121 - Alla snackar samverkan... vi snackar hur man gör

Håkan

I dag tyckte jag att det var mordor ute om ni har sett Sagan om ringen, Anna Granvärn.

Anna G

Det har vi sett,

Håkan

Ja.

Anna G

ja.

Håkan

Förstår du hur jag menar då?

Anna G

Ja, men jag kan förstå lite hur du menar, men det är ju ganska mysigt också, kan

Håkan

Ja,

Anna G

man tycka.

Håkan

du ser det positiva i det här höstvädret som

Anna G

Precis,

Håkan

Har dragit in

Anna G

Jag tycker det är lite skönt för det är inte svinkallt, det blåser inte jättemycket. Så egentligen med lite bra kläder så är det ganska skönt att vara ute och sporta.

Håkan

Ja, det kan vara olika hur man upplever

Anna G

Ja.

Håkan

Man kanske vaknar med en taskig inställning.

Anna G

Så kan det vara,

Håkan

Tittar ut och tänker mordor.

Och då förstår alla att det är lite halvtaskigt väder i Östersund. Där vi spelar in den här podden där du också är med, Anna Sjövall.

Anna S

Ja, hej.

Håkan

Hur är läget med dig idag?

Anna S

Jo, det är bra.

Håkan

Ja.

Anna S

Jag tyckte också att det var skönt att det inte blåste. Det brukar vara min……. Så länge det inte blåser så får det vara nästan vilket väder som helst.

Håkan

Ja.

Anna S

Ja.

Håkan

Det är härligt att höra att ni hela tiden söker det positiva i.

Anna S

Ja, det måste vi.

Håkan

Skillnad mot för mig då som hemföll åt mordor. Och speciellt välkommen till dig, Mikael.

Mikael

Tack.

Håkan

Leec- Alsén.

Mikael

Det är rätt, ja.

Håkan

Åh, vad skönt det

Mikael

Jag hette Andersson innan jag gifte mig.

Håkan

Ja, du tog frugans efter namn?

Mikael

Nej.

Håkan

Nej.

Mikael

Men Andersson dög inte.

Håkan

Nej, nej.

Mikael

Så att min syster, min mamma heter Leec Alén. Så jag fiskade fram det och då var det gift i mål.

Håkan

Ja, men då gjorde du rätt i det.

Mikael

Ja.

Håkan

Ja, Ja, annars kanske inte hade blivit det.

Mikael

Nej, visst. Alltså man får ju liksom vara kreativ.

Håkan

Ja, och vem är du för den som inte vet?

Mikael

Jag är ju då verksamhetschef för ett område som heter Barn, unga, vuxna.

Håkan

Mm. Icke att förväxlas med BUP då, eller?

Mikael

Alltså BUP är ju en verksamhet

Håkan

Ja.

Mikael

På det här området.

Håkan

Okej. Hur länge har du jobbat som verksamhetschef?

Mikael

Ja, sen 2016.

Håkan

Ja. Då har du några års erfarenhet kan man säga.

Mikael

Ja, det är väl jag och Lena Olander som har hängt i längst.

Håkan

Jaha.

Mikael

Så vi får se vem som kastar in handduken först.

Håkan

Är ni nära eller?

Mikael

Ja, alltså det börjar bli lite grann som en sport det där. Att försöka liksom hamna nummer ett där.

Håkan

Jaha. Vad är du i grunden då? Är du?

Mikael

Jag är psykolog.

Håkan

Psykolog.

Mikael

I grunden, ja.

Håkan

Ja. Men du tycker det är roligt att vara chef då?

Mikael

Ja.

Håkan

Eftersom

Mikael

Alltså.

Håkan

du är det.

Mikael

Ja,

Håkan

Ja.

Mikael

Men så är det ju. Ja, men jo. Och jag halkade ju in på det lite grann så där.

Håkan

Ja.

Mikael

Jag har väl alltid gjort. Så att. Efter ett tag så kände jag väl att det är väl kanske där jag ska vara.

Håkan

Ja. Alltså man säger ju ofta att man halkar in på någonting men det är ju ingen tillfällighet att man råkar halka in i någon slags roll när man klär på sig den. Egentligen?

Mikael

Nej, det är det nog inte. Det är väl en kombination av liksom omgivningens förväntningar och ens egna mål och ambitioner kanske som sammanfaller och så blir det som det blir.

Håkan

Ja och så kanske det är någon som säger något. ”Jag tycker du verkar vara ett chefsämne” eller ”jag tror du gillar ditt sätt att leda eller försöka leda” innan man har blivit officiell.

Mikael

Ja, alltså vi har ju chefsförordnare i regionen på fyra år. Det kan man ju tänka olika. Men jag har aldrig varit stressad över det. Jag tänker att som chef så behöver man ju jobba med relationer och förtroende.

Håkan

Ja.

Mikael

Och känner man att det inte där funkar för en själv eller för andra så vill man nog göra något annat tänker jag. Så att det är, ja.

Håkan

Ja. Spännande det här med chefer Anna Granevärn.

Anna G

Det är spännande.

Håkan

Hur de ploppar upp som små Karl Johans svampar ur jorden ibland.

Anna G

Ja.

Håkan

Ja.

Anna G

Kanske det.

Håkan

Är ni uppmärksam på det i era organisationer? Att ni ser här finns det lite förmågor eller någon som vill någonting eller så där?

Anna G

Ja det tycker jag. Jag har inte sett några siffror på det men känslan är nog ändå att vi rekryterar ganska mycket internt och att man har bra karriärmöjligheter internt.

Håkan

När du säger karriär då tänker jag på dig Anna Sjövall som en gång i tiden har varit distriktssköterska. Du är ju utbildad distriktssköterska

Anna S

Ja, precis.

Håkan

i grunden men du gör ju nu en slags karriär inom ett annat område som handlar om verksamhetsutveckling och sådana saker.

Anna S

Ja, jag är ju enhetschef numera

Ja det är roligt.

Håkan

Hur tänkte du när du ville bli det?

Anna S

En ny utmaning. Spännande. Utmaningar. Att lära mig nya saker tycker jag. Ja.

Håkan

Avsnittet ska ju handla lite grann om samverkan och hur man faktiskt får till det med samverkan i en sådan här jättekomplex mastodontorganisation som Region Jämtland är och sjukhuset och så vidare och alla olika aktörer som ska lira åt samma håll och försöka gå i takt så långt det är möjligt. Vi brukar snacka om stuprör och hängrännor, det är ju klassiskt att bort med stuprör och dit med hängrännorna och hitta varandra och jobba ihop. Känner du igen det här Mikael?

Mikael

Ja.

Håkan

Ja, det gör jag. Inom barn och unga, det rör kanske mellan ganska många olika bitar i samhället, inte bara inom själva regionen. Håller du med om det? Så många olika aktörer som kan vara inblandad i skola.

Mikael

Ja, det är du. Alltså generellt sett i vårt samhälle, och det är väl tur, så är det ju väldigt många som bryr sig om våra barn och unga. Ska ha det bra och att det ska funka och så där. Det är ju inte bara vi i regionen som gör det, det är ju kommunen och andra organisationer och fritidsverksamheter och idrottsorganisationer

Håkan

och

Mikael

alla föräldrar.

Håkan

Ja, det är en hel kakafoni av olika organisationer och aktörer där ute.

Mikael

Mm.

Håkan

Ja. Och vi ska prata mer, inte så mycket om att samverka, för det är lätt att snacka om, utan själva huret, hur man får till det. Känns lite intressant att få lyfta i det här avsnittet.

Ni ska ju nå barn och unga i hela den här regionen, Jämtland här i Dahlen. Vad innebär det egentligen i praktiken?

Mikael

Det är lite torra svaret på det här är att vart man som barn och ungdom än bor i vårt län så ska man ju ha en möjlighet till en god hälso- och sjukvård som vi ska leverera. Och det är en utmaning. Vi är ju en liten region, vi är inte så många anställda, men vi har ett gigantiskt geografiskt område och människor bor lite överallt.

Håkan

Ja. Varför måste man samverka, Anna Granevärn? Varför är det viktigt?

Anna G

Ja, men det är viktigt framför allt kanske av de skälen som Mikael nämnde inledningsvis, att vi är väldigt många olika aktörer runt barnen om vi fokuserar på dem nu, barn och unga. Och vi är många ganska små organisationer utifrån att vi är ett glesbygdslän med stora avstånd och då behöver vi kroka arm med varandra för att tillsammans få en helhet.

Håkan

Ett

barn, Mikael, kan ju samtidigt möta både skola, i vissa fall socialtjänst, i andra fall vården och ibland också till och med polisen. Vem ska se helheten egentligen?

Mikael

Ja.

Håkan

Är det jag som förälder eller är det barnet eller är det ni?

Mikael

Bra fråga, men det är klart att det ligger i föräldraskapet på något sätt att lotsa sitt barn igenom allt i livet, inklusive de kontakter man behöver ha med myndigheter och vården och så vidare. Så det finns ju såklart att ett ansvar ligger där. Sen har ju alla verksamheter ett ansvar. Och det är väl där det kan bli svårt ibland så när vi jobbar i värsta fall i stuprör och var och en fokuserar på sitt uppdrag, det här är mitt och det här är ditt och så vidare. Då blir det kanske inte alltid så bra.

Håkan

Det kan ju också finnas regelverk och lagar om integritet och sekretess och sådant där som kan ställa till det om man vill. Det kan vara medan olika myndigheter.

Mikael

Så är det såklart. Samtidigt så vill jag väl akta mig för att fastna lite där. Jag tycker ibland att vi döljer oss lite bakom sekretess

Håkan

Regler. Det blir bekvämt.

Mikael

Ja.

Håkan

kanske?

Mikael

Det blir ju lätt då för en så att säga.

Många verksamheter är ju pressade. Det är svårt med ekonomi, det är svårt att hitta personal. Svårt att klara av sitt uppdrag och då är det ju som extra lätt att hitta de där hindren eller avgränsningarna eller regelverk, lagar eller sekretesslag det kan vara.

Håkan

Men jag tänker om man samverkar kanske till och med kan bli både billigare och bättre.

Mikael

Alltså jag tänker ju så där att om vi är duktig på samverkan och bygga relationer mellan verksamheter så kommer vi alla att tjäna på det i slutändan.

Håkan

Mm. För det är ju alltid lätt att se att det där är någon annans ansvar.

Mikael

Ja, det är ju det så att säga. Men om någon gör en liten del och vi har koll på vad den delen är så kan vi kanske göra något annat. Någon period kanske någon kan pausa och vänta lite grann

Håkan

Mm.

Mikael

och låta någon annan verksamhet ta huvudansvaret. Så kan vi vila lite där och sen kan vi kliva in.

Håkan

Ja.

Mikael

då spar vi ju tid och resurser så

Håkan

Och

Mikael

men det kräver ju att vi vårdar de där relationerna.

Håkan

Ja, Ja, och hur gör man det?

Mikael

Ja,

man behöver ju vara nyfiken på andra verksamheter. Jag tänker att det är en bra grundinställning. Att inte bara fokusera på sitt eget utan bjuda ut en hand och besöka andra verksamheter. Bjuda in andra verksamheter. Inte för att förklara att det här är mitt uppdrag och vi ser det här som att det här är ert. Utan fråga lite grann. Vad står ni inför? Vilka bekymmer känner ni? Ser ni någonting som vi kan hjälpa till med och så? Att

Håkan

Att försöka hitta lite nycklar som kanske låser upp.

Mikael

dörr Ja.

Håkan

Dör där nästan.

Mikael

Ja.

Anna G

Vi skår väl också en del lagförändringar i den riktningen med att underlätta möjlighet att dela information mellan olika.

Mikael

Ja, det finns ju sådana lite nya möjligheter. Även om vi kanske bara nosat på det än. Sen har vi ju i vårt land så har vi en barnhälsovård som är fantastiskt väl utbyggd. En av mina verksamheter hos oss är ju föräldrabarnhälsan som jobbar med de små barnen och blivande och nyblivna föräldrar. Och vi har ett barnhälsovårdsprogram där vi följer alla barn och deras hälsa och utveckling. Men vi stöttar också föräldrarna i deras föräldraskap och hela familjen. Alla vi som har barn har väl besökt BVC och vet och då är det ganska tydligt liksom. Vem som har ansvarat om man ska vända sig. Sen när man börjar i skolan så blir det lite mer uppdelat att uppleva det så.

Håkan

Var inte det här landet först i världen med föräldragrupper en gång i tiden? Eller är du ute och cyklar nu?

Mikael

Jag har inte fakta på det här men det ska inte förvåna mig.

Håkan

Det

pågår ju några saker i vår region bland annat en sak som heter Minimaria. Känner du igen det?

Mikael

Mm, absolut.

Håkan

Vad gör man där?

Mikael

Där jobbar man att försöka fånga upp ungdomar i tonåren upp till unga vuxna åldern som kanske riskerar att få ett problematiskt förhållande till alkohol, droger eller spelmissbruk.

Håkan

Det ligger någon slags riskzon.

Mikael

man har. Ja, precis. Och det är ju såklart så att den typen av problematik kan ju också höra ihop med en psykisk ohälsa eller en funktionsnedsättning och så där så. Det är helt enkelt det verksamheter i kommunerna och regionen slår sina påsar ihop och så jobbar vi gemensamt under samma tak.

Håkan

Hur går det till då när ni får ihop samverkan kring det? Hur gör ni?

Mikael

Så som har gjort det är ju att vi helt enkelt har tagit kompetens från både regionen och från kommunerna och satt dem i samma team och så jobbar de gemensamt så. Så att ungdomarna kommer till ett ställe och kan få hjälp med både sin psykiska ohälsa och sitt eventuella missbruk.

Håkan

Vad det nu handlar

Mikael

Ja,

Håkan

om.

Mikael

vad det nu handlar om så där så. Där är ju tanken att vi ska jobba tillsammans.

Håkan

det

låter som att man ska låsa in sig i ett rum under en period. Tillsammans lite olika delar av dem som behöver samverka.

Anna G

Ja, men så kan det vara och att nya idéer föds. Jag tänker att det här är också ett sätt att prioritera hälso- och sjukvårdens resurser för att genom den här mottagningen så träffar man ju barn och unga som kanske allra mest behöver få den här hjälpen med sin psykiska ohälsa eller den här utredningen eller vad det kan vara för någonting för att de har liksom hamnat lite illa redan. Det är kanske svårt att se igenom ifall att inte det fanns med och den här samverkan fanns med då socialtjänsten och kommunerna som fångar upp behov liksom och ni kan mötas kring dem. Vi pratar ju väldigt mycket prioriteringar i hälso- och sjukvården. Så jag tänker att man kan ha det perspektivet också kanske. Eller vad tycker Mikael?

Mikael

Ja men så är det ju. Och sen så många som besöker Minimaria behöver ju annan vård eller vidare utredning eller andra stödinsatser från kommunen och då kan vi ju liksom handfast lotsa vidare till det utan att vi ska liksom hänvisa, ta kontakt med dem eller höra över dit och så där.

Håkan

För ni sitter ju redan på lite kunskaper.

Mikael

Ja vi har ju liksom, de som jobbar i Minimaria har ju sina kontaktnät liksom i sina verksamheter och då kan det där förhoppningsvis ske lite mer sömlöst då.

Håkan

Ja men så har det ju inte alltid varit.

Mikael

Nej

Håkan

Någonstans har ju det här behovet vuxit fram.

Mikael

ja

Håkan

Ja,

Mikael

så är det ju.

Håkan

1. Vad tycker du att ni har lärt er då genom, då genom att samverka på det här sättet? I mini-maria.

Mikael

Vi har väl lärt oss att det är liksom inte bara att sätta i gång så utan man måste börja med att bara ses förutsättning och diskutera liksom vad vill vi med det här? Och hur har vi för målsättning med det här och vad vill vi åstadkomma så där? Att inte på en gång fastna i olika regler och lagar och så vidare utan helt enkelt ha en ganska lång lärarkännafas och försöka reda ut eventuella frågetecken och så där. Och sådant tar kanske lite längre tid än vi ibland tror.

Håkan

Varför det?

Mikael

Vi kanske underskattar just den där relationsskapande biten. Så vi tänker att om vi bara kan författa ett styrdokument som reglerar allting.

Håkan

Alla skrattar när

Mikael

att det är så. Så

Håkan

vi säger

Mikael

löser det sig av sig så lite grann särskilt inom sjukvården så där att vi börjar ofta med att skriva ner rutiner och riktlinjer och policydokument. Och så tänker vi att sen när det är klart då kommer allting att funka. Och så när vi sätter oss där så funkar det inte. Och då skickar vi avvikelser och så har vi tusen saker att hantera. I stället för att börja med liksom diskussioner och relationsskapande och tänka att sen löser sig nog mycket och vi kanske kan skriva våra rutiner och policydokument efter det. Vi börjar lite i bakvändordning ibland.

Håkan

Ja, du låter inte som en riktig byråkrat.

Mikael

Jag

tror att man som chef gärna blir byråkrat men man behöver nog öva sig på ibland att ta av sig den kostymen och vara människa också

Håkan

Jag

Mikael

ibland.

Håkan

kanske var lite fördomsfull mot byråkrat. Alltså det är ju inget fel på byråkratin, den behövs ju också.

Anna G

Ja, men den fyller säkert sitt syfte

Håkan

Ja, det gör

Anna G

många

Håkan

den.

Anna G

gånger.

Håkan

Annars skulle det bli kaos.

Anna G

Ja,

Håkan

Om ni inte

Anna G

kanske.

Håkan

hade byråkratin i regionen, hur skulle det se ut? Det är ett eget poddavsnitt.

Anna G

Ja,

jag tänker att den kan fylla viktiga funktioner i samhället för att det ska bli rätt prioriterat. med gemensamma resurser.

Håkan

Men styrdokumentet sist kanske? Eller där borta någonstans och lära känna fasen först?

Mikael

Alltså styrdokumentet kommer att komma. Det kan man vara säker

Håkan

Det

Mikael

på.

Håkan

måste ju, så är det ju bestämt.

Mikael

Ja, ja, det kan man lita på.

Håkan

Anna Sjövall, hur mycket samverkar du i din roll, tycker du?

Anna S

Oj, det är väl

Håkan

Jag

Anna S

för det.

Håkan

tycker ju att du är som en liten spindel i

Anna S

Bara

Håkan

nätet om jag är upp.

Anna S

samverkan,

Håkan

Ja.

Anna S

tänker jag. Det är väl det som är min roll.

Håkan

Ja.

Anna S

Ja.

Håkan

Men du har en sådan roll, eller hur?

Anna S

Nej, men jag har ju inget eget, alltså jag har ju inget, inget eget syfte med att vara enhetschef, liksom i den enheten. Så, ja, min roll är ju att samverka och hitta, hitta de personer som ska jobba med och ta oss framåt och hjälpa verksamheterna att komma vidare i olika processer eller förbättringsarbeten eller stötta chefer eller vad det nu må vara, tänker jag. Så att,

Håkan

Så

Anna S

ja.

Håkan

du hjälper till att liksom sy ihop?

Anna S

Ja.

Håkan

Det som Mikael pratade om kanske är teamet eller potentiella

Anna S

Jag tänker.

Håkan

människor och personer.

Anna S

Jag tänker att det är min roll, ja. Och jag ska ju inte heller, jag tänker ju inte att jag ska vara expert på alla de här sakerna som mina medarbetare gör. Det är ju de. Utan jag ska snarare se till att de har förutsättningarna att göra det de är bäst på.

Håkan

Ja. Du låter som förbundskapten i fotboll.

Anna S

Oj, oj, oj. Ett

Håkan

lag består över x antal spelare som ska göra någonting

Anna S

Ja, men

Håkan

tillsammans.

Anna S

jag är hårt fostrad i laganda ska jag säga.

Håkan

Du är det. Ja,

Anna S

Ja, det.

Håkan

vad spännande.

Anna G

Jag kan också se dig som en fågel i det här sammanhanget. att du liksom seglar ganska högt emellanåt och får koll över helheten. Men sen vill du göra dykningen ner också och vara väldigt nära verksamheten.

Anna S

Annars blir det lite tråkigt

Anna G

Ja.

Anna S

om man bara

Anna G

tiden.

Anna S

är där uppe hela

Anna G

Exakt.

Anna S

Ja,

Anna G

Ja.

Anna S

det är sant.

Håkan

Men det har ju hänt någonting i vår samhällskonstruktion. Hur länge tillbaka vet jag inte. Men där man ännu tydligare ser att man vill samverka mellan olika myndigheter och institutioner för att hjälpa till exempel barn och unga kanske tidigt. Ett annat exempel är ju det som heter Backabarnet. Som faktiskt Krokoms kommun är först ut i hela Norrland. Eller i vart fall först ut i den här regionen. Att sparka i gång och det bygger på en samverkan mellan socialtjänst och polis och vården och skolan.

Mikael

Mm.

Håkan

Och där är ni också med,

Mikael

Mm.

Håkan

förstått det som? Men det skiljer kanske ut sig lite grann mot mini-maria, här handlar det ju mer om att upptäcka någonting väldigt tidigt i, kanske tidig ålder.

Mikael

Ja, alltså det, Backa-barnet är ju liksom, själva idén är ju just samverkan i sig. Det är ju som ingen, ingen, ingen, ingen verksamhet som har ett hus dit man kan vända sig utan det, det är ju liksom en, en samverkanskonstruktion som ska underlätta för oss att, jobba tillsammans så, ehm, så den skiljer sig lite grann på det sättet, ja.

Håkan

Mm. Vad är det ni bidrar med i, i det gänget då, från regionshåll?

Mikael

Ja, alltså vi, vi bidrar ju från, från, ehm, alla verksamheter, alla mina verksamheter. Ja, mina verksamheter egentligen, både föräldrar, barn ensam, BUP och barnhabiliteringen. Det är väl kanske möjligtvis vuxenhabiliteringen som jobbar med enbart vuxna som, som

Håkan

Mm.

Mikael

inte har någon fot i det riktigt så där så, alla gånger. Men, men i övrigt så är det ju alla mina verksamheter, är ju engagerade så. Vi hade ju utbildningsdagar här i hörsalen, där all personal i alla verksamheter deltog tillsammans.

Håkan

Är det som var för bara någon vecka sen?

Mikael

Ja, precis.

Håkan

Spännande.

Mikael

Ja, det, det var, det, det var, det var, det var spännande.

Håkan

Ja, och då fick ni träffas också från, de olika hållen, från polis och socialtjänst och så

Mikael

Ja,

Håkan

vidare?

Mikael

det var ju liksom, sitta i alla och lyssna och diskutera lite grann så där.

Håkan

Men ni fikade också?

Mikael

Ja, och det ska man ju

Håkan

Då

Mikael

inte

Håkan

kan

Mikael

underskatta.

Håkan

det ju hända grejer.

Mikael

Då kan det hända

Håkan

Ja.

Mikael

grejer, ja, ja, det ska man ju inte underskatta.

Håkan

Hur gick snacket under fikat då?

Mikael

Alltså, jag har väl inte fångat in allt så där så, men det finns, det är ju mycket positiv respons. Så, för jag tror att liksom, alltså det är inget som säger att man inte vill samverka.

Håkan

Nej, det vore ju att tacka nej till någonting

Mikael

Ja.

Håkan

spännande och bra.

Mikael

Så att det är klart att man är nyfiken. Sen är det ju alla de där frågorna. Och kommer det här ta mer tid? Är

Håkan

Ja.

Mikael

det här vårt uppdrag? Är det här kärnverksamhet och så vidare och så vidare? Sådant finns ju alltid så där. Då tänker jag att, då är bollen i gång. Då har vi diskussionen, så får vi ta det.

Håkan

Ja, och om man då ifrågasätts internt skulle vi säga då, om någon säger att det här är inte kärnuppdraget, ni ska vara vid er en läst. Hur

Mikael

Ja.

Håkan

hanterar man det?

Mikael

Ja, alltså jag brukar tänka så där att liksom, vi ägnar ju mycket tid åt att

ibland liksom spekulera i vad andra gör eller borde göra så där.

Håkan

Ja.

Mikael

Och borde inte kommunen egentligen ta mer ansvar för det här och så vidare. Och då tänker jag att, ja men nu har ni ju chansen.

Håkan

Ja.

Mikael

att ha den där diskussionen och förklara hur ni tänker. För jag tänker ju liksom att största bekymmer blir ju när vi på BUP sitter och tänker kring vad alla andra borde göra. Skulle man tjuvlyssna på skola, elever och socialtjänster, vad de pratar om så är ju rättare att de sitter och funderar på, ja men borde inte BUP pgöra det här. Varför gör de inte så?

Håkan

Ja.

Mikael

Varför är de som motsträviga?

Håkan

Ja.

Och ytterst så kanske det också handlar om att se den här personen där borta som kanske får det här stödet och hjälpen. Eller vad vi nu kallar det, vården eller för att

Mikael

Ja.

Håkan

komma vidare i livet. Eller familjen.

Mikael

Så är det litegrann och jag har ju några medarbetare som har jobbat väldigt länge på BUP. Ja de säger ju så här lite krasst att det här är inget nytt.

Håkan

Nej. Det finns en del gamla Uvar

Mikael

Det

Håkan

som

Mikael

är

Håkan

blir

Mikael

lite nygammalt

Håkan

uttryckliga.

Mikael

så där så och jag kan ge dem lite rätt så där. För jag tror att om man hör berättelserna från 80- och 90-talet och så där så hade jag i alla fall BUP en väldigt liksom kontinuerlig bra samverkan med många olika aktörer. Man reste ut i hela länet, träffade skola, socialtjänst, eleverhälsan en gång i månaden, konsulterade varandra, diskuterade saker, lärde av varandra och så där. Sen så vart det väl alla verksamheter mer och mer pressade. Det vart köer

Håkan

och

Mikael

ont om personalresurser, behoven är översteg och så vidare. Och då började man nog liksom sluta sig litegrann.

Håkan

Tunnelseendet.

Mikael

Ja, det blir ju lite naturligt att vi hinner ju bara med det vi ska göra. Så då kan vi inte ta ansvara vad andra ska göra. Så snappar man lite det där.

Håkan

Och det är kanske för att man känner att det finns en hotbild. Att jag känner mig hotad.

Mikael

Jag tror att det är...

Håkan

Det går inte ihop det om vi inte gör så här.

Mikael

Det är lite allmänt, det är väl så vi reagerar lite på stress. Både som enskilda individer och som organisationer. När vi blir stressade. Så då tappar vi lite. Blick vid

på något sätt och blir lite mer kort i våra perspektiv och fokuserar mer på

det korta och vad jag ska göra och har följt upp med det helt enkelt och då tycker man att energin inte räcker till och så blir det där en ond spiral.

Håkan

Jag tror alla har sett det där som har varit i gång i yrkeslivet, någon gång. Att man har sett det där inträffa

Mikael

Ja,

Håkan

när det krymper ihop litegrann.

Mikael

ja.

Håkan

Men jag tänker de här gamla uvarna om de gör uttryck för att det där är inget nytt det här har vi testat förr de sitter ju på en massa kunskaper och erfarenheter tidigare som är värt någonting. Även om de tycker att det här var gjort förut. Ja,

Mikael

det är absolut värt någonting. Skillnaden var väl att då fanns det väl liksom kanske

lite mer tid kanske så där så på något sätt och man sågs men man kanske inte skrev ner allting i dokument, att man hade någon gemensam modell så där. Det är väl det nya och det är väl tidens anda. Nu behöver det liksom finnas något beslutat för att vi ska göra det. och min förhoppning är att vi ska liksom både kunna gifta in det här gamla med att vi jobbar med relationer mellan organisationer men vi har samtidigt också en tydlig struktur för hur vi ska göra det.

Håkan

det

är viktigt med struktur. Anna Granevärn.

Anna G

men det är viktigt.

Håkan

Ja

Anna G

Ja.

Håkan

Hur samverkar du i din roll som hälso- och sjukvårdsdirektör?

Anna G

Jag samverkar på väldigt många sätt men om vi ska ta det som ligger på specifikt hos mig så samverkar jag mycket med hälso- och sjukvårdsdirektörerna i resten av norra sjukvårdsregionen. Jag har ju samverkan också med alla hälso- och sjukvårdsdirektörerna vi träffas en gång i månaden i Stockholm då som

Håkan

blir Och då är det fysiska möten?

Anna G

Ja det är oftast fysiska möten.

Håkan

ni relationerna då? Eller blir allting

Anna G

Ja Odlar

Håkan

bara rakt pang på rödbetan och jobb?

Anna G

Nej men det blir ju lite mer relationsodling när vi träffas och är på samma ställe under de här mötena.

Håkan

Känner du igen dig i det som Mikael beskriver då? jag.

Anna G

Ja men det

Håkan

Om

Anna G

tycker

Håkan

det är viktigt alltså även

Anna G

men det är viktigt det är jätteviktigt. men det är också jätteviktigt när vi träffar för vi träffar ju också mycket myndigheter

Håkan

i Ja

Anna G

Socialstyrelsen till exempel som vi jobbar mycket tillsammans med e-hälsomyndigheten är ju också en myndighet vi träffar ganska ofta och det blir ju också en slags relationsbyggande och att vi förstår varandra och att vi kan prata med varandra mer när vi träffas.

Håkan

Nu ringer jag Eva på Socialstyrelsen.

Anna G

Precis.

Håkan

Det känner jag.

Anna G

Ja.

Håkan

lite så.

Anna G

Ja men lite i alla fall.

Håkan

Ja.

Anna G

Ja.

Håkan

I stället för

Anna G

en och

Håkan

att det är

Anna G

vi kan tagga någon

Håkan

på Socialstyrelsen.

Anna G

Ja. Precis.

Håkan

vem du ska samverka med för

Anna G

Ja.

Håkan

att ni känner sen

Mikael

har vi ju det här med att vi efter pandemin har ju accelererat oerhört mycket att vi kan jobba hemma vi kan ha alla våra möten via Teams digitalt och så vidare och det är ju fantastiskt på många sätt

Håkan

men det

Mikael

finns också en kvalitet där som vi tappar.

Håkan

Okej vad är det?

Mikael

Det är väl allt det där som händer emellan att någon pratar. Jag tänker ibland att ibland säger vi saker

som är lite roliga vi använder lite humor till exempel i olika saker och det tror jag vi har upplevt på Teams ibland säger man något så där så man vill liksom distansera sig litegrann man gör sig lite rolig över något eller man tar något exempel så där och så tänker man själv att så där var ju jättekul ja och så är det ju bara tyst alla

Håkan

få

Mikael

har ju mycket

Håkan

ja det är ingen som vågar skratt

Mikael

men när man ses live liksom då får man ju några skratt där ja så spinner man vidare litegrann så kanske mötet skenar i väg i något annat i 5–10 minuter det gör du ju inte på Teams på samma

Håkan

nej

Mikael

sätt och det där kittar ihop litegrann

Håkan

man får inte hålla på och larva sig på Teams för

Mikael

det

Håkan

mycket

Mikael

kan man

Håkan

alltså

Mikael

göra men då sitter man ju och larvarar med sig själv liksom

Håkan

jag förstår jag förstår vad du menar för jag tror alla vi sitter i Teams-möten lite då och då men det du pratar om det är ju fortfarande det här mänskliga mötet mellan människor som spelar roll att det är ganska avgörande ja ja

Mikael

ja

Håkan

då bromsar jag här nu vi har hållit på 29 minuter jag tycker det är ett trevligt och bra samtal intressant

Anna G

ja ja

Håkan

vad är det vi inte berör som ni känner att det här behöver vi beröra för nu har vi lösningen på samverkan i det här avsnittet

Anna G

ja det är ju fantastiskt

Mikael

Ja,

Håkan

om det kärvar har jag här, hur man hanterar det.

Mikael

Ja, den är bra.

Håkan

Ja.

Jag tar den då. Kör.

Anna G

Kör.

Håkan

Ja. Men Mikael, allt är ju inte guld och grön och skogar.

Mikael

Mm.

Håkan

En sin samverkan som, det kan ju kärva litegrann också.

Mikael

Det kan det göra.

Håkan

Ja.

Mikael

Mm.

Håkan

Hur hanterar man det så att.

Mikael

Ja, då skickar vi en avvikelse.

Anna G

Hahaha.

Håkan

Skrivit nu ett styrdokument. Nej, men.

Mikael

Ja, nej, nej. Det gör vi inte. Så där så.

Håkan

Hur tar man tag i det?

Mikael

Alltså jag tror att liksom alla relationer, både liksom privat och på arbetsplatsen eller mellan organisationer kan ju drabbas liksom av en viss sörjighet över

Håkan

Mm.

Mikael

tid.

Så det är väl vår liksom allmänmänskliga Brist ibland att vi kan drabbas av lite misstänksamhet och lite paranoia och tänka att ja, nu är det någon annan som vill sko sig på min bekostnad eller.

Håkan

Mm.

Mikael

Nu kommer den här organisationen att köra över och så vidare och så där så och Låter vi då det vara Fortsätter att spekulera och därför växa till sig Då blir relationen väldigt sörjig så att säga. Så jag tror vi måste jobba med Transparens och ibland ställa liksom När vi har en fundering att ja, men nu tror jag liksom att Du egentligen har den där Avsikten så där. Ja, men säg det då.

Håkan

Ja.

Mikael

Så är det inte så egentligen nu att du försöker spara in två miljoner här genom att liksom S...

Håkan

Ja, just det.

Mikael

Har man den misstanken säger det. Den kanske stämmer. Men den kanske inte stämmer.

Håkan

Mm. Det handlar om tillit till varandra och

Mikael

Ja.

Håkan

öppenhet och transparens. De här klassiska sakerna man säger.

Mikael

Ja, för samtidigt som vi har den egenskapen att vara lite misstänksamma så har vi den mänskliga egenskapen att vi liksom vill ju bygga relationer och

Få till bra relationer.

Håkan

Ja,

Mikael

Det är ju det. Så vi människor mår ju bäst när vi har bra relationer.

Håkan

ja.

Mikael

Och det vill, då vill vi ju uppnå det.

Håkan

Ja, då handlar det om att bygga ett sådant här klimat som man brukar säga. Ett samtalsklimat eller ett klimat med hur man är med varandra. Att våga vara öppen och transparent och våga ställa den där frågan.

Mikael

Ja, det kräver ju lite mod också.

Håkan

Ja. Har alla det då?

Mikael

man det?

Håkan

Eller

Mikael

Kanske

Håkan

hur får

Mikael

lite olika grad på något sätt men det är väl något som man behöver träna på ibland kanske.

Håkan

Och jag tänker att i en grupp kanske det kan vara så att har man inte det själv kanske någon annan i gruppen har det.

Mikael

Ja,

Håkan

lyfts den vägen.

Mikael

1. Det

Håkan

Och så pustar man ut och känner, åh, vad bra att Kalle sa det där. Slipper jag.

Mikael

Ja, visst det är det som är så bra när vi jobbar liksom tillsammans för det finns alltid någon i gruppen som är stark på något. och kan dra lite grann ett tag och så är det någon annan som är stark på något annat så kan den dra.

Håkan

Ja.

Så ska det vara i ett team, Anna Granevärn.

Anna G

Precis. Man hjälps åt. Ja.

Håkan

Ja. Och då vänder vi oss till förbundskapten. Anna Sjövall.

Anna S

Ja, nu känner jag pressen när du säger så där.

Håkan

Tänker du i de här termerna när du försöker få ihop olika konstellationer?

Anna S

Ja, men absolut. Och jag tänker att det där är ju naturligt att det finns ibland ett skav och en misstänksamhet. Jag står och tänker på, jag har väl läst en bok för ett år, det var några år sedan kanske, som handlade om, den handlade om relationer och just den där att man skulle öva sig på att säga så här nu hittar jag på att du går och tänker så där om mig. när någon säger någonting och så blir man direkt irriterad på vad den har sagt och så tänker så här, nu har jag tolkat det så ska man säga det högt så här. Nu går jag och tänker på att det var det där du menade. Och plötsligt så blir det liksom mycket mer ofarligt och så kan vi mötas i det och så bara, nej det var inte så jag menade, jag bara sa det här. I stället för att vi går runt och bara funderar, för vi är så jättebra på att tänka ut olika saker ibland särskilt om vi är stressade eller trötta eller pressade på olika anledningar. Och

Håkan

ord betyder ju någonting.

Anna S

Absolut.

Håkan

Det finns ju en power i orden, vad man

Anna S

hur.

Håkan

säger och

Anna S

Absolut. Och sen tycker jag också det här med, apropå sett fysiskt, alltså dricka kaffe ihop eller vad man nu vill ha, det är inte heller en sådan här dum grej. Det är ganska bra för relationerna emellan, man ska jobba ihop. Det gör man inte jättebra på Teams heller.

Håkan

Nej, det är rätt tråkigt med Teams fika faktiskt, tycker jag.

Anna S

Ja, lite.

Håkan

Jag har provat det också, det var så där.

Anna S

Det funkar men det är inte lika trevligt.

Håkan

Man drack sitt kaffe och snackade lite. inte samma känsla, inte samma goa känsla som när man träffas live.

Mikael

Mm,

Håkan

Ja.

Mikael

mm.

Håkan

Ja, vad härligt det är, det låter som att du har ett härligt jobb, Mikael.

Mikael

Ja, det måste

Håkan

Du

Mikael

jag säga.

Håkan

lyser det lite grann när man ser dig.

Mikael

Ja, jag tycker det är roligt och det är, alltså dels är det ju liksom verksamheter som finns till för barn och ungdomar eller personer som kanske har det lite svårt periodvis eller liksom behöver extra stöttning genom livet.

Håkan

Och är starten av sitt liv eller?

Mikael

Ja, ja. Liten

Håkan

väg. Ja,

Mikael

precis.

Anna G

Vi brukar ju prata om kontinuitet i den här podden ganska ofta och jag står och tänker på att du har ju verkligen kontinuitet på det jobb du gör. Vad skulle du lyfta liksom under alla de här åren, för du har ju ändå varit ganska länge på din post, som var de största förändringarna som har skett?

Mikael

Oj, ja det är så mycket förändringar som man kan nästan inte överblicka det så där så.

Ja, alltså jag är nog lite så där ganska mycket nuet på gott och ont så. Så att jag har lite svårt att minnas sådant där som var liksom förut så. Om jag inte liksom plockar fram det så där så, utan jag är liksom här och nu och blickar framåt så där så. Men det, och det händer ju saker hela tiden och det har jag gjort under mina år. Alltid så där så. I början när jag började som chef så försökte jag hela tiden sträva efter liksom ordning och reda och klara av sina uppdrag och lösa ut alla bekymmer och så vidare. Ungefär som att jag tänkte att...

Håkan

Hålla

Mikael

Ja,

Håkan

budget.

Mikael

bara jag kan klara av det där så blir det bra. Men det blev ju aldrig helt bra. Det stötte till nya saker. Saker hände hela tiden. Så att det där höll man ju liksom på att bränna ut sig på så där så. Tills jag liksom fick en insikt om att det kanske är så här mitt jobb är. Att försöka hantera det som händer och det som blir och det som kommer skall hela tiden. Och se mitt jobb som att försöka

stötta och hjälpa till och driva saker efter bästa förmåga.

Håkan

Jag tycker vi landar tillbaka i det här mellanmänskliga lirandet mellan människor och man kokar ihop såsen lite grann.

Människor det handlar om.

Mikael

Ja, sen kanske...

Håkan

Bara studier dokument och

Mikael

Och

Håkan

riktlinjer. beslut.

Mikael

Ja, visst det är klart att med min bakgrund som psykolog och intresse för hur människor fungerar som individer. Men också hur vi fungerar tillsammans med andra. Finns väl där hela tiden och det är väl sådana saker som jag kanske drivs av och tycker är roligt och så där så.

Håkan

Ja.

Mikael

Jag gillar ju när det liksom bränner till lite och det blir lite diskussion.

Håkan

Även

Mikael

missnöje kan jag se lite grann som att det är ett uttryck för en frustration att man kanske vill något där bakom. Och då vill jag veta liksom vad är det man egentligen vill uppnå? Vad är det som gör att man är lite missnöjd och frustrerad? Och hur kan vi jobba med det där liksom? Det lockas ju jag av.

Håkan

Klokt. Man skulle ha en psykolog i bakfickan ibland. Liksom. Bara plocka fram så här.

Mikael

Ja.

Håkan

Hjälp.

Anna G

Precis. Du får bygga en agent.

Håkan

Kanske det är en agent. Håkans specialpsykolog.

Anna G

Precis.

Håkan

Hörrni, vi ska byta spår för att vi brukar avrunda den här podden med att prata om hälsa. Och vi vill försöka koppla på det mot den ohälsa som kan finnas ute i samhället hos människor. På grund av olika orsaker. Hur man lever sina liv. Eller hur man också tar ansvar för sin egen hälsa. Och jag såg på SVT ett avsnitt av Andreas Hansens nya utmärkta serie som handlar om människor och grupptillhörigheter. Och då var temat ensamhet. Och det var ett väldigt sorgsamt avsnitt att sitta och titta på. Men det är jävligt intressant också. Och nu såg det också. Och då tänkte jag på det här. Vad ska vi prata om då som kan få oss att må lite bättre? Jo, det här med att inte vara ensamma. Att ha vänner.

Känner ni för det? Gröna Värn. Har du många vänner?

Anna G

Du

Håkan

kan krypa upp i famnen på ibland.

Anna G

Ja, det ser väl liksom olika ut över livet tänker jag. Och lite grann var man befinner sig. Jag är nog inte den som jättegärna har underhålla många vänner på fritid. Jag träffar så många människor i jobbet. Alltså jag har ofta ett behov av att liksom lite, liten flock kanske.

Håkan

Ja.

Anna G

På privat. Ja. Den

Håkan

ultimata flocken i programmet i alla fall sade sig vara, alltså om man var riktigt bra, då hade man fem riktigt nära vänner. Men det är inte många som egentligen har det så. Och det förvånade mig.

Resten är bekanta eller någonting annat. du har några, känner du att du mår bra då när du får vara med dina vänner och interagera?

Anna G

Men

Håkan

Att det ger dig någon slags känsla av icke-ensamhet eller vad man nu kallar det.

Anna G

Ja, alltså när du börjar prata om det här med flocken, Håkan, då tänkte jag ju på min lilla flock hemma. För det är ju jag och så är det min hund och katten och de har ju väldigt så här inrutade beteenden.

Håkan

Ja,

Anna G

Så på kvällen när de fattar att jag ska gå och lägga mig och liksom jag går och borstar tänderna, då går de uppe i sovrummet och väntar och sen så är ju alla samlade för den här gruppsovningen.

Håkan

just det. Du har dem nära dig då?

Anna G

Ja, de vill vara där. Det är liksom flock. Så det var flock som jag relaterar till när du började prata

Håkan

Ja,

Anna G

om

Håkan

just det.

Mikael

det.

Håkan

Jag tänkte väl mer på människor.

Anna G

Ja, precis. Den får man reflektera lite kring flockar på olika sätt.

Håkan

Hur råder du det då, Sjövall? Vad händer med dig när du får vara med dina vänner? Inte bara bekanta, utan vänner.

Anna S

Men det är väl en trygghet. Sen är jag inte heller en som kan räkna upp hur många som helst.

Håkan

Nej, men det är inget tävling.

Anna S

Jag tror egentligen att det inte är så många som gör det, även om man gärna vill påskina det kanske. Nu kanske jag var stack ut hakan lite, men de där människorna man kan ringa till. Sen måste inte alltid vara vänner. Det kan vara min syster. är

Håkan

Det

Anna S

ju en familjemedlem, men det är ju fortfarande en person jag kan ringa till när jag behöver.

Håkan

Men de räknas.

Anna S

Ja, men precis. Ja, exakt. Och då har man de där man vet. Det betyder ju mycket, såklart. Och så måste man hitta på roliga saker med andra människor emellanåt också.

Håkan

Ja, som åka till London.

Anna S

Och springa maraton. Ja, precis. Exakt så.

Håkan

Ja.

Anna S

Exakt

Anna G

Och det är väl det

Anna S

så.

Anna G

lite grann att göra saker gemensamt. Och då kanske man inte gör allt med samma flock,

Anna S

Nej.

Anna G

utan då har man en flock som man springer maraton med

Håkan

Ja.

Anna G

till exempel.

Håkan

Och för att fastna dig för programmet som jag satt och tittade på, Det var för att det handlade väldigt mycket om hur man på senare år, i bland annat Holland, jobbar väldigt aktivt för att bryta icke-vald ensamhet. Utan människor som alltså är ensamma, inte bara har en känsla av ensamhet, utan är verkligen ensamma. Och det var väldigt fint det man gjorde för andra människor. Stor portion empati frivilliga krafter. Faktiskt sökte upp gamla, äldre eller andra i sina hem. Och lagade mat tillsammans och umgicks så att man fick jobba bort lite grann från den där känslan av ensamhet.

Anna S

det. Det har vi ju faktiskt haft en gäst som pratade om för

Håkan

Ja,

Anna S

ett tag sedan. Om äldre kontakt.

Håkan

just

Anna S

Ja, precis.

Håkan

det.

Anna S

Just

Håkan

Det stämmer. Avsnittet får ni leta upp. Mikael, vänner för dig?

Mikael

Jag är nog lite inne på samma spår. Jag tänker inte så mycket på vilka är mina vänner. Jag har intressen. Då har jag människor som jag delar de intressena och vi gör saker ihop. Sen har jag bland funderingar eller något som inte känns bra. då har jag andra människor som jag vet jag mår bra av att prata om de här sakerna. Så att det är både mänskliga behov och intressen och aktiviteter man vill göra så där så behöver man ju omges med personer som kan ge energi i de där frågorna.

Så tänker jag. Sen är det väl liksom. Jag kan ju också uppleva, jag är ju ingen extrovert person så liksom. I det här jobbet så är det så mycket med relationer så att man kan ju, när man kommer hem så är man ju lite nöjd. I alla fall jag så där så. Och jag är ju nybliven skogsägare.

Håkan

Ja.

Mikael

så att jag tänker att jag längtar efter att vara själv ute i skogen och med mina träd. Och jobba med dem liksom så.

Håkan

Ja men det ena utesluter ju inte det andra.

Mikael

Ja nej, nej visst. Det är ju också ett behov så där så att man, att alltså med bra relationer och liksom så, för ensamhet. Vi är ju själv som människa. Så att ensamhet kan ju också vara härligt. Men när man vill ha samma med andra då, då, då ska man kunna få det.

Håkan

Ja. Jag känner också igen mig i det du berättade. Jag är ju flugfiske-fantast. Där hittar jag ju likasinnade. Och vi drar i väg tillsammans. Ibland drar jag i väg själv för att det är också skönt.

Mikael

Mmh

Håkan

Men sen har jag en allra bästa vän. Och han ringer jag varje morgon. Vid halv sju. För han är uppe tidigt. Och så snackar vi lite skit i 20 minuter. Om allt möjligt. Men varje morgon. Utom på helgerna, för då kanske han sover lite.

Och vi har en lång vänskap. Sen vi var 14–15 år. Och vi är över 60 idag. Nu har jag inte ringt han i alla år. Men jag gör det nu för tiden. Det är ett väldigt skönt samtal.

Så det är viktigt att. Ha människor runt omkring sig. Att tillhöra någonting. I något sammanhang. För annars kan man bli sjuk.

Mikael

Det är väl något man önskar alla.

Håkan

Ja. Det kanske blir lite dyster avslutning. Eller vad säger ni? Ska vi runda av med något positivt?

Anna G

Är det någon som kommer på något?

Håkan

Dra något ur budgeten, Anna.

Anna S

Nej.

Anna G

Nej, det är inget positivt. Det går

Håkan

Nej,

Anna G

dåligt.

Håkan

skoja eller?

Anna G

Ja.

Håkan

Ja, men vi sa så här. Och apropå det så är det ju snart vinter, Anna Granevärn. Då får du

Anna G

Mm.

Håkan

ut och åka dina skidor

Anna G

Precis.

Håkan

på riktigt.

Anna G

Och till dess så får vi hålla till godo med rullskidor.

Håkan

Så är det. Och löpningen går bra, Anna-Sjövall?

Anna S

Ja, nu är det snart maraton igen.

Håkan

Ja.

Anna S

Det får vi se hur det går.

Håkan

Just det. Vart var det nu då?

Anna S

I Umeå. Det är inte lika stort som London. Nej, det är inte.

Håkan

Umeå

Anna S

Men.

Håkan

har du ju kutat några gånger.

Anna S

Mm.

Håkan

Ja. Kul.

Anna S

Trevligt. Jag hoppas på att inte regn.

Håkan

Ja. Och Mikael, skogen kallar. Det

Mikael

Ja,

Håkan

hör

Mikael

och sen skidåkningen.

Håkan

skidåkningen.

Mikael

Utförsåkningen längtar jag efter.

Håkan

Är det utför du åker eller?

Mikael

Ja. Ja. Nej, inte något hjärna på längden uppför utan nedåt.

Håkan

Ja, nedåt. Du vill ha fallhöjd.

Mikael

Ja, jag vill ha fallhöjd.

Håkan

Åka linjen.

Mikael

Ja.

Håkan

Och själv.

Mikael

Precis.

Håkan

Ja.

Mikael

Carvingsvängar ska det vara.

Håkan

Ja. Jag längtar också lite grann efter vintern. Även om det var mordor just idag. som vi spelade in i detta höstrusk.

Anna S

Det är lite mysigt.

Anna G

Vitt och fint.

Håkan

Hörrni, tills vi hörs och syns nästa gång. Kul att ni kunde vara med. Och extra tack till dig Mikael som kom hit idag.

Mikael

Ja, tack själva. Tack.

Håkan

Ni får också säga hej då om ni vill

Anna G

Tack för idag

Anna S

Tack.