54 - Egenmonitorering har sannorlikt räddat fler liv

Medverkande tituleras i transkriberingen:

• AG - Anna Granevärn - T.f. Sjukvårdsdirektör
• AS - Anna Sjövall - Verksamhetsutvecklare
• HM - Henrik Modin - Distriktssköterska, Frösö hälsocentral
• HL - Håkan Lundqvist - Programledare

HL:
Ja, men det är ju säsongsstart på en helt ny säsong. Podden, som handlar om vårdens utveckling inom region Jämtland Härjedalen. Hej Anna Granevärn.

AG:
Hej äntligen tillbaka!

HL:
Ja, du har längtat.

AG:
Ja, ja.

HL:
Jag förstår och jag också faktiskt. Ja, är du fortfarande tillförordnad Hälso- och sjukvårdsdirektör?

AG:
Ja, det stämmer.

HL:
Ja, OK! Men nu är vi tillbaka och sommaren, hur har du haft det i sommar då? Anna!

AG:
Jo, men det har varit fint, jag har jobbat mycket hemma på min gård, det har varit målning och trädgårdsarbete och stenläggning och annat.

HL:
Jaha, full aktivitet, men jag har också noterat en sak som jag är väldigt glad över på regionens hemsida. Det har kommit veckorapporter om läget inom sjukvården så att man har kunnat hålla sig uppdaterad kring hur det varit med vårdplatser och bemanningen i sommar. Det har ju faktiskt varit ganska bra.

AG:
Ja, vad härligt och det är vi glada över, bra samarbete, bra dialog och bra flöden och vi har kunnat möta patienternas behov.

HL:
En ordentlig utvärdering och kommande plan inför nästa år sätter ni väl i gång med i höst också?

AG:
Ja, vi väntar bara på att vi ska segla in i hamn så att säga sista augusti är väl någonstans där vi bryter sommaren och börjar på utvärderingen.

HL:
Anna Sjövall välkommen du också, verksamhetsutvecklare som också är ständig medlem i den här podden.

AS:
Ja, men tack!

HL:
Ja hur har du haft det i sommar?

AS:
Jo, men jag haft det bra. Ja, hade önskat lite mer värme kanske. Men ja, jag var ju på hemmaplan. Jag var ju faktiskt också Västkusten, det var inget bättre där. Jag tycker ändå att i södra Sverige ska det väl vara lite varmare kanske? Men det har varit bra ändå.

HL:
Ja, men var glad att du inte har varit ute i klimatkrisens mellan- och södra Europa. Då hade du ju svettats ihjäl.
Extra välkommen till dig Henrik Modin, som är sjuksköterska eller ska vi säga distriktssköterska?

HM:
Ja, om vi ska vara petiga.

HL:
tack för att du är det. Distriktssköterska hur många år?

HM:
Jag blir klar med min examensuppgift här efter nyår så att den examen är inte så gammal. Men jag har jobbat som sjuksköterska sedan 1997.

HL:
Oj, det är ganska många år, då har du sett hur vårdens utveckling därifrån och fram till idag i alla fall har varit.

HM:
Ja, åtminstone har man väl fått se lite trender.

HL:
Idag ska vi prata om och ge oss i kast med det som vi har kunnat prata om i tidigare poddar.
Vi har också sett det i nyhetsmedierna, egenmonitorering, för vart är det du jobbar?

HM:
Jag jobbar på Frösö hälsocentral sen 5 år tillbaka ungefär.

HL:
Om jag fattar det rätt så har du varit drivande runt egenmonitorering. När det infördes för oss och hälsocentralen?

HM:
Ja, det blev lite på det viset. Jag ärvde uppdraget när det låg i sin Linda och det var under min studietid och då tyckte jag inte att jag hade riktigt tid till det. Så när jag var klar med studierna så bad jag om att få komma i gång och så blev det ett parallellt spår med lite tryck lite grann från ledningen.

HL:
Eller fick du frågan, ”Henrik är du är intresserad”?

HM:
Vi ska gå in på detaljnivå där men det var två parallella spår i alla fall och jag tyckte att det var konstigt att min lilla fråga tog sådan fart, men det fanns en agenda bakom och jag åkte med ja, fast det är ju hela hälsocentralen.

HL:
Ja, är du inte glad över det idag då?

HM
Ja absolut, det funkar mig alldeles utmärkt, för det är bra frågor och så får man plötsligt ett ansvar över någonting. Lite känslan att nu ställer jag en fråga och så ligger det startpaket klart här är det någon som trycker på en knapp och så får man en lavin över sig med massor med saker som ska hända på väldigt kort tid.

HL:
Ja, men det är ju bara hänga med, eller hur? Och så löser man problem under resans gång?

HM:
Ja, om det dyker upp sådana så.

HL:
Egenmonitorering, det är ju ett eget ord kan man ju säga, men det innehåller ju någonting. Anna granevärn vad är det för den som inte har hängt med i svängarna?

AG:
Ja, men det handlar ju om att man som patient kan göra en hel del själv, att man kan mäta värden själv i hemmet och har lite koll, men också att det finns lite uppsikt från sjukvården om det är någonting som avviker och man kan ha en dialog direkt ( värden som vården hela tiden kopplas upp emot och tolkas, reds anm) HL: Just det, ett samspel då mellan i det här fallet då, för jag sa hälsocentral och de listade patienter som ni har på egenmonitorering, det kan handla om.

AG:
Hjärtpatienter, och vi kört hårt med blodtrycks patienterna i första hand. Ja, sen kommer väl de med hjärtsvikt att hänga på

HM:
Ja, vi håller fortfarande på utökar antalet anslutna patienter, framför allt med blodtrycks diagnos.

HL:
Hur långt har ni nått ert arbete med egenmonitorering?

HM:
Ja, jag ställde frågan i oktober, november, någon gång och i december hade vi första öppet hus där vi började ansluta patienter. Jag har ju ingen exakt koll på siffrorna riktigt, men jag tror att vi har ungefär 150 patienter. Aktiva eller, mer eller mindre aktiva. En del är väldigt pigga på medan andra tar det lite glesare och så där.

HL:
När ni, om man får kalla det så, rekryterar dom här patienterna till den här delen av sjukvården som heter egenmonitorering hur går det till, vad gör ni med dem, hur säger ni?

HM:
Ja, där har ju jag, Linda och Nathalie, från ursprungs projektet i Ragunda som fint stöd och dom har hjälpt till att sätta ihop ett informationsbrev med inbjudan så att säga, så det är ingenting som vi på Frösön kan ta åt oss äran för, resten tar vi gärna äran för, men den biten är deras så från början så skickar vi ut ett pappersbrev. Andra vågen av anslutning skedde via 1177, med information till medborgarna som var utvalda och lite länkar och så där för nedladdning, appar och såna grejer.

HL:
Du nämner Ragunda.
Där det startade ju för 5–6 år sedan. Vi har ju pratat med i Maggie (patient) som ett lysande exempel i ett av våra första avsnitt om hur hon har det med sin egenmonitorering. Det avsnittet kan ni leta upp.
Hur värvar man en person som lider av någon form av kronisk åkomma, till exempel högt blodtryck eller nåt sådant som man behöver ha koll på, så att den ska känna att det är schysstare att vara på hemmaplan och sköta det här själv än att jag behöver traditionellt besöka en hälsocentral eller sjukhuset?

HM:
Ja, hur gör man? Det är ju de som är lite intresserade generellt sett och det är väl. 20 25 % tror jag som har anslutit sig av dom som har blivit erbjudna och varför dom andra inte ansluter sig det och det får man väl fundera över.

HL:
Om vi leker med tanken att jag är din patient och så där och jag är lite så där tveksam lite om fördelarna, berätta om fördelarna?

HM:
Man kan ju gå tillbaka till hur vi har jobbat traditionellt med patienter med förhöjt blodtryck på Frösö hälsocentral och då är det ganska enkelt man konstaterar att blodtrycket är förhöjt. Det blir ett läkarbesök, man går igenom med prover, riskfaktorer och sådana saker, och så påbörjar man en behandling och justera medicinerna tills man har uppnått ett bra blodtryck.
Sen är det väl lite nedtonat efter det att man får gå till vårt hälsorum där man mäter blodtryck lite då och då, så är det receptförnyelse en gång per år och åtminstone var fjärde år så är det läkarbesök och lite sådana saker med utökad provtagning och undersökning och så där. Och det passar ju inte för alla att springa upp för trappen och komma till oss mellan 08 och 16.45.
Sitta i ett rum där folk rycker i dörrar och grejer och skriva i lappar så att det tenderar ju att det inte blir av.
Nu har vi ju då folk som får med sig utrustning hem som kan göra det hemma och tycker det är mycket trevligare sedan när man lägger upp konceptet så.

HL:
Brukar de hänga med och känner de den där tryggheten då som patient? Med att vara i sin hemmiljö?

HM:
Ja, jag får den känslan ja, nu för tiden rekommenderas man mäta blodtrycket i hemmet också för att vi har ju lite så där ”tryckfenomen” som gör att man inte får så bra mätningar när man är i sjukvårdsinrättning.

HL:
Då pulsen går upp? HM: Lite sådana saker, och man behöver inte ens uppleva det. Det är bara händer. Ja, man behöver inte känna något stresspåslag. Så den, den grejen minimeras, så är det ju.
Man kan ju tänka sig att det är någon som köper en blodtrycksmätare. Har den hemma som man köper från apoteket. Man kollar sig och vet att det blir bra mätningar. Men informationen kommer ju inte oss tillhanda liksom, så jag ser det lite grann som att man har suddat ut gränserna mellan ren egenvård och sjukvård med egenmonitorering för att vi får vara där mitt emellan liksom och filtrera den information som kommer in och agera på den när den kommer om det behövs.

HL:
OK, så det blir ju en ökad patientsäkerhet på det viset. Vad bra du beskriver! Här är vi ju inne på de behov man kan känna som patient, alltså där det personcentrerade och där sjukvården mera ska ta i beaktning vad jag har för egna behov. I stället för att hålla på och åka in och ut på sjukhuset eller någon hälsocentral.

AG:
Ja, men exakt.
Ja, det här är ju en del i omställningen till nära vård som vi har pratat mycket om och som många andra regioner också gör samma saker kring. Det här har ju blivit jättestort faktiskt, om vi tittar tillbaka till tjugoarton när vi var ganska själva som började så tror jag inte att det är någon region som inte alls höll på eller inte övervägt att börja.

HL:
Det verkar också vara en utav de mer framgångsrika, liksom omställningar om man tittar på vad som är möjligt med digital teknik och sådant idag också inom utvecklingen inom vården.

AG:
Ja, men det finns ju också på man säger den privata marknaden väldigt mycket utav de här tjänsterna. Men finessen menar vi kan är att göra det i regionens regi. Det är ju just det här som Henrik beskriver att vi också får helheten kring patienten så att vi har koll, och när vi behöver så kan vi agera och vi har det ihop med all annan hälsa också kring de här patienterna, så det blir en helhet. Patientnära och personcentrerat.
Jag tycker du beskriver det så bra Henrik. Att vi befinner oss liksom mitt i limbo.

HL:
Ja, jag menar här kommer det input utifrån och så ska ni föra den vidare internt. Men när ni säger att ni filtrerar, hur går det till då liksom? Om vi säger att det landar in ett värde.
Det här ser inte så hälsosamt ut. Hur agerar ni då ett värde?

HM:
Det är inte så intressant, utan det som är intressant är att se en utveckling över tid. Ett blodtryck som är förhöjt över kanske en och en halv månad, då börjar det bli dags.
Vi har ju även hittat flera underbehandlade när vi har gått in i det här, folk som kanske inte har gått i hälsorummet och nu helt plötsligt får vi en mätningar en gång i veckan.
Några gånger i veckan så ser man en trend då så, det man kan säga att vårt gränssnitt som vi jobbar i där vi får upp en lista över varningar som har kommit in och när vi ser varningar så går vi in och tittar i varningarna, kollar hur blodtrycket ser ut och sen går man in i en vy där man ser trenden för just den här patienten och så ser vi ja, men okej, det här var en engångsföreteelse.
Så stänger man varningen och så går man vidare till nästa ser man att det är en trend, då går man in och öppnar journalen och tittar att ja, men här är det någon som redan har börjat. Och så vidare.
Då får man etablera en kontakt med patienten och förklara att nu kommer det här hända. Dina blodtryck såg inte så bra ut. Vi måste fundera på om vi kan göra något åt det. Och så kontaktar man doktorn och rapportera värden.

HL:
Vad spännande när du nämner det här med att ni har hittat flera som har varit underbehandlade och vad det kan bero på.
Det kan man ju spekulera kring, men här blir ju kontaktytan mot er inom sjukvården från patient håll ett stort kliv framåt om man nu inte har varit i hälsorummet eller kanske inte tänkt så mycket på sitt tillstånd och så vidare, så att går det att säga att ni har räddat liv?

HM:
Absolut. Tack vare det ja, så är det ja, vi har hittat flera som har alldeles för höga blodtryck och sen om vi inte är helt färdigbehandlade med dom ännu för att det tar tid att pressa ner det så är det ju sådana blodtryck som faktiskt kan leda till plötslig död. Ja, det låter ju hemskt, men så är det.

HL:
Ja, det är ju så verkligheten, men tack vare den digitala omställningen och tack vare möjligheten med egenmonitorering så har ni hittat flera sådana patienter?

HM:
Ja, man kan nog säga det. Det är min nyhetsnäsa som går i gång ifall ni undrar.

AG:
Vi förstår det.

HL:
Så jättehöga blodtryck är ju en allvarlig risk för svår sjukdom så är det. Hur reagerar ni på det när ni hörde ju Anna?

AS:
Nej, men för mig tänker jag att det är ganska självklart. Jag har också jobbat som distriktssköterska själv.
Man har ju också stött på de här patienterna som inte tar dom här kontrollerna eller man inte följer behandlingen, det är ju liksom inget ovanligt dilemma i vården ändå och jag tänker så här, jag tänker på när jag börjar jobba som distriktssköterska, då hade vi ganska många läkare som var skeptiska till att man tog blodtrycket hemma överhuvudtaget, folk köpte ju blodtrycksapparater och hade hemma.
De kunde komma med en papperslapp och säga, ”men jag har tagit dom här värdena” så fick dom ändå komma till oss och ta några gånger, så tänker att vi ändå kommit ganska långt på inte jättemånga år det tycker jag är jätteintressant.

HL:
Varför jag säger att vi har en. Jag vet inte vad, men det köptes en hit, så vi kollar av så där någon gång i månaden. Vi lider inte av något högt blodtryck eller nåt sådant där. Vi har inget sjukdomstillstånd, men vi har lite koll så där. Vi tycker det är lite kul att kolla. Hur gick det för dig idag? Ja, men det såg bra ut och för mig också.

AG:
Henrik jag måste få fråga också för i det här tidigare projektet som vi hade. Där hittade man också personer som var överbehandlade eller som lyckades sänka sitt blodtryck.

HM:
Jag har några sådana också faktiskt, förklarat vad det innebär, är att det alltså överbehandlades så de fick för mycket sjukvård i form av medicinering helt enkelt. Vi har en norm på hälsocentralen. En norm för hur man ska behandla så att säga, och så får man en behandling och så går man hem och sen hemma så har man inte det förhöjda blodtrycket som man har på hälsocentralen, vilket innebär att man då pressar ner blodtrycket för mycket.
Det ökar risken för att man får yrselanfall och simning och sådana saker, vi har faktiskt hittat några sådana hos oss också när man har legat på tok för lågt, så vi har börjat sätta ut mediciner helt enkelt.

HL:
Men här hittar vi flera nycklar till varför det kan vara schysst att vara i sin hemmiljö och göra de här mätningarna själva i lugn och ro och där man känner sig, kanske extremt mycket tryggare och säkrare på något sätt än att vara bland dom vita rockarna som du beskriver Henrik.

HM: Sen fanns det ju faktiskt en sak till som vi noterade tidigt och det var att när patienterna mätte själva och följde sitt blodtryck och också kunde koppla det till vad man hade gjort under dagen så fick många patienter också ahaupplevelser. Att om jag har motionerat eller om jag har druckit alkohol så påverkar det mitt blodtryck.
Det är ju flera som faktiskt har börjat tänka på sin livsstil och där har ju vi haft en möjlighet genom chattfunktionen då också att uppmuntra till det och skicka lite information.
Sund kurs, vi pratar mycket kost och motion med atienterna och det är ju primärt det som är intressant också. De flesta med förhöjt blodtryck har ju det på grund av blir livsstilsorsaker. Sen finns det dom som är trådsmala och gör precis allt de kan och ändå ha förhöjt blodtryck. Ja, men fine.
Men de allra flesta kan faktiskt göra någonting med att, genom att gå ner i vikt och röra på sig mer äta bättre.

HL:
Och du nämnde innan vi börjar spela in här så drog du till och med en siffra!

HM:
Ja, vi vet inte om det är exakt 80 %, men någonstans där våra kroniska sjukdomar vi har idag som är livsstilsbetingade. Det har ju med alkohol, tobak, kost och motion att göra.

HL:
Ja, och det är därför det ofta pratas om det så himla mycket, så att alla där ute nu förstår att det faktiskt spelar roll hur man försöker sköta sitt liv.

HM:
Så är det ja.

HL:
Det låter så pekpinnigt att vi inte ska hålla på och dutta med människor hit och dit, men människor kan ju behöva hjälp ibland lite råd och stöd.

HM:
Vi kommer ju från någon typ av människa som springer runt på en savann och letar mat och i princip har gått i periodisk fasta och sprungit runt. Nu så sitter vi på stolar och äter hamburgare och chips.

HL:
Ja gud, vad gott! Men man kanske inte behöver trycka i sig det varje dag?

HM:
Nej, sen finns det ju såklart olika sidor av myntet.

HL:
Det finns ju människor som fastnar i matmissbruk och sådana saker. Det är djupare orsaker än att man bara är hungrig och hemfaller åt den typen av kost.
Så hör du Henrik om du om du tittar framåt när det gäller egenmonitorering vi har två väldigt nöjda ”ANNOR” (Anna G och Anna S, res anm) här som har sett den här utvecklingen över tid och det ger bra resultat, vart tänker du dig att man landar någonstans om du får visionera lite grann?

HM:
Ja, jag har sagt det förut. Det är fantasin som sätter gränserna. Det här blir ju om man pratar om personcentrerad vård. Det finns ju så vida perspektiv i det hela, alltså att man tänker sig samhällsekonomi där vi har en befolkning. Snart kommer jättemånga vara äldre och det finns för få som är i arbetsför ålder och det ger ju ett problem och det här är ju ett sätt att möta det.
Sen när man pratar personcentrerad vård handlar ju väldigt mycket om att man ska fokusera på patientens behov och önskan om hur det ska gå till, inte att man står och talar om för någon att så här ska vi göra och strunta i åsikter utan det ska handla om patientens önskan. Hur vill man bli bemött, hur vill jag ha behandlats?
Och ja, både medicinskt och. känslomässigt och allting så där. Då kan man ju tänka sig en person som inte vill lämna sitt hem till exempel och i den mån det går att man kan ha ett videobesök, till exempel att man kan ha kvantifiering av sig själv, alltså mäta värden som är av vikt för vården i förlängningen.
Det kan man göra hemifrån. Jag har ju, vad heter det? Jo, Åkesson där nere i Borgholm. Han har ju ett väldigt framgångsrikt koncept som kallas för sjukhus i hemmet.

AG:
Jaha, jag stod just och tänkte på Borgholmsmodellen.

HL:
Vet du vad som dök upp? För mig dök upp en bild så här att man i en nära framtid går man in i någon slags kuvös och där mäter man ständigt med hjälp av AI och rubbet skickas vidare till sjukvården Och så får jag något gensvar, att komma in omedelbart eller du kan sitta lugnt i stolen. Vi hör av oss.
Jag tänker att det kanske inte är särskilt avlägset.

AG:
vi har ju sett olika sådana här innovationer över tid som har presenterats med att man inte skulle behöva ta blodprover på samma sätt till exempel utan det skulle kunna skannas av och drönare som flyger runt med utrustning, det finns ju så fantastiskt mycket som händer och frågan är ju när det droppar ner och blir en verklighet hos oss.

HL:
Fort går det och det som då reser sig det är ju den mänskliga kontakten som sjukvården kan behöva ha med patienter, dels för att det handlar om empati och förståelse. Riskerar den någonstans att utarmas eller?

AG:
Ja och nej. Om man förlitar sig helt och hållet på distansoberoende vårdkontakter. Så ja, då försvinner ju det helt. Men det här är ju ett komplement så vi kommer ju fortsätta behöva läkarbesök och sköterskor. Men dom delar där det inte nödvändigt, så finns det ingen anledning att ta folk till hälsocentralen.

HL:
Men här gäller det ju då att sjukvården har en lyhördhet och då ligger ju det också inom det som är personcentrerat. Att jag känner att jag vill träffa läkaren eller distriktssköterskan. Jag vill att vi ser varandra i ögonen och känner lite på varandra därför att vi är människor.

HM:
Ja, och de som vänder sig till oss då och ber om att få bli anslutna, för nu har det blivit så här att det har varit lite om detta i Teve och lite nyheter och sådana grejer Folk hör ju av sig och vill vara med utan att dom har fått inbjudan och då drar vi in dom i det hela.

HL:
Ja, men kom ihåg vart ni hörde nästan först i alla fall nästan först när vi startade den här podden.

HM:
Det här är ju personer där det passar att ha den typen av vårdkontakt och dom är aktiva i chattar och ställer frågor och så. Det händer ju att vi får begränsa folk också. Att när den här chatten kretsar kring er egenvård och blodtryck. Vi kan inte hålla på och diskutera dålig mage och eller hur?
Det var där jag förstod att det kan dra i väg.

HL:
Så att det man ser är också hur generationerna, den mobila generationen börjar komma in och vi som är mer teknikvana också. Det passar ju kanske främst de som är inte är mitt i livet som inte har tid.

HL:
Dom stressar sig fram till förhöjt blodtryck.

HM:
Ja kanske ja så kan det vara.

HL:
Hör ni om ni får visionera lite grann då Anna Sjövall köper du den där bubblan jag beskriver någonstans där i framtiden?

AS:
Ja, att vi kommer och kommer närmare det, det tror jag, men sen hur det kommer att se ut det vågar jag inte säga, en bubbla, kanske inte alla vill ha hemmet.

HM:
En fråga för att vi ska ha en jämlik vård tänker jag. Vi har ju många långa avstånd också och då är det ju också dom som har väldigt långa avstånd till hälsocentralen faktiskt som sitter långt ute och ibland, jag som kommer från glesbygd vet ju att de kan sitta hemma ännu längre. Då kanske man inte alls söker vård. Vi behöver liksom nå alla då, så det tycker jag är spännande att se utvecklingen på det.

HL:
Och där har vi pratat om diverse olika lösningar eller tester som ni har gjort inom region Jämtland Härjedalen med att ha särskilda uppsamlingsheat på någon hälsocentral för vissa patientgrupper så att dom inte ska behöva åka hela vägen in till Östersunds sjukhus till exempel.

AG:
Ja, men jag tänkte på Sveg när du säger så för Sveg var ju ganska tidig i det här med personer som skulle in på sjukhuset inför en operation, att man fick ta en del prover på hemmaplan eller på sin hälsocentral och kunde ha kontakt med sjukhuset. Man fick hjälp att koppla upp sig på videolänk, det var ju ett av de tidiga projekten egentligen eller testen som vi införde och där hade ju Anna Sjövall en roll också kring att det skulle bokas även i Cosmic.

AS:
Det var en liten, en liten roll, men det var ett roligt projekt för det var också ett sådant där projekt som gick väldigt bra, där alla var nöjda.

HL:
Har det överlevt. Projektet har överlevt det har fortsatt leva i någon form vet vi.
Men jag vågar inte svara på det, jag inte har inte kontakt med dem.

HL:
Vi kanske behöver bjuda in Svegs hälsocentral. Det var länge sedan vi hörde något från dem. Herregud, det är klart att de ska hit. Det får inte bli den där distanslösningar utan då måste de ju så klart komma hit.

AG:
De har ju en ny chef också, som heter Lina som vi gärna vill höra.

HL:
Ja vad kul Lina, om du lyssnar, vi vill ha dig hit så är det.

HM:
Lisa Bylander som jobbar på Imagine Care har ju varit drivande, bland annat med hjärtsviktspatienter där nya diagnostiserade hjärtsviktspatienter går hem från hjärtinfarktavdelningen med en våg och blodtrycksmätare och är i gång med egenmonitorering som jag förstått det när de är injusterade och klara så ska de ta sig till hälsocentralerna och det är ju inget problem på Frösö hälsocentral. Men det finns ju andra hälsocentraler där man inte är i gång ännu.

HL:
Jag tänkte vi skulle ta och runda av här lite grann OK, tacka dig för att du kom hit.

Men innan det så ska vi snacka lite livsstil och så där. Vi brukar ju prata lite träning och mat och sådant där i den här podden, kanske inte så mycket mat har det blivit, men mycket träning.

Anna granevärn, du är ju exemplariskt när det gäller att röra på sig AG: Jag har väl haft temabacke den här sommaren och det började egentligen i Norge när jag var där och sprang stafett. Alla de här motbackarna som finns i Norge som man ska ta i och kämpa sig upp för, det var röd zon hela vägen så jag har letat monsterbackar resten av sommaren.

HL:
Men du gör inte som en del gör när det blir semester, lägger av och tränar och tänker att de ska vara ledig från det också på något konstigt sätt.

AG:
Nej, men då har man ju mer tid att träna. Det är ju som när börsen går dåligt, då investerar vi mer.

HL:
Då vet ni vad ni ska göra med kulorna ni har över om ni har några sådana.
Anna Sjövall hur har du haft det med din träningssommar och så där?

AS:
Ja, jag tränar ju också året runt så det jag lägger jag ju inte av med, men jag kanske inte har varit lika fokuserad under sommaren för att det är andra saker man hittar på.
Jag ska väl ha något nytt träningsprogram snart igen och köra på. Det är ganska många långpass som blivit av.

HL:
Ja, Henrik går i gång här för att han är också löpare, men man behöver inte vara löpare för att hålla en sund livsstil och jag vill bara säga att det räcker med 30 minuters motion varje dag, hjärtat får pumpa lite grann, men Henrik du har ju legat lite lågt med löpningen, för du har ju flyttat till en gård så det har som varit fullt upp med det.

HM:
Ja och det är ju både sorgligt och fantastiskt på en gång för en gård om 16 hektar och lite ekonomibyggnader och ett torp i vård av eller behov av kärlek. Ja det blir annat som blir prioriterat före löppassen. Tyvärr så är det att jag har fått bygga andra typer av muskler och även en hel del blåmärken och rivsår etcetera. Jag förstår det är spännande men ändå fysisk aktivitet har det varit hela sommaren:

HL: Om ni undrar hur jag har haft det. Jag var ju i Thailand med min fru några veckor och då kom jag på att man kunde gå ner jättetidigt på morgonen sex draget och körde lite träning på stranden så det var mysigt. Det gjorde jag. Flera morna lyfte jag stora stenar gjorde benböj. Alltså använde det som fanns till hands. En morgon var det jag, en munk, och en herrelös hund. Och ja, vi hade det rätt trevligt.

Och så var det någon löprunda och lite så där och sen är frukosten extra god efter det. Och vi hittar en sådan kanonfrukostmed lite frön och det var lite yoghurt och det var lite mango och lite banan, ni vet en sådan där som man tycker om att trycka i sig.

Vi vill ju gärna att ni lyssnare håller i den här sunda livsstilen, så att ni känner er lite inspirerad när vi snackar träning här och mat. Henrik Modin distriktssköterska på Frösö hälsocentral. Tack för att du kom hit idag

HM:
Ja men tack!

HL:
Hade du kul? HM: Ja det här är ju skitskoj, det kan vi göra igen.

HL:
Anna Sjövall tack till dig också och tack Anna Granevärn dig också. Tills vi hörs nästa gång hej då:

ALLA:
hej då.