheten eller bankärenden eller ja, varför fungerar det?

Jo, det är för att det är gjort utifrån att ansvaret är medborgarens. Det är du som ska lämna in din skatt. Det är du som ska besikta bilen, det är du som ska ta lån.

Så har vi ju inte alls det i sjukvården, där krockar ju våra system.

Vi har ett behov av att ta ansvar för patienten och det måste liksom flyttas för att det är då vi kan skapa digitala system som fungerar.

Då kan patienten själv göra saker så att man kan kroka i på ett helt annat sätt.

Håkan
Det låter ju hemskt eftersom man förväntar sig att få det här inom sjukvården, att den talar om för mig som patient vad jag behöver.

Mattias
Ja, absolut. Och jag kan bara dra det själv. Jag går på medicinmottagningen och då fick jag ett brev av en kollega då som är min doktor då som sa att då man ska lämna prov, och när jag fick det hem? Så tänkte jag.

Hur många händer är det inom hälso och sjukvården som har tagit i just att jag ska gå och lämna ett prov i stället för att det är mitt ansvar.

Att min kollega då har sagt att ja men du ska lämna prover en gång per år.

Varför ska min kollega bestämma att provet ska tas?

Sen så är det en sköterska som ska lägga upp provet, eller läkaren gör det själv då ska man skicka ett brev hem.

Man ska betala porto för det och jag ska boka en tid på en hälsocentral för att ha emot ett prov. Sen så kan min kollega godkänna provet, ringa upp mig och säga att provet var bra.

Hur ska vi gå vidare i det här?

I stället för att man har flyttat ansvaret och sagt från början, att du lämnar proven, går i mål, du lägger upp provet själv och om provet ligger inom det här referensområdet, då gör det ingenting.

Sen så kommer vi att träffas om fem år eller någonting sådant där. Och är det så att du mår dåligt, hör av dig och inte att vi liksom hela tiden försöker jaga efter att kolla om de har det bra eller inte.

Håkan
Det här är ju liksom en hel samhällsförändring i grunden. Om en sådan här vision ska bli verklighet så krävs ju skolning från barnsben.

Anna G
Absolut, Det gör det.

Håkan
Även för läkarkåren och alla som jobbar inom vården.

Anna G
Men det har nog inte varit helt smärtfritt när den digitala deklarationen infördes heller. Och om vi drar den parallellen så finns det ju någon slags brevlåda kvar där man kan stoppa in det pappret om man vill göra det.

Om man inte heller trycker på skicka, klart innan så kommer vi också behöva ha det. Och vi kanske inte kan skrota den helt. Den kommer behöva finnas kvar.
Men alla andra bitarna så kan man själv boka, göra klart och när man har gjort det så.

Jag tänker på det vi pratade om innan. Mattias kring det här med höftartros spåret.
Bara som ett exempel: ”att vi tror att vi har det här”.
Men då gör du det här först och då kanske när man har gjort det, då blir nästa nivå tillgänglig att kunna boka in sig på. Det var lite så du menar.

Mattias
Ja, men exakt. Man pratar ju om personcentrerade vårdförlopp. Det har ju funnits. Eller finns det ett standardiserat vårdförlopp för det.

Utredning mot cancer till exempel. Och nu har man ju liksom lagt även det på andra kroniska sjukdomar. Ledgångsreumatism eller höftartros eller hjärtsvikt.

Eller att det finns flera olika signaler. Och där har man ju byggt och sagt olika delar. Vad är ett förlopp i det här.

Många kolleger tycker ju att man problematiserar och krånglar till det genom att man skapar någonting som kollegor då ska göra för att patienten inte ska göra en annan sak.

Men om man då flyttar det och säger att vi bygger personcentrerade vårdförlopp som du själv ska göra, då är det ju mycket enklare att man säger det. Du kan gå in på din hemsida, kolla ofta på de här olika sakerna som ska göras och då kan ju vi från sjukvården säga okej, du ska beställa de här grejerna, hos en sjukgymnast, gör de här övningarna och sen i slutet av det.

Då kanske man inte kommer fram till att det är nog höftartros och då kan man förskriva en egenvård, att genomföra.

Då. Som ett grovt exempel bara.

Men jag tror att det skulle vara mycket enklare för oss alla oavsett egentligen var vi jobbar inom hälso och sjukvården.

Om det var så att vi hade liksom en vision framåt, att det är dit vi ska för att då om patienten ska sköta det själv, då måste man bygga upp de här så att det blir enkelt för dem.

Jag tänkte på just flygplatsen också, det här att tittar man på flygplatsen så, du har ju fortfarande dem som behöver assistans för att ta sig från dörren till planet.

Om du åker bil och du sitter där och du ska ha dem som kör rullstol, de lyfts in, så att den delen finns ju även kvar på en ny flygplats eller den nya hälso- och sjukvården.

Men det kommer inte var så många så vi kommer kunna leda alla hela vägen utan det är de som behöver det, att ledas dit de ska. Och det ska ju vara så enkelt så att de alla ska kunna klara sig själva.

Håkan
Och det är specialbagage och sådana saker.

Mattias
Ja, exakt.

Håkan
Jag förstår. Men det kan ju vara en viss skillnad på att göra sin deklaration och ta ansvar för den och att ta fullt ansvar för sin egen hälsa. Vi har ju liksom byggt upp ett system under något hundratal år här.

Läkarvetenskapen kom Där ska vårt förtroende ligga. Vi förväntar oss att få hjälpen. Vad det nu månde vara när jag söker för något besvär.

Det är en total omställning att välta den här kolossen.

Anna G
Det finns ju olika sätt att tänka kring det här. När det gäller att betala skatt så har vi ju en väldigt…Vi har en väldigt stark tradition av att vi betalar skatt i vårt land. De flesta kanske inte försöker fuska, men skulle man fuska och det blir fel, då kanske man får något straff också på det. Och så funkar det inte riktigt i hälso och sjukvården utan där står vi liksom och försöker förstå, vad vi blir och det blir inte så att man hamnar i fängelse för att man gör fel, liksom i bokning i sjukvården, utan det är väl mer att vi ska kunna guida.

Det ska vara så tydligt skyltat, man ska hitta, man ska veta vart man ska, man kanske låser upp nästa nivå när man har gjort klart och fått provsvar.

Ja men då låg det utanför referens intervallet.

Nu finns det tillgängligt att då låses det upp att nu kan du boka en tid för du behöver prata mer eller träffa eller göra någonting.

Håkan
Ta ansvar för det. Du själv och jag behöver inte ha en massa andra händer inom sjukvården och administrationen som hanterar det här.

Anna G
Men det kanske behöver finnas en hjälpknapp där man kan räcka upp handen om man känner att det här blev övermäktigt för mig.

Ja, det här kan inte jag göra själv, men då kanske man måste få sätta upp handen så här och då är det någon som ser och kan hjälpa genom systemet eller till nästa nivå så att den här manuella vägen finns också.

Håkan
Det är otroligt spännande tankar och det är en spännande vision och frågan om en sådan som jag upplever det under min livstid.
Tveksamt, därför att det tar ju tid att ställa om ett helt samhälle till en sådan här typ av omställning.

Anna G
Ja, det gör det. Och det man också kan fundera på vad vi har för hinder. Finns det hinder i lagstiftning eller i andra delar?

Mattias
Alltså jag tror inte…. jag tror att man får bara bestämma sig för att det här är visionen, det är dit vi ska.

Sen så kommer alla ta sina olika steg för att det är olika saker som passar olika, oavsett om det är hälsocentraler eller om det är någon…en specialitet eller vad det är för någonting.

Allting kommer att vara olika och det är olika för olika medborgare, men har man liksom bara …. liksom inom hälso och sjukvården är målet att det bestämmer oss för att det är dit vi ska.

Då tror jag att vi alla samlas runt det, att det är dit vi ska och då jobbar man utifrån det.

Har ett exempel förut när vi pratade om hälso- och sjukvård och pengar och hur man liksom ska spara pengar.

Det är ju liksom en tradition på något sätt av att nu ska vi spara pengar, då kapar vi här och frågar inte hur drabbar det någon annan.

Jag tror att skulle vi här ha den där personen, då skulle frågan om vi…. kan vi göra så här för att underlätta?

Det blir en annan belastning på hälsocentralerna, än någonting…. att det blir som en annan kraft till att gå åt det hållet och att vi jobbar mera som ett lag än att vi är liksom är individuella.

Det är ett gäng forwards och backarna och alla sköter sig själva.

Men det blir mer att det är ett mål att samlas runt, vilket jag tror också kommer göra att vi som jobbar ofta ska försöka liksom härbärgera patientens oro och sådana här saker över att man är sjuk nu.

Eller jag är inte sjuk.

Jag tror att om vi då ska släppa det och låta patienter själv sköta de här sakerna och sen höra av sig om att …det hittills verkar som att jag kanske är sjuk nu, och behöver din hjälp för att bli frisk och jag tror att …Kan man släppa den oron eller känna känslan av att ”nämen det här känns inget bra” att jag släpper det här till en som är kroniker eller att man kan söka själv.

Och det är lite grann som du var inne på förut.

Just att man kanske inte kan bygga en hälso- och sjukvård utifrån att det finns de som kommer överutnyttjar sjukvården. Sen så styra då eventuella sådana som kanske överutnyttjar eller missbrukar förtroendet får man väl ändå säga att det blir att man nu får sköta det här själv.

Håkan
Det är ett enormt stort ansvar på mig som individ känner jag. Om man är konkret det jag står och tänker på, att det kan till och med vara svårt att få till en årlig hälsocheck på mig själv.

Jag måste i dag söka för att jag har besvär. Jag kan inte bara ringa till primärvården, säga att jag ska vilja gå på en årlig hälsokontroll.

Har du ont i magen kan ju svaret bli eller vad har du för besvär? Jag har själv varit med om det. Jag trodde i min enfald för några år sedan att det är väl bara att höra av sig så får man en liten status på hur läget är. Men det var kalla handen.

Mattias
Det där är att liksom …det är ingen som ifrågasätter om du ska flyga fyra gånger om året utan du får ju flyga hur mycket du vill och här tror jag också att det ska individanpassa.

Vissa är ju mer orolig för att bli sjuk eller inte och då måste man ju då kunna ha möjligheten själv att kunna fundera kring.

Och jag skulle vilja göra den här hälsoundersökningen.

Eller jag ska väl lämna mitt pass där varje år när jag börjar när jag är 30 och låt den personen göra det då. Vad är annars riktlinjerna i Sverige om att komma fram till var man ska börja när man är 50 60 år sedan liksom? Och även om det då kommer de flesta kommer ta det, vissa kommer inte göra det heller för man har glömt bort det för att man inte tänker på det. Men, då får man kanske ha liksom någon form av hälsa när man går in i sin roll. Nu fyller du ju 50. Kom ihåg att du ska ta de här olika sakerna. Ja, det är lite av den delen av och det måste vara ditt ansvar och vi måste släppa det här att nämen så där kan du inte göra för det kommer generera jättemycket.

Håkan
Det var inte det jag ville komma för om jag vill ta det ansvaret? Nej, som det ser ut i dag, det går inte. Då lägger jag av. Eller ja, eller så drar mig lite tillbaka. Eller så blir jag kanske lite krasslig och förstår först. Då är det liksom läge. Och eftersom jag traditionellt.

Mattias
Precis då kanske redan är sjuk så kan det vara. Men samtidigt också är det ju att om vi då hela tiden säger nej så kommer du höra av dig ett par gånger till och då har jag nu gjort kanske gånger innan vi säger saker. Men det tar mig. Tror ni att man blir less eller? Man orkar inte. Men om du har tagit en gång så är du som förut med det och du kommer inte ens belastar hälso och sjukvården, det ser jag själv. Referensvärdena varierar, men jag tror att

det handlar om att våga ha den där, den vetskapen. Sen kommer det vara absolut jättemånga olika ställen och många som ifrågasätter och det kan göra att man inte tycker det liksom.

Håkan
Det är nästan det lättaste som finns, att probleminventera. Det är bekymmer och problem. Hur ska det här gå? Kritiska frågor. Men ni har inte tänkt färdigt kring det här.

Anna G
Det är en lång resa framför oss med många resenärer och tanken kan ju vara lite svindlande. Men ja, jag skulle vilja att alla kunde kliva in i den här nya flygplatsen och klämma och känna och bygga. Sätta dit lite legobitar och testa, provköra, provåka både medborgare och medarbetare så att vi tillsammans bygger upp det som blir bra.

Då tror jag att vi kan fånga det, men också att vi kan få den här rörelsen där man känner att man är med och skapar någonting och att det inte bara är ledningen som kommer med någonting nytt och säger att nu ska vi ha det på det här sättet.

Håkan
Det klassiska ja, eller som det brukar kunna vara ibland.

Anna S
Jag tror också att man måste våga misslyckas, inte att inte att man inte gör farliga saker. Naturligtvis inte.

Men jag tror också att det finns en inbyggd rädsla göra saker rätt, vi får inte tappa bort någon.

Vi får inte missa någonting.

Vi får inte göra fel. Men det görs ju. Det görs i dag också. Kanske fel för att vi människor och för att patienten gjorde någonting fel eller vårdpersonal gjorde någonting fel. Men vi kan inte.

Vi måste våga eftersom vi måste våga misslyckas faktiskt.

För det går ju att ändra. Det finns ju ingen som har facit. Så här gör vi och det blir rätt.

Håkan
Och det blir lite grann som flygvärdinnan?

Anna S
Ja! Men jag tror jag blev inspirerad av Anna när jag var i USA i somras och de är ju experter på att de har tänkt på allting kände jag.

Att gå in på en flygplats i USA, herregud, jag hinner inte ens dra upp handen. Så kommer någon och frågar vad vill du ha hjälp med? Ett leende, service!

Håkan
Själv flög vi hem från Thailand en dag för sent. Vi missade flyget.

Anna G
Men ni kom hem.

Håkan
Vi kom hem.

Anna G
Någon tog hand om er.

Håkan
Det var någon, kan berätta att vi skulle flyga den 22: a hade jag trott hur länge som helst eftersom jag hade tittat på biljetterna 25 gånger och när vi väl ska flyga hem så säger han, någon. Det här planet gick igår var vid min fru gick ner på huk och liksom blev alldeles yr och jag blev alldeles spattig och tänkte hur löser vi det här?

”Då kan du boka om resan men då har ett biljettkontor runt hörnet. Ni måste köpa nya biljetter” och jag börjar med telefonen och ska föra över pengar från ett konto till ett annat och jag tänker ”det här är svindyrt”. Hem kommer vi men, det kommer bli dyrt.

Så var vi ju nästan på.

Fick ångest och det fick även jag hantera på lite håll och….

Anna G
Panik.

Håkan
Och panik inpå det.

Jag förde över pengar till det här. Det blev faktiskt ganska bra. Det var humant liksom. Det kostade oss 7000 extra att ta oss hem.

Anna G
Sen kändes det som det var hjälpsamt att du sa till din fru ”det här blir dyrt”. (skratt)

Håkan
Något jag absolut inte borde.

Anna G
För hennes ångest. Det lindrade kanske att fylla på henne med ångest så att du lättade. Att man flyttar över lite ångest.

Håkan
Även om det inte var avsiktligt så blev det effekten.

Att allt löste sig inom loppet av 5 minuter därför att det fanns det arrangemang.

Anna G
Vilken lättnad.

Håkan
Jag är inte den första som har flugit fel eller valt fel datum, så de vet ju det här. Alla där vet hur de ska hantera det.

Anna G
Och inte fick du någon notis innan att nu börjar det bli dags.

Håkan
På mejlen och jag läste lite slarvigt och jag hade ju semester.

Tänkte det var som en dag innan, men det var ju bara några timmar innan jag fick notis. Så att jag förbannade mig själv att jag inte hade varit mer noggrann och även låtit andra titta på biljetten. Till exempel min fru kunde kontrolläsa här så ser vi att vi liksom har samma uppfattning. Så det lärde vi oss av. Så var det med det. Men tillbaka till den här versionen då.

Hur sätter man en sådan här vision på pränt och försöker hitta

vägar framåt? Man måste ju ta några steg. Vissa små steg kanske från början. Det går inte bara att vända på allting rakt upp och ner. Det blir förvirrande och smärtsamt.

Anna G
Men så är det. Och vi kommer ju behöva prioritera för att plånboken inte är stor. Men vi jobbar redan med någonting som vi kallar Färdplan 2030 och i den har vi milstolpar och egentligen handlar det om att förhålla oss till den.

Det här tankeexperimentet kring flygplatsen kan det vara hjälpsamt för oss att prioritera milstolpar i den här färdplanen.

Vi kanske behöver ha styrande principer eller strategier som vi behöver förhålla oss till så att vi kan ta de här besluten också i verksamheten, så nära verksamheten som möjligt. Förstå att när vi nu gör det här är det här en byggsten i den nya flygplatsen eller är vi på väg att bygga ut åt ett annat håll så vi tar rätt beslut på alla nivåer, men också att vi lägger tiden på rätt saker.

Vi hade på hälso- och sjukvårdsledningen den här veckan om informationssäkerhet och utbildning i informationssäkerhet.

Det som är självklart att det här behöver vi hantera och det kan ju i vissa ärenden kan vara lite så här torra ord, men det ska bara hanteras.

Men om vi tänker på hur viktigt informationssäkerhet är för den nya flygplatsen, då tar man den ännu mer till hjärtat och kanske leder, driver på det här ännu mer att vi måste jobba med de här frågorna.

Vi måste se till att alla är utbildade i informationssäkerhet för att vi ska våga köra flygplanen på den nya flygplatsen ännu mer.

Håkan
Och det är väl inte fel att titta på hur andra organisationer lyckas med det som liknar det ni behöver nå, till exempel flygplats? Ja, men förs de här samtalen på nationell nivå också.

Anna G
Inte på, inte som det här tankeexperimentet direkt. Men det finns säkert olika delar om man gör det på lite olika sätt. Men det kan kanske vara en resa för att den blir så genomgripande om vi också ska klara de ekonomiska målen eller egentligen de resurser vi har i vårt samhälle här i Jämtland. För att ha ett sjukvårdssystem.

Håkan
Mattias Kan man göra några andra jämförelser som du då tänker på?

Mattias
Ja, jag har pratat om vad hälso- och sjukvården måste bli. Då måste vi sträva mot ”Teslavård” och vad innebär det?
Ja, men om vi tittar på att vi har en fossilbil i dag.
Jag tror att vi inte kan spara några pengar därför att vi bedriver liksom en traditionell Volvoservice.

Det vill säga att du ska köra bilen dit, någon serva bilen och sedan gå och hämta den.

Man gör det och det vill vi väl också göra inom hälso och sjukvården.

Det är att vi försöker liksom måla om det lite snyggare.

Och också går vi in och träffar en personliga tekniker för att man ska liksom få sin bil servad.

Du kan boka via nätet då.

Och det här, det är liksom det är så långt man kommer där.

Man vet ju att du tjänar pengar på att du ska göra någonting medan med Tesla då är det som att det varit en bil på garageuppfarten.

Det är två helt skilda världar i hur man liksom tänker. Hur ska vi tänka med doktorn eller föraren?

De är ju ungefär som en liten mixer, lite grann som att köpa en laddhybrid.

Du kan gå in där och boka, men de kommer säga ganska snabbt att nej, du måste gå på en hälsocentral eller att de själva startar hälsocentral för är där de tjänar pengar.

Alltså, alltid så länge vi använder en människa som ska göra någonting så kostar det pengar och när vi tror ska underlätta för patienten så målar egentligen bara om och på något sätt stöper om ett gammalt arbetssätt i stället för att försöka liksom tänka nytt.

Nu blir det väldigt mycket företagande och man tycker att som ICA till exempel som har startat med ICA to go, det där du sätter upp en barack och du har mat där inne och du loggar in och går in genom dörren med Bank-ID och när du kommer in i den där lokalen.

Du är helt själv.

Du kan välja precis vad du ska handla där inne och du blippar och grejar och har det övervakat och sådant där och du kan gå därifrån.

Ja men tänk om vi skulle kunna göra en egen? En hälsocentral i form av en barack som du sätter upp uppe i arenan till exempel. Och så står den där och att du kan gå in där själv.

”Ja, nu börjar jag känna mig lite tokig”.

Och det finns en dator du kan titta på.
Vad är det för någonting?

Klicka på det här och vad är det som du ska göra?

Ja, med lite torrkemi kan du sticka dig själv i fingret, lägga på ett papper, lägga det på brevlådan.
Du behöver aldrig åka in, du behöver inte ta dig någonstans.

Det måste bli liksom lätt.

Men, det är ju liksom det i den där visionen.

Den där tanken som inte har några hinder för det.

För att det blir det helt annorlunda och det är det där steget som måste gå.

Att det är så annorlunda.

Att den som kliver in i det, de som öppnar en ny värld.

Att man tänker så.

Håkan
Bra liknelse. En obemannad, formad hälsocentral med vad den nu innehåller.

Mattias
Jag menar, det finns ju jättemycket i regionen som man skulle kunna testa där. Man sätter upp en stuga och så kan du sätta på en hälsocentral som liksom fortsätter finnas bredvid.

Sedan kan ju utbudet utvecklas allt eftersom, men i början är det bara att lämna kontroll, prover, blodsocker eller vad det nu är för någonting. Men, just det här att ja, vad vill man ha mer? Vad finns det mer här som jag skulle vilja göra? Vad är det? Går man via både via medborgarna, vad de vill ha men samtidigt också vad vi har en kreativitet hos oss för att underlätta för dem om vi har visionen. När jag pratar lite med Magnus Aspegren (Regional utvecklingsdirektör) att det finns ju ganska mycket inom kulturen och många som jobbar inom kultur som är otroligt duktiga på att forma sådana här visioner.

Så jag tror att det finns jättemycket inom regionen där vi tillsammans skulle kunna få till den här funktionen så att den passar alla medborgare och oavsett vad vi gör i regionen och inte bara hälso och sjukvården. Men det blir enkelt att samlas runt den och förstå.

Håkan
Då krävs det att man börjar samtala med varandra, gå över gränserna inom olika verksamhetsområden i Abborrträsk har man en sådan här butik som är obemannad. Där var jag in och köpte två läsk och två glassar tidigt i somras.

Anna G
Vi har faktiskt en i Myrviken också som ligger nära där jag bor och jag bor inte jättelångt från stan, men den är vanlig på dagen.

Håkan
Det är otroligt enkelt. Mycket enkelt att utföra ärenden och allting. Det var ordentligt och det var klart på någon minut. (Köpet)

Mattias
En annan sak som jag diskuterat lite grand kring nu på smittskyddet. Regionen har instaboxar (utlämningsboxar liknande postens) som man bara ställer ut där man hamnar så jag behöver bara lägga ut proverna på de här ställena så kan man komma dit och hämta dem när man vill.

För det är ett problem, till exempel om det sprids magsjuka på ett dagis så säger man att man kan gå ner och hämta prov och så tar ni prov på ett barn som har symptom.

Ja men jag hinner inte före fem, okay.

Och så missade man för att det var stängt i stället.

Skulle man då kunna ha en instabox, ungefär som hjälpmedelscentralen tagit fram?

Där man då kan lägga ut en massa olika saker och hjälpmedel för de som är diabetiker eller vad det nu finns för annat.

Att du kan gå och hämta det när det passar dig.

Att det blir liksom att man förflyttar sig med tanken till att det är patientens behov. Vad är det enklaste för dem?

Håkan
Spännande att tänka och det pratade vi om redan innan vi började spela in. Att under pandemin så var ni och vi väldigt duktiga, vi medborgare att boka tider för provtagning.
Vi åkte till de här taxina som stod utställda runt om i regionen och lämnade våra prover. Satt i bilen där och kväljdes och snorade och spottade och allt det där. Vi fick det att fungera och då tar vi ansvar.

För du nämnde något om att när vi har en gemensam fiende och vi kallar det så, ja då blir då blir det mycket lättare för oss allmänheten att också sluta upp då. Absolut spännande!

Mattias
Det är lika stort ansvar att du inte går sjuk till jobbet som det är för oss på hälso- och sjukvårdens med behandling och det är lite mer preventivt.

Och det var ju väldigt mycket då.
Nu är vi tillbaka till att man går och hostar, om man har feber, och så går man tillbaka till jobbet ändå.

Håkan
Vi klev upp ett trappsteg och sen ramlade vi ner igen.
Då kanske ingen som tänkt riktigt så, men det är det man kan se nu. Kanske att de erfarenheterna borde stannat på det där trappsteget?

Mattias
Det är möjligt.

Håkan
Fast några kanske har gjort det.

Mattias
Ja, men när jag tänker just det här med mer anpassade arbetsplatser och att man kan jobba hemifrån och alla de här delarna, det är ju tack vare pandemin och.

Håkan
Det där, då tänker vi på webbtidboken.

Anna S
Ja, absolut, den finns ju.

Den fanns ju innan också. Men då kommer vi tillbaka till kulturfrågan för det funkade då för att det var så många människor som hade bokat så det förstod alla att ingen kunde sitta i telefon och ta emot precis allt.

Så många samtal gick inte.

Telefonerna kraschade första dagen liksom första minuterna.

Det gick inte, så det blev så tydligt.

Jag säger att det är en kulturfråga ute hos vårdpersonal att vi behöver våga släppa och släppa och lita på att patienterna inte bokar så mycket fel.

Jag tror ju inte att folk bokar jättemycket i onödan.

Jag känner mig själv. Jag känner inte jättemånga som springer till hälso- och sjukvården i tid och otid.

Håkan
Jag känner inte heller så många.

Mattias
Finns, även om de har fått en remiss och har blivit accepterad. Dock bör man ju kunna, om man nu ska skicka hem ett brev eller om det går via 1177 och säger du är välkommen till oss, boka en tid.

Och så har man lagt upp när det gäller nybesök, besökstider och när det är återbesökstid och när det är via telefon.

Du kan ju fortfarande ha en autonomi som kollega för att sätta upp ditt schema. För min del spelar det ingen roll om man kommer en torsdag eller en fredag eller vad man gör. Huvudsaken är att man har tagit de prover som man vill ha, att man är förberedd för att man ska komma dit på det besöket.

Och så blir det ju inte ett tomt besök där för att man har ju själv bestämt då.

Och sedan kan du ändra om du vill, ändra och flytta för att du ska ha en ny besökstid eller inte. Men, det finns liksom ett motstånd att säga att de kan ta fel och boka fel.

Håkan
Men det finns en tillit mellan sjukvården och mig.

Mattias
Ja, man måste släppa kontrollbehovet.

Håkan
Och det var du som sa de. Men man vill ju bli uppringd av någon som berättar att….

Mattias
Du har en telefontid.

Håkan
Telefontid då och då och exakt då kan jag inte det eller det datumet eller den och den tiden.

Och så sitter man och spenderar en 10 minuter i telefon innan man kommer fram till någon slags gemensam tid.

Här funkar det.

Anna G
Ja, men det är spännande och jag står och tänker lite på 11 7 också och hur väl vi nyttjar eller inte nyttjar det för det går ju som sagt ut många brev fortfarande. Men allt det som kommer ut på breven, det kan vi ju se om vi loggar in på 1177 och om man känner efter själv så är det kanske också tryggare att min information finns på 1177?

Att jag loggar in och läser där hellre än att det är far runt brev som hamnar i brevlådan eller i någon annans brevlåda där det står saker om mig som är mina uppgifter.

Håkan
Dessutom så delas ju posten ut….

Anna G
Inte lika ofta.

Håkan
Var tredje dag eller varannan eller ibland.

Anna G
Den kommer ibland.

Men jag tänker att den branschen har också gjort sin resa på väldigt många sätt och det kan man också reflektera kring ibland. Vilken koll jag har på mina försändelser. Jag vet precis när den har checkat in i Örebro och när den har gått vidare. Oftast så kommer det ju fram i tid och skulle det vara en försening då få notifiering om det också. Att nu ligger ett paket här och väntar och det har ju hänt någon enstaka gång att den har fått fel bil i Sundsvall och hamnat i Umeå, men då får vi veta det också.

Håkan
Jag fick ett samtal av min son som är i Gävle och ska plugga ”kan du posta mina fotbollsskor” Jag svarade såklart gör jag det men synd att du inte tog med dem här ifrån, men jag löser det”. Så det gjorde jag då. Jag gick in på datorn och gjorde adressetiketter på Postnord sida, skrev ut den, klistrade på lådan, stack i väg och lämna in den. Fick en kvittens. Kan spåra enkelt. Jag vill bara säga det.

Anna G
Mycket enkelt.

Håkan
Faktiskt. Mycket enkelt. Det var inte alls omständligt.

Jag vet inte hur du knyter ihop säcken på det här sättet. Det här kräver ju antal avsnitt till för att liksom hålla den här visionen vid liv lite grann.

Anna G
Ja, vi behöver. Vi behöver fortsätta med den. Det behöver vi. Men jag tyckte du knöt ihop det ganska bra med fotbollsskorna, för nästa gång är det kanske dags för blodprov. Du skickar i väg och har koll på vart dem befinner sig på väg mot laboratoriet.

Håkan
Finns ju redan så himla mycket, jag har en sådan där syremättnads apparat. Där jag kan kolla själv, den köptes under pandemin och jag var krasslig men det är ju bra.

Kan ha lite koll själv. Blodtrycks apparat köptes, vi kollar lite då och då här hemma. Checkar av och jag har inte behövt kontakta sjukvården.

Mattias
Nej men precis så är det ju så här också det kan bli om du köper de här grejerna. Och så tänker du sedan om det här kan var bra för att jag vill kontrollera mig själv.

I så fall ska du köpa det av regionen till exempel då att ja, men vi har.

Om du vill kontrollera dig själv för någonting, ja då har man det.

Men till det så kommer det någonting mer. Det vill säga att ja, men om det är så här då, då kanske du hamnar inte på grönt utan du hamnar på gult. Då ska du fundera på de här olika sakerna beroende på vad du har i grunden.

Säg att du har astma till exempel. Jag är undermedicinerad eller vad det nu är och du har astma.
Dubbla dosen och så kör du det i två månader och så.
Sen så testa de igen, hamnar på grönt och återgår tillbaka till normal dos.
Eller blir det inte det utan du successivt blir röd?

Då kanske jag sa att du måste ha vård.

Det ska finnas inbyggt i den här också. En egenvård i det här och jag tror

här kommer vi också få en helt annan bild, en helt annan, utifrån om man pratar procentsatser, faktorer att då lägger man ju över det på patienten.

Och många gånger har jag träffat patienter.

De har sagt vi kanske ska göra en undersökning.

Nej, jag har ingen lust, det är okej.

Då ska jag känna att jag du har ju ha hög sänka och du vill inte ha undersökningar, men då måste det vara deras ansvar.

Men så trycker jag på och så plötsligt blir det en någonting som skadar patienten.
Vems ansvar är det i det här då?
Att det görs för att min ångest ska dämpas för att man måste veta, ”den här är frisk egentligen” eller är det så att patienten säger ”nej, det räcker nu, jag vill inte det mer”, att det måste finnas den tilldelning också.

Håkan
Det går inte att tvångsvårda folk, nej. Eller ja, det finns ju lagar om det också nu såklart.

Mattias
Men man har ju en auktoritet inom sjukvården tänket.
Ja att man då lyssnar på det och kanske blir övertalad i onödan om man säger så. Jag ska ju inte säga att det är mycket, men alltså.

Men det finns ju liksom inbyggt.

Håkan
Och det är ju på god väg liksom. Det finns ju flera olika spår där ni har kommit en bit på vägen. Jag står tänker på hemtester för klamydia till exempel, som vi har pratat om, är jättebra och det kanske hänger ihop med ens integritet och så vidare.

Att just det där att få det där och ta till sig och ta sitt eget test.

Det finns ju redan i dag exempel på när saker och ting fungerar ungefär i den här riktningen som ni pratar om. Så det är lite spännande.

Anna G
Det är lite spännande. Vi behöver kunna visualisera helheten så att vi ser vart vi ska någonstans och det är jag tror att vi, när vi väljer att skapa de här förutsättningarna för människor att ta beslut kring sin hälsa eller ta initiativ eller göra val då, då får vi också till förändringen för att de allra flesta kommer. Precis som att de allra flesta väljer att deklarera digitalt när man väl har lärt sig och man fortsätter med sin Tesla så kommer man också välja det här och tycka om det och vilja fortsätta att göra så mycket man kan själv och lita på systemet. För det finns ändå i grund och botten ett stort förtroende för hälso och sjukvården som är en viktig grundförutsättning för att vi ska kunna skapa den här nya flygplatsen och den ska vara lika bra eller bättre såklart.

Håkan
Och vi ska inte förledas att tro att människor är oförmögna att ta ansvar för sin egen hälsa, för det gör ju miljontals människor varje dag. Absolut. Här handlar det mer om att vända på saker och ting och kanske gå några steg till någon riktning och få till den här helheten. Du pratar om preventiv resa, hälsoprofil, typer.

Mattias
Av preventivt arbete.

Håkan
Det leder oss in på vart vi står själva. Är det dags för vårt lilla hälsosamtal? Jag kommer inte ihåg hur vi hade det med det tidigare när vi rundade av förra avsnittet. Du var med då? Du ser fin och fräsch ut, du tränar en del eller håller i gång?

Mattias
Och ja, jag försöker med att bestämma någonting. Jag har bestämt mig för att cykla till jobbet nu där och sagt upp regionens parkeringsplats, så nu måste jag cykla.

Håkan
Och hur långt cyklar du?

Mattias
Då är det ju inte så långt, Frösön.

Håkan
Ja.

Mattias
Jag försöker.

Håkan
Fram och tillbaka är säkert bra. Käket?

Mattias
Tycker jag.

Håkan
Tar ansvar där.

Mattias
Jag tar ansvar.

Håkan
Och ibland är det gott med något annat och det.

Mattias
Är det absolut.

Håkan
Kul. Anna Sjövall jag vet att du är på väg till ett maratonlopp.

Anna S
Ja precis.

Håkan
Närmar det sig?

Anna S
Ja det är i oktober.

Håkan
Oktober, och du hur ligger liksom träningskurvan just nu? Bra känsla i kroppen?

Anna S
Ja, ja men det är roligt att träna mot något

Håkan
Och ni som lyssnar, det behövs inte tränas mot maraton eller åka Vasalopp.

Det är det vi pratar om här.

Liksom att hålla i gång lite grann så att man inte blir krasslig helt enkelt. För en lite halvkass livsstil leder ibland till att man bara mår lite dåligt.

Men jag måste fråga dig, du har lite drygt en månad kvar till maratonloppet.

Anna S
Eller typ fem?

Håkan
Och veckan innan då? Då Vilar du innan du.

Anna S
Ja, jag har ett upplägg.

Håkan
Tar ansvar för din egen träning?

Anna S
Ja, det måste jag.

Håkan
Och sen nämnde vi innan inspelning att du går tillbaka till havregrynsgröt på morgon.

Anna S
Ja det är ju lika trist som vanligt. Men det är väl bra, men gott är det inte.

Håkan
Ingen höjdare är det kanske inte, men det är kanske lite nyttigt.

Anna S
Men jag inte lika bra som Anna Granevärn som håller på och fixar en god gröt så att säga. Jag har mig själv att skylla.

Håkan
Ja, ja, så kan det vara. Men ibland kanske man inte orkar.

Man får skyffla i sig. Bara veta att nu är det på plats. Håller fram till elva fram till en fika, bra kul! Kul med Mara, Anna Granevärn du som är gröt expert. (skratt)

Anna G
Ska vi säga något om gröten är det gröt.

Håkan
Men hur står det till med din, din träning och din mathållning?

Anna G
Jo, men jag tycker att det går bra. Jag har fått träna upp min axel som jag skadade innan sommaren och nu är den stark igen och mår bra och då fortsätter jag med väldigt mycket styrketräning för att vara stark inför vinterns stakning och så.
Plus att skruvat upp till rullskidor, så det är på uppåtgående trend just nu hos mig.

Håkan
Lysande! Skönt att du har fått ordning på axeln.

Anna G
Mycket skönt och väldigt glad för hjälp från en duktig fysioterapeut som förstod vad jag behövde så där.

Håkan
Och så tog du ansvar.

Anna G
Jamen precis, jag trodde ju det här med lika olika som vi pratar väldigt mycket om att jamen man kan ge samma till alla patienter eller så kan man förstå att det kan man.

Man har olika krav för mig också.

Jätteviktig för att det är viktigt för mig att åka skidor, för det tycker jag om och då mår jag bra. Så jag ställer lite högre krav på min axel än en person som kanske inte stakar i skidspåren precis.

Håkan
Och då är man inne på Ansvar också.

Anna G
Ja, och personcentrerad nära vård.

Mattias
Ja, det var en koppling det.

Det är ju många inom citationstecken, som kanske behöver gå till sjukgymnast, men egentligen så tränar de bara när det är hos sjukgymnasten och så kör man där man sitter och sen så går man därifrån och sen så tycker man att det är ju helt meningslöst att gå dit för det blir ju inget bättre.

Håkan
Det blev inget bra det här.

Mattias
Ja jag måste byta till någon annan. Men om man skulle redan från början säga när den kommer. Vad skulle passa dig? Bäst är att du får råd av mig och sedan går hem och tränar eller vi har gruppträningar så då kommer du hit och så kör du den träningen här på gruppnivå. Kanske samma kostnad det blir i stället för att man har individuellt och så är det i grupp och man hittar hitta de där olika delarna också som gör att man verkligen vet att det vi erbjuder har effekt.

Håkan
Jag har så mycket att säga om just det där kopplat till arbetsgivare. Hur de kan erbjuda sina anställda friskvård på arbetstid i grupp därför att det finns så många undersökningar som pekar på hur sjuktalen minskar, välmåendet, ökar, folk slutar röka och arbetsplatsen bygger en helt ny kultur kring det beteendet. Men det kan vi ta någon annan gång. Jag har flera goda exempel.

Anna G
Jag har många goda exempel och jag vill också verkligen lyfta kompetensen hos fysioterapeuter, hur viktig den är för att kroppen ska funka och vi kan göra de sakerna som vi behöver för att må bra. Så att inte underskatta den och hela tiden tänka att alla behöver gå till doktorn utan använd den kompetensen, den är jätteviktig. Jag fick också hjälp att stärka mig så att jag kan använda kroppen optimalt för att inte belasta axeln fel igen.

Håkan
Så där.

Anna G
Förebyggande.

Håkan
Bra. Jag har vilodag i dag, men jag känner ändå för att träna.

Anna G
Men du kan väl alltid stretcha ut?

Håkan
Det brukar jag göra ibland faktiskt. Det blir viktigare ju äldre man blir. Kanske att slippa gubbstönet när man ska upp ur soffan. Jag får se hur det blir av det. Tack för att ni kom hit idag!

Tack!